Önskelista till Tomtefar

Lika bra att offentliggöra den. Man vet ju aldrig om det ger resultat!

1. Lunch/middag/fika med Bert Karlsson (den riktiga - även om faddrarnas middagsbjudning var fantastisk).
2. Teknisk pryl/tekniska prylar som krävs för att kunna Skypa om man har en dator med högtalare men utan mic och utan webkamera.
3. En liten och lätt men jättestark pannlampa (att sätta runt halsen på hunden så han syns i mörkret).
4. En kurs i något jag inte provat tidigare (dock ej något livsfarligt).
5. En välanvänd och sliten slöjdbänk utan färgrester (får vara max 155 cm lång och 60 cm djup inkl. utstickande delar).
6. En BackApp (jag är 180 cm lång och vill ha en utan hjul med skai-sits och röd kula).

Kairo är en krigszon och en vän är där

För nästan tolv år sedan lärde jag känna en liten flicka. Hon red på ridskolan där jag jobbade då och hon var en av de allra mest ambitiösa. Hon utstrålade en glöd som bara ett fåtal människor gör. Allt hon gjorde var hon bäst på.

På den tiden hade jag ännu inte sett särskilt många ungdomar falla i något av de hål som finns att falla i för de unga människor som sätter sig själva åt sidan i sin jakt på framgång. Ändå oroade jag mig emellanåt för hur det skulle gå för henne den dag verkligheten skulle komma att hinna ifatt henne.

Ridskolan lades ner och flickan köpte en egen ponny. Stoet var oerhört svårridet men flickan klarade av henne utan större bekymmer. Flickan skötte sin ponny på bästa tänkbara sätt och lade ner sin själ i hennes välmående. Samtidigt spelade flickan fiol på högsta nivå, dvs. på Göteborgsoperan redan som 14-åring. De hon spelade ihop med hade spelat mer än dubbelt så många år som flickan hade levt. Högsta betyg hade hon i skolan om jag minns rätt. Dansade tango - och gjorde det riktigt bra dessutom! Samtidigt lyckades hon hålla kontakten med sina vänner och umgås med sina föräldrar och sin lillebror.

Den lilla flickan är idag en ung vuxen, en i sanning fantastisk människa. Hon har kvar sin glöd, sin drivkraft och sitt engagemang i det som är viktigt för henne. Hon har slutat både plugga och rida, hon har lagt undan fiolen och hon dansar tango bara för att ladda batterierna. Engagemanget är riktat åt ett och endast ett håll. Mot politiken.

Rebecka Carlsson är språkrör för Grön Ungdom och hon befinner sig i Kairo. Läs hennes blogg, se hennes videoklipp och följ henne på twitter.

Gör åtminstone något av det. Det är en order!

Konsten att prata med Mamma

Jag ringde min mamma idag. Vi pratar ibland ofta och ibland sällan. De senaste månaderna har varit av det senare slaget.

I våras började batteriet i hennes bärbara telefon ta slut så den behöver sättas på laddning i basstationen med tätare mellanrum nu är tidigare. Idag kunde vi prata i sju minuter innan batteriet tog slut. Om jag ringer upp henne direkt kan vi prata i ungefär en minut till. Väntar jag fem minuter med att ringa kan vi prata i sju minuter till. Det känns mer rationellt att vänta i fem minuter med att ringa men det finns en nackdel med det. Nackdelen är att hon inte minns att vi nyss pratade utan glatt ropar "Vad roligt att du ringer, det var länge sedan!" varje gång jag presenterat mig på nytt.

Ibland tror hon att jag bor i garaget hos mannen jag var förlovad med fram till februari 2007. Hon har fått för sig att det är en gäststuga och undrar om det inte vore bättre att jag också bodde inne i det stora huset. Svarar jag "jo, det är klart" så vet hon inte vilka råd hon ska ge oss om vårt förhållande utan byter samtalsämne. Svarar jag "vi gick isär för nästan fem år sedan" så skäms hon för att hon inte mindes det. Svarar jag "vi har gått isär" utan att ange när beklagar hon och undrar om jag vill prata om det.

