Som bakgrundsprojekt under semestertiden pågår undersökningar om värdet av att vara besökare nummer 10.000 på en blogg.
Vid brådskande ärenden tryck fyra för att bli kopplad till växeln. Eller skit i det.
/Ulle.
onsdag 30 december 2009
onsdag 23 december 2009
Skyll ifrån dig!!
Om en professionell tryckare/korrekturläsare/redaktör råkar publicera ett fel så går det alltid att skylla på Nisse. Tryckfels-Nisse.
Kan vi andra också få en bransch-specifik fiktiv man att skylla på när vi gjort något fel? Kan brevbärarna på Felutdelnings-Frida? Kan trafikskolelärarna få Vänstertrafiks-Viktor och kan sågverken få Sågspåns-Sture?
Tack.
Kan vi andra också få en bransch-specifik fiktiv man att skylla på när vi gjort något fel? Kan brevbärarna på Felutdelnings-Frida? Kan trafikskolelärarna få Vänstertrafiks-Viktor och kan sågverken få Sågspåns-Sture?
Tack.
Eeva Kilpi
"Säg till om jag stör",
sa han när han steg in,
"så går jag meddetsamma".
"Du inte bara stör",
svarade jag,
"du rubbar hela min existens.
Välkommen."
~Eeva Kilpi
sa han när han steg in,
"så går jag meddetsamma".
"Du inte bara stör",
svarade jag,
"du rubbar hela min existens.
Välkommen."
~Eeva Kilpi
lördag 12 december 2009
Blond eller bara korkad?
-Hej! Jag heter Dummia Inkompetentum och jag ringer från ett företag som heter Irriteria AB i Stockholm. Har du tid ett par minuter?
-Hej! Ja, det går bra. (Shit, hur tänkte jag nu? Ja, ja, ett par minuter har jag väl.)
-Jag skulle vilja ställa några frågor om dina erfarenheter av olika rengöringsmedel.
-Okej.
-Vilket rengöringsmedel använder du idag?
-Vilket? Eeh...YES diskmedel, grönsåpa, Grumme tvättsåpa, Jif köksspray, Autosmart bilschampo...
-Jag kan bara fylla i ett i mitt formulär - kan du bestämma dig för ett av dem? Kanske det som du använder mest?
-Visst. Grönsåpa.
-Okej, då kommer följdfrågorna.
-Ja?
-Är du nöjd med det rengöringsmedel du använder idag?
-Ja. (Annars hade jag förmodligen inte köpt det igen. Du bad mig nyss ange det jag använder mest.)
-Skulle du kunna tänka dig att byta till ett rengöringsmedel av ett annat fabrikat?
-Ja. Till exempel när jag diskar.
-Vilket rengöringsmedel skulle du i så fall byta till?
-YES diskmedel.
-Skulle du kunna tänka dig att använda flera olika rengöringsmedel?
-Ja. (Det sa jag alldeles nyss, pucko!)
-Är det viktigt för dig att köpa miljövänliga rengöringsmedel?
-Ja.
-Hur miljövänligt uppskattar du att det rengöringsmedlet du använder idag är?
-Får jag inga alternativ? Grader eller siffror eller så?
-Nej. Du kanske kan säga "jättemiljövänligt" eller "ganska miljövänligt" eller "inte alls miljövänligt". (Låt mig tänka..grönsåpa är en ren naturprodukt utan tillsatser..det är miljövänligt. Jag vet inte hur miljövänlig grönsåpa-fabriken är, om den är välisolerad och om elen som går åt där är miljöcertifierad eller inte, jag har ingen aning om hur de hanterar sitt avfall och hur hårda miljökrav de ställer på sina leverantörer. Grönsåpan åker lastbil till affären och jag vet inte om den lastbilen tankas med biogas eller diesel och jag har ingen aning om huruvida chauffören har gått eko-driving-kurs eller inte. Jag vet inte ens hur långt såpan åker. Den är förpackad i plastflaskor som är återvinningsbara, men jag vet inte om de är nytillverkade eller återvunna.)
-Ganska miljövänlig får jag nog säga då. Det mest miljövänliga måste väl vara att inte använda rengöringsmedel alls?
-Ha ha! (Hon har humor!!) Men man kan ju inte strunta i att städa! (Hon har inte alls humor. Man kan visst strunta i att städa, det fungerar alldeles utmärkt hos mig.)
-Om det rengöringsmedel du använder idag togs bort från den svenska marknaden, vilket skulle du välja istället då? (Betänketid igen. Grönsåpa har funnits sedan Sveriges barndom..men vem vet..företaget kanske kommer på obestånd..eller så kan såpa förbjudas..)
-Det vet jag inte. Den dagen den sorgen. Jag tror faktiskt inte att det kommer att hända.
-Jag måste fylla i ett svar på den frågan - kan du säga något? (Prova att skriva t.ex. bokstaven X på den raden, idiot!)
-Nej, jag har faktiskt inget svar. Jag skulle leta efter ett miljövänligt medel i så fall och jag kan alltså inte svara på den frågan förrän jag har letat klart.
-Okej, hmmmmm.....
-Hallå? Hade du fler frågor?
-Ja, just det! Jag vet inte hur jag kommer förbi den här frågan i datorn bara.
-Är det rutor att kryssa i eller rader att skriva på?
-Rader.
-Skriv bokstaven X.
-Ja, det kan man ju göra. Smart! (Hon har nog humor i alla fall - eller åtminstone förmågan att få folk att le.)
-Hade du nästa fråga?
-Ja. Om ditt rengöringsmedel skulle bli dubbelt så dyrt, skulle du fortfarande köpa det då?
-Ja. (En flaska grönsåpa kostar runt 25 kronor och eftersom jag aldrig städar går det inte åt så mycket.)
-Ja, det var alla frågor. Om du inte har några frågor nu så tackar jag för din medverkan och önskar dig en bra dag.
-Jag har faktiskt en fråga.
-Jaha?
-Är ditt jobb roligt?
-Jaa, det är det väl.
-Tack. Det var allt jag undrade. Trevlig helg!
-Hej! Ja, det går bra. (Shit, hur tänkte jag nu? Ja, ja, ett par minuter har jag väl.)
-Jag skulle vilja ställa några frågor om dina erfarenheter av olika rengöringsmedel.
-Okej.
-Vilket rengöringsmedel använder du idag?
-Vilket? Eeh...YES diskmedel, grönsåpa, Grumme tvättsåpa, Jif köksspray, Autosmart bilschampo...
-Jag kan bara fylla i ett i mitt formulär - kan du bestämma dig för ett av dem? Kanske det som du använder mest?
-Visst. Grönsåpa.
-Okej, då kommer följdfrågorna.
-Ja?
-Är du nöjd med det rengöringsmedel du använder idag?
-Ja. (Annars hade jag förmodligen inte köpt det igen. Du bad mig nyss ange det jag använder mest.)
-Skulle du kunna tänka dig att byta till ett rengöringsmedel av ett annat fabrikat?
-Ja. Till exempel när jag diskar.
-Vilket rengöringsmedel skulle du i så fall byta till?
-YES diskmedel.
-Skulle du kunna tänka dig att använda flera olika rengöringsmedel?
-Ja. (Det sa jag alldeles nyss, pucko!)
-Är det viktigt för dig att köpa miljövänliga rengöringsmedel?
-Ja.
-Hur miljövänligt uppskattar du att det rengöringsmedlet du använder idag är?
-Får jag inga alternativ? Grader eller siffror eller så?
-Nej. Du kanske kan säga "jättemiljövänligt" eller "ganska miljövänligt" eller "inte alls miljövänligt". (Låt mig tänka..grönsåpa är en ren naturprodukt utan tillsatser..det är miljövänligt. Jag vet inte hur miljövänlig grönsåpa-fabriken är, om den är välisolerad och om elen som går åt där är miljöcertifierad eller inte, jag har ingen aning om hur de hanterar sitt avfall och hur hårda miljökrav de ställer på sina leverantörer. Grönsåpan åker lastbil till affären och jag vet inte om den lastbilen tankas med biogas eller diesel och jag har ingen aning om huruvida chauffören har gått eko-driving-kurs eller inte. Jag vet inte ens hur långt såpan åker. Den är förpackad i plastflaskor som är återvinningsbara, men jag vet inte om de är nytillverkade eller återvunna.)
-Ganska miljövänlig får jag nog säga då. Det mest miljövänliga måste väl vara att inte använda rengöringsmedel alls?
-Ha ha! (Hon har humor!!) Men man kan ju inte strunta i att städa! (Hon har inte alls humor. Man kan visst strunta i att städa, det fungerar alldeles utmärkt hos mig.)
-Om det rengöringsmedel du använder idag togs bort från den svenska marknaden, vilket skulle du välja istället då? (Betänketid igen. Grönsåpa har funnits sedan Sveriges barndom..men vem vet..företaget kanske kommer på obestånd..eller så kan såpa förbjudas..)
-Det vet jag inte. Den dagen den sorgen. Jag tror faktiskt inte att det kommer att hända.
-Jag måste fylla i ett svar på den frågan - kan du säga något? (Prova att skriva t.ex. bokstaven X på den raden, idiot!)
-Nej, jag har faktiskt inget svar. Jag skulle leta efter ett miljövänligt medel i så fall och jag kan alltså inte svara på den frågan förrän jag har letat klart.
-Okej, hmmmmm.....
-Hallå? Hade du fler frågor?
-Ja, just det! Jag vet inte hur jag kommer förbi den här frågan i datorn bara.
-Är det rutor att kryssa i eller rader att skriva på?
-Rader.
-Skriv bokstaven X.
-Ja, det kan man ju göra. Smart! (Hon har nog humor i alla fall - eller åtminstone förmågan att få folk att le.)
-Hade du nästa fråga?
-Ja. Om ditt rengöringsmedel skulle bli dubbelt så dyrt, skulle du fortfarande köpa det då?
-Ja. (En flaska grönsåpa kostar runt 25 kronor och eftersom jag aldrig städar går det inte åt så mycket.)
-Ja, det var alla frågor. Om du inte har några frågor nu så tackar jag för din medverkan och önskar dig en bra dag.
-Jag har faktiskt en fråga.
-Jaha?
-Är ditt jobb roligt?
-Jaa, det är det väl.
-Tack. Det var allt jag undrade. Trevlig helg!
onsdag 9 december 2009
Barnarbete; bra eller dåligt?
I Sverige är barnarbete förbjudet. Det är bra. I många U-länder är barnarbete fortfarande vardag, oavsett om det är förbjudet eller inte.
Jag ska vara tydlig med en sak innan jag börjar mitt resonemang här; jag stödjer inte barnarbete. Jag vill att barn ska få vara barn, de ska få leka, busa och sova tillräckligt när de växer.
I vissa fattiga delar av världen (Rajastan i Indien till exempel) får man kämpa för att ha råd att låta barnen gå ett par - tre år i skolan innan de börjar jobba. Inte för att skolan kostar pengar utan för att det är svårt att ha råd att mätta en mun som inte drar in egna pengar.
I Indien kan man tvingas slakta och äta upp sin åsna så att man inte längre kan ta sig till marknaden för att sälja sina ägg. Alternativet är att svälta ihjäl. Då är det nog bättre att äta åsnan.
Fast det kan finnas ett alternativ till; att plocka sina barn ur skolan. Då kan barnen fläta korgar som säljs till västvärlden, man kan behålla åsnan och tack vare det kan man fortsätta handla med sina ägg, vilket i sin tur gör att man kan räkna med att ha mat att mätta alla familjens munnar med även månaden därpå. Rimligen är det bättre att göra så än att låta barnen gå kvar i skolan, äta upp åsnan för att sedan äta upp både hönor och ägg och därefter svälta ihjäl.
Ingen förälder tror väl att barnen har mer användning för utbildning än för livet självt?
Barnen i Indien lär sig pengars värde. Det är bra. Fast det är klart att man skulle önska att barnen där fick lära sig det på ett mindre plågsamt sätt. Barnen i Sverige lär sig inte alltid pengars värde. Det var egentligen det jag ville komma till.
Jag menar naturligtvis inte att barnen i Sverige ska växa upp med näringsunderskott för att förstå att pengar har ett värde. Jag menar bara att det vore bra om alla fick lära sig att det finns en gräns för vad man kan skaffa sig med de medel man har (oavsett dessa medels värde).
Hand i hand med detta går viljan att jobba och göra rätt för sig. Om det lönar sig att jobba vill de flesta fortsätta att göra det. Därför ger jag alltid dricks till barn som jobbar. Barn som säljer GT vid dörren på söndagsmorgnar till exempel - och de som kommer med jultidningar. Att skatta bort halva lönen kan de få lära sig senare. Innan dess behöver barnen lära sig att det lönar sig att jobba.
Ja, jag är moderat.
Jag ska vara tydlig med en sak innan jag börjar mitt resonemang här; jag stödjer inte barnarbete. Jag vill att barn ska få vara barn, de ska få leka, busa och sova tillräckligt när de växer.
I vissa fattiga delar av världen (Rajastan i Indien till exempel) får man kämpa för att ha råd att låta barnen gå ett par - tre år i skolan innan de börjar jobba. Inte för att skolan kostar pengar utan för att det är svårt att ha råd att mätta en mun som inte drar in egna pengar.
I Indien kan man tvingas slakta och äta upp sin åsna så att man inte längre kan ta sig till marknaden för att sälja sina ägg. Alternativet är att svälta ihjäl. Då är det nog bättre att äta åsnan.
Fast det kan finnas ett alternativ till; att plocka sina barn ur skolan. Då kan barnen fläta korgar som säljs till västvärlden, man kan behålla åsnan och tack vare det kan man fortsätta handla med sina ägg, vilket i sin tur gör att man kan räkna med att ha mat att mätta alla familjens munnar med även månaden därpå. Rimligen är det bättre att göra så än att låta barnen gå kvar i skolan, äta upp åsnan för att sedan äta upp både hönor och ägg och därefter svälta ihjäl.
Ingen förälder tror väl att barnen har mer användning för utbildning än för livet självt?
Barnen i Indien lär sig pengars värde. Det är bra. Fast det är klart att man skulle önska att barnen där fick lära sig det på ett mindre plågsamt sätt. Barnen i Sverige lär sig inte alltid pengars värde. Det var egentligen det jag ville komma till.
Jag menar naturligtvis inte att barnen i Sverige ska växa upp med näringsunderskott för att förstå att pengar har ett värde. Jag menar bara att det vore bra om alla fick lära sig att det finns en gräns för vad man kan skaffa sig med de medel man har (oavsett dessa medels värde).
Hand i hand med detta går viljan att jobba och göra rätt för sig. Om det lönar sig att jobba vill de flesta fortsätta att göra det. Därför ger jag alltid dricks till barn som jobbar. Barn som säljer GT vid dörren på söndagsmorgnar till exempel - och de som kommer med jultidningar. Att skatta bort halva lönen kan de få lära sig senare. Innan dess behöver barnen lära sig att det lönar sig att jobba.
Ja, jag är moderat.
torsdag 3 december 2009
Blondinen och advokaten
Ärligt stulet från Damrummet (dassboken för kvinnor), utgiven av Bokförlaget Semic.
En blondin och en advokat sitter bredvid varandra på ett flyg från Los Angeles till New York. Advokaten frågar blondinen om hon vill leka en rolig lek. Blondinen, som är trött och bara vill ta en tupplur, tackar artigt nej och vänder sig mot fönstret för att slumra lite.
Advokaten är påstridig och säger att leken är jätterolig och väldigt lätt. Han förklarar att "jag ställer en fråga till dig och om du inte kan svara så får du böta fem dollar och vice versa".
Återigen tackar blondinen nej och försöker sova. Advokaten, som nu blir påstridig , säger "okej, om du inte vet svaret så betalar du mig fem dollar och om jag inte vet svaret så betalar jag dig femhundra dollar".
Detta fångar blondinens intresse och eftersom hon antar att advokaten inte kommer att ge med sig så går hon med på att leka hans lek.
Advokaten ställer första frågan: "hur långt är det mellan månen och jorden?" Blondinen säger inte ett ord utan gräver bara i sin plånbok , plockar fram en femdollarssedel och ger den till honom. "Okej" säger advokaten. "Nu är det din tur."
Hon frågar advokaten: "Vad är det som går uppför en backe med tre ben och kommer ner igen med fyra ben?"
Advokaten ser fundersam ut, tar fram sin dator och söker där efter ett svar. Han kopplar in sin mobiltelefon och söker svaret på nätet, utan resultat. Frustrerad skickar han ett e-mail till alla sina vänner och kollegor men ingen av dem kan svaret. Efter någon timme väcker han blondinen och räcker över femhundra dollar. "Tack!" svarar hon och somnar om.
Advokaten, som nu är både irriterad och nyfiken, väcker återigen blondinen och frågar: "Nå? Vad är svaret?"
Utan ett ord gräver blondinen fram ytterligare en femdollarssedel, ger den till advokaten och somnar om igen.
måndag 30 november 2009
Statistik och lögn
Jag prenumererar på några nyhetsbrev per mail. Vissa är bra, andra inte (jag är mänsklig, jag läser dåliga nyheter också).
