Kommatera, för helvete!

En definition till

Jag glömde en definition i gårdagens inlägg. Låt mig genast rätta till problemet.

Elak Jävel: Person som regelbundet och utan grund agerar och ger uttalanden som inte bara gör andra människor illa utan faktiskt tycks vara till just för att göra andra människor illa. Elaka jävlar gör vanligtvis mer psykisk är fysisk skada på sina offer och så gott som alltid utan att tjäna något på sitt beteende. Elaka jävlar är ofta skickliga på att manipulera människor till att tro sig tycka om den elaka jäveln trots att så egentligen inte är fallet.

Tack för ordet!

/Ulle

Definitioner

Knäppgök: Person som regelmässigt utför irrationella handlingar, vanligtvis i situationer där vederbörande tjänar noll och ingenting på sitt eget förfarande.

Galning: Person som saknar verklighetsförankring och därmed ofta svävar i det blå. Vanligen uttrycker sig galningen med dubbla budskap.

Idiot: Person som är osedvanligt förvirrad och uppträder rörigt i största allmänhet. Kännetecknas ofta av att personer i densammes omgivning sällan förstår vad vederbörande menar.

Dåre: Person som uppträder som om denne saknade all form av självbevarelsedrift. Alla som har klättrat upp på Mount Everest är dårar.

Fåne: Relativt harmlös person som vanligen uppträder betydligt mer stillsamt än genomsnittsmänniskan och därmed anses vara trögtänkt. Det finns en fåne i varje by, denne kallas Byfåne.

Stolle: Person som är glad och samtidigt lindrigt förvirrad men sällan själv upplever problem därav. Omgivningen runt stollen upplever betydligt större problem.

Tokfrans: Som stolle fast oerhört glad istället för bara glad. Tokfransar badar i fontäner.

Latmask: Begrepp som icke är att förväxla med något av ovanstående då latmasken är en elak inälvsparasit som aldrig tycks överge sitt värddjur. Umgås aldrig med personer som bär på latmasken.

Kvalificerat svineri - som jag dräper!

HAN:
Djävlar i helvete!
Dig skulle man inte ha något emot att kramas med :-)

JAG:
Nu hade du tur! Jag hade kunnat vara troende..
Massmail skrivet av proffessionell copywriter eller riktat till bara mig? Jag brukar kunna skilja dem åt men nu är jag tveksam.
Hjälper du mig?
/Ulle

HAN:
Det var ju tur det. Massmail? Vad är det?

JAG:
Okej, jag är fortfarande tveksam pga din sarkasm eller skicklighet (har inte bestämt mig ännu) men du verkar vara ny här så jag ska berätta...
Man kan skicka ut massmail. De brukar lyda "Hej, är det någon som har lust att komma förbi ikväll? Kram." Anders, 48 år, i Tromsö skickar alltså detta till alla singeltjejer på Firstdate, varvid bl.a. Anne, 19 år, i Helsingfors fortfarande förväntas tycka att Anders är en helt normal människa.
Hursomhelst. Inom ett par dagar har du lärt dig vilka som skickar ut ett massmail varje dag och så blockerar du dem för att slippa skiten. Enkelt.
Jag är alltså fortfarande inte säker på om det du skrev var ett skickligt massmail eller om du verkligen menar att du så gärna skulle vilja krama mig. Är det så så kan vi ta en fika på Markan (Strömsholm) i mitten av november då jag ska hälsa på mitt gamla ungdomsliv.
Trevlig helg!
/Ulle

HAN:
Nu har inte jag så mycket erfarenhet av det här med internet, och dating, men har väl reggat mig några gånger tidigare på några olika ställen. Massmail kanske skickas ut av personer som normalt inte brukar få några svar - alltså ett sätt för dom att kunna få kontakt med en tjej tillslut, jag vet inte, men är ju tur det går att blockera om det blir för jobbigt.
Strömsholm ja, ja det ligger här bredvid, håller du på med galopphästar?

