Kairo är en krigszon och en vän är där

För nästan tolv år sedan lärde jag känna en liten flicka. Hon red på ridskolan där jag jobbade då och hon var en av de allra mest ambitiösa. Hon utstrålade en glöd som bara ett fåtal människor gör. Allt hon gjorde var hon bäst på.

På den tiden hade jag ännu inte sett särskilt många ungdomar falla i något av de hål som finns att falla i för de unga människor som sätter sig själva åt sidan i sin jakt på framgång. Ändå oroade jag mig emellanåt för hur det skulle gå för henne den dag verkligheten skulle komma att hinna ifatt henne.

Ridskolan lades ner och flickan köpte en egen ponny. Stoet var oerhört svårridet men flickan klarade av henne utan större bekymmer. Flickan skötte sin ponny på bästa tänkbara sätt och lade ner sin själ i hennes välmående. Samtidigt spelade flickan fiol på högsta nivå, dvs. på Göteborgsoperan redan som 14-åring. De hon spelade ihop med hade spelat mer än dubbelt så många år som flickan hade levt. Högsta betyg hade hon i skolan om jag minns rätt. Dansade tango - och gjorde det riktigt bra dessutom! Samtidigt lyckades hon hålla kontakten med sina vänner och umgås med sina föräldrar och sin lillebror.

Den lilla flickan är idag en ung vuxen, en i sanning fantastisk människa. Hon har kvar sin glöd, sin drivkraft och sitt engagemang i det som är viktigt för henne. Hon har slutat både plugga och rida, hon har lagt undan fiolen och hon dansar tango bara för att ladda batterierna. Engagemanget är riktat åt ett och endast ett håll. Mot politiken.

Rebecka Carlsson är språkrör för Grön Ungdom och hon befinner sig i Kairo. Läs hennes blogg, se hennes videoklipp och följ henne på twitter.

Gör åtminstone något av det. Det är en order!