Ibland tror hon att jag bor i "Hyddan", byggboden som agerar klubbhus på ridskolan jag jobbar på. Då säger hon "du borde bo på något bättre ställe, det är ju så kallt där. Fast det är klart att det måste vara bra för dig att bo så nära alla dina hästar." Svarar jag att hästarna inte är mina utan ridskolans tycker hon att det är ännu konstigare att jag bor där. Svarar jag att jag inte bor där så tror hon att jag flyttat tillbaka till garaget hos min före detta sambo.

Ibland tror hon att jag bor kvar i lägenheten i Nödinge där jag bodde fram till sommaren 2001. Jag hade en inneboende tjejkompis när jag bodde där och mamma blir då orolig för att jag är lesbisk eller bisexuell. Det vore tydligen det värsta som kan hända, hon pratade ju redan när jag var sju eller kanske åtta år om hur tråkigt det vore om min tvillingbror skulle visa sig vara bög.

Ibland tror hon att jag har tagit hand om Vappo. Vappo var taxen hon hade innan hon träffade Pappa. Vappo blev nästan 16 år och dog i mammas famn 1986.

Samma person, min älskade mamma, har järnkoll på vilken travhäst som vann med hur många hästlängder i V75 avdelning 4 förra lördagen, vem som körde, hur hästen var skodd och om den hade rest långt och i så fall samma dag som loppet eller dagen innan. Vissa hästar tycker nämligen inte om att åka långt och vissa hästar springer alltid långsammare än vanligt på vissa banor. Vissa ston vinner med vissa kuskar bara om de är barfota på bakhovarna och någon galopperar alltid bort sig på tredje raksträckan om den har startspår fem med autostart. Ytterligare någon saktar visst in på upploppet om den har solen i ögonen.

Ska man vinna på v75 så måste man alltså ha koll på var hästen bor, hur långt den har rest, vilken kusk den tycker om, om den har skor på fötterna, vilket startspår den gillar, vilket underlag den springer bäst på och hur travbanan är placerad i förhållande till väderstrecken och vid vilken tidpunkt varje lopp går av stapeln.

Mamma vinner. Varje vecka. Hur är det möjligt?

Livserfarenhet och dylika brister

Jag jobbar på en ridskola och på den ridskolan håller jag bl.a. fristående kurser varannan fredag. Igår var temat "Prova på-ridning för vuxna". Vanligtvis fylls sådana kurser (vilka hålls ett par eller tre gånger per år) av ridande barns föräldrar. Vissa har ridit regelbundet tidigare men inte suttit på en häst sedan innan barnen kom, andra har provat några gånger tidigare och ett fåtal har aldrig gränslat en häst. Igår var ett undantag på många sätt.

Ingen red för första gången. En kille hade ridit en gång på en turridning i förra veckan och tyckte att det var så roligt att han ville rida mer. (Oftast har förstagångsryttare en så brutal form av träningsvärk efter en hel turridning att de aldrig mer vill sitta i en sadel). Tre hade haft egna hästar för länge sedan och två av dessa hade tävlat.

En kvinna skilde sig från mängden. För det första var hon 70 år och för det andra verkade hon väldigt säker i sitt hanterande av hästarna. Jag frågade henne om hon hade ridit tidigare och svaret jag fick var att hon ridit ganska mycket men att hon hade ramlat av sist hon red och därför blivit lite rädd och inte suttit upp igen.

Det händer att ryttare blir rädda av att ramla av och för att minska den eventuella framtida rädslan är det viktigt att komma upp i sadeln så snart som möjligt igen efter avtrillningen, helst inom några minuter. Blir ryttaren skadad i samband med fallet så är det inte alltid den möjligheten finns men inom några veckor brukar de flesta ryttare vara i sadeln igen. Min nästa fråga var således självklar.

- Hur länge sedan var det du ramlade av?

- Jaa, det är ganska exakt fyrtio år nu.

Nu får det vara nog!

För snart ett dygn sedan fick jag ett samtal från ett litet, litet barn. Från en ung vuxen.

Samtalet varade någonstans mellan en och två timmar och innehöll allt viktigt. Sann vänskap, saknad, förtvivlan, kärlek och förtroende. Gråt, längtan, erkännande, välvilja, omtanke och ärlighet. Vi pratade om mycket som jag aldrig kommer att berätta vidare, saker som sitter fast i starka känslor. Saker som påverkar stora val, saker som skapar framtid och mående, saker som bygger en människas personlighet och präglar en människas själ.