JAG:
Sådärja!
Nu kan jag vara säker på att du är på riktigt.
Galopphästar springer för fort för min smak och så är de lite knäppa oftast. Jag försörjer mig på ridhästar.
Jag bodde på Strömsholm i fyra år på nittiotalet; först som elev och sedan som anställd. Lite nostalgi är det ju naturligtvis och jag är ditbjuden på en helkväll på Westerqwarn för att minnas svunna tider. Jag har hört att Qwarnen inte är vad den varit men jag ska försöka minnas och skratta istället för att sura över det i så fall.
Hur lever du ditt liv? Är du från Västerås från början?
/Ulle

HAN:
Jag skulle kunna utnyttja den här situationen nu, men det gör jag inte.
För tillfället är jag gräsänkling tills på måndag, annars förlovad och sambo- Istället säger jag åt dig att var inte så naiv. Om en kille skriver såhär till dig så är det absolut inte säkert han är ärlig av sig. Vi har skrivit 2 mail till varandra, och jag vet att du verkligen är seriös, men ska du kunna ha en chans att träffa bulls eye måste du släppa på godtrogenheten, annars kan du tyvärr blir sårad flera gånger.

HAN:
Jag har inget emot att chatta mer med dig, om du vill förståss.

JAG:
Se där!
Sårad har jag blivit tillräckligt många gånger för att inte tro att något är verkligt förrän jag har sett det med egna ögon. Jag kan bara tycka synd om din sambo som förmodligen inte vet om att du just registrerat ett konto på en dejtingsida. Jag har varit i hennes situation och jag vet vilket svineri det är. Jag vet också vilken ärlighet jag förtjänar och att jag med gott samvete kan vända ryggen åt dig.
Jag gör det till och med utan att önska dig lycka till. Din sambo däremot hoppas jag inser fakta illa kvickt så att hon inte slösar bort tid på någon som inte förtjänar henne.
/Ulle

HAN:
Det var rättvist utifrån ditt perspektiv, men hårda ord. Så känner du inte mig heller, eller vet något om vårat förhållande. Jag önskar dig ändå lycka till, och tänk på vad jag sa.

JAG:

Rättvis är jag alltid. Ord är bara ord. Hur de tolkas är upp till mottagaren.
Du hade troligen inte tagit dem som hårda om din sambo hade vetat vad du gör. Det gäller ju alldeles oavsett om en främmande kvinna 30 mil ifrån dig framför en skärm känner dig eller vet något om det förhållande du lever i.
Jag tycker att alla människor förtjänar ärlighet. Om du tycker att kvinnan vars namn står på insidan av din ring inte förtjänar det så är det upp till dig.
Jag tackar för lyckönskningen. Jag är värd den.
/Ulle

Utrotningshot

Jag kom att tänka på ett ord som aldrig används numera; yuppinalle.

Kan man K-märka ord?

Briljanta uttryck

• Om man tänker så det knakar - bör man ta en paus.

• Om man tar i så man nästan spricker - då är det väl tur att man inte tar i mer än så?

• Om någon är vacker som en dag - får man väl hoppas att det inte regnade den dagen.

• Om man kör så det ryker - bör man kolla bromsarna. Eller avgasreningen.

• Om man är slug som en räv - kanske man ska ta och omvärdera sin intelligens...

• Om någon är dummare än en åsna - är det synd om personen i fråga.

• Om man inte ser skogen för alla träd - är det nog dags att skaffa glasögon.

Ordspråk 2.0

Läs och le.

Ler du inte så har du ingen humor.