Jag fick ett för någon vecka sedan; reklamvärldens nyheter från Dagens Media. Jag rensade inkorgen idag och såg att jag av någon anledning har sparat det (troligen för att jag när jag läste det tyckte att jag skulle blogga om det). Där fanns en länk till lite statistik gällande löneutvecklingen för mediebranschens höjdare under 2008-2009. Intressant, tänkte jag och klickade mig vidare. Innan jag hann läsa något såg jag sjusiffriga belopp blixta fram. Jösses, det kanske är dags att byta bransch NU, funderade jag vidare.
Sen läste jag vidare - och skrattade gott!! Skrattade åt konsten att ljuga med statistik. Det som spräcker hela nyheten är meningen "Inkomstuppgifterna inkluderar både inkomst av tjänst och av näringsverksamhet för inkomståret 2008." Om jag redovisar min egen inkomst med samma metod så tjänade jag i runda slängar 800.000 förra året. Jag jobbar 75% som instruktör på en föreningsdriven ridskola några mil utanför Göteborg. Är det någon som tycker att det verkar rimligt?
Läs nyheten här om du vill. Det är inte jättespektakulärt.
Så det roligaste av allt; i reklambranschen talas numera ganska mycket om vikten av att tala sanning och att komma med relevant information när man beskriver (läs gör reklam för) en produkt. Det är en himlans tur då att Dagens Media inte har som uppgift att sälja något till mig!
(Jag vet att jag har flera Reklam-Nissar som läsare här titt som tätt. Det ser jag inte som någon anledning att vara tyst om DM:s så kallade nyhet. Jag har sagt det förr, jag säger det igen; kanske blir jag aborterad redan på fosterstadiet i reklambranschen, kanske låter de mig leva.)
Jag fick ett för någon vecka sedan; reklamvärldens nyheter från Dagens Media. Jag rensade inkorgen idag och såg att jag av någon anledning har sparat det (troligen för att jag när jag läste det tyckte att jag skulle blogga om det). Där fanns en länk till lite statistik gällande löneutvecklingen för mediebranschens höjdare under 2008-2009. Intressant, tänkte jag och klickade mig vidare. Innan jag hann läsa något såg jag sjusiffriga belopp blixta fram. Jösses, det kanske är dags att byta bransch NU, funderade jag vidare.
Sen läste jag vidare - och skrattade gott!! Skrattade åt konsten att ljuga med statistik. Det som spräcker hela nyheten är meningen "Inkomstuppgifterna inkluderar både inkomst av tjänst och av näringsverksamhet för inkomståret 2008." Om jag redovisar min egen inkomst med samma metod så tjänade jag i runda slängar 800.000 förra året. Jag jobbar 75% som instruktör på en föreningsdriven ridskola några mil utanför Göteborg. Är det någon som tycker att det verkar rimligt?
Läs nyheten här om du vill. Det är inte jättespektakulärt.
Så det roligaste av allt; i reklambranschen talas numera ganska mycket om vikten av att tala sanning och att komma med relevant information när man beskriver (läs gör reklam för) en produkt. Det är en himlans tur då att Dagens Media inte har som uppgift att sälja något till mig!
(Jag vet att jag har flera Reklam-Nissar som läsare här titt som tätt. Det ser jag inte som någon anledning att vara tyst om DM:s så kallade nyhet. Jag har sagt det förr, jag säger det igen; kanske blir jag aborterad redan på fosterstadiet i reklambranschen, kanske låter de mig leva.)
söndag 29 november 2009
Jag står stadigt, trots allt
Ibland vacklar livet. När fotfästet försvinner och man känner att man håller på att falla vill man gripa efter någon. Någon som man kan hålla i så att man kan stå upp ett tag till. Någon som kanske kan hjälpa en att resa sig upp om man redan har ramlat. Denna någon måste vara någon som står stadigare än vad man själv gör, annars faller båda.
Jag är någon som man kan luta sig mot. Det har många redan bevisat.
Hur alla människor jag möter och hjälper märker det vet jag inte. Kanske står det skrivet att jag kan konsten att hålla tyst? Kanske syns det att jag kan lösa problem? Kanske märks det att jag står stadigare än de flesta? Jag har ingen aning. Jag är bara tacksam för att det är så.
Tacksam. Verkar det konstigt? Kanske. Jag får ibland kommentarer av människor som säger till mig att jag borde tänka mer på mig själv, inte ta på mig alla andras problem, låta folk sköta sina egna liv. Jag vägrar, så enkelt är det. Jag känner inte att jag har en plikt som medmänniska. Jag känner att jag vill. Jag vill hjälpa den som kommer till mig och ber om hjälp. Jag tar hand om mig själv samtidigt. Är det så konstigt?
Jag begär inte att du ska förstå. Jag begär bara att du ska acceptera. Alla har vi olika styrkor och egenskaper. En av mina är att jag står stadigt även om många lutar sig mot mig. För mig är det inget konstigt, även om det verkar märkligt för dig. Kanske klarar du inte att hjälpa människor i nöd? Kanske har du aldrig fått frågan? Kanske skulle du ha reagerat annorlunda om någon bad om din hjälp, kanske hade du förträngt problemet, kanske hade du blundat. Vad vet jag?
Att få ett förtroende från en annan människa är för mig något hedervärt och något jag vill vara rädd om. Ett förtroende är också något som får mig att växa som människa. Det får mig att stå ännu stadigare, även om det som avslöjats till mig i förtroende är tungt för den som bär på det. För mig är det inte tungt, jag drabbas inte. Min roll är att hitta en lösning på problemet. Jag kan inte göra något ogjort och jag kan inte trolla - men jag kan kanske göra en börda lättare att bära.
Jag mötte ett tårögt barn i nioårsåldern:
"Ulle, det gör så ont när jag kissar."
"Du kanske har urinvägsinfektion, lilla vän. Har du haft det förut?"
"Nej, det gör bara ont när pappa har varit dum mot mig. Jag vill inte åka hem för mamma är inte hemma nu."
Det barnet bad jag inte att gå hem och ta en värktablett. Det barnet log jag inte snett emot och det barnet fick inte en klapp på kinden.
Det barnet släppte jag in i min själ. Hon finns kvar där och hon kommer alltid att vara där, fast hon inte längre går på jorden.
Jag är någon som man kan luta sig mot. Det har många redan bevisat.
Hur alla människor jag möter och hjälper märker det vet jag inte. Kanske står det skrivet att jag kan konsten att hålla tyst? Kanske syns det att jag kan lösa problem? Kanske märks det att jag står stadigare än de flesta? Jag har ingen aning. Jag är bara tacksam för att det är så.
Tacksam. Verkar det konstigt? Kanske. Jag får ibland kommentarer av människor som säger till mig att jag borde tänka mer på mig själv, inte ta på mig alla andras problem, låta folk sköta sina egna liv. Jag vägrar, så enkelt är det. Jag känner inte att jag har en plikt som medmänniska. Jag känner att jag vill. Jag vill hjälpa den som kommer till mig och ber om hjälp. Jag tar hand om mig själv samtidigt. Är det så konstigt?
Jag begär inte att du ska förstå. Jag begär bara att du ska acceptera. Alla har vi olika styrkor och egenskaper. En av mina är att jag står stadigt även om många lutar sig mot mig. För mig är det inget konstigt, även om det verkar märkligt för dig. Kanske klarar du inte att hjälpa människor i nöd? Kanske har du aldrig fått frågan? Kanske skulle du ha reagerat annorlunda om någon bad om din hjälp, kanske hade du förträngt problemet, kanske hade du blundat. Vad vet jag?
Att få ett förtroende från en annan människa är för mig något hedervärt och något jag vill vara rädd om. Ett förtroende är också något som får mig att växa som människa. Det får mig att stå ännu stadigare, även om det som avslöjats till mig i förtroende är tungt för den som bär på det. För mig är det inte tungt, jag drabbas inte. Min roll är att hitta en lösning på problemet. Jag kan inte göra något ogjort och jag kan inte trolla - men jag kan kanske göra en börda lättare att bära.
Jag mötte ett tårögt barn i nioårsåldern:
"Ulle, det gör så ont när jag kissar."
"Du kanske har urinvägsinfektion, lilla vän. Har du haft det förut?"
"Nej, det gör bara ont när pappa har varit dum mot mig. Jag vill inte åka hem för mamma är inte hemma nu."
Det barnet bad jag inte att gå hem och ta en värktablett. Det barnet log jag inte snett emot och det barnet fick inte en klapp på kinden.
Det barnet släppte jag in i min själ. Hon finns kvar där och hon kommer alltid att vara där, fast hon inte längre går på jorden.
fredag 27 november 2009
Höjda bensinpriser?
Det larmas ganska mycket med jämna mellanrum om att bensinen är så dyr. Man skriver på listor med hundratusentals namn och skickar till diverse politiker och instanser för att få bränsleprisernas utveckling lite bromsad.
Politikerna slåss utan egenintresse (möjligen finns det någon enstaka politiker som är delägare eller har aktier i något bensinbolag?) med Djävulen på ena axeln och självaste Gabriel på den andra. "Hålla folket nöjt" ställs mot "Värna miljön". Det ena tar ständigt ut det andra.
Lisa: "Sverige är ett avlångt land och vi i norr måste ha bil, jag har elva mil till jobbet!"
Marie: "Mina barn måste gå sex kilometer till bussen om jag inte har bil!"
Kent: "Mitt barn är rullstolsburet, jag kan inte ha en Fiat 500!"
Alla argument håller. Det finns ingen som vill sätta in kollektivtrafik mellan Lisas hus och Lisas jobb. Ingen annan åker den vägen och en buss släpper ut mer än Lisas bil. Ingen tycker att Maries barn ska gå en långpromenad till bussen varje skoldag i nio år. Ingen tycker att Kent ska lasta sitt handikappade barn på taket. Men; Lisa, Marie och Kent kan välja bilar som passar deras behov OCH är bra för miljön, dvs drar lite bensin. Det gör de troligen om de märker att sådana bilar är billigast för dem. Den privatekonomiska skillnaden mellan miljövän och miljöbov blir ju krasst sett större ju dyrare bensinen är.
För bara några år sedan gick en biltrend genom Sverige. "Alla" köpte en SUV. Samtidigt gnällde "alla" över bensinpriserna. Jag får inte ihop det! Om det skulle bli svindyrt att värma upp huset - skulle du då klä på dig mer och isolera huset lite extra eller skulle du gnälla över ökade priser på vinterkläder? Om sophämtning skulle bli jättedyrt - skulle du då återvinna och kompostera mer och eller skulle du skriva beklagliga insändare om Renova?
Varför fungerar det svenska folket på detta märkliga sätt? Varför inte lösa sitt problem så gott man kan? Min bensinräkning är ju mitt problem, inte Fredrik Reinfeldts!
Fortfarande är hälften av alla bilresor kortare än fem kilometer.
Om man som politiker vill främja folkets välmående, minska hjärt-kärlsjukdomar, minska miljöfarliga utsläpp och skapa en folkrörelse för mer kroppslig aktivitet så kanske man borde subventionera inköp av cyklar, inte bilar?
Politikerna slåss utan egenintresse (möjligen finns det någon enstaka politiker som är delägare eller har aktier i något bensinbolag?) med Djävulen på ena axeln och självaste Gabriel på den andra. "Hålla folket nöjt" ställs mot "Värna miljön". Det ena tar ständigt ut det andra.
Lisa: "Sverige är ett avlångt land och vi i norr måste ha bil, jag har elva mil till jobbet!"
Marie: "Mina barn måste gå sex kilometer till bussen om jag inte har bil!"
Kent: "Mitt barn är rullstolsburet, jag kan inte ha en Fiat 500!"
Alla argument håller. Det finns ingen som vill sätta in kollektivtrafik mellan Lisas hus och Lisas jobb. Ingen annan åker den vägen och en buss släpper ut mer än Lisas bil. Ingen tycker att Maries barn ska gå en långpromenad till bussen varje skoldag i nio år. Ingen tycker att Kent ska lasta sitt handikappade barn på taket. Men; Lisa, Marie och Kent kan välja bilar som passar deras behov OCH är bra för miljön, dvs drar lite bensin. Det gör de troligen om de märker att sådana bilar är billigast för dem. Den privatekonomiska skillnaden mellan miljövän och miljöbov blir ju krasst sett större ju dyrare bensinen är.
För bara några år sedan gick en biltrend genom Sverige. "Alla" köpte en SUV. Samtidigt gnällde "alla" över bensinpriserna. Jag får inte ihop det! Om det skulle bli svindyrt att värma upp huset - skulle du då klä på dig mer och isolera huset lite extra eller skulle du gnälla över ökade priser på vinterkläder? Om sophämtning skulle bli jättedyrt - skulle du då återvinna och kompostera mer och eller skulle du skriva beklagliga insändare om Renova?
Varför fungerar det svenska folket på detta märkliga sätt? Varför inte lösa sitt problem så gott man kan? Min bensinräkning är ju mitt problem, inte Fredrik Reinfeldts!
Fortfarande är hälften av alla bilresor kortare än fem kilometer.
Om man som politiker vill främja folkets välmående, minska hjärt-kärlsjukdomar, minska miljöfarliga utsläpp och skapa en folkrörelse för mer kroppslig aktivitet så kanske man borde subventionera inköp av cyklar, inte bilar?
söndag 22 november 2009
Analoga prylar vs digitala prylar
Jag tycker om analoga saker. Du vet...disktrasor, skosnören, badhanddukar och sådant.
Jag vet att det är ologiskt, för jag använder digitala prylar varje dag; mobiltelefon, trådlöst bredband och digitalkamera och en hel massa andra saker som hör hemma i vardagen år 2009. Trots detta tycker jag alltså bäst om analoga prylar. Varför? Av den enkla anledningen att en analog pryl går att reparera eller ersätta med en annan analog pryl om den första går sönder.
Tänk så här:
Jag vet att det är ologiskt, för jag använder digitala prylar varje dag; mobiltelefon, trådlöst bredband och digitalkamera och en hel massa andra saker som hör hemma i vardagen år 2009. Trots detta tycker jag alltså bäst om analoga prylar. Varför? Av den enkla anledningen att en analog pryl går att reparera eller ersätta med en annan analog pryl om den första går sönder.
Tänk så här:
- Jag spiller ut en halv kanna kaffe över diskbänken när disktrasan är sönder (läs hunden har förvandlat den till smulor). Jag hämtar en rulle hushållspapper eller en kökshandduk (eller toapapper, en annan handduk, ett plagg ut tvättkorgen, sängkläderna..) och torkar med.
- Mina skosnören går sönder. Jag tar ett par andra skor eller tar skosnören från ett par andra skor (eller använder balsnören, tar bort skosnörena och går utan eller går barfota..)
- Jag har duschat och min badhandduk har trillat ner på golvet och blivit genomblöt. Jag tar en annan handduk ur skåpet eller torkar mig på den lilla handduken bredvid handfatet (eller drar på mig morgonrocken, torkar mig på något torrt som hänger på tvättställningen eller går omkring naken tills jag har torkat).
Så! Det var ju enkla lösningar på små vardagliga problem som kan uppstå med analoga saker.
Låt oss nu gå över till det digitala. Hur i hela fridens namn hittar man en ersättare åt mobilen? Ska man försöka med miniräknaren eller fjärrkontrollen först? Det trådlösa bredbandet då? Kan man bygga en dongel av en barkbit och lite järntråd, banka in det hela i USB-porten och förvänta sig en nedladdnigshastighet på 7,2 Mbit/s? Digitalkameran kanske kan ersättas med en stegräknare. Eller en espressomaskin?
Eller?
lördag 21 november 2009
25.000 i månaden i 25 år
I mars 1985 vann jag på en Trisslott, hela 25.000 i månaden i 25 år! Jag valde då att säga upp mig från mitt jobb på teknikföretaget här i staden för att leva på pengarna som trillade in varje månad.
Om ni bara visste vilket härligt liv jag har haft sedan dess! Jag har upplevt så mycket saker, sett så många platser och haft så mycket skoj under de år som har gått sedan dess. Snart är dock dessa år förbi och det är dags för mig att söka ett jobb igen. Jag tänkte därför berätta lite om mina kunskaper, egenskaper och erfarenheter så att du kan avgöra om du har användning av mig i ditt företag.
Låt mig börja med mina yrkeskunskaper, de är gedigna och jag är mycket insatt i nästan allt som rör teknik och teknikutveckling.
Med kompetenta hälsningar
Arne Westerklint - Andreasson
Om ni bara visste vilket härligt liv jag har haft sedan dess! Jag har upplevt så mycket saker, sett så många platser och haft så mycket skoj under de år som har gått sedan dess. Snart är dock dessa år förbi och det är dags för mig att söka ett jobb igen. Jag tänkte därför berätta lite om mina kunskaper, egenskaper och erfarenheter så att du kan avgöra om du har användning av mig i ditt företag.
Låt mig börja med mina yrkeskunskaper, de är gedigna och jag är mycket insatt i nästan allt som rör teknik och teknikutveckling.