Jag är stolt och tacksam för att det var just jag som fick det där samtalet och jag har tänkt mycket på det sedan dess. Jag vågar påstå att jag minns allt som sades under de där timmarna, men en i sammanhanget liten detalj fastnade på ett annat sätt än allt det andra som sades. Det fastnade på en annan plats i mig.

"Jag är jätterädd att du ska få cancer för att du röker. Jag vill att du ska sluta."

För snart ett dygn sedan fick jag ett samtal från ett litet, litet barn. Från en ung vuxen. Det ändrade mitt liv, för jag har slutat röka nu.

Telefonsamtal 2.0

Den här gången är det inte jag som pratat i telefon utan en vän, samma vän som jag sms:ade med i inlägget sportnörd för att vara mer exakt. Hon pratade med en annan av mina vänner och enligt utsago ska det ha låtit som följer:

-Jag är så himla glad att jag fick köpa din häst!

-Jag är så himla glad att du köpte min häst - för alla andra hade lämnat tillbaka den!

Ja...vad säger man? Det dryper i alla fall av ärlighet.

Stefan Liv

Flygkrasch. Hockeylaget Lokomotiv är utplånat. Planet skulle ha skrotats om tre veckor. Rysk flygsäkerhet är dålig. Stor förlust för hockeyvärlden.

Rubrikerna är många, tragiken är stor. Tyst minut och avbruten match i premiären. Ljus tänds utanför arenor och det har skapats åtskilliga evenemang, sidor och grupper på facebook till hans minne. Media plockar fram exempel på andra flygkrascher där hela idrottslag har drabbats och det skrivs om hur stor förlusten är för hockeysverige.

Förlusten hockeysverige lider är intet.

Mina tankar finns hos Stefans fru och barn idag, inte hos någon annan.

Vänner, var rädda om det ni har. Lova det!

Sportnörd

Jag har en vän. Nej förresten, jag har många vänner. Men en av dem skiljer sig från resten på ett väldigt speciellt sätt. Hon är en sportnörd. Med det vill jag inte säga att det konstiga är att en hon är en sportnörd. Jag är betydligt längre kommen än så i mitt perspektiv i den moderna genusfrågan.

Det konstiga med just den här vännen är att saker som i vanliga fall är viktiga helt plötsligt slutar ha betydelse när en match pågår. Kanske är det inte helt ovanligt bland sportnördar i allmänhet men i det här fallet finns ytterligare en aspekt att ta hänsyn till; det kvittar vilken sport som pågår.

Vännen som detta blogginlägg avser skulle i vanliga fall gå ut med hunden direkt om den är kissnödig. Idag råder andra regler; hunden får gå ut i halvlek. Har den inte kissat när andra halvlek börjar får den förmodligen skylla sig själv och antingen gå in utan att ha kissat eller bli lämnad utomhus tills även andra halvlek är spelad.

Personligen är jag fullkomligt ointresserad av de allra flesta former av sport, vilket innebär att jag sällan har en susning om att jag ringer sagda vän vid en olämplig tidpunkt. Hur i hela fridens namn kan jag förväntas förstå att jag inte ska ringa 20.00 när hon bett mig ringa under kvällen? Hundratusentals signaler går fram och jag börjar bli orolig för att det hänt henne något, hon som aldrig lämnar sin telefon. Översprungen av häst? Drunknad i Viskan? Något av de trasiga knäna totalförstörda??

Det tar en minut innan jag får sms:et.

"Ringer dig i halvlek kram"

I vanliga fall är det alltid fullständiga meningar, punkter och korrekta avstavningar i hennes sms. Inte idag dock. Som utlovat ringer hon mig i halvlek men jag pratar i telefon då så jag avvisar hennes samtal. Tre stycken inom loppet av 60 sekunder. När jag senare har lagt på ringer jag upp henne i hopp om att andra halvlek inte har börjat. Det har den inte så vi pratar en stund. Lite om att det står 0-1 till fel lag i matchen, lite om rent kontra smutsigt vatten och lite om näringsinnehåll i gräs kontra havre. Hon låter som vanligt ända tills hon med orden "fan, det har börjat" förser mig med livslång tinnitus. Jag hör inte ens klicket när hon lägger på.