• Den man ligger med får bädda.
• Den som tar han har.
• Det man inte minns har inte hänt.
• Det man inte vet har man ingen aning om.
• Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon.
• Förtala är silver, förtiga är guld.
• Gammal kärlek kostar alltid.
• Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.
• Liten stuga kallas ofta stort dass.
• Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.
• Den som bara kollar i backspegeln kör oftare i diket.
• Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.
• Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen.
• Den som spar han har men inte roligt.
• Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor.
• Det man inte har i huvudet får man ha mellan benen.
• Det som inte tar död på en får en i alla fall att må riktigt dåligt.
• Det är med kärlek som med whisky; den tar slut.
• Dåliga flickor är inte de sämsta.
• Framtiden var bättre förr.
• Friskt vågat, halva inne.
• Först till skrivarkön får först skriva ut.
• Hårt arbete lönar sig i framtiden, lathet lönar sig nu.
• Ju fler kockar desto större fackförening.
• Livet är hårt men orättvist.
• Man har inte roligare än man köper ut för.
• Man lever bara en gång och många inte ens det.
• Obeslutsamhet är nyckeln till flexibilitet.
• Problem är till för att skjutas upp så att de kan glömmas bort.
• Älska din nästa, men var diskret.
• Även den starke får ta i när han skiter.
• Även i de lugnaste vatten drunknar man.
• Kvinnans list övergår när mannen får stånd. (Alternativ variant: Kvinnans list överlever mannens stånd.)

Eeva Kilpi

"Säg till om jag stör",
sa han när han steg in,
"så går jag meddetsamma".
"Du inte bara stör",
svarade jag,
"du rubbar hela min existens.
Välkommen."

~Eeva Kilpi

Falsk marknadsföring

Du vet den där gräsliga reklamen för OLW, den där falsksjungande människor hyllar det faktum att arbetsveckan är slut? Jag hörde nyss radioversionen och jag tyckte mig höra en lögn i slutet, efter den gräsliga låten. En trevlig kvinnoröst säger "nu med hundra procent solrosolja".

Jag som alltid har trott att chips görs av potatis. Jag kan ha fel.

Ologiska oord

Does a bookmaker make books?
Does a copywriter write copies?

Är orolig motsatsen till rolig?
Är det inte höjden av ironi att dyslexi är svårstavat?

Kodspråk

Jag har ju tidigare varit inne på det här med ordbruk och bokstavsskötsel. Läran om att vårda och nyansera sitt språk är något som ligger mig varmt om hjärtat.

Titt som tätt hittar jag skrivna tecken i min omgivning som för mig - som är en urbota språknörd - är omöjliga att förstå. De är kryptiska krumelurer i ologisk ordningsföljd som verkar ditkastade från någonstans långt bort. Jag tror att det är ett skriftspråk uppfunnet av dagens klipska ungdom. Några av dessa kombinationer av tecken har jag ändå lyckats klura ut betydelsen av.

Välkommen till mitt lilla lexikon!


:-) glad gubbe (kallas även smiley av de som inte känner till det svenska begreppet).

:-( arg gubbe (kallas även arg smiley av de som inte känner till att smiley betyder glad gubbe och att arg smiley således betyder arg glad gubbe).

;-) gubbe som blinkar (kallas även smiley som blinkar - enligt förutsättningarna ovan).


Jag gör ett litet avbrott i mitt lexikon här för att tala om att det finns otaliga gubbar med olika miner. De används alla för att skicka en bild som ska visa den digitala mottagaren vilket ansiktsuttryck avsändaren för ögonblicket har. Främst används detta av personer som saknar förmågan att le i verkligheten, eller av personer som saknar förmågan att synas i verkligheten och istället väljer att leva sina liv i digital form.


Vidare kan tecknen se ut som följer:

&#z£ jämställs med många fula ord i sträck. Ganska välkänt på många håll, används sällan idag.

<3 betyder inte "mindre än tre" som det gjorde när jag gick i skolan utan "hjärta" eller "älska". Missbrukas således ofta.

XP är inte ett av windows operativsystem utan en gubbe som kniper med ögonen och samtidigt sträcker ut tungen i ena mungipan.