- jag kan hålkortssystem; även kodningen
- jag är van vid digitala mätinstrument, har även gått introduktionskurs i lasermätning
- jag har datorvana; både IBM och Macintosh
- jag kan det mesta om CD-förvaring och -hantering
- jag är en van mobiltelefonanvändare - och med lite träning är jag är stark nog att bära den i åtminstone en kilometer!
Så tar vi mina intressen och det jag gärna pratar om på fikarasterna:
- Jag gillar verkligen Madonnas nya album "Like A Virgin"
- Att Razzel är tillbaka i TV är en höjdare!
- Mitt favoritdataspel är Ice Climber
- Mina favoritfilmer är Karate Kid och Terminator (jag tror att det kommer en uppföljare - ska bli spännande att se i så fall!)
Verkar jag vara en person som behövs på ditt teknikföretag? Skriv till mig i så fall (du hittar min adress i telefonkatalogen). Mitt drömjobb är något i stil med att få ersätta Bengt Alsterlind i "Hajk". Om du har något sådant jobb på lut är du extra välkommen att höra av dig! Jag är händig och kan bl.a. bygga en svävare av fyra gem, ett mjölkpaket och två paketsnören. Om du vill kan jag skicka en V8-kassett så du kan se mig in action!
Ring mig inte om en massa skitjobb bara! Jag har nästan 10.000 sparat på kontot så jag klarar mig fram till sommaren utan problem, jag ska ändå inte resa någonstans mer.Med kompetenta hälsningar
Arne Westerklint - Andreasson
Omöjlig figur
Ibland händer det att västvärldens stöttepelare; internet, inte fungerar.
Ibland händer det att min dator inte fungerar. Jag har nämligen skaffat mig en pc, inte en mac, och då kan det bli så. (Oj, skrev jag det högt? Ledsen, Gates!)
Kan någon förklara för mig hur det här funkar, t.ex?
Ibland händer det att min dator inte fungerar. Jag har nämligen skaffat mig en pc, inte en mac, och då kan det bli så. (Oj, skrev jag det högt? Ledsen, Gates!)
Kan någon förklara för mig hur det här funkar, t.ex?
Omöjlig figur?
måndag 16 november 2009
Visst, visst, gör som du vill....
Tips till dig som vill retas med omgivningen:
- Träng dig före i kön.
- Ta det sista ur juicepaketet. Ställ in den tomma förpackningen i kylen.
- Ljug.
- Kör förbi den stillastående bilkön, stanna längst fram och träng dig in.
- Kom för sent. Skyll på något dumt, t. ex. att det var något elektriskt fel på rödljusen i en korsning.
- Säg "nej" utan att titta i plånboken när expediten frågar efter en enkrona. Skaka sedan på plånboken så att det skramlar om den.
- Glöm bort kompisen på flygplatsen.
- Prata onödigt högt i sin mobiltelefon, gärna medan du låter armbågen peka rakt ut för att kunna hålla denna gigantiska tingest mot ditt öra.
Och så några klassiker:
- Fäll inte ner toalocket.
- Kläm mitt på tandkrämstuben.
- Sätt inte i en ny toapappersrulle när den gamla tagit slut.
söndag 15 november 2009
Jag är besegrad
Häromdagen lade jag ju ut en lista om vad jag har i min handväska. Kompisen Maria ansåg sig därmed vara utmanad och har nu publicerat sin handväska.
Jag är slagen. Med hästlängder.
En kvinnas liv, nedstoppat i ett piffigt skinnfodral
Jag är slagen. Med hästlängder.
En kvinnas liv, nedstoppat i ett piffigt skinnfodral
fredag 13 november 2009
På besök i Ulles handväska
Det sägs att det är tabu att rota i en kvinnas handväska. Troligen gäller det helt vanliga kvinnors handväskor. Därmed gäller det inte min handväska. Välkommen in!
- En plånbok
- Ett paket tuggummi
- Ett leveranskvitto på två par stålhätteskor
- En hårsnodd
- Två bläckpennor
- En 20 ml spruta
- Sex hårspännen
- Ett matkvitto
- Ett visitkort från en kund
- Ett dieselkvitto
- En tändare
- Tre oanvända rosahattade kanyler
- Ett färgat Dove Lip Care
- En halv tub Pro-Paste (magmedicin för hästar)
- Ett skrynkligt, vattenskadat och oläsligt visitkort
- En mascara
- Två sterila skalpellblad
- Hö
torsdag 12 november 2009
Turbolens i elnätet
Att Vattenfall har ögonen på sig är inget nytt under solen. Nu talas det om ett PR-haveri baserat på att någon på Vattenfall ska ha undanhållit information från någon annan, varvid den andre genast går ut och högljutt dementerar det hela. Knappast ett PR-haveri. Snarare ett billigt PR-knep; det leder till massor av publicitet i gratis medier som når allmänheten. Vattenfall kan använda tillfället till att göra gratis reklam för sig själva. Smart, alldeles särskilt så här i lågkonjunktur!
Nåja. Jag bara måste få publicera en kommentar som är en del i detta mediala dravel. Jag tror (men är inte säker) att vitsen med uttalandet är att släta över det faktum att svenska staten genom Vattenfall äger och driver kolkraftverk i andra länder. Läs och förundras, här kommer kommentaren:
Absolut, Mark! Det låter som en strålande idé. De flesta andra räknar med att ha en klimatneutral verksamhet redan 2020.
Nåja. Jag bara måste få publicera en kommentar som är en del i detta mediala dravel. Jag tror (men är inte säker) att vitsen med uttalandet är att släta över det faktum att svenska staten genom Vattenfall äger och driver kolkraftverk i andra länder. Läs och förundras, här kommer kommentaren:
"Vi måste bli bättre på att berätta vad vi tillför i samhället och vad vi menar med vårt mål om att bli klimatneutrala innan 2050, säger Mark Vadasz, presschef på Vattenfall."
Absolut, Mark! Det låter som en strålande idé. De flesta andra räknar med att ha en klimatneutral verksamhet redan 2020.
onsdag 11 november 2009
Jag håller på brevbäraren!!
Jag hörde på radionyheterna idag att Posten kan komma att behöva flytta en hel massa (jag tror det var 30.000 stycken) av sina nya brevlådor. Brevlådorna sitter nämligen för högt så barn och vissa funktionshindrade når inte upp.
I Sverige tycks det vara väldigt viktigt att värna om de svaga, att se till att alla minoriteter får samma fördelar som majoriteten. Diskriminering får inte förekomma. Personer i rullstol ska inte behöva be om hjälp för att lägga på ett brev. Detta eftersom ingen annan behöver be om hjälp för att lägga på ett brev.
Så, det låter ju bra. Lika för alla, alla når upp till brevlådan.
Det är bara en sak... I många år har Posten slagits med sjukskrivningar och ryggont hos de som tömmer brevlådorna. När brevlåde-designen gjordes om för ett par år sedan prioriterade man arbetsställningen för Postens personal. De skulle slippa böja sig i sidled och framåt samtidigt när de tömmer lådorna. Nu kan det alltså vara slut med det.
Jag tänker ett steg längre. Innan man flyttar ner brevlådorna bör man göra en undersökning. Man behöver ta reda på vem/vilka som har mest nytta av att brevlådan sitter på en viss höjd.
Jag börjar räkna. Brevlådorna töms 313 dagar om året (tror jag - det är väl söndag till fredag?) och varje brevbärare tömmer kanske 15 brevlådor per dag. Om varje brevbärare har den uppgiften tre dagar i veckan och jobbar 44 veckor per år så blir det 1980 tömda brevlådor per brevbärare och år. Sedan går man vidare och räknar på hur många gånger per år den genomsnittliga funktionshindrade och det genomsnittliga barnet använder brevlådorna.
Om barnet/den funktionshindrade postar brev mindre än 1980 gånger per år så borde man fullfölja det här projektet med att flytta ner brevlådorna. Man ska ju värna om de svaga, gynna minoriteten.
I samma veva ska jag be att få en alldeles för kort grep att mocka med på jobbet (ridskola). Eftersom det vistas fler barn än vuxna på ridskolan och barn är en minoritet i samhället kan jag gott gå dubbelvikt när jag är tungt lastad. Det är rätt åt mig och kommer säkert inte leda till ryggont.
I Sverige tycks det vara väldigt viktigt att värna om de svaga, att se till att alla minoriteter får samma fördelar som majoriteten. Diskriminering får inte förekomma. Personer i rullstol ska inte behöva be om hjälp för att lägga på ett brev. Detta eftersom ingen annan behöver be om hjälp för att lägga på ett brev.
Så, det låter ju bra. Lika för alla, alla når upp till brevlådan.
Det är bara en sak... I många år har Posten slagits med sjukskrivningar och ryggont hos de som tömmer brevlådorna. När brevlåde-designen gjordes om för ett par år sedan prioriterade man arbetsställningen för Postens personal. De skulle slippa böja sig i sidled och framåt samtidigt när de tömmer lådorna. Nu kan det alltså vara slut med det.
Jag tänker ett steg längre. Innan man flyttar ner brevlådorna bör man göra en undersökning. Man behöver ta reda på vem/vilka som har mest nytta av att brevlådan sitter på en viss höjd.
Jag börjar räkna. Brevlådorna töms 313 dagar om året (tror jag - det är väl söndag till fredag?) och varje brevbärare tömmer kanske 15 brevlådor per dag. Om varje brevbärare har den uppgiften tre dagar i veckan och jobbar 44 veckor per år så blir det 1980 tömda brevlådor per brevbärare och år. Sedan går man vidare och räknar på hur många gånger per år den genomsnittliga funktionshindrade och det genomsnittliga barnet använder brevlådorna.
Om barnet/den funktionshindrade postar brev mindre än 1980 gånger per år så borde man fullfölja det här projektet med att flytta ner brevlådorna. Man ska ju värna om de svaga, gynna minoriteten.
I samma veva ska jag be att få en alldeles för kort grep att mocka med på jobbet (ridskola). Eftersom det vistas fler barn än vuxna på ridskolan och barn är en minoritet i samhället kan jag gott gå dubbelvikt när jag är tungt lastad. Det är rätt åt mig och kommer säkert inte leda till ryggont.
tisdag 3 november 2009
Långt före sin tid
Nikola Tesla - framtidens man. Så framstående i sitt teknik-tänkande att han får omgivningen av kippa efter andan. Se bara på hans visioner vilka han valt att kalla "Tesla World System":
- Sammankoppling av alla telegrafstationer i hela världen.
- Sammankoppling av alla telefonstationer i hela världen.
- Hemlig och säker överföring av meddelanden för regeringar och myndigheter.
- Hemlig och säker överföring av meddelanden för privatpersoner.
- Överföring av maskinskrivna eller handskrivna brev och checker.
- Överföring av fotografier, teckningar och dokument.
- Världsomfattande nyhetsförmedling.
- Världsomfattande spridning av börskurser.
- Material till tidningar för tryckning var som helst, till lands och till sjöss.
- Spridning av musik över hela världen.
- Exakt rätt tid visas i billiga och underhållsfria klockor.
- Navigering med information om position, kurs och hastighet på alla hav.
- Trådlös överföring av elektrisk kraft över hela världen.
- Möjlighet att påverka väder och klimat.
Vad tycker du? Håller du med om att punkterna nummer 1 till 12 fungerar? Jag vet inte om alla telegrafstationer i världen är (eller blev?) sammankopplade, men resten är ju vardag för oss som lever i I-länder.
På punkterna nummer 13 och 14 har vi en del kvar att göra - om man inte räknar växthuseffekten som möjlighet att påverka väder och klimat förstås..
Undrar du varför jag hyllar Tesla?
Nämnde jag inte att han levde 1856-1943?
fredag 30 oktober 2009
Om..
Om man vore lite mer kräsen av sig borde man väl löpa mindre risk att bli fet?
Om jag vore rik skulle jag spendera mer pengar än vad jag gör nu. Då skulle jag bli fattig, som jag är nu. Lika bra att inte vänja sig vid att ha pengar då.
Om jag skulle ta tjuren vid hornen lite oftare och bita i det sura äpplet skulle jag troligen ha ondare i kroppen än jag redan har och magen skulle inte heller må prima. Tjurhorn och syra är ju inte bra för kroppen.
Om jag reste på mig nu och började städa så skulle jag få mer gjort än vad jag får nu. Men då skulle du inte ha något roligt att läsa på min blogg. Alltså är det ditt fel att mitt vardagsrum fortfarande inte är dammsuget.
Om inte om fanns, vad skulle du då?
Om jag vore rik skulle jag spendera mer pengar än vad jag gör nu. Då skulle jag bli fattig, som jag är nu. Lika bra att inte vänja sig vid att ha pengar då.
Om jag skulle ta tjuren vid hornen lite oftare och bita i det sura äpplet skulle jag troligen ha ondare i kroppen än jag redan har och magen skulle inte heller må prima. Tjurhorn och syra är ju inte bra för kroppen.
Om jag reste på mig nu och började städa så skulle jag få mer gjort än vad jag får nu. Men då skulle du inte ha något roligt att läsa på min blogg. Alltså är det ditt fel att mitt vardagsrum fortfarande inte är dammsuget.
Om inte om fanns, vad skulle du då?
torsdag 22 oktober 2009
Tekniken år 2009
Är det för mycket begärt att en kaffemaskin som har fått jobb på en bensinstation ska kunna tala om att mjölken i den är slut?
Vore det inte rimligt att anta en Windows Mobile-telefon skulle kunna kommunicera med Windows Vistas mailprogram?
Om man hade lufttäta måndräkter 1969, borde då inte en GORE-TEX-jacka från 2006 vara vindtät även den tredje hösten efter köpet?
Med tanke på att väderkvarnen uppfanns runt år 600 e. Kr. och att de uppfördes i Sverige främst på 1600-1800-talen och då stod för en stor del av det samtida energibehovet torde det väl inte vara så jävla svårt att utveckla vindkraften i Sverige idag?
Vore det inte rimligt att anta en Windows Mobile-telefon skulle kunna kommunicera med Windows Vistas mailprogram?
Om man hade lufttäta måndräkter 1969, borde då inte en GORE-TEX-jacka från 2006 vara vindtät även den tredje hösten efter köpet?
Med tanke på att väderkvarnen uppfanns runt år 600 e. Kr. och att de uppfördes i Sverige främst på 1600-1800-talen och då stod för en stor del av det samtida energibehovet torde det väl inte vara så jävla svårt att utveckla vindkraften i Sverige idag?
onsdag 21 oktober 2009
Dålig stil
Jag har dålig stil. Det är inte okej att prata eller skriva illa om andra, särskilt inte när man håller på att ta sig fram i den politiska världen.
Idag gör jag ett undantag, jag dissar Sverigedemokraterna. Å andra sidan hissar jag Aftonbladets chefredaktör Jan Helin. Han fick rådet av sina jurister att inte publicera en debattartikel som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har skrivit. Han gjorde det ändå och nu riskerar han att bli åtalad för hets mot folkgrupp eftersom han har valt att publicera det som Jimmie Åkesson har skrivit. Jimmie Åkesson har nämligen skrivit en massa saker om muslimer som kan tolkas som just "hets mot folkgrupp".
Debattartikeln läser du här.
Jan Helin, som alltså är chefredaktör och ansvarig utgivare av Aftonbladet, förklarar varför han valt att publicera:
Slutligen: jag har inte läst något om att Jimmie Åkesson riskerar att åtalas för hets mot folkgrupp.
Idag gör jag ett undantag, jag dissar Sverigedemokraterna. Å andra sidan hissar jag Aftonbladets chefredaktör Jan Helin. Han fick rådet av sina jurister att inte publicera en debattartikel som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har skrivit. Han gjorde det ändå och nu riskerar han att bli åtalad för hets mot folkgrupp eftersom han har valt att publicera det som Jimmie Åkesson har skrivit. Jimmie Åkesson har nämligen skrivit en massa saker om muslimer som kan tolkas som just "hets mot folkgrupp".
Debattartikeln läser du här.
Jan Helin, som alltså är chefredaktör och ansvarig utgivare av Aftonbladet, förklarar varför han valt att publicera:
"Jimmie Åkessons text är viktig för att den mycket tydligt visar på vilka värdegrunder det parti som är på väg in i Sveriges riksdag vilar. Du kan tycka att hans åsikter är rätt eller fel. Men dagens debattartikel ger dig en möjlighet att ta ställning till Sverigedemokraterna."Helin! Du är min idol!!
Slutligen: jag har inte läst något om att Jimmie Åkesson riskerar att åtalas för hets mot folkgrupp.
torsdag 15 oktober 2009
Falsk marknadsföring
Du vet den där gräsliga reklamen för OLW, den där falsksjungande människor hyllar det faktum att arbetsveckan är slut? Jag hörde nyss radioversionen och jag tyckte mig höra en lögn i slutet, efter den gräsliga låten. En trevlig kvinnoröst säger "nu med hundra procent solrosolja".
Jag som alltid har trott att chips görs av potatis. Jag kan ha fel.