Okej. Det är dags att inse fakta. Jag köper läget. Jag är mindre värd än radiosporten. Tiden går och jag hör inte ett ljud av henne - inte ens när hörseln långsamt kommer tillbaka. Så plötsligt piper det i min telefon och jag ser att jag har fått ett sms av henne. Bra, det betyder att hon är vid liv. Jag öppnar det och ser en smiley. Bara.

:-)

Jag förstår ingenting så jag skickar "?" tillbaka.

1-1 :-)

Det borde jag nog ha fattat. Det händer förmodligen inte så mycket i matchen just nu eftersom hon klämmer in en hel onödig smiley. Det kräver trots allt tre extra knapptryckningar att göra det och det skulle ju kunna tolkas som potentiellt slöseri med uppmärksamhet gentemot radiosporten. Hon får en smiley tillbaka men sedan dröjer det innan nästa del i konversationen vidtar.

Bajs

Ingen punkt och ingen smiley, alltså är matchen händelserik och det står förmodligen 1-2. Jag frågar genom att skicka henne "1-2?"

Ja :-(

Okej, det var ju hemskans tråkigt. Hur ska det nu gå? Närmar sig jordens undergång tro? Det har snart gått 45 minuter sedan hon förstörde min hörsel och jag har fortfarande ingen aning om vilken sport det hela handlar om. Fotboll kanske? Jag tror att fotboll spelas i halvlekar och att hockey spelas i perioder. Tre stycken om jag minns rätt, fast det kan vara tvärtom också. Det tillhör säkert allmänbildningen att veta sådant. Förmodligen tillhör det också nutidsorientering att veta vilken match det är som går av stapeln just nu. Suck..

Hon ringer! Matchen är troligen slut och jag har därmed fått tillbaka mitt värde som vän. Utan att reflektera över att jag kanske borde bli förnärmad över att ha blivit bortprioriterad till förmån för radiosporten svarar jag. Det första jag hör när jag svarat är en bedrövad suck och en nedstämd röst. Jag frågar henne oroligt hur det är. Har hästarna rymt under matchens gång? Gör det opererade knäet ont igen? Har hon fått avslag från försäkringskassan?

Men vi förlorade ju!

Jaha...

Vi är inte likadana

Vi är inte likadana.

Jag kastar mig in i saker utan att blinka, trivs i nästan alla sällskap, känner mig sällan trängd, skrattar ofta, mår sällan dåligt och klarar mig bra i de allra flesta situationer.

Hon är annorlunda. Mår ofta dåligt, ältar och tänker, vänder och vrider, oroar sig ofta och får ångest.

De närmsta två dygnen finns mina tankar extra mycket hos henne. Jag önskar henne allt gott, jag vill att hon ska få hitta en famn att vila i och ett hjärta att bry sig om. Jag vill att hon ska få känna trygghet.

Hon ska göra en resa som egentligen är henne helt övermäktig. Hon ska åka tåg.

Jag ger henne all min styrka för att hon inte bara ska klara resan utan för att hon ska må så bra som möjligt under tiden. Jag ger henne all denna styrka för att jag känner så starkt för henne och för att hon är så viktig för mig.

Vi är inte likadana men vi tycker om varandra ändå.

Kort och koncist

Nyligen mottaget telefonsamtal:

- Ja, det är Ulle här.
- Vad var de där fina orden man skulle skriva?
- "Och därmed förenlig verksamhet"?
- Jag ringer dig snart.


Tidigare idag ringde samma person mig:

- Ja, det är Ulle här.
- Vad heter din hovslagare i efternamn?
- Belaj.
- Hej då.


Vissa vänner är helt enkelt mer värda än andra vänner. Tack, Anna, för att du har förgyllt hela min dag idag!

Fascinerande byggnader

I en svunnen tid tänkte jag bli arkitekt. Lyckligtvis gick det över - tack vare att ryggen höll trots att jag som 21-åring blivit utdömd som människa av tre universitetsläkare i Lübeck. Den historian kan jag berätta en annan gång. Kanske.