Idéer

Är du inte det minsta estetiskt lagd eller tycker att abstrakta ting är flummiga så dumförklarar du mig kanske efter att ha läst detta inlägg. I så fall får du göra det.

I ganska många år har jag haft idéer om att göra "något" med vissa "saker" (och för den delen ljud, former, färger, dofter och storlekar). Oftast är det något som jag tycker om som jag vill utveckla vidare. Jag borde kanske ha blivit designer? Eller konstnär?

Jag har sedan jag var bara någon meter hög varit barnsligt svag för sången som Askungens möss sjunger när de syr klänningen och därför har jag länge velat göra något med den. Men vad? Hur i hela fridens namn kan man göra något roligt av Askungens möss och deras sång?

Man kan tacka för mobiltelefonens existens och installera "Cinderella - The Work Song" som ringsignal!


Numera är det mycket roligare när telefonen ringer. Jag har alltså förgyllt min vardag med möss - slå det om du kan!

Annat jag tänkt göra något roligt av är bl.a:

• Solstickepojken, blå och orange
• Slitet brunt läder och kopparspik
• Rör av olika dimensioner och legeringar
• Frostskadat prydnadsgräs, vass, kanel och nejlikor
• Ett fuktskadat furubord, svart, orange, kätting och slägga
• En röd matta och en stor huggkubbe.

Det sistnämnda projektet är påbörjat och jag passar härmed på att tacka Lennart för hans gränslösa engagemang med traktorns gripklo, högtryckstvätt, tryckluft, motorsåg och slipmaskin. Och blod svett och tårar förstås!

Hålla det man lovar?

Om man lovar något på heder och samvete och sedan inte håller det man lovat - tappar man hedern och samvetet då och kan man i så fall inte lova något mer på heder och samvete eftersom man inte har det kvar?

Om två personer lovar att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer dem åt och de sedan slutar älska varandra - måste de då låta döden skilja dem åt och vem av de tu måste i så fall dö?

Bränsle

Tidigare idag kom jag att tänka på en vän jag inte träffat på många år. Vi växte upp tillsammans och gick nio år i samma klass. Egentligen hade vi nog inte så mycket gemensamt mer än att vi bodde i samma område av betongkomplexet i utkanten av min födelsestad Nyköping. Det och det faktum att vi hade samma skolschema gjorde att vi gick till skolan tillsammans ibland. Hem gick vi aldrig tillsammans så vitt jag kan minnas.

Jag ville cykla till och från skolan för att det gick fortare. Hon ville gå för att håret var snyggare när man kom fram då. Eller kanske var det för att inte riskera att bli svettig? Jag minns nog inte riktigt, bara att jag tyckte att hon var för långsam med att komma iväg från skolan. Kompromissen blev att hon alltid gick och jag alltid cyklade - utom när det var halt på vintern. Då gick vi tillsammans, bara jag och hon. Det borde innebära att hon gick själv alla de andra dagarna. Ensam. I skolan var hon inte ensam utan hängde med alla andra. Jag skulle uppleva mig själv som mer ensam eller udda än hon. Hon hade ju slingor i håret, mockaskor och blå-vit-rutig bomullsskjorta med vit polokrage under. Det hade inte jag.

Jag hade ett intresse jag brann för, något att se fram emot efter skolan, något som lockade mig hem till ett mellanmål för att sedan åka vidare och förkovra mig i min hobby. Det var anledningen till att vi aldrig gick från skolan tillsammans, bara till skolan. Hon var ju för långsam - inte i fart räknat när hon väl gick, utan bara när hon skulle lämna böckerna och komma ut från själva skolbyggnaden.