Jag som alltid har trott att chips görs av potatis. Jag kan ha fel.
torsdag 8 oktober 2009
Gammal skåpmat
Jag äter äpplen med mjukt skal. Jag dricker mjölk som var bäst före i förrgår och jag knaprar emellanåt på valnötter jag köpte förra julen.
Du får naturligtvis tycka att jag eller maten jag äter är äcklig. Du tycker ju som du vill. Jag fortsätter att äta mat som inte är dålig i vilket fall som helst. Jag tittar, luktar, känner och smakar på maten för att sedan avgöra om den kan ätas eller inte. Jag äter alltså inte bruna äpplen med vita prickar på, jag dricker inte trögflytande mjölk och jag knaprar inte på nötter med kryphål i.
Du kanske inte är som jag. Du kanske tittar på datummärkningen hellre än på maten, vad vet jag? Kanske har vi båda möjlighet att välja om vi ska dricka mjölken som var bäst före i förrgår. Kanske har vi tillgång till annan mjölk om vi hellre vill dricka mjölk som är bäst före i övermorgon.
Den absurda debatten om huruvida mat som närmar sig sitt bäst-före-datum ska få serveras till hungriga människor eller inte måste vara den ironiska höjden av i-landsproblemen. Jag har möjlighet att välja om jag ska äta maten eller inte. De hungriga människorna har inte den möjligheten, trots att det rör sig om mat som ännu inte passerat bäst före-datumet och ändå ska slängas.
Om jag inte hade haft mat och jag hade fått välja mellan att dricka välmående mjölk som är bäst före imorgon och att inte dricka mjölk alls så hade jag valt att dricka mjölken. Det är möjligt att du hade valt annorlunda, vad vet jag?
Du får naturligtvis tycka att jag eller maten jag äter är äcklig. Du tycker ju som du vill. Jag fortsätter att äta mat som inte är dålig i vilket fall som helst. Jag tittar, luktar, känner och smakar på maten för att sedan avgöra om den kan ätas eller inte. Jag äter alltså inte bruna äpplen med vita prickar på, jag dricker inte trögflytande mjölk och jag knaprar inte på nötter med kryphål i.
Du kanske inte är som jag. Du kanske tittar på datummärkningen hellre än på maten, vad vet jag? Kanske har vi båda möjlighet att välja om vi ska dricka mjölken som var bäst före i förrgår. Kanske har vi tillgång till annan mjölk om vi hellre vill dricka mjölk som är bäst före i övermorgon.
Den absurda debatten om huruvida mat som närmar sig sitt bäst-före-datum ska få serveras till hungriga människor eller inte måste vara den ironiska höjden av i-landsproblemen. Jag har möjlighet att välja om jag ska äta maten eller inte. De hungriga människorna har inte den möjligheten, trots att det rör sig om mat som ännu inte passerat bäst före-datumet och ändå ska slängas.
Om jag inte hade haft mat och jag hade fått välja mellan att dricka välmående mjölk som är bäst före imorgon och att inte dricka mjölk alls så hade jag valt att dricka mjölken. Det är möjligt att du hade valt annorlunda, vad vet jag?
måndag 5 oktober 2009
Ologiska oord
Does a bookmaker make books?
Does a copywriter write copies?
Är orolig motsatsen till rolig?
Är det inte höjden av ironi att dyslexi är svårstavat?
Does a copywriter write copies?
Är orolig motsatsen till rolig?
Är det inte höjden av ironi att dyslexi är svårstavat?
lördag 3 oktober 2009
Reklamdöd eller reklamlevande?
Häromdagen såg jag prisbelönt reklam i drivor, bland annat en utländsk annons för utländsk glass. När jag som amatör stod bakom reklamvärldens jetset-divor och hörde dem rosa denna fantastiska kampanj skakade jag lågmält på huvudet. "Det framgår inte att det är reklam för glass" var min kommentar till det hela.
Tystnad.
Oj då. Blåbäret tystade jetset-gänget. Bra eller dåligt? Ingen aning, hur skulle jag kunna veta? Det enda jag vet om reklam är att allt som sticker ut är bra. Och jag stack i allra högsta grad ut. Alltså är jag bra - eller?
Annonsen i sig såg för mig ut som genomsnittligt mediabrus. För en invånare i det utländska landet var det troligen bättre än genomsnittligt mediabrus, annars hade kampanjen förmodligen inte blivit belönad med Det Fina Priset. Antagligen var kampanjen lika bra i det utländska landet som en GB-gubbe med smal midja hade varit i Sverige om GB i en mångmiljonkampanj hade lanserat en light-glass.
Vad vet jag? Blåbäret tystade jetset-gänget. Antingen blir jag ihågkommen eller så är jag avlivad i reklamens värld innan jag föddes.
Den som lever får se...
Tystnad.
Oj då. Blåbäret tystade jetset-gänget. Bra eller dåligt? Ingen aning, hur skulle jag kunna veta? Det enda jag vet om reklam är att allt som sticker ut är bra. Och jag stack i allra högsta grad ut. Alltså är jag bra - eller?
Annonsen i sig såg för mig ut som genomsnittligt mediabrus. För en invånare i det utländska landet var det troligen bättre än genomsnittligt mediabrus, annars hade kampanjen förmodligen inte blivit belönad med Det Fina Priset. Antagligen var kampanjen lika bra i det utländska landet som en GB-gubbe med smal midja hade varit i Sverige om GB i en mångmiljonkampanj hade lanserat en light-glass.
Vad vet jag? Blåbäret tystade jetset-gänget. Antingen blir jag ihågkommen eller så är jag avlivad i reklamens värld innan jag föddes.
Den som lever får se...
söndag 27 september 2009
Konsten att leverera en käftsmäll
Alla som har hanterat en mjukvara vet att det kan finnas små fel i programkoden. Oftast gör det inte så mycket men i vissa fall kan det bli ödesdigert. I EA Sports fall hade det kunnat bli pinsamt. Men EA Sports kan konsten att leverera en digital käftsmäll. På YouTube.
Jag hoppas att Levinator25 efter detta står upp med självkänslan i behåll. Han (eller hon) råkade visst slå på någon som var lite för stor...
Jag hoppas att Levinator25 efter detta står upp med självkänslan i behåll. Han (eller hon) råkade visst slå på någon som var lite för stor...
lördag 26 september 2009
Olika egenskaper, lika värde
Jag är ganska stark som person.
Jag kan ta smällar och fortsätta stå upp. Jag klarar att sköta mitt jobb fast något tragiskt har hänt i mitt liv. Jag kan ta ansvar även om jag lever under hot. Det gör mig INTE till en bättre människa än den som måste vara hemma från jobbet i tunga situationer. Det är bara en stor skillnad mellan mig och den motsatta typen av person och personlighet.
Jag är uppväxt med att det är fint och bra att vara stark. Idag tycker jag att det är en lika klen verklighetsuppfattning som att det skulle vara töntigt med män som gråter eller skamligt att vara dyslektiker. Att vara stark är bara en egenskap och den kan jämställas med alla andra egenskaper. Till exempel att vara mörkhårig, att läspa eller att tala turkiska.
Alla egenskaper är nämligen väldigt användbara i vissa situationer men saknar helt värde i andra. Det finns fortfarande områden i samhället där egenskaper delas in i positiva och negativa. Det tycker jag är märkligt eftersom varje egenskap är beroende av ett sammanhang för att kunna äga ett värde.
Att vara stark är användbart bara i sårbara situationer. När livet flyter på utan hinder märks ingen skillnad mellan stark och svag. Att vara mörkhårig är säkert användbart i någon situation. Kanske om man blivit kär i någon som tycker att mörkt hår är snyggt? Att läspa är praktiskt om man vill charma någon som tycker om läsp-ljud. Mig till exempel. Att tala turkiska är användbart bara om den man vill prata med också talar turkiska.
Utöver detta med egenskaper och deras användbarhet kan man fundera på i vilka sammanhang man bör eller kan använda sina egenskaper. Är man en bra ledare så kan man använda sina ledaregenskaper om man har ett chefsjobb. Är man en bra lyssnare kan man använda det om någon man känner mår dåligt och behöver prata av sig. Är man fysiskt stark så kan man hjälpa någon att flytta på en tung sten.
Jag avslutar med att vända på det hela: tror du att en fysiskt stark människa är en bättre chef? Tror du att en bra ledare får vänner att må bättre och tror du att en god lyssnare är duktig på att flytta stenar?
Slutligen: tror du att någon av dessa tre personligheter har ett större värde än någon annan?
I så fall tror du fel.
Punkt.
Jag kan ta smällar och fortsätta stå upp. Jag klarar att sköta mitt jobb fast något tragiskt har hänt i mitt liv. Jag kan ta ansvar även om jag lever under hot. Det gör mig INTE till en bättre människa än den som måste vara hemma från jobbet i tunga situationer. Det är bara en stor skillnad mellan mig och den motsatta typen av person och personlighet.
Jag är uppväxt med att det är fint och bra att vara stark. Idag tycker jag att det är en lika klen verklighetsuppfattning som att det skulle vara töntigt med män som gråter eller skamligt att vara dyslektiker. Att vara stark är bara en egenskap och den kan jämställas med alla andra egenskaper. Till exempel att vara mörkhårig, att läspa eller att tala turkiska.
Alla egenskaper är nämligen väldigt användbara i vissa situationer men saknar helt värde i andra. Det finns fortfarande områden i samhället där egenskaper delas in i positiva och negativa. Det tycker jag är märkligt eftersom varje egenskap är beroende av ett sammanhang för att kunna äga ett värde.
Att vara stark är användbart bara i sårbara situationer. När livet flyter på utan hinder märks ingen skillnad mellan stark och svag. Att vara mörkhårig är säkert användbart i någon situation. Kanske om man blivit kär i någon som tycker att mörkt hår är snyggt? Att läspa är praktiskt om man vill charma någon som tycker om läsp-ljud. Mig till exempel. Att tala turkiska är användbart bara om den man vill prata med också talar turkiska.
Utöver detta med egenskaper och deras användbarhet kan man fundera på i vilka sammanhang man bör eller kan använda sina egenskaper. Är man en bra ledare så kan man använda sina ledaregenskaper om man har ett chefsjobb. Är man en bra lyssnare kan man använda det om någon man känner mår dåligt och behöver prata av sig. Är man fysiskt stark så kan man hjälpa någon att flytta på en tung sten.
Jag avslutar med att vända på det hela: tror du att en fysiskt stark människa är en bättre chef? Tror du att en bra ledare får vänner att må bättre och tror du att en god lyssnare är duktig på att flytta stenar?
Slutligen: tror du att någon av dessa tre personligheter har ett större värde än någon annan?
I så fall tror du fel.
Punkt.
torsdag 24 september 2009
Kodspråk
Jag har ju tidigare varit inne på det här med ordbruk och bokstavsskötsel. Läran om att vårda och nyansera sitt språk är något som ligger mig varmt om hjärtat.
Titt som tätt hittar jag skrivna tecken i min omgivning som för mig - som är en urbota språknörd - är omöjliga att förstå. De är kryptiska krumelurer i ologisk ordningsföljd som verkar ditkastade från någonstans långt bort. Jag tror att det är ett skriftspråk uppfunnet av dagens klipska ungdom. Några av dessa kombinationer av tecken har jag ändå lyckats klura ut betydelsen av.
Välkommen till mitt lilla lexikon!
:-) glad gubbe (kallas även smiley av de som inte känner till det svenska begreppet).
:-( arg gubbe (kallas även arg smiley av de som inte känner till att smiley betyder glad gubbe och att arg smiley således betyder arg glad gubbe).
;-) gubbe som blinkar (kallas även smiley som blinkar - enligt förutsättningarna ovan).
Jag gör ett litet avbrott i mitt lexikon här för att tala om att det finns otaliga gubbar med olika miner. De används alla för att skicka en bild som ska visa den digitala mottagaren vilket ansiktsuttryck avsändaren för ögonblicket har. Främst används detta av personer som saknar förmågan att le i verkligheten, eller av personer som saknar förmågan att synas i verkligheten och istället väljer att leva sina liv i digital form.
Vidare kan tecknen se ut som följer:
&#z£ jämställs med många fula ord i sträck. Ganska välkänt på många håll, används sällan idag.
<3 betyder inte "mindre än tre" som det gjorde när jag gick i skolan utan "hjärta" eller "älska". Missbrukas således ofta.
XP är inte ett av windows operativsystem utan en gubbe som kniper med ögonen och samtidigt sträcker ut tungen i ena mungipan.
Titt som tätt hittar jag skrivna tecken i min omgivning som för mig - som är en urbota språknörd - är omöjliga att förstå. De är kryptiska krumelurer i ologisk ordningsföljd som verkar ditkastade från någonstans långt bort. Jag tror att det är ett skriftspråk uppfunnet av dagens klipska ungdom. Några av dessa kombinationer av tecken har jag ändå lyckats klura ut betydelsen av.
Välkommen till mitt lilla lexikon!
:-) glad gubbe (kallas även smiley av de som inte känner till det svenska begreppet).
:-( arg gubbe (kallas även arg smiley av de som inte känner till att smiley betyder glad gubbe och att arg smiley således betyder arg glad gubbe).
;-) gubbe som blinkar (kallas även smiley som blinkar - enligt förutsättningarna ovan).
Jag gör ett litet avbrott i mitt lexikon här för att tala om att det finns otaliga gubbar med olika miner. De används alla för att skicka en bild som ska visa den digitala mottagaren vilket ansiktsuttryck avsändaren för ögonblicket har. Främst används detta av personer som saknar förmågan att le i verkligheten, eller av personer som saknar förmågan att synas i verkligheten och istället väljer att leva sina liv i digital form.
Vidare kan tecknen se ut som följer:
&#z£ jämställs med många fula ord i sträck. Ganska välkänt på många håll, används sällan idag.
<3 betyder inte "mindre än tre" som det gjorde när jag gick i skolan utan "hjärta" eller "älska". Missbrukas således ofta.
XP är inte ett av windows operativsystem utan en gubbe som kniper med ögonen och samtidigt sträcker ut tungen i ena mungipan.
onsdag 23 september 2009
En publicerad stöld
Jag får, precis som de flesta andra, titt som tätt små historier på mailen. De flesta har jag sett tidigare, vissa är lite fyndiga, andra torra som genomsnittlig brittisk humor. Någon gång tidigare har jag publicerat något sådant här och nu tänker jag göra det igen.
I mitt yrke spelar jag ganska ofta på manligt och kvinnligt. Minst en av mina trogna läsare känner väl till det och blir drabbad av det ungefär varje tisdag.
I vanlig ordning har jag korrigerat och förbättrat språket men i övrigt inte ändrat i texten. Låt er väl smaka!
En fé kom till det äkta paret och sa
- Ni har varit ett exemplariskt gift par i 35 år, så nu ska jag uppfylla varsin önskan åt er.
- Jag vill resa Jorden runt med min käre make, sade frun utan att blinka.
Fén viftade med sin trollstav och mumlade abrakadabra. Vips! så hade frun två jorden runt-biljetter i sin hand.
Det blev makens tur. Han tänkte en liten stund och sa
- Det här kan bli lite speciellt, en fé dyker nog bara upp en gång i livet. Jag beklagar älskling, men min önskan blir att få ha en fru som är 30 år yngre än jag själv.
Frun blev mycket arg och besviken, men höll med om att en önskan är en önskan och chansen kommer nog inte igen.
Fén viftade med sin trollstav. På ett ögonblick blev maken 90 år gammal.
Karlar är karlar.
En fé är alltid en kvinna.
I mitt yrke spelar jag ganska ofta på manligt och kvinnligt. Minst en av mina trogna läsare känner väl till det och blir drabbad av det ungefär varje tisdag.
I vanlig ordning har jag korrigerat och förbättrat språket men i övrigt inte ändrat i texten. Låt er väl smaka!
En fé kom till det äkta paret och sa
- Ni har varit ett exemplariskt gift par i 35 år, så nu ska jag uppfylla varsin önskan åt er.
- Jag vill resa Jorden runt med min käre make, sade frun utan att blinka.
Fén viftade med sin trollstav och mumlade abrakadabra. Vips! så hade frun två jorden runt-biljetter i sin hand.
Det blev makens tur. Han tänkte en liten stund och sa
- Det här kan bli lite speciellt, en fé dyker nog bara upp en gång i livet. Jag beklagar älskling, men min önskan blir att få ha en fru som är 30 år yngre än jag själv.
Frun blev mycket arg och besviken, men höll med om att en önskan är en önskan och chansen kommer nog inte igen.
Fén viftade med sin trollstav. På ett ögonblick blev maken 90 år gammal.
Karlar är karlar.
En fé är alltid en kvinna.
måndag 21 september 2009
Talföljd
- gång har jag sett en tjur kasta iväg en 300-kilos ensilagebal med ena hornet.
- gånger har min döda pappa hälsat på mig - hittills.
- års heltidsstudier har jag läst in på två terminer.
- hästar försörjer jag just nu.
- månader tog det för mig att lära mig tyska i Tyskland.
- gånger har jag varit på begravning.
- år är den längsta tiden jag har varit anställd på samma ställe.
- år var en kär vän borttappad ur mitt liv.
- år var jag när jag slutade rida ponny.