Hursomhelst så vaknar mitt intresse för arkitektur emellanåt och jag tittar då på fina byggnader, gör en eller annan ritning, hittar på små byggnadstekniska lösningar och tillåter mig själv att drömma mig bort en stund. Alldeles för en liten stund sedan kom jag på att det nog vore roligt att jämföra några olika byggnadsverk från en och samma tidsrymd. Det sägs ju t.ex. att egyptierna var långt före sina samtida byggnadskonstnärer. Hur vore det att jämföra andra tidsrymder?

Sagt och gjort. Wikipedia fick ett besök och se så roliga fakta det fanns att hämta där! Låt er väl smaka!

Notre Dame de Paris. En katedral uppförd 1163-1345.

Foto: Tristan Nitot

Samma katedral fotograferad från söder.

Foto: Matthew F

Detaljstudie av rosettfönster i södra fasaden.

Foto: Krzysztof Mizera

Bohus fästning i Kungälv. Uppförd 1308 och framåt.

Foto: Sven Rosborn

Detaljstudie av fönster i Bohus fästning.

Foto: Carl Curman

Jag har besökt såväl Bohus fästning som Notre Dame. Jag finner Bohus fästning trivsammast av de två. Betyder det att jag är primitiv?

Kommatera, för helvete!

The last ten years

Oh, the last ten years, it's been quite a trip
Over thirty-six-hundred spins around without a cosmic slip
But within the realm of our atmosphere
We're 'bout as out of whack as we've ever been in a million years
We watched the Y2K scare in a panic
An' we watched as time proved Nostrodamus wrong
An' we watched as Mother Nature shook the planet
An' cellular replaced the telephone
We lost Charlie Brown, Ray Charles an' Johnny Cash
We even lost Superman.

Well, the last ten years, look at the hills we've climbed
The best golfer's black, the best rapper's white an' it's about damn time
But we'd best beware, there's a brand new fight, you see
An' I hate to say we might be our own worst enemy
We watched Oklahoma sifting through the damage
An' we watched a US President get caught
We watched shareholders watch their savings vanish
We all cried when we watched those towers fall
We lost Minnie Pearl, Ron Reagan and Sam I Am
We even lost Superman, mhm.

Expensive gas an' free downloads
The dot com boom, an' reality shows
What's gonna happen next is anybody's guess
Satellite radio and hybrid cars
Handheld computers an' a trip to Mars
It's all become a part of who we are
In the last ten years.
In the last ten years
We lost George Harrison, John Paul and June Carter-Cash
Hell, we even lost Superman

Gonna miss you, Chris...

Ihopkopplad

Det är ju helt fantastiskt!

Året är 2011 och efter ett drygt års väntan är det återigen möjligt att med automatik få Den Krassa Verkligheten ihopkopplad med Facebook.

Viva La Samarbete!!

Ja, det var allt för idag. Lyckan är gjord!

Tack för ordet.

/Ulle

Till Dom Ensamma

1991 släppte Mauro Scocco albumet "Dr Space Dagbok". Då var jag 13 år. Jag har ingen aning om huruvuda min bror, som stod för all musik i familjen, någonsin köpte något av Scocco men jag minns min känsla när jag hörde "Till Dom Ensamma" upprepas i radion. Om den gick som en sommarplåga eller under längre tid minns jag inte heller. Det är bara känslan som sitter kvar. Känslan av att det där inte är på riktigt, som om det han sjunger om ändå inte finns.

Visst är det en hård värld där utanför och visst är den full av ensamma människor. Det har han rätt i. Det är ingen som hör mig och det är ingen som ser mig när jag går. Visst verkar det som att kärleken är till för några få och när jag bäst behöver någon är det ingen som orkar höra på.

"Det här är en sång för alla dom

som aldrig hittat nå'n

att dela sin glädje och sorg med.

En sång för alla dom

som inte kommer hem till

någon som frågar hur det är.

Den här sången är till dom."

Som om det vore synd om dem då eller? Folk delar sina liv med varandra, men inte fan förekommer det att de delar både glädje och sorg med varandra. Ingen kommer hem till någon som frågar hur det är. Det där finns inte och Scoccos bild av att det är synd om alla som inte lever i en utopi tyder bara på att han själv har en vrickad världsbild.