Det är nu över 16 år sedan vi gick ut nian tillsammans. För drygt sex år sedan träffades vi som hastigast på en återträff och då märkte jag att hon fortfarande saknade en riktig drivkraft. Det fanns inget bränsle på något vis. Hon hade blivit sambo (eller var det gift?) och de bodde i ett hus. Vi andra pratade på om gamla minnen, ungdomens kärlek, barnen som några av oss fått, lärarna vi hade, karriärer vi gjort, ställen vi bott på och en massa andra saker som kan tänkas komma upp när man träffar alla sina gamla klasskompisar samtidigt för första gången på tio år. Vi hade verkligen jätteskoj!

Inte förrän idag reflekterade jag över att hon bara sa en enda sak på hela kvällen (så vitt jag minns och hörde) och det handlade om hur arg hon var på sina grannar som smutsade ner på gatan utanför hennes hus. Deras gräsklipp flög ut på trottoaren och skräpade ner utanför min gamla klasskompis tomt. Det här var viktigt för henne att berätta, det märktes tydligt på hennes engagemang och kroppsspråk.

Jag minns också tydligt att hon sällan skrattade när vi andra skrattade åt något. Det enda som var viktigt för henne att delge oss andra var det hon var arg på. Jag undrar varför. Fanns det något tragiskt dolt i hennes barndom? Hade hon något jobbigt i sitt liv just då? Fast om så var fallet borde hon väl inte tycka att gräsrester utanför tomten var det viktigaste som fanns? Jag tror (och jag är lite av en människokännare) att hon drevs av bitterhet. Jag tror att hennes bränsle var grinighet, bitterhet och ilska.

Jag tror det. Men jag hoppas att hon bara hade PMS (Potential Murder Syndrome).

Utan identitet

Någon gång i tolvårsåldern bestämde jag mig för att om jag någonsin i mitt liv skulle föda upp hästar så skulle jag använda mig av temat "vetenskapsmän" för att namnge mina hingsföl. Stofölen har jag vid 31 års ålder fortfarande inte hittat något bra system åt, men eftersom jag ändå inte har fött upp mer än en häst kändes det inte så viktigt.

För två år sedan föddes mitt första egna föl; ett hingstföl e. Rosevelt - Island Reef**. Han fick namnet Kelvin efter Lord Kelvin som var matematiker, fysiker och uppfinnare. Lord Kelvin skapade t.ex. kelvinskalan som numera används som SI-enhet avseende temperatur. Han var dessutom först med att presentera en korrekt lösning på ett gammalt matematiskt-kosmologiskt problem; Olbers paradox.

Lord Kelvin var en man vars arbete intresserade mig mycket på den tiden då jag nästan snubblade in på banan mot att bli universitetslärare och jag tyckte dessutom att Kelvin var ett bra namn; kort, lättstavat, lätt att uttala och inte så vanligt. Efter något år fick jag veta att Lord Kelvin inte alltid hade hetat Lord Kelvin. Han var född som William Thomson. Hade lika gärna kunnat vara John Smith.. Jag bestämde mig då för att kolla upp mitt tilltänkta namn på nästa fölunge lite bättre innan jag skulle skicka in dess registreringspapper.

Förra året betäckte jag Kelvins mamma igen och under vintern som gått har jag misstänkt att det var ett stoföl där inne. Det har gett mig en anledning att fundera över ett tema för stofölens namn. Det är inte helt enkelt; det måste finnas tillräckligt många namn att välja mellan inom temat (dammsugarmärken fungerar alltså inte) och det får inte vara ett upptaget tema (kryddor, blommor, potatissorter, känslor på franska, disneyfigurer, leksaker, bilmodeller, idolvinnare och frånskilda kändisar går alltså inte). Man skulle kunna kalla det för en tämligen avancerad form av idétorka att lägga i runda slängar elva månader på att fundera ut ett simpelt tema - och ändå misslyckas!!

Natten till 19 maj födde hon ett stoföl e. Figaro R - Island Reef**. Och där stod fölet utan identitet - i tio dagar!! Stackars liten.. Tur att hästar har hjärnor små som golfbollar, annars hade hon kanske kunnat tro att hon inte var omtyckt. En simpel häst som hon är - hur viktigt kan det va' med ett namn?!? Inte på långa vägar lika viktigt som med ett barn i alla fall!!