- är min storlek på handskar. Det är ganska normalt - för män.
- tusen tyska mark kostade det min chef att lösa ut mig från sjukhuset. Han hade inte tecknat någon försäkring för mig.
- dagar tog det innan jag kunde äta fast föda efter att jag blivit sydd i munnen.
- har alltid varit mitt turnummer.
- dagar är samma sak som två veckor.
- år var jag när jag flyttade hemifrån.
- av över 300 sökande blev antagna till utbildningen jag gick på Strömsholm.
- hästar motionerade jag varje dag när jag jobbade som hästskötare.
- år fyllde jag den dagen jag försov mig och missade tårtan jag skulle ha fått till frukost hos min arbetsgivare.
- år var jag när någon friade till mig första gången.
- är hälften av 40.
- och en halv kvadratmeter var min första lägenhet.
- ställen har jag bott på.
- mappar med matematik hittar jag varje gång jag flyttar och jag har hittills aldrig klarat att slänga dem.
- fyrfota arbetskamrater har jag.
- kvadratmeter var huset jag bodde i i 18 månader. Där fanns vatten 1 maj - 31 oktober.
- röda kort finns det i en vanlig kortlek.
- tusen är det mesta jag har fått tillbaka från staten vid den årliga kapitalförflyttningen mellan stat och medborgare.
- är ungefär det antal lektioner jag håller varje vecka.
- år var jag när jag startade mitt andra företag.
- fyllde jag samma dag som jag fick köra en häst till klinik för att gipsa en hov. Veterinären var inte där när jag kom.
- år gammal var jag när en man över 70 friade till mig.
- år fyller jag i december i år.
- år är det kvar till min pension.
- kusiner har jag.
- skrivs 100011 som binärt tal.
- efter Kristus kallades Pontius Pilatus hem till Jerusalem från Rom. Han hade visst slagit ner något uppror. Jag vet inte om det ansågs vara bra eller dåligt.
- veckors semester varje år vore inte helt fel.
- gånger pengarna gav min V75-rad. Jag lämnade inte in den själv.
- år var min mamma när hon var förstföderska med tvillingar.
lördag 19 september 2009
Några tips...
...för dig som i morgondagens kyrkoval vill rösta FÖR att kyrkan ska använda möjligheten (och ta på sig skyldigheten) att viga människor av samma kön; läs min goda vän Maria Abrahamsons blogginlägg.
...för dig som vill läsa om min syn på samkönade äktenskap; läs mitt tidigare blogginlägg om könsneutrala äktenskap.
...för dig som vill läsa om min syn på samkönade äktenskap; läs mitt tidigare blogginlägg om könsneutrala äktenskap.
söndag 13 september 2009
En rekommendation
Jag rekommenderar dig att läsa kommentarerna till det förra inlägget. Allt som sägs i debatterna i samband med kyrkovalet förtjänar att få komma fram och allas åsikter förtjänar att få höras.
Kommentera gärna själv om du vill!
Jag granskar alla kommentarer innan de publiceras. Det gör jag för att jag vill slippa skräppost som kommentarer på mina inlägg. (Skräppost tenderar att vara reklam för sexleksaker och viagra-liknande preparat. Det har inget med min blogg att göra.) Jag publicerar alla kommentarer utom de som innehåller hot, personangrepp, hets mot folkgrupp etc.
Välkommen in i debatten!
/Ulle
Kommentera gärna själv om du vill!
Jag granskar alla kommentarer innan de publiceras. Det gör jag för att jag vill slippa skräppost som kommentarer på mina inlägg. (Skräppost tenderar att vara reklam för sexleksaker och viagra-liknande preparat. Det har inget med min blogg att göra.) Jag publicerar alla kommentarer utom de som innehåller hot, personangrepp, hets mot folkgrupp etc.
Välkommen in i debatten!
/Ulle
måndag 7 september 2009
Bla bla bla kyrkoval bla bla...
Jag är inte kristen, jag skiter i vilket.
Jag går aldrig i kyrkan.
Jag tror inte på Gud.
Nää.. jag är inte insatt alls..
Jaså, vad kan man rösta på?
Finns Piratpartiet med där?
Jag gick ur kyrkan för ett par år sedan för det kostar pengar att vara med där.
Känner du igen dig? Oavsett vilket så är det kyrkoval om ett par veckor, närmare bestämt söndagen den 20 september.
Själv har jag har inte mycket kontakt med kyrkan och kommer förmodligen inte att gifta mig i den om jag gifter mig någon gång. Senast jag var i kyrkan var nog när min mormors bror begravdes 1994 (eller var det 1995?). Men jag kommer att rösta i kyrkovalet i alla fall. Jag gör det för att jag vet att kyrkan betyder mycket för många. För den stora massans skull kommer jag alltså att kryssa tre kandidater (precis som man kan göra i valen till riksdag, region och kommun).
Låt mig förklara varför! Det finns idag kyrkopolitiskt engagerade personer som enligt min mening driver en fullständigt vrickad politik. Dem vill jag inte gynna. Om jag inte röstar alls möter inte dessa vrickade kandidater mitt motstånd. Så förslappad tänker jag inte vara. Jag är inte så insatt att jag kan säga exakt vilken nomineringsgrupp (parti) jag vill gynna, men jag är glasklar i min uppfattning om vilka jag vill missgynna. Man kan kalla mig en missnöjesröstare eftersom jag i första hand röstar emot, inte för, något.
Låt mig förklara lite till! Följande uppfattningar tänker jag rösta emot:
- Den som en gång skilt sig får inte gifta om sig i kyrkan. (Jag trodde att kyrkan förespråkade äktenskap, inte "liv i synd", dvs samboskap. Äktenskap blir ju på detta sätt omöjligt.)
- Kvinnliga präster får inte förekomma. (Många troende vänder sig till kyrkan och prästen hellre än till en psykolog. Ska t.ex. en troende, våldtagen kvinna behöva vända sig till en man i denna svåra stund för att få hjälp?)
- Homosexuella par får inte gifta sig i kyrkan. (Om man är troende och homosexuell - ska man i så fall behöva vända sig ifrån sin djupt rotade tro för att ingå äktenskap? Jag trodde att kyrkan värnade om alla sina troende medlemmar.)
- Barn födda utanför äktenskapet ska inte få döpas i kyrkan. (Märkligt - plötsligt fördömer och fördriver kyrkan ett oskyldigt barn!)
Slutligen: Om du väljer att strunta i kyrkovalet så var säker på att du gör det med gott samvete, dvs att du låter den vrickade politiken spela fritt utan ditt motstånd.
Rösta om du vill, skit i det om du vill. Det är en demokratisk rättighet att ligga på soffan.
söndag 6 september 2009
Tidsmaskin?
Att Google ligger i utvecklingens framkant är ingen nyhet.
I Google kalendern finns en ny funktion, tillagd idag, som heter "Labs". Det är tillämpningar och funktioner som Google håller på att utveckla. Om man väljer att använda dem får man vara beredd på att funktionen kan ändras, fungera sämre eller helt plötsligt och utan förvarning försvinna. Detta eftersom det hela publicerats trots att det bara är på försöksstadiet.
I Google kalendern finns en ny funktion, tillagd idag, som heter "Labs". Det är tillämpningar och funktioner som Google håller på att utveckla. Om man väljer att använda dem får man vara beredd på att funktionen kan ändras, fungera sämre eller helt plötsligt och utan förvarning försvinna. Detta eftersom det hela publicerats trots att det bara är på försöksstadiet.
En av dessa nya applikationer är "Hoppa till datum" vilket gör att man lättare kan navigera mellan olika tidpunkter i sin kalender. Smart, Google!
Notera nu tillägget inom parentes i beskrivningen: "(det finns ännu inte stöd för verkliga resor i tiden)". ÄNNU INTE. Det måste betyda att det i framtiden kommer att finnas. Google kommer att släppa en tidsmaskin!
Att Google ligger i utvecklingens framkant är sannerligen ingen nyhet.
Jag har ett tips: när Google släpper funktionen "resor i tiden" - vänta med att använda den tills den är färdigutvecklad och alltså inte längre ligger under "Labs".
fredag 4 september 2009
Platsannons
Siw-Bertil Lundbladssons Kartongfabrik befinner sig i ett invecklat skede och behöver därför ingen personal.
SBLK är ett bakåtsträvande företag med instabil ekonomi och diffus affärsidé. Vi har dåliga relationer med våra kunder och en stor del av vår verksamhet går därför ut på konflikthantering. Hos oss arbetar man med urgamla metoder, oergonomiska redskap och analoga kundregister. Vi strävar efter att fortsätta med våra traditionella värden i företaget och satsar därför inte på effektivisering och utbildning.
Vår ledning är svag och ostrukturerad och vi söker därför en person som kan jobba i ett intellektuellt tomrum utan tydligt ledarskap och med vaga instruktioner. Eftersom vi aldrig har anställt personal med tanke på kompetens vill vi fortsätta att kvotera in folk. Den personal vi alltså inte söker är därför i första hand en homosexuell kvinna av utländsk härkomst, gärna analfabet och med ett brottsligt förflutet.
Vi tror att du som söker denna ostimulerande tjänst är en inåtvänd och aningen bitter person som gärna pratar illa om dina arbetskamrater bakom deras ryggar. Du har förmodligen ingen utbildning och tänker sällan själv alternativt kontaktar inte ledningen om du har idéer som skulle kunna leda till förenklingar i vår dagliga verksamhet. Du har troligen jobbat ett par veckor i liknande verksamhet, ledsnat och därefter skjukskrivit dig.
Vill du veta mer om hur det är att arbeta hos oss ber vi dig att fråga någon. Vi ser inte fram emot din ansökan men om du envisas så skicka ett pappersbrev med snigelposten till:
Siw-Bertil Lundbladssons Kartongfabrik
Ineffektivitetsvägen 114 B
429 38 TRÅKBERGA
SBLK är ett bakåtsträvande företag med instabil ekonomi och diffus affärsidé. Vi har dåliga relationer med våra kunder och en stor del av vår verksamhet går därför ut på konflikthantering. Hos oss arbetar man med urgamla metoder, oergonomiska redskap och analoga kundregister. Vi strävar efter att fortsätta med våra traditionella värden i företaget och satsar därför inte på effektivisering och utbildning.
Vår ledning är svag och ostrukturerad och vi söker därför en person som kan jobba i ett intellektuellt tomrum utan tydligt ledarskap och med vaga instruktioner. Eftersom vi aldrig har anställt personal med tanke på kompetens vill vi fortsätta att kvotera in folk. Den personal vi alltså inte söker är därför i första hand en homosexuell kvinna av utländsk härkomst, gärna analfabet och med ett brottsligt förflutet.
Vi tror att du som söker denna ostimulerande tjänst är en inåtvänd och aningen bitter person som gärna pratar illa om dina arbetskamrater bakom deras ryggar. Du har förmodligen ingen utbildning och tänker sällan själv alternativt kontaktar inte ledningen om du har idéer som skulle kunna leda till förenklingar i vår dagliga verksamhet. Du har troligen jobbat ett par veckor i liknande verksamhet, ledsnat och därefter skjukskrivit dig.
Vill du veta mer om hur det är att arbeta hos oss ber vi dig att fråga någon. Vi ser inte fram emot din ansökan men om du envisas så skicka ett pappersbrev med snigelposten till:
Siw-Bertil Lundbladssons Kartongfabrik
Ineffektivitetsvägen 114 B
429 38 TRÅKBERGA
torsdag 3 september 2009
Idéer
Är du inte det minsta estetiskt lagd eller tycker att abstrakta ting är flummiga så dumförklarar du mig kanske efter att ha läst detta inlägg. I så fall får du göra det.
I ganska många år har jag haft idéer om att göra "något" med vissa "saker" (och för den delen ljud, former, färger, dofter och storlekar). Oftast är det något som jag tycker om som jag vill utveckla vidare. Jag borde kanske ha blivit designer? Eller konstnär?
Jag har sedan jag var bara någon meter hög varit barnsligt svag för sången som Askungens möss sjunger när de syr klänningen och därför har jag länge velat göra något med den. Men vad? Hur i hela fridens namn kan man göra något roligt av Askungens möss och deras sång?
Man kan tacka för mobiltelefonens existens och installera "Cinderella - The Work Song" som ringsignal!
Numera är det mycket roligare när telefonen ringer. Jag har alltså förgyllt min vardag med möss - slå det om du kan!
Annat jag tänkt göra något roligt av är bl.a:
I ganska många år har jag haft idéer om att göra "något" med vissa "saker" (och för den delen ljud, former, färger, dofter och storlekar). Oftast är det något som jag tycker om som jag vill utveckla vidare. Jag borde kanske ha blivit designer? Eller konstnär?
Jag har sedan jag var bara någon meter hög varit barnsligt svag för sången som Askungens möss sjunger när de syr klänningen och därför har jag länge velat göra något med den. Men vad? Hur i hela fridens namn kan man göra något roligt av Askungens möss och deras sång?
Man kan tacka för mobiltelefonens existens och installera "Cinderella - The Work Song" som ringsignal!
Numera är det mycket roligare när telefonen ringer. Jag har alltså förgyllt min vardag med möss - slå det om du kan!
Annat jag tänkt göra något roligt av är bl.a:
- Solstickepojken, blå och orange
- Slitet brunt läder och kopparspik
- Rör av olika dimensioner och legeringar
- Frostskadat prydnadsgräs, vass, kanel och nejlikor
- Ett fuktskadat furubord, svart, orange, kätting och slägga
- En röd matta och en stor huggkubbe.
Det sistnämnda projektet är påbörjat och jag passar härmed på att tacka Lennart för hans gränslösa engagemang med traktorns gripklo, högtryckstvätt, tryckluft, motorsåg och slipmaskin. Och blod svett och tårar förstås!
måndag 31 augusti 2009
Jag saknar ord
Jag saknar ord. Det händer inte ofta.
Om du inte är en hästmänniska - kom tillbaka imorgon.
Om du är en hästmänniska - ta dig dessa dryga sex minuter. Du ångrar bara det du inte gör.
Man pratar ibland om kompletta hästar. Det är hästar som har allt; vilja, elasticitet, lyhördhet, exteriör, engagemang, resning, uttryck, mekanik......
Jag trodde inte att det under min livstid skulle komma att existera en häst som är så här komplett. Jag skriver en häst. För det finns inte två.
Jag trodde inte att jag någonsin skulle få se en sådan häst. Jag har sett den på YouTube, inte i verkligheten. Jag grät.
Jag saknar ord. Det händer inte ofta.
Om du inte är en hästmänniska - kom tillbaka imorgon.
Om du är en hästmänniska - ta dig dessa dryga sex minuter. Du ångrar bara det du inte gör.
Man pratar ibland om kompletta hästar. Det är hästar som har allt; vilja, elasticitet, lyhördhet, exteriör, engagemang, resning, uttryck, mekanik......
Jag trodde inte att det under min livstid skulle komma att existera en häst som är så här komplett. Jag skriver en häst. För det finns inte två.
Jag trodde inte att jag någonsin skulle få se en sådan häst. Jag har sett den på YouTube, inte i verkligheten. Jag grät.
Jag saknar ord. Det händer inte ofta.
...och så ett som verkligen funkar...
Många ser med skeptiska ögon på det här med kedjebrev. Det gör inte jag. Jag tar det på fullaste allvar, för jag vet av egen erfarenhet att det vilar en elak förbannelse över de som struntar i att skicka kedjebrev vidare. Jag känner personligen åtskilliga människor som blivit rånade, misshandlade, trafikskadade, invalidiserade för livet, fått cancer och en hel massa andra hemskheter. Allt berodde - i alla dessa fall - på att mina sargade vänner vanhedrat kedjebrevens karaktär.
Själv skulle jag aaaldrig göra så. Jag kommer aaalltid att skicka dem vidare och jag kommer aaalltid att göra precis som det står. Eftersom jag behöver lite extra tur i mitt liv just nu väljer jag att ge det kedjebrev jag nu har fått lite extra utrymme. Jag publicerar det här. Våga inte bryta kedjan; kopiera detta i så många exemplar som möjligt, maila det till alla du känner och be mottagarna att göra samma sak. Lägg till en länk till detta blogginlägg i mailet så att alla som får kedjebrevet hittar till rätt blogg.
Om du fullföljer kedjan kommer du att slippa håravfall (om du är man) och hängbröst (om du är kvinna). I annat fall kommer du att behöva äta svindyra piller från den skumma affären på hörnet för att få håret tillbaka (om du är man) eller investera i artificiella geléhallonbröst (om du är kvinna).
Detta är vad du ska göra för att behålla din lycka i livet, förbli frisk och slippa inbrott:
Skriv ner dina kortuppgifter hörande till det kort du har kopplat till ditt största, fetaste bankkonto. American Express Guldkort går också bra. Glöm inte PIN-koden! Skriv in dessa uppgifter i en kommentar på detta blogginlägg. Jag granskar alla kommentarer innan de publiceras så dina kortuppgifter kommer inte att spridas vidare. När ditt namn har kommit längst upp på listan kommer du att få ett extra stort och jättefint glittrigt relief-vykort med motiv från Bahamas skickat till dig.