Ingen frågar när jag kommer, ingen saknar mig när jag går, ingen delar min dröm, ingen undrar hur jag mår. Det är helt riktigt. Han ser människor omkring sig som jobbar dygnet runt och påstår att det beror på att de gör det för att slippa känna efter hur de egentligen mår. Det har inte med mående att göra, det är bara så man lever sitt liv.

Standardtillståndet är likgiltighet. Far- och morföräldrar dör och man gråter en skvätt på begravningen. Är man ledsen efteråt så är det ju synd men då kan man alltid få en kanelbulle och ett glas mjölk så blir allt bra igen.

Man måste kunna prata om allt, det är viktigt. Så det så! Jaså? Någon säger något dumt till någon annan i skolan? Det är säkert inte likadant imorgon. Imorgon är allt bra igen, oroa dig inte! Vad vill du ha till middag? Pannkakor blir väl bra? Det är ju din älsklingsrätt.

..................................................................................

Jag har aldrig förut kommit på tanken att ifrågasätta det där. Visst ville jag känna det där som fanns i Hollywoodproduktionerna och visst ville jag ha det sådär som Mauro Scocco sjunger. Vem vill inte det? Men det har ändå inget med verkligheten att göra så det kommer aldrig att inträffa. Jag var ensam om att bära på min kärlek och ingen annan kände den. Och om den kändes på riktigt för andra människor så var det ändå aldrig meningen att den skulle synas. Man visar inte sådant för det tyder på svaghet. Svaghet är fult. Styrka är fint. Jadå, minsann, så är det!

Tjugo år senare bevisades motsatsen. Det finns människor som kan hantera det faktum att andra människor har känslor. Det finns t.o.m. människor som kan hjälpa mig att ta hand om mina känslor. Jag måste inte alltid vara störst och starkast för att ensam orka släcka alla bränder.

Jag kan till och med få frågan "Hur är det?".

Äkta kärlek??

Jag får nyhetsbrev från Apple ibland och jag vet naturligtvis att det är en del av deras marknadsföring. I marknadsföring använder man de medel som finns för att få folk att köpa en produkt. I vissa fall kan det bli riktigt osmakligt, lite som att hävda att en viss sorts kaffe löser världsproblemen.

Jag vet i fan om jag skulle vilja ge bort en iPad till min älskade.

Tänk om han blir kär i sin iPad och lämnar mig?

Studieteknik

Läs den, särskilt om du har bott på internat eller någon annan form av studentboende. Om du inte har gjort det kan du läsa den om du vill men förvänta dig inte att du fattar precis allt.

Varsågod. Hurjagträffadedinpappa

/Ulle

Telefonlista 2.0

Jag fick en utmaning som påminner om ett gammalt inlägg.

Eftersom utmaningar som regel måste antas antar jag att det är bäst att anta den. Det hela går ut på att svara på frågor om personer som finns bland de senaste samtalen i telefonen. Första frågan gäller senaste samtalet, andra frågan näst senaste osv.

Häng med (eller skit i det)!

Hur lärde ni känna varandra?

På Kungälvs Ryttarförening, hon var ordförande och jag instruktör.

När skrattade ni ihop senast?

Vid 19-tiden idag när jag skulle gå från jobbet.

Har ni varit på semester ihop?

Nej, men vi har gjort mycket tokigt tillsammans. Bland annat förlöst föl, börjat äta middag vid två-tiden på natten och cyklat genom Kungsbacka en hel natt på en cykel gjord för åtta personer.

Kan ni ha varandras skor?

Antagligen. Vi bär båda stålhätteskor till vardags i alla fall. Han skor mina hästar så vi ses minst varannan månad men oftast betydligt oftare än så.

När åt ni ihop senast?

I lördags eftermiddag.

Var och genom vem lärde ni känna varandra?

Jag vet inte vem det är. Jag missade samtalet.

Har ni kysst varandra?

Nej, men vi jobbar ihop.

Har ni åkt buss tillsammans?

Nej, Shell i Kärna kan inte åka buss.

Skulle ni kunna bo ihop?