Här är hon ett par minuter gammal och mamma Kelly slickar henne torr.

Jag tänkte mig ett namn som skulle vara lite roligt, kanske med anknytning till hennes (roliga?) färg. Hon blir en dressyrhäst om man ska tro härstamningen och det där med udda färger är lite känsligt bland de konservativa dressyrtanterna. Enligt den principen skulle hon kunnat få heta "Indianhästen" eftersom det ju alltid retar någon - och det tycker jag är roligt. Men jag var inte helt nöjd med det namnet eftersom det är lite för långt att ropa i hagen.

Sedan tänkte jag att det måste ju finnas någon historisk vetenskapskvinna med ett bra namn vars arbete jag kan fascineras av. Det första stofölet kan väl få låna hingstarnas tema då, eftersom jag ändå inte kommer på något annat? Efter en kväll på Wikipedia var jag inte ett dugg klokare. En enda vetenskapskvinna genom historien lyckades verkligen imponera på mig. Hon hette Sophia Kovalevskaja. Det är inget alternativ.

Här är hon tio dagar gammal och mamma Kelly vågar släppa henne någon meter eller två ifrån sig.

Hon har en vit ring som går hela vägen runt halsen och apropå namn efter hennes färg så kanske hon kunde få heta Ringhals då? Det är ett gräsligt fult namn som verkligen borde reta gallfeber på någon, vilket skulle kunna vara ett litet nöje i sammanhanget för mig. Det är nämligen en hobby jag har i smyg; att låta mig roas av folk som överreagerar på meningslösa saker.

När jag läste på om Ringhals visade det sig att hela processen runt Ringhals och dess reaktorer har kantats av ett politiskt veleri. Tillstånd har givits och dragits in, nya reaktorer har beställts trots att man vetat om den planerade folkomröstningen, en installerad reaktor fick vänta i tre år med att tas i drift för att ingen ville ta beslut och maneter lades på marken för att ruttna efter att ha fastnat i kylsystemen. Bland annat. Ringhals ägs dessutom till drygt 70% av Vattenfall. Jag är, milt uttryckt, inte så förtjust i Vattenfall. Vattenfall eldar nämligen kol utomlands.

Fölet kunde alltså inte heta Ringhals. Detta eftersom jag ogillar både politisk feghet och Vattenfall. Attans.

Även här är hon tio dagar gammal.

Jag funderade vidare på vetenskapstemat och mindes ett namn; Nikola Tesla. Tesla klingar ju feminint så det skulle kunna funka. Men vad var det den där Nikola gjorde nu igen? Förmodligen uppfann han något hemskt vapen eller giftmördade sin professor bara för att jag inte skulle kunna använda hans namn hundra år senare åt mitt föl. Men ödet ville annorlunda. Turen vände. Tesla visade sig vara perfekt.

Om du vill kan du nu i smyg låta dig roas av mitt engagemang i en helt meningslös sak; att namnge ett fläckigt föl som ändå aldrig kommer att lära sig vad hon heter.

Nästa inlägg kommer nog att handla om Nikola Tesla.

Välkommen åter!

Facit för hästänklingar

Alla icke hästintresserade som varit tvingade att sitta i snålblåst och duggregn utanför en paddock eller på läktaren i ett iskallt ridhus för att titta på när någon ska rida vet att det är urtråkigt. Alla som dessutom tvingats göra det när vederbörande rider lektion vet att det är om möjligt ännu tråkigare. Detta eftersom man då tvingas se detta makalöst trista spektakel ackompanjerat av en överengagerad ridlärarröst. Fruktansvärt är det - och bara något man står ut med i egenskap av nyförälskad.