Själv skulle jag aaaldrig göra så. Jag kommer aaalltid att skicka dem vidare och jag kommer aaalltid att göra precis som det står. Eftersom jag behöver lite extra tur i mitt liv just nu väljer jag att ge det kedjebrev jag nu har fått lite extra utrymme. Jag publicerar det här. Våga inte bryta kedjan; kopiera detta i så många exemplar som möjligt, maila det till alla du känner och be mottagarna att göra samma sak. Lägg till en länk till detta blogginlägg i mailet så att alla som får kedjebrevet hittar till rätt blogg.
Om du fullföljer kedjan kommer du att slippa håravfall (om du är man) och hängbröst (om du är kvinna). I annat fall kommer du att behöva äta svindyra piller från den skumma affären på hörnet för att få håret tillbaka (om du är man) eller investera i artificiella geléhallonbröst (om du är kvinna).
Detta är vad du ska göra för att behålla din lycka i livet, förbli frisk och slippa inbrott:
Skriv ner dina kortuppgifter hörande till det kort du har kopplat till ditt största, fetaste bankkonto. American Express Guldkort går också bra. Glöm inte PIN-koden! Skriv in dessa uppgifter i en kommentar på detta blogginlägg. Jag granskar alla kommentarer innan de publiceras så dina kortuppgifter kommer inte att spridas vidare. När ditt namn har kommit längst upp på listan kommer du att få ett extra stort och jättefint glittrigt relief-vykort med motiv från Bahamas skickat till dig.
fredag 28 augusti 2009
Kedjebrev
Som liten fick jag emellanåt brev - på den tiden förresten fysiska, analoga brev - som skulle skrivas av i sju exemplar med den egna adressen tillagd underst. Om man skickade ett väldoftande och rosa eller möjligtvis lila (men absolut inte fungerande!) suddgummi till den som stod överst på listan och sedan väntade i elva månader så skulle man själv få 361 stycken otäckt kemikaliedoftande gummin skickade till sig med snigelposten. (Har detta förresten likheter med prenumerationstjänster på kondomer?!)
Jag fick aldrig skicka dessa brev vidare för min mamma eftersom frimärken var dyra. Sa hon i alla fall. Kanske var det för att hon inte skulle behöva förklara för mig varför hon hade råkat dammsuga upp alla suddisarna samtidigt och dessutom råkat byta påse i den gröna fyrkantiga dammsugaren med slang av tät väv just den dagen. Och att hon minsann hade sett att sopbilen hade varit där och tömt behållaren som stod i hyreshusets källare rakt under sopnedkastet i trapphuset senare samma dag. Så det var alltså ingen idé att gå ner och leta bland de osorterade soporna. Mina luktsudd var borta för alltid. Nej, det var nog lättare att skylla på den höga portokostnaden på 1 krona och 35 öre per brev under 20 gram.
Jag kommer inte ihåg om min jämnårige bror fick kedjebrev eller om det var ett typiskt kvinnligt fenomen under lågstadieåren. Möjligtvis blev han erbjuden möjligheten att få 214 Darth Vader om han genomled samma procedur som jag och skickade iväg en Hulken.
Jag har alltid undrat hur det går till med kedjebrev. Att det rent matematiskt går ihop om alla som får brevet kopierar, skriver dit sin egen adress, skickar till sju vänner och skickar "vad-det-nu-är-för-något" till den översta personen på listan.....det vet jag redan. Det är ganska enkel matematik. Det jag inte förstår är hur man i brevet kan beskriva hur illa det gick för de som bröt kedjan. Så här kan det stå:
Christoffer, 19 år, i Bromma, glömde posta sina brev och han blev vräkt från sin lägenhet två dagar senare.
Louise, 27 år, i Malmö, skämtade och skickade en penna istället för ett gem till den som stod överst på listan. En vecka senare tog hennes man ut skilsmässa.
Sara, 34 år, i Karlshamn, slängde kedjebrevet och fyra dagar senare blev hon påkörd och dog.
Ärligt talat: vem fan vet det?
Packade Christoffer ner sina glömda kedjebrev när han flyttade från lägenheten, skyndade sig att skriva in sin berättelse om vräkningen och postade dem några dagar senare? Istället för att leta efter ett nytt boende?
Skrev Louise nya brev med sin skilsmässohistoria tillagd och skickade dem till sina sju kompisar och bad dem slänga de de redan fått för att skicka de nya vidare? Om det var det första hon tänkte på efter mannens otrohet så var det nog inte så farligt med skilsmässan i alla fall..
Ledde polisutredningen efter Saras död till att man rotade i hennes sopor, hittade kedjebrevet och därmed frikände den som kört rattfull och dömde det slängda kedjebrevet till fyra års fängelse för grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död?
Jag fick aldrig skicka dessa brev vidare för min mamma eftersom frimärken var dyra. Sa hon i alla fall. Kanske var det för att hon inte skulle behöva förklara för mig varför hon hade råkat dammsuga upp alla suddisarna samtidigt och dessutom råkat byta påse i den gröna fyrkantiga dammsugaren med slang av tät väv just den dagen. Och att hon minsann hade sett att sopbilen hade varit där och tömt behållaren som stod i hyreshusets källare rakt under sopnedkastet i trapphuset senare samma dag. Så det var alltså ingen idé att gå ner och leta bland de osorterade soporna. Mina luktsudd var borta för alltid. Nej, det var nog lättare att skylla på den höga portokostnaden på 1 krona och 35 öre per brev under 20 gram.
Jag kommer inte ihåg om min jämnårige bror fick kedjebrev eller om det var ett typiskt kvinnligt fenomen under lågstadieåren. Möjligtvis blev han erbjuden möjligheten att få 214 Darth Vader om han genomled samma procedur som jag och skickade iväg en Hulken.
Jag har alltid undrat hur det går till med kedjebrev. Att det rent matematiskt går ihop om alla som får brevet kopierar, skriver dit sin egen adress, skickar till sju vänner och skickar "vad-det-nu-är-för-något" till den översta personen på listan.....det vet jag redan. Det är ganska enkel matematik. Det jag inte förstår är hur man i brevet kan beskriva hur illa det gick för de som bröt kedjan. Så här kan det stå:
Christoffer, 19 år, i Bromma, glömde posta sina brev och han blev vräkt från sin lägenhet två dagar senare.
Louise, 27 år, i Malmö, skämtade och skickade en penna istället för ett gem till den som stod överst på listan. En vecka senare tog hennes man ut skilsmässa.
Sara, 34 år, i Karlshamn, slängde kedjebrevet och fyra dagar senare blev hon påkörd och dog.
Ärligt talat: vem fan vet det?
Packade Christoffer ner sina glömda kedjebrev när han flyttade från lägenheten, skyndade sig att skriva in sin berättelse om vräkningen och postade dem några dagar senare? Istället för att leta efter ett nytt boende?
Skrev Louise nya brev med sin skilsmässohistoria tillagd och skickade dem till sina sju kompisar och bad dem slänga de de redan fått för att skicka de nya vidare? Om det var det första hon tänkte på efter mannens otrohet så var det nog inte så farligt med skilsmässan i alla fall..
Ledde polisutredningen efter Saras död till att man rotade i hennes sopor, hittade kedjebrevet och därmed frikände den som kört rattfull och dömde det slängda kedjebrevet till fyra års fängelse för grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död?
onsdag 19 augusti 2009
Anställningstrygghet in absurDUM?
Innan jag tar till mitt taggtrådsspråk den här gången vill jag nämna att ingen som omnämns i detta inlägg har fått chansen att försvara sitt agerande eller uttalande. Jag börjar med att tala om det för att du ska bli påmind om att vara källkritisk. Det skulle ju kunna vara så att en osedvanligt skicklig journalist har lyckats vända en sanning till att gynna den ena sidan i ett visst ärende.
I Göteborgs-Posten stod igår följande att läsa:
Jag skulle kunna se på den här notisen på samma sätt som jag tror att de flesta andra gör; "hur kan man vara så oetisk" eller "fick inte alla som betalar för hemtjänst besök den dagen?". Men jag väljer att resonera kring det ekonomiska i frågan. Fem anställda får betalt utan att utföra ett jobb. Det verkar onödigt dyrt för kommunen. En vårdtagare som betalar för hemtjänst har troligen inte fått tjänsten utförd åt sig. Det verkar då vara en onödig utgift för vårdtagaren. Ändå är det inte det jag kommer att titta mest på i de ekonomiska sammanhangen. Jag ska granska fackförbundet.
Eftersom Kommunal begär att avskeden ogiltigförklaras borde det ju vara detsamma som att facket tycker att det är okej (eller åtminstone inget stort fel) att lura systemet på det här sättet och att den som fuskat ska få vara kvar på sitt jobb. Kommunal tar upp ärendet och Hammarin uttalar sig bl. a. med orden "...kommer vi att begära att...", vilket bevisar att Kommunal är beredda att sätta till sina egna personalresurser för att försvara de fem som fuskat i Karlskrona, personal som alltså är anställd för pengar som Kommunals medlemmar betalar för sitt medlemskap. Jag är naturligtvis inte säker på vad alla medlemmar i Kommunal tycker att pengarna de betalat ska användas till, men när jag var medlem i det fackförbundet var det inte min avsikt att gynna den formen av förhandlingar.
Jag kan inte heller låta bli att fundera på om dessa nya (?) värderingar inom Kommunal leder till att herr Hammarin kommer att finnas tillgänglig vid förhandlingarna med Karlskrona kommun eller om han låter någon annan täcka upp för honom den dagen. Någon annan, som kanske också väljer att stanna hemma samma dag?
Slutligen: Jag skulle vilja ha mer pengar att röra mig med. Jag skulle också vilja ha mer fritid att röra mig med. Nu funderar jag på att söka jobb på Kommunal. Där tycks ju värderingarna ändå vara baserade på att man kan få lön utan att utföra ett jobb. Är jag bara ärlig med mina avsikter från första början så borde det väl inte bli några sura miner?
I Göteborgs-Posten stod igår följande att läsa:
Fuskande hemtjänstanställda avskedas
Karlskrona: Fem anställda inom hemtjänsten i Karlskrona kommer att avskedas på grund av jobbfusk. De anställda täckte upp för varandra så att det såg ut som om de jobbade och fick på så sätt lön trots att de inte var på arbetsplatsen.Kommunen anser att man har saklig grund för att avskeda de fem anställda. Men det gör inte deras fackförening Kommunal.
- Om det går så långt som till avsked kommer vi att begära att avskeden ogiltigförklaras, säger Peter Hammarin, ombudsman vid Kommunal i Blekinge. (TT)
Jag skulle kunna se på den här notisen på samma sätt som jag tror att de flesta andra gör; "hur kan man vara så oetisk" eller "fick inte alla som betalar för hemtjänst besök den dagen?". Men jag väljer att resonera kring det ekonomiska i frågan. Fem anställda får betalt utan att utföra ett jobb. Det verkar onödigt dyrt för kommunen. En vårdtagare som betalar för hemtjänst har troligen inte fått tjänsten utförd åt sig. Det verkar då vara en onödig utgift för vårdtagaren. Ändå är det inte det jag kommer att titta mest på i de ekonomiska sammanhangen. Jag ska granska fackförbundet.
Eftersom Kommunal begär att avskeden ogiltigförklaras borde det ju vara detsamma som att facket tycker att det är okej (eller åtminstone inget stort fel) att lura systemet på det här sättet och att den som fuskat ska få vara kvar på sitt jobb. Kommunal tar upp ärendet och Hammarin uttalar sig bl. a. med orden "...kommer vi att begära att...", vilket bevisar att Kommunal är beredda att sätta till sina egna personalresurser för att försvara de fem som fuskat i Karlskrona, personal som alltså är anställd för pengar som Kommunals medlemmar betalar för sitt medlemskap. Jag är naturligtvis inte säker på vad alla medlemmar i Kommunal tycker att pengarna de betalat ska användas till, men när jag var medlem i det fackförbundet var det inte min avsikt att gynna den formen av förhandlingar.
Jag kan inte heller låta bli att fundera på om dessa nya (?) värderingar inom Kommunal leder till att herr Hammarin kommer att finnas tillgänglig vid förhandlingarna med Karlskrona kommun eller om han låter någon annan täcka upp för honom den dagen. Någon annan, som kanske också väljer att stanna hemma samma dag?
Slutligen: Jag skulle vilja ha mer pengar att röra mig med. Jag skulle också vilja ha mer fritid att röra mig med. Nu funderar jag på att söka jobb på Kommunal. Där tycks ju värderingarna ändå vara baserade på att man kan få lön utan att utföra ett jobb. Är jag bara ärlig med mina avsikter från första början så borde det väl inte bli några sura miner?
torsdag 13 augusti 2009
I nöd och lust
Jag har en uppfattning om det här med äktenskap; det är något som inte är värt att kämpa för. Det som är värt att kämpa för är kärleken, inte äktenskapet.
Jag har skrivit det tidigare men jag vill upprepa mig. I andra fall är jag inte särskilt förtjust i att upprepa mig men detta råkar vara något som ligger mig varmt om hjärtat. Kärlek alltså. På ett inlägg jag gjorde för ett litet tag sedan; "Hålla det man lovar?", fick jag en kommentar av Linda. Jag rekommenderar dig att läsa den.
Eller... Förresten kan jag lika gärna återge den här:
Ingen av dem måste dö eftersom något redan har dött mellan dem. Kärleken är död och därför finns det ingen anledning att försöka hålla något vid liv som för länge sedan tappat glöden och inte längre existerar.. Min tanke om det hela.
Tack, Linda!
Vänner!
Gift er om ni vill.
Skilj er om ni föredrar det.
Men var rädda om den kärlek ni har!
Jag har skrivit det tidigare men jag vill upprepa mig. I andra fall är jag inte särskilt förtjust i att upprepa mig men detta råkar vara något som ligger mig varmt om hjärtat. Kärlek alltså. På ett inlägg jag gjorde för ett litet tag sedan; "Hålla det man lovar?", fick jag en kommentar av Linda. Jag rekommenderar dig att läsa den.
Eller... Förresten kan jag lika gärna återge den här:
Ingen av dem måste dö eftersom något redan har dött mellan dem. Kärleken är död och därför finns det ingen anledning att försöka hålla något vid liv som för länge sedan tappat glöden och inte längre existerar.. Min tanke om det hela.
Tack, Linda!
Vänner!
Gift er om ni vill.
Skilj er om ni föredrar det.
Men var rädda om den kärlek ni har!
Sitta still och vara tyst?
Jag har ju, som de flesta av er läsare nog vet vid det här laget, tänkt ge mig in i kommunpolitiken i Kungälv. Det ska bli roligt att kunna påverka samhället, det ska bli roligt att få lära känna nya människor med nya åsikter och det ska bli roligt att få ta del av denna nya värld. Det roligaste blir nog att känna att jag har en chans att påverka och att göra en förändring som förhoppningsvis gör att invånarna i Kungälv kan få en lite bättre vardag.
Det känns särskilt kul - rent personligt - att ha tagit beslutet att träda in i den politiska världen eftersom jag under min uppväxt bombarderades med budskap som "äh, politiker bara ljuger", "de bara lovar en massa saker inför valet", "politiker kan aldrig stå för vad de säger", "de pratar så luddigt så ingen fattar" och liknande uttryck som tyder på bristande förtroende. Jag tänker inte bli en sådan politiker. Jag tänker tala klarspråk. Jag tänker säga vad jag tycker och jag tänker stå för vad jag tycker. Det är kanske lite obekvämt för de som ska lyssna på vad jag säger. Särskilt om de som lyssnar tycker tvärtom och inte säger vad de tycker. Alltså kan det finnas både "motståndare" och partikamrater som vill försöka tysta mig. Och tänka sig - det har redan hänt! Idag skulle jag ha varit på den första kandidatutbildningen, men jag kunde inte ta ledigt på så kort varsel så jag får gå på nästa tillfälle istället. Längre än så är jag inte kommen i min politiska karriär och det tror jag säger en hel del. Ändå har jag alltså mött försök att bli nedtystad. Försök som var förklädda till god vilja.
"Om du nu blir invald i något sammanhang och får sitta med och besluta om något ska du nog ägna en mandatperiod åt att sitta med och lära dig hur det funkar. Det är nog klokt att inte göra för mycket väsen av sig i början...."
En mandatperiod????
FYRA ÅR???
Jag undrar just om jag skulle få fortsätta på ett nytt jobb om jag ägnade provanställningstiden åt att sitta still och vara tyst för att lära mig hur det funkar. Den tiden är oftast sex månader.
