Konsten att prata med Mamma

Jag ringde min mamma idag. Vi pratar ibland ofta och ibland sällan. De senaste månaderna har varit av det senare slaget.

I våras började batteriet i hennes bärbara telefon ta slut så den behöver sättas på laddning i basstationen med tätare mellanrum nu är tidigare. Idag kunde vi prata i sju minuter innan batteriet tog slut. Om jag ringer upp henne direkt kan vi prata i ungefär en minut till. Väntar jag fem minuter med att ringa kan vi prata i sju minuter till. Det känns mer rationellt att vänta i fem minuter med att ringa men det finns en nackdel med det. Nackdelen är att hon inte minns att vi nyss pratade utan glatt ropar "Vad roligt att du ringer, det var länge sedan!" varje gång jag presenterat mig på nytt.

Ibland tror hon att jag bor i garaget hos mannen jag var förlovad med fram till februari 2007. Hon har fått för sig att det är en gäststuga och undrar om det inte vore bättre att jag också bodde inne i det stora huset. Svarar jag "jo, det är klart" så vet hon inte vilka råd hon ska ge oss om vårt förhållande utan byter samtalsämne. Svarar jag "vi gick isär för nästan fem år sedan" så skäms hon för att hon inte mindes det. Svarar jag "vi har gått isär" utan att ange när beklagar hon och undrar om jag vill prata om det.

Ibland tror hon att jag bor i "Hyddan", byggboden som agerar klubbhus på ridskolan jag jobbar på. Då säger hon "du borde bo på något bättre ställe, det är ju så kallt där. Fast det är klart att det måste vara bra för dig att bo så nära alla dina hästar." Svarar jag att hästarna inte är mina utan ridskolans tycker hon att det är ännu konstigare att jag bor där. Svarar jag att jag inte bor där så tror hon att jag flyttat tillbaka till garaget hos min före detta sambo.

Ibland tror hon att jag bor kvar i lägenheten i Nödinge där jag bodde fram till sommaren 2001. Jag hade en inneboende tjejkompis när jag bodde där och mamma blir då orolig för att jag är lesbisk eller bisexuell. Det vore tydligen det värsta som kan hända, hon pratade ju redan när jag var sju eller kanske åtta år om hur tråkigt det vore om min tvillingbror skulle visa sig vara bög.

Ibland tror hon att jag har tagit hand om Vappo. Vappo var taxen hon hade innan hon träffade Pappa. Vappo blev nästan 16 år och dog i mammas famn 1986.

Samma person, min älskade mamma, har järnkoll på vilken travhäst som vann med hur många hästlängder i V75 avdelning 4 förra lördagen, vem som körde, hur hästen var skodd och om den hade rest långt och i så fall samma dag som loppet eller dagen innan. Vissa hästar tycker nämligen inte om att åka långt och vissa hästar springer alltid långsammare än vanligt på vissa banor. Vissa ston vinner med vissa kuskar bara om de är barfota på bakhovarna och någon galopperar alltid bort sig på tredje raksträckan om den har startspår fem med autostart. Ytterligare någon saktar visst in på upploppet om den har solen i ögonen.

Ska man vinna på v75 så måste man alltså ha koll på var hästen bor, hur långt den har rest, vilken kusk den tycker om, om den har skor på fötterna, vilket startspår den gillar, vilket underlag den springer bäst på och hur travbanan är placerad i förhållande till väderstrecken och vid vilken tidpunkt varje lopp går av stapeln.

Mamma vinner. Varje vecka. Hur är det möjligt?