Om man så bara försöker lyssna och förstå vad det är ridläraren pratar om för att hitta någon form av intresse för det kärestan håller på med den största delen av sin fritid så möts man av rena grekiskan. Ryttaren/ryttarinnan kan få order om att:

• sitta mer åt innersidan. (Vilken är inner sida på en häst om inte insidan/magen/inälvorna?)
• byta sittben. (Med vem ska man byta bäckenben under en ridtur?)
• leda åt vänster. (Du har fått lära dig att leda betyder gå bredvid hästen och hålla den i ett snöre, men ryttaren fortsätter att sitta på hästen.)
• öka engagemanget i hästen. (Du vet att hästens hjärna är stor som en valnöt - hur skulle denna hjärna kunna bli engagerad i något?)
• öka samlingen. (Menar idioten som står där i mitten av grusbanan att din nya kärlek ska skaffa en hel samling hästar? I så fall backar du nog ur det här.)
• ge mer eftergift. (Förhandlar ryttaren med hästen och ombeds i så fall ryttaren nu att acceptera ett skambud?)
• förbereda fattningen. (Fattning=grepp/tag. Ska ryttaren förbereda sig för att hålla i sig? Ska de träna på att inte ramla av när hästen stegrar och vill du i så fall se det?)
• ställa hästen i hörnet. (Äntligen något du begriper...ända tills du inser att ridläraren blir mer och mer nöjd för varje hörn ryttare och häst passerar utan att stanna.)
• räkna in galoppsprången, sitta om, leda ut framdelen och byta för ytterskänkeln. (Nu åker du hem.)

Mitt råd till dig som nybliven hästänkling/-änka är som följer: åk med till stallet ett par gånger i veckan i början av er relation för att göra bra reklam för dig själv. Åk inte med varje dag - det är viktigt för din nyvunna kärlek att få prata med sina stallkompisar om dig utan din närvaro. När de första veckorna eller månaderna gått så låt frekvensen för stallbesök succesivt avta. Pratet om dig med stallkompisarna kommer att avta i samma takt som det nykära avtar, oroa dig inte! Om du tycker dig vara hemma för mycket ensam; ta upp någon idrott du hållt på med tidigare, börja med någon hobby eller gå en kvällskurs. I yttersta nödfall; börja rida. Om du skulle tycka att det är roligt kommer ert hushåll nämligen att få mycket större utgifter, så det är bäst om du inte märker att ridning är roligt.

När något halvår eller mer har gått, börja plocka godbitarna i form av att åka med på tävlingar bara de dagar då det är soligt, vindstilla och inte alltför tidiga morgnar. Har du tur och är hyfsat socialt lagd så lär du känna fler bisittare som valt samma strategi. Rimligtvis borde du i så fall ha något gemensamt att prata om med någon av dem.

Nu återstår bara en varning: prata aldrig med din respektives värsta konkurrents respektive. Gör du det så riskerar du att få dåligt humör med dig hem, alldeles särskilt om den värsta konkurrenten hamnar över din kärlek i resultatlistorna.

Lycka till!

Svära i ridhuset?

Idag använde jag fula ord på jobbet. Jag svor med den starka ridlärarrösten inför en grupp II och med läktaren full av föräldrar och andra åskådare.

Jag sa "...jag blir heligt förbannad..." halvvägs in på lektionen och jag avslutade lektionen med "...ni red förbannat bra..." Så bra som de red idag har jag aldrig sett dem rida förut. Jag hoppas verkligen att det inte berodde på mina fula ord, för jag vill inte behöva använda sådana ord när jag jobbar.

Jag slogs av tanken på mitt inlägg för några dagar sedan; "svära i media?" där jag bl.a. påpekade att man kan använda fula ord för att ge lite mer tryck åt ett påstående. I det här fallet använde jag uttrycket för att minimera risken för olyckor. Ryttarna slarvade med en säkerhetsdetalj(visserligen bara lite, men jag vet vad det kan leda till) och jag svor för att jag skulle vara helt säker på att inga liknande slarvfel skulle leda till svåra olyckor. Resten av lektionen kunde jag ägna år konstruktiv ridundervisning - och jösses som de red sedan!!