Det känns särskilt kul - rent personligt - att ha tagit beslutet att träda in i den politiska världen eftersom jag under min uppväxt bombarderades med budskap som "äh, politiker bara ljuger", "de bara lovar en massa saker inför valet", "politiker kan aldrig stå för vad de säger", "de pratar så luddigt så ingen fattar" och liknande uttryck som tyder på bristande förtroende. Jag tänker inte bli en sådan politiker. Jag tänker tala klarspråk. Jag tänker säga vad jag tycker och jag tänker stå för vad jag tycker. Det är kanske lite obekvämt för de som ska lyssna på vad jag säger. Särskilt om de som lyssnar tycker tvärtom och inte säger vad de tycker. Alltså kan det finnas både "motståndare" och partikamrater som vill försöka tysta mig. Och tänka sig - det har redan hänt! Idag skulle jag ha varit på den första kandidatutbildningen, men jag kunde inte ta ledigt på så kort varsel så jag får gå på nästa tillfälle istället. Längre än så är jag inte kommen i min politiska karriär och det tror jag säger en hel del. Ändå har jag alltså mött försök att bli nedtystad. Försök som var förklädda till god vilja.
"Om du nu blir invald i något sammanhang och får sitta med och besluta om något ska du nog ägna en mandatperiod åt att sitta med och lära dig hur det funkar. Det är nog klokt att inte göra för mycket väsen av sig i början...."
En mandatperiod????
FYRA ÅR???
Jag undrar just om jag skulle få fortsätta på ett nytt jobb om jag ägnade provanställningstiden åt att sitta still och vara tyst för att lära mig hur det funkar. Den tiden är oftast sex månader.
onsdag 12 augusti 2009
Hålla det man lovar?
Om man lovar något på heder och samvete och sedan inte håller det man lovat - tappar man hedern och samvetet då och kan man i så fall inte lova något mer på heder och samvete eftersom man inte har det kvar?
Om två personer lovar att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer dem åt och de sedan slutar älska varandra - måste de då låta döden skilja dem åt och vem av de tu måste i så fall dö?
Om två personer lovar att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer dem åt och de sedan slutar älska varandra - måste de då låta döden skilja dem åt och vem av de tu måste i så fall dö?
lördag 8 augusti 2009
Fredagsmys!
Man har inte roligare än vad man gör sig, det är ju ett välbekant faktum. Så här roligt har jag en fredagskväll vid halv elva-snåret:
Fredagsnöje
Fredagsnöje
tisdag 4 augusti 2009
Förtroende för Fröken Samuelsson
För några veckor sedan diskuterade jag en arbetsmarknadspolitisk fråga med en vän. Det handlade om en arbetsgivares rätt att säga upp en anställd som gör ett dåligt jobb. I Sverige är det nästintill omöjligt. För att bli uppsagd av sådana orsaker krävs att man stjäl mycket av verksamhetens varor eller pengar, avslöjar stora företagshemligheter, utför industrispionage, sextrakasserar någon ihärdigt och länge eller något liknade. Om man bara i lugn och ro skiter i att göra sitt jobb, slarvar, behandlar kunder klantigt eller t.o.m. illa, fuskar lite med tidrapporten, kommer en halvtimma för sent varje dag o.s.v. så händer inte så mycket.
Det finns en del i den svenska lagen som säger att arbetsgivaren måste erbjuda den anställda möjlighet att utföra ett annat arbete än det han eller hon hade innan arbetsgivaren blev tvungen (eller ville) omplacera den anställda, om detta överhuvudtaget är möjligt på arbetsplatsen. Om det inte är möjligt får den anställda lämna arbetsplatsen. Det är en fantastisk möjlighet för den latmask som vill fortsätta att inte ta ansvar - han eller hon får bara en ny plats att lata sig på. Rent teoretiskt kan det fortgå så till pensionsålder om den anställda bara har sett till att från början skaffa sig ett jobb i en tillräckligt stor organisation.
Min vän som jag diskuterade detta med sa: "jag hävdar med en dåres envishet att arbetsgivaren bör ha rätt att säga upp anställda som gör ett dåligt jobb".
Jag känner inte gotländska Samuelsson. Hon som tydligen har medgivit byggnation i ett strandskyddsområde på Gotland för den kapitalstarka PayEx-ägaren Max Hansson, bl.a. med förklaringen att Hansson är viktig för Gotlands näringsliv. (Personligen har jag svårt att se vad viktigheten i näringslivet har med sjöfåglarnas häckningsmöjligheter att göra.)
Samuelsson ville sitta kvar, men får nu avgå från posten som landshövdning.
Samuelsson kommer att få andra arbetsuppgifter på regeringskansliet.
Det finns en del i den svenska lagen som säger att arbetsgivaren måste erbjuda den anställda möjlighet att utföra ett annat arbete än det han eller hon hade innan arbetsgivaren blev tvungen (eller ville) omplacera den anställda, om detta överhuvudtaget är möjligt på arbetsplatsen. Om det inte är möjligt får den anställda lämna arbetsplatsen. Det är en fantastisk möjlighet för den latmask som vill fortsätta att inte ta ansvar - han eller hon får bara en ny plats att lata sig på. Rent teoretiskt kan det fortgå så till pensionsålder om den anställda bara har sett till att från början skaffa sig ett jobb i en tillräckligt stor organisation.
Min vän som jag diskuterade detta med sa: "jag hävdar med en dåres envishet att arbetsgivaren bör ha rätt att säga upp anställda som gör ett dåligt jobb".
Jag känner inte gotländska Samuelsson. Hon som tydligen har medgivit byggnation i ett strandskyddsområde på Gotland för den kapitalstarka PayEx-ägaren Max Hansson, bl.a. med förklaringen att Hansson är viktig för Gotlands näringsliv. (Personligen har jag svårt att se vad viktigheten i näringslivet har med sjöfåglarnas häckningsmöjligheter att göra.)
Samuelsson ville sitta kvar, men får nu avgå från posten som landshövdning.
Samuelsson kommer att få andra arbetsuppgifter på regeringskansliet.
Ingen ursäkt!
Enligt Internationella Etiska Bloggrådet förväntas jag tydligen be om ursäkt eftersom jag inte har bloggat på en hel vecka. Detta internationella råd har jag aldrig haft kontakt med men jag drar slutsatsen att rådet existerar eftersom alla bloggare tycks be om ursäkt om det har gått "för lång tid" mellan två inlägg.
Jag ber inte om ursäkt. Jag har ingen skyldighet att publicera för att göra någon nöjd, jag tjänar inga pengar på detta och det är ingen välgörande verksamhet. Jag bloggar för min skull, för att jag tycker att det är roligt att publicera och för att mina tankar och ord kanske kan tillföra något i någons liv.
Om det stör någon i IEB att jag ser på mitt bloggande på detta sätt är vederbörande hjärtligt välkommen att kontakta mig via en kommentar på detta inlägg.
/Ulle
Jag ber inte om ursäkt. Jag har ingen skyldighet att publicera för att göra någon nöjd, jag tjänar inga pengar på detta och det är ingen välgörande verksamhet. Jag bloggar för min skull, för att jag tycker att det är roligt att publicera och för att mina tankar och ord kanske kan tillföra något i någons liv.
Om det stör någon i IEB att jag ser på mitt bloggande på detta sätt är vederbörande hjärtligt välkommen att kontakta mig via en kommentar på detta inlägg.
/Ulle
tisdag 28 juli 2009
Dressyrhäst vs Golfproffs
På en dressyrtävling i världsklass får man inte gå in på läktaren som ligger 30 meter från tävlingsbanan (som ofta är en arena av typen Scandinavium/Globen) under tiden som ritten pågår eftersom man då skulle riskera att störa hästens koncentration. Man måste vänta tills den tio minuter långa ritten är över och då försiktigt och tyst smyga in och sätta sig på sin plats. Vill man lämna läktaren så får man på motsvarande sätt vackert vänta tills en dressyrkuse har sprätt färdigt med sina långa dressyrben och under största säkerhetspådrag är på väg ut från arenan, oftast medan dess ryttare fortfarande krampaktigt håller i bromssnörena med båda händerna. Under tävlingsritten får man inte fotografera med blixt eftersom hästen kan bli bländad, inte prassla med godispåsar eftersom hästen kan bli rädd och inte öppna en läskflaska eftersom hästen kan få hjärtattack.
Den stackars dressyrhäst som vinner i ett av dessa spektakel borde förmodligen drogas till oigenkännlighet för att våga äntra arenan igen. Detta görs dock inte eftersom dopingskandaler präglar även hästvärlden. Istället klär man hästens fötter i tjocka neopren-boots som täcker såväl hovar som benens nedersta delar. Man lindar in resten av hästens ben med vadderande små molntussar i flera lager för att skydda dess ömtåliga senor som förmodligen skulle gå av vid ett olyckligt feltramp i den hysteri som råder på en dressyrtävlings prisutdelning. Man har som regel också för säkerhets skull äkta fårskinnspaddar överallt mellan hästen och dess utrustning. Detta eftersom just dressyrhästars hårstrån viks mycket lättare än alla andra hästars hårstrån och det skulle göra hemskt ont på hästen om så blev fallet.
På en golftävling i världsklass får man inte röra sig i åskådarfältet som står 30 meter från den som är i färd med att slå eftersom man då skulle riskera att störa den tävlandes koncentration. Man måste vänta tills bollen är slungad genom luften, har landat, rullat och stannat innan man tyst och försiktigt får smyga iväg till nästa plats där bollen återigen ska få sig en redig smäll. Vill man lämna sin åskådarplats får man på motsvarande sätt vackert vänta tills alla deltagare under största säkerhetspådrag har pucklat på varsin boll och med beslutsamma miner - utan att bära sin egen utrustning - promenerar mot nästa gräsplätt. Under pågående hål får man inte bära urringat eftersom proffset då kan bli upphetsat, inte öppna en godispåse eftersom proffset då kan bli hungrigt och inte svara i telefon eftersom proffset då kan få en hjärtattack.
Den stackars människa som vinner i ett av dessa spektakel borde förmodligen drogas till oigenkännlighet för att våga äntra arenan igen. Detta görs troligen inte eftersom dopingskandaler förmodligen präglar även golfvärlden. Istället har golfaren sin insyns- och utskiktshämmande keps kvar på sig för att skydda sina ömtåliga ögon från för mycket visuell stimulans. Dessutom behåller golfaren sina dyra specialskor med dundergrepp även under prisutdelningen för att inte riskera att halka och göra sig illa om han skulle bli skrämd under det vansinnestumult som vanligtvis råder under en golftävlings prisutdelning. Golfaren behåller också som regel handsken på vänsterhanden för att undvika smittpridning. Detta eftersom just golfspelare är mycket mer infektionskänsliga än andra människor.
De bästa dressyrhästarna i världen tenderar att vara hingstar.
De bästa golfproffsen i världen tenderar att vara män.
Den stackars dressyrhäst som vinner i ett av dessa spektakel borde förmodligen drogas till oigenkännlighet för att våga äntra arenan igen. Detta görs dock inte eftersom dopingskandaler präglar även hästvärlden. Istället klär man hästens fötter i tjocka neopren-boots som täcker såväl hovar som benens nedersta delar. Man lindar in resten av hästens ben med vadderande små molntussar i flera lager för att skydda dess ömtåliga senor som förmodligen skulle gå av vid ett olyckligt feltramp i den hysteri som råder på en dressyrtävlings prisutdelning. Man har som regel också för säkerhets skull äkta fårskinnspaddar överallt mellan hästen och dess utrustning. Detta eftersom just dressyrhästars hårstrån viks mycket lättare än alla andra hästars hårstrån och det skulle göra hemskt ont på hästen om så blev fallet.
På en golftävling i världsklass får man inte röra sig i åskådarfältet som står 30 meter från den som är i färd med att slå eftersom man då skulle riskera att störa den tävlandes koncentration. Man måste vänta tills bollen är slungad genom luften, har landat, rullat och stannat innan man tyst och försiktigt får smyga iväg till nästa plats där bollen återigen ska få sig en redig smäll. Vill man lämna sin åskådarplats får man på motsvarande sätt vackert vänta tills alla deltagare under största säkerhetspådrag har pucklat på varsin boll och med beslutsamma miner - utan att bära sin egen utrustning - promenerar mot nästa gräsplätt. Under pågående hål får man inte bära urringat eftersom proffset då kan bli upphetsat, inte öppna en godispåse eftersom proffset då kan bli hungrigt och inte svara i telefon eftersom proffset då kan få en hjärtattack.
Den stackars människa som vinner i ett av dessa spektakel borde förmodligen drogas till oigenkännlighet för att våga äntra arenan igen. Detta görs troligen inte eftersom dopingskandaler förmodligen präglar även golfvärlden. Istället har golfaren sin insyns- och utskiktshämmande keps kvar på sig för att skydda sina ömtåliga ögon från för mycket visuell stimulans. Dessutom behåller golfaren sina dyra specialskor med dundergrepp även under prisutdelningen för att inte riskera att halka och göra sig illa om han skulle bli skrämd under det vansinnestumult som vanligtvis råder under en golftävlings prisutdelning. Golfaren behåller också som regel handsken på vänsterhanden för att undvika smittpridning. Detta eftersom just golfspelare är mycket mer infektionskänsliga än andra människor.
De bästa dressyrhästarna i världen tenderar att vara hingstar.
De bästa golfproffsen i världen tenderar att vara män.
lördag 25 juli 2009
Drivmedel
Ett inlägg ska skrev för ett tag sedan; Bränsle, blev egentligen bara halvt. Någonstans på vägen spårade det hela ur och jag fastnade i min gamla klasskamrat. Strax därefter skrev jag ett annat inlägg; Närmiljövård, som handlade om att vårda relationer man redan har.
Det inlägg du läser just nu innehåller det jag egentligen ville förmedla, nämligen olika drivmedel. Vi är ju alla olika och vi drivs alla av olika saker. Om man tänker sig detta med miljön och drivmedel samtidigt så finns det som bekant vissa drivmedel som sparar miljön mer än andra. Låt mig jämföra med ett fordon: en eldriven bil är bättre för miljön än en bensindriven - särskilt om elen kommer från vind- våg- eller solkraft.
På motsvarande sätt är vissa drivmedel hos människor bättre än andra för närmiljön. Här tänker jag inte vara präktig och tala om vilka alternativ som är bäst. Jag överlåter åt dig att tänka och reflektera själv.
Det inlägg du läser just nu innehåller det jag egentligen ville förmedla, nämligen olika drivmedel. Vi är ju alla olika och vi drivs alla av olika saker. Om man tänker sig detta med miljön och drivmedel samtidigt så finns det som bekant vissa drivmedel som sparar miljön mer än andra. Låt mig jämföra med ett fordon: en eldriven bil är bättre för miljön än en bensindriven - särskilt om elen kommer från vind- våg- eller solkraft.
På motsvarande sätt är vissa drivmedel hos människor bättre än andra för närmiljön. Här tänker jag inte vara präktig och tala om vilka alternativ som är bäst. Jag överlåter åt dig att tänka och reflektera själv.
- Glädje
- Kärlek
- Välvilja
- Omtanke
- Intresse
- Bitterhet
- Ilska
- Illvilja
- Hat
- Ärelystnad
Om du vill kan du nu rannsaka dig själv.
Att presentera sin nya
En konversation jag hörde härom dagen fick mig att fundera lite. En bekant har träffat en ny kille och det är fortfarande på det nykära stadiet. Det innebär att min bekants vänner är på det nyfikna stadiet. Alla frågar och undrar, vill veta mer, se bilder och bli presenterade. En av dessa vänner frågade min bekant om den nya killen var en potentiell livskamrat eller bara en sommarfling. Det verkar för mig vara en ganska märklig fråga.
Jag föreställer mig scenariot där ett nyblivet par en mild kväll i juni äntrar en grillfest full av den ena partens vänner som vill se Den Nya Kärleken. Kärleken själv är kanske lite förlägen och nervös, känner sig aningen obekväm och ser till att hålla sig intill sin partner, tar i hand, hälsar artigt på alla och försöker febrilt att komma ihåg alla nya namn.
Så infinner sig det rätta tillfället; det blir en tillfällig, naturlig tystnad och tillfället tas i akt. Den tilltänkta får en arm över sina skuldror, möts av en kär blick och får ett hårt och varmt tryck i handen. Tryggheten infinner sig och han känner sig lugn i sitt nyvunna sällskap och stolt över sig själv. Så kommer de magiska orden.
-Alla kära vänner! Jag har någon att presentera för er idag. Det är någon som jag tycker väldigt mycket om och som har fått mitt hjärta att slå dubbla slag den senaste tiden. Han ger mig trygghet och får mig att känna mig både lugn och stark. Vi har haft många fina stunder tillsammans och jag hoppas innerligt att det blir många, många fler. Mina känslor för honom växer för varje dag som går, vi känner en stark samhörighet och vi längtar efter varandra så fort vi inte är tillsammans.
-Låt mig presentera min sommarfling Thomas!
Jag föreställer mig scenariot där ett nyblivet par en mild kväll i juni äntrar en grillfest full av den ena partens vänner som vill se Den Nya Kärleken. Kärleken själv är kanske lite förlägen och nervös, känner sig aningen obekväm och ser till att hålla sig intill sin partner, tar i hand, hälsar artigt på alla och försöker febrilt att komma ihåg alla nya namn.
Så infinner sig det rätta tillfället; det blir en tillfällig, naturlig tystnad och tillfället tas i akt. Den tilltänkta får en arm över sina skuldror, möts av en kär blick och får ett hårt och varmt tryck i handen. Tryggheten infinner sig och han känner sig lugn i sitt nyvunna sällskap och stolt över sig själv. Så kommer de magiska orden.