Kanske det. Lite tidigt att ta upp, vi pratade faktiskt med varandra för första gången i dag!

Vad pratade ni om under samtalet?

Möjligheten för mig att hålla träningar i hennes ett ridhus.

När träffades ni senast?

Förra måndagen eftersom vi glömde att äta söndagsmiddag ihop dagen innan.

När ska ni träffas nästa gång?

På tisdag 19.30 skulle jag tro. Hon ska rida för mig då.

Vem av er är äldst?

Hon, fast jag minns inte hur många år det skiljer. Kanske fem?

Vad gör ni helst tillsammans?

Tjaa.. Oftast rider hon medan jag står i mitten och talar om vad hon ska förbättra/förändra. Det trivs vi båda med i alla fall.

Har ni sett varandra gråta?

Nej. Vi har bara pratat en gång och det var när jag ringde henne och talade om att hennes dotter låg och väntade på att ambulansen skulle komma.

Hur länge har ni känt varandra?

Sedan i augusti 2002 då jag började jobba där hon jobbade.

Hur ofta pratar ni i telefon med varandra?

Svårt att säga, hon ringde mig för första gången för en månad sedan och sedan dess har vi ringt varandra kanske två gånger.

Vad pratar ni oftast om?

Jobb. Man pratar oftast jobb med jobbet.

Har ni varit kära i samma person?

Nej. Stefan är lyckligt gift med Maggan sedan många år.

Lånar ni ut era bilar till varandra?

Jag skulle gärna låna ut min bil till honom i alla fall. Han har ju fixat elen och belysningen i mitt stall!

Isen

Trots att det tidigare inte utlovats presenterar jag nu inlägget "Isen".

Is är vatten (kemisk beteckning: H2O) i fast form. Is är hård och mer eller mindre genomskinlig. Mer genomskinlig is är finare än mindre genomskinlig is. Is finns i små och stora bitar. Isbitar från frysen är små. Hagel är oftast ännu mindre. Isberg vid jordens poler däremot är väldigt stora. Glaciärer är också ganska stora.

Jag vill bara helt kort presentera vitsen med is. Precis som de flesta andra saker ju har användningsområden så har även isen det. Vissa saker är bra och andra är dåliga. Se nedan:

• Man kan åka skridskor på isen.
• Man kan ha den till att kyla drinken.
• Man kan skratta sig sönder och samman av att se hunden glida på den för att sedan i full fart åka med huvudet före in i soptunnan.

• Man kan använda den som anledning för att få sprida ut hejdlösa mängder grus varje vinter.
• Man kan skrapa bort den från rutorna på bilen.
• Man kan försöka smälta den med salt.

Så! Det var allt för den här gången. Jag tackar för ordet igen.

Please note! No animals were hurt during the writing of this post.

Vintern

Som tidigare utlovats publiceras härmed "Vintern".

Vintern är en årstid. Årstider finns nära jordens poler och beror på att jordklotet lutar i förhållande till solen.

Att världen är sned är knappast en nyhet men jag är inte säker på om även det har med jordklotets lutning i förhållande till solen att göra.

Här ska jag i enlighet med de tidigare inläggen Snön och Kylan tala om vad man kan använda vintern till. Tyvärr vet jag inte vad vintern är till för så jag avslutar nu.

Tack för ordet i alla fall.

Kylan

Som tidigare utlovats publiceras härmed "Kylan".

Kyla är elektroner och andra pyttesmå beståndsdelar som rör sig långsammare än när det är varmt. Värme kommer nämligen av att pyttesmå saker rör sig fort och kyla kommer av att samma pyttesmå saker rör sig långsammare. Om du vill lära dig mer om det fenomenet rekommenderar jag dig att läsa molekylärbiologi. Eller nå't.

Kyla kan användas till många saker, både bra och dåliga

• Man kan kyla ner sig med den om man blivit för varm
• Man kan använda den för att hålla mat fräsch under längre tid
• Man kan använda den för att få spermier att överleva en transport (det krävs massor av minusgrader för att det ska fungera)

• Man kan få sina fingrar att bli lite mindre rörliga
• Man kan få sina fötter att göra jätteont
• Man kan förhindra att bilen startar

Tack för ordet och god fortsättning!