Undrar just om jag får sparken nu..




Jaså - undrar du hur illa det kan gå på grund av lite slarv? Du menar hur illa det kan vara och måste man som vuxen verkligen ta i så hårt att man inför ungdomar tar till sådana medel? Kan det gå så illa för att man har slarvat lite så att det är värt att riskera hela det genom åratal uppbyggda förtroendet på ett ögonblick? Att man försämrar sin plats som förebild för dessa känsliga individer?

Ja, det är värt det. Tjejen som gjorde samma slarvfel på en ridbana utanför Västerås hösten 1995 dog.

Svära i media?

Jag hörde en diskussion i radioetern igår eftermiddag. Det hela handlade om huruvida det är okej att använda svordomar i radio och tv eller ej. Folk ringde in och tyckte än det ena, än det andra. Någon av dem som ringde svor en kilometerlång ramsa bara för att visa att det går att svära i radio (som om någon trodde att det inte skulle vara fysiskt genomförbart).

Det diskuterades olika lösningar på problemet, bl.a:

• USA:s piiiip-variant så fort någon säger något fult (svårt i direktsändning)
• Tvinga journalister att använda ett vårdat språk via förbehåll i anställningsavtal (är en svordom = sparken och vad säger facket i så fall?)
• Liberalisera fullständigt och låta all världens svordomar cirkulera fritt (dåligt för småbarnsföräldrar som försöker lära sina barn ett anständigt och nyanserat språk).
• Låta det vara som det är nu, dvs det händer ibland att någon svär för att ge lite extra tryck åt en fras eller tyckande.

Jag kan inte låta bli att tänka på Robert Aschberg. Han är ju en både prisbelönt och eftertraktad journalist vars tv-program alltid haft höga tittarsiffror. Detta trots att han har en osedvanligt hög frekvens av fula ord i sitt vokabulär. Jag köper helt enkelt inte det gamla uttjänta argumentet "att svära är bara ett bevis på magert ordförråd".

I så fall hade Robert Aschberg inte kunnat prata överhuvudtaget.

Rekord?

Nedanstående mening är hämtad från nättidningen Alba (nummer sex år 2006). Jag undrar om det månde vara världens längsta mening?

Den generation som nu, fortfarande klädd i jeans och med lugg eller glesa lockar runt öronen, håller på att pensioneras bort ur produktionen, kunde basera sina uppror på den enorma ekonomiska boom som uppstod genom återuppbyggnaden och den nya bipolära internationella världsordningen efter andra världskriget, där USA med sin ekonomiska styrka och beslutsamhet att avgränsa kommunismen från att sprida sig från de av Sovjet och Kina dominerade delarna av världen pumpade in resurser i det fallfärdiga Europa medan det stärkte inflytandet över strategiska intressesfärer, såväl med avseende på kontroll av strategiska råvaror och marknader som när det gällde politisk och militär dominans över de ickekommunistiska delarna av världen.

Tänkvärda ord 2.0

Det var det här med ord igen - den här gången i kombination med det som kännetecknar mig och min personlighet: jag tycker om att vända och vrida på saker så att man kan betrakta dem ur nya vinklar.
Varsågod - trevlig läsning!

• Mota Olle med grinden.
• Den man ligger med får bädda.
• Man är lätt när man är liten.
• Gå inte under vatten i ån.
• Hellre rik och frisk än sjuk och fattig.
• Man ska inte ropa hej om man inte känner någon.
• Den som söker han letar.
• Bränt barn luktar illa.
• Jag äter hellre själv, än ser mina barn svälta.
• Den som väntar på någon som har gått, väntar alltid för länge.
• För kärlek är krig tillåtet.
• En ensam man kommer sällan med olycka.