-Alla kära vänner! Jag har någon att presentera för er idag. Det är någon som jag tycker väldigt mycket om och som har fått mitt hjärta att slå dubbla slag den senaste tiden. Han ger mig trygghet och får mig att känna mig både lugn och stark. Vi har haft många fina stunder tillsammans och jag hoppas innerligt att det blir många, många fler. Mina känslor för honom växer för varje dag som går, vi känner en stark samhörighet och vi längtar efter varandra så fort vi inte är tillsammans.
-Låt mig presentera min sommarfling Thomas!
torsdag 23 juli 2009
Närmiljövård
Miljön vi lever i består inte bara av naturen, vilket ju ofta tycks vara fallet när man läser om miljöförstöring och global uppvärmning.
Miljön vi lever i består också av människorna i närmiljön. De är människor som har värderingar, tyckanden, drivkrafter och känslor. Den miljön behöver vårdas, precis som havet och skogarna. Och precis som det är med havet och skogarna så blir den största förändringen verklighet bara om var och en ser om sitt eget hus.
Det spelar ingen roll hur mycket pengar man skänker till forskning om solceller om man inte tar sina tidningar till återvinning, det har ingen betydelse hur många listor man skriver på för bättre kollektivtrafik om man låter den egna bilen stå på tomgång och det gör ingen skillnad om man bygger vindkraftverk medan man målar huset med blyhaltig färg. Varje människa måste ta sitt eget ansvar. Det är ganska lätt att förstå när det gäller den miljö vi är så vana att höra talas om; föroreningen av Östersjön, smältande polarisar och naturgasbubblande tundra.
Kanske är det svårare att förstå när det gäller vår känslomässiga närmiljö - jag vet inte säkert. Det spelar ingen roll hur mycket man talar sig varm om kärlek och omtanke om man inte ger det till sina nära och kära, det har ingen betydelse hur många kurser man går om pedagogik och ledarskap om man inte pratar med sina vänner och det gör ingen skillnad om man älskar utan att tala om det.
Precis som i naturen så kan resurserna i närmiljön minska om man ovarsamt och utan eftertanke förbrukar dem. Jag tror att alla har hört det förut; man måste både ge och ta. Ändå tvingas jag inse att alltför många glömmer det, alltför många tar utan att ge. På det sättet blir närmiljön utarmad och fattig. Det kan undvikas - om varje människa tar sitt eget ansvar.
Vårda din närmiljö. Den har bara ändliga resurser.
Miljön vi lever i består också av människorna i närmiljön. De är människor som har värderingar, tyckanden, drivkrafter och känslor. Den miljön behöver vårdas, precis som havet och skogarna. Och precis som det är med havet och skogarna så blir den största förändringen verklighet bara om var och en ser om sitt eget hus.
Det spelar ingen roll hur mycket pengar man skänker till forskning om solceller om man inte tar sina tidningar till återvinning, det har ingen betydelse hur många listor man skriver på för bättre kollektivtrafik om man låter den egna bilen stå på tomgång och det gör ingen skillnad om man bygger vindkraftverk medan man målar huset med blyhaltig färg. Varje människa måste ta sitt eget ansvar. Det är ganska lätt att förstå när det gäller den miljö vi är så vana att höra talas om; föroreningen av Östersjön, smältande polarisar och naturgasbubblande tundra.
Kanske är det svårare att förstå när det gäller vår känslomässiga närmiljö - jag vet inte säkert. Det spelar ingen roll hur mycket man talar sig varm om kärlek och omtanke om man inte ger det till sina nära och kära, det har ingen betydelse hur många kurser man går om pedagogik och ledarskap om man inte pratar med sina vänner och det gör ingen skillnad om man älskar utan att tala om det.
Precis som i naturen så kan resurserna i närmiljön minska om man ovarsamt och utan eftertanke förbrukar dem. Jag tror att alla har hört det förut; man måste både ge och ta. Ändå tvingas jag inse att alltför många glömmer det, alltför många tar utan att ge. På det sättet blir närmiljön utarmad och fattig. Det kan undvikas - om varje människa tar sitt eget ansvar.
Vårda din närmiljö. Den har bara ändliga resurser.
måndag 20 juli 2009
Enkel matematik
Om man handlar för mer pengar än vad man har hamnar kontot på minus. Innan det fanns digitala pengar (kreditkort, "hämta-nu-och-betala-efter-semestern-köp", räntefria avbetalningar m.m.) var det omöjligt att handla för pengar som inte fanns. Nuförtiden är det en så vanlig företeelse att man har lyckats göra en hel serie förnedrings-tv av fenomenet. Låt mig förklara.
Om Kalle får en månatlig lön på 15.000 kronor och har en hyra på 6.000 kronor, äter mat för 3.000 kronor och lägger 3.000 kr på billån och bränsle så har han 3.000 kronor kvar. Det innebär att han inte kan köpa trädgårdstomtar för 5.000 kronor varje månad.
Tycker du att det är lätt eller svårt att förstå?
Om ovan nämnda Kalle är mediakåt och inte kan varken sjunga, tala inför folkmassor eller slå igenom som sportfenomen är hans enda chans kanske att köpa trädgårdstomtar för 5.000 kronor varje månad, trots att han troligen förstår att det är olämpligt. Han kan fortsätta att köpa trädgårdstomtar ända tills hans privatekonomiska ekvation är så intrasslad av minustecken att den har blivit omöjlig att lösa. När det har skett kan Kalle få hjälp av två bistra ekonomer att få sin nuna synlig i tv. Ekonomerna sägs för övrigt ha egna (aningen märkliga) ekvationer att lösa och kanske kan det vara så att de är anställda av reklamfinansierad tv för att de inte platsar någon annanstans?
I tv går det till ungefär så här: Kalle får flytta hundralappar åt olika håll på en stor tavla bara för att upptäcka att han köper kebabrullar för 900 kronor varje månad. Han får lite offentligt skäll, rodnar i närbild, gråter fejkade tårar över en förlorad snöscooter och tvingas sälja en del begagnade prylar till underpris för att ha råd att betala hyran. Trädgårdstomtarna får han behålla eftersom han tycker så mycket om dem. Han får lämna ifrån sig makten över sin ekonomi genom att skriva på ett papper och ett tag senare får han under högtidliga former riva sönder samma papper.
Efter detta tycker Kalles tjej mycket mer om Kalle och de funderar på att gifta sig till våren. Givetvis ska de bjuda ekonomerna eftersom det ändå är så billigt att ha många gäster på ett bröllop. Ekonomerna säger inget om att det är en dålig ekonomisk idé att bjuda dem och hela tv-teamet. Detta eftersom ekonomerna har gått av sitt pass när inbjudan kommer och då behöver de inte längre ge konkreta råd.
Slutresutatet blir ganska bra för samhällsekonomin även om Kalle har ont om pengar:
Kalle ville vara med i tv - det fick han.
Reklamfinansierad tv vill producera förnedring - det blev så.
Två halvkassa privatekonomer behövde anställning - de fick det.
Hamnar slutresultatet egenligen på plus eller minus?
Om Kalle får en månatlig lön på 15.000 kronor och har en hyra på 6.000 kronor, äter mat för 3.000 kronor och lägger 3.000 kr på billån och bränsle så har han 3.000 kronor kvar. Det innebär att han inte kan köpa trädgårdstomtar för 5.000 kronor varje månad.
Tycker du att det är lätt eller svårt att förstå?
Om ovan nämnda Kalle är mediakåt och inte kan varken sjunga, tala inför folkmassor eller slå igenom som sportfenomen är hans enda chans kanske att köpa trädgårdstomtar för 5.000 kronor varje månad, trots att han troligen förstår att det är olämpligt. Han kan fortsätta att köpa trädgårdstomtar ända tills hans privatekonomiska ekvation är så intrasslad av minustecken att den har blivit omöjlig att lösa. När det har skett kan Kalle få hjälp av två bistra ekonomer att få sin nuna synlig i tv. Ekonomerna sägs för övrigt ha egna (aningen märkliga) ekvationer att lösa och kanske kan det vara så att de är anställda av reklamfinansierad tv för att de inte platsar någon annanstans?
I tv går det till ungefär så här: Kalle får flytta hundralappar åt olika håll på en stor tavla bara för att upptäcka att han köper kebabrullar för 900 kronor varje månad. Han får lite offentligt skäll, rodnar i närbild, gråter fejkade tårar över en förlorad snöscooter och tvingas sälja en del begagnade prylar till underpris för att ha råd att betala hyran. Trädgårdstomtarna får han behålla eftersom han tycker så mycket om dem. Han får lämna ifrån sig makten över sin ekonomi genom att skriva på ett papper och ett tag senare får han under högtidliga former riva sönder samma papper.
Efter detta tycker Kalles tjej mycket mer om Kalle och de funderar på att gifta sig till våren. Givetvis ska de bjuda ekonomerna eftersom det ändå är så billigt att ha många gäster på ett bröllop. Ekonomerna säger inget om att det är en dålig ekonomisk idé att bjuda dem och hela tv-teamet. Detta eftersom ekonomerna har gått av sitt pass när inbjudan kommer och då behöver de inte längre ge konkreta råd.
Slutresutatet blir ganska bra för samhällsekonomin även om Kalle har ont om pengar:
Kalle ville vara med i tv - det fick han.
Reklamfinansierad tv vill producera förnedring - det blev så.
Två halvkassa privatekonomer behövde anställning - de fick det.
Hamnar slutresultatet egenligen på plus eller minus?
tisdag 14 juli 2009
Motorsåg vs virknål
Ge mig en tapet och jag sätter upp den mönsterpassat och symmetriskt.
Ge mig en vinkelslip och jag visar dig en hyfsat jämn snittyta.
Ge mig en spackelspade och jag snyggar till taket om du vill.
Ge mig en motorsåg och jag lägger ett fällsnitt på någorlunda rätt ställe.
Ge mig en virknål och jag förstår inte vad jag ska göra med den.
Ge mig ett nagellack och jag förstör hela badrummet.
Ge mig epileringsmaskin och jag kastar den efter dig.
Ge mig en flytande kajal och du får köra mig till ögonakuten.
Jag är kvinna.
Är det jag som är okvinnlig eller är det samhället som har ändrat sig sedan jag var ett barn?
Ge mig en vinkelslip och jag visar dig en hyfsat jämn snittyta.
Ge mig en spackelspade och jag snyggar till taket om du vill.
Ge mig en motorsåg och jag lägger ett fällsnitt på någorlunda rätt ställe.
Ge mig en virknål och jag förstår inte vad jag ska göra med den.
Ge mig ett nagellack och jag förstör hela badrummet.
Ge mig epileringsmaskin och jag kastar den efter dig.
Ge mig en flytande kajal och du får köra mig till ögonakuten.
Jag är kvinna.
Är det jag som är okvinnlig eller är det samhället som har ändrat sig sedan jag var ett barn?
måndag 13 juli 2009
Bränsle
Tidigare idag kom jag att tänka på en vän jag inte träffat på många år. Vi växte upp tillsammans och gick nio år i samma klass. Egentligen hade vi nog inte så mycket gemensamt mer än att vi bodde i samma område av betongkomplexet i utkanten av min födelsestad Nyköping. Det och det faktum att vi hade samma skolschema gjorde att vi gick till skolan tillsammans ibland. Hem gick vi aldrig tillsammans så vitt jag kan minnas.
Jag ville cykla till och från skolan för att det gick fortare. Hon ville gå för att håret var snyggare när man kom fram då. Eller kanske var det för att inte riskera att bli svettig? Jag minns nog inte riktigt, bara att jag tyckte att hon var för långsam med att komma iväg från skolan. Kompromissen blev att hon alltid gick och jag alltid cyklade - utom när det var halt på vintern. Då gick vi tillsammans, bara jag och hon. Det borde innebära att hon gick själv alla de andra dagarna. Ensam. I skolan var hon inte ensam utan hängde med alla andra. Jag skulle uppleva mig själv som mer ensam eller udda än hon. Hon hade ju slingor i håret, mockaskor och blå-vit-rutig bomullsskjorta med vit polokrage under. Det hade inte jag.
Jag hade ett intresse jag brann för, något att se fram emot efter skolan, något som lockade mig hem till ett mellanmål för att sedan åka vidare och förkovra mig i min hobby. Det var anledningen till att vi aldrig gick från skolan tillsammans, bara till skolan. Hon var ju för långsam - inte i fart räknat när hon väl gick, utan bara när hon skulle lämna böckerna och komma ut från själva skolbyggnaden.
Det är nu över 16 år sedan vi gick ut nian tillsammans. För drygt sex år sedan träffades vi som hastigast på en återträff och då märkte jag att hon fortfarande saknade en riktig drivkraft. Det fanns inget bränsle på något vis. Hon hade blivit sambo (eller var det gift?) och de bodde i ett hus. Vi andra pratade på om gamla minnen, ungdomens kärlek, barnen som några av oss fått, lärarna vi hade, karriärer vi gjort, ställen vi bott på och en massa andra saker som kan tänkas komma upp när man träffar alla sina gamla klasskompisar samtidigt för första gången på tio år. Vi hade verkligen jätteskoj!
Inte förrän idag reflekterade jag över att hon bara sa en enda sak på hela kvällen (så vitt jag minns och hörde) och det handlade om hur arg hon var på sina grannar som smutsade ner på gatan utanför hennes hus. Deras gräsklipp flög ut på trottoaren och skräpade ner utanför min gamla klasskompis tomt. Det här var viktigt för henne att berätta, det märktes tydligt på hennes engagemang och kroppsspråk.
Jag minns också tydligt att hon sällan skrattade när vi andra skrattade åt något. Det enda som var viktigt för henne att delge oss andra var det hon var arg på. Jag undrar varför. Fanns det något tragiskt dolt i hennes barndom? Hade hon något jobbigt i sitt liv just då? Fast om så var fallet borde hon väl inte tycka att gräsrester utanför tomten var det viktigaste som fanns? Jag tror (och jag är lite av en människokännare) att hon drevs av bitterhet. Jag tror att hennes bränsle var grinighet, bitterhet och ilska.
Jag tror det. Men jag hoppas att hon bara hade PMS (Potential Murder Syndrome).
Jag ville cykla till och från skolan för att det gick fortare. Hon ville gå för att håret var snyggare när man kom fram då. Eller kanske var det för att inte riskera att bli svettig? Jag minns nog inte riktigt, bara att jag tyckte att hon var för långsam med att komma iväg från skolan. Kompromissen blev att hon alltid gick och jag alltid cyklade - utom när det var halt på vintern. Då gick vi tillsammans, bara jag och hon. Det borde innebära att hon gick själv alla de andra dagarna. Ensam. I skolan var hon inte ensam utan hängde med alla andra. Jag skulle uppleva mig själv som mer ensam eller udda än hon. Hon hade ju slingor i håret, mockaskor och blå-vit-rutig bomullsskjorta med vit polokrage under. Det hade inte jag.
Jag hade ett intresse jag brann för, något att se fram emot efter skolan, något som lockade mig hem till ett mellanmål för att sedan åka vidare och förkovra mig i min hobby. Det var anledningen till att vi aldrig gick från skolan tillsammans, bara till skolan. Hon var ju för långsam - inte i fart räknat när hon väl gick, utan bara när hon skulle lämna böckerna och komma ut från själva skolbyggnaden.
Det är nu över 16 år sedan vi gick ut nian tillsammans. För drygt sex år sedan träffades vi som hastigast på en återträff och då märkte jag att hon fortfarande saknade en riktig drivkraft. Det fanns inget bränsle på något vis. Hon hade blivit sambo (eller var det gift?) och de bodde i ett hus. Vi andra pratade på om gamla minnen, ungdomens kärlek, barnen som några av oss fått, lärarna vi hade, karriärer vi gjort, ställen vi bott på och en massa andra saker som kan tänkas komma upp när man träffar alla sina gamla klasskompisar samtidigt för första gången på tio år. Vi hade verkligen jätteskoj!
Inte förrän idag reflekterade jag över att hon bara sa en enda sak på hela kvällen (så vitt jag minns och hörde) och det handlade om hur arg hon var på sina grannar som smutsade ner på gatan utanför hennes hus. Deras gräsklipp flög ut på trottoaren och skräpade ner utanför min gamla klasskompis tomt. Det här var viktigt för henne att berätta, det märktes tydligt på hennes engagemang och kroppsspråk.
Jag minns också tydligt att hon sällan skrattade när vi andra skrattade åt något. Det enda som var viktigt för henne att delge oss andra var det hon var arg på. Jag undrar varför. Fanns det något tragiskt dolt i hennes barndom? Hade hon något jobbigt i sitt liv just då? Fast om så var fallet borde hon väl inte tycka att gräsrester utanför tomten var det viktigaste som fanns? Jag tror (och jag är lite av en människokännare) att hon drevs av bitterhet. Jag tror att hennes bränsle var grinighet, bitterhet och ilska.
Jag tror det. Men jag hoppas att hon bara hade PMS (Potential Murder Syndrome).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
