måndag 19 april 2010

Hästfolket

Igår fick jag en avhandling skickad till mig per mail. Jag finner den intressant och jag tror att fler kommer att göra det. Jag väljer därför att publicera den trots att jag inte har lyckats verifiera upphovsmannen. Så, varsågoda!

Under vintern 1988-89 kom veterinären och antropologen Erik Granström under resor på Upplandsslättens vindpinande ödemarker i kontakt med en stam av det skygga hästfolket. Han lyckades efter försiktiga närmanden vinna infödingarnas förtroende och rapporterar i denna artikel om sin halvårslånga vistelse hos detta märkliga naturfolk

"Få moderna medborgare i dagens Sverige ägnar hästfolket mer än en flyktig tanke. Ändå lever dessa varelser, ett av Europas sista naturfolk, helt nära vår egen civilisation. Liksom sparvar, kråkor och råttor har de anpassat sig till ett strapatsrikt liv i människosamhällets utkant, där de lever helt i avsaknad av all modern bekvämlighet.

Det mest utmärkande draget hos hästfolket är naturligt nog deras nära kontakt med hästen, en entåig buffelart som huvudsakligen äter gräs, träföremål samt bitar av varelser i dess omgivning. Många tror att infödingarna lever i symbios med dessa stora djur, med mina undersökningar tyder på att hästar liksom gökungar snarare parasiterar genom att nästla sig in hos främmande arter. Infödingarna lägger ned avsevärd tid på att mata och rengöra djuren men får uppenbarligen mycket lite i gengäld. Hästens främsta nytta tycks vara att i speciella inhägnader trampa upp den gyttja som hästfolkets kvinnor gärna dekorerar sina kläder med.

En hästfolkstam bor vanligtvis tillsammans med sina djur i stora rödmålade byggnader av murket trä. Boplatsen liksom den närmaste omgivningen delas in i skarpa, kvadratiska revir som vaktas mycket intensivt. En stor del av stammedlemmens dag kan gå åt till att hävda och söka vidga reviret genom att lämna personliga ägodelar i de gemensamma utrymmena, vilket ofelbart leder till stridigheter. Emellertid ser man mycket sällan öppna konflikter. Aggresion uttrycks istället genom intensiv tystnad och s.k blängning. Beteendet är sannolikt ägnat att skydda stammen mot inre stridigheter, en omsorg som ofta går så långt att man berättar om sitt missnöje för alla utom för just den det berör. Strider inom stammen vore ödesdigert, ty man är väl rustad. De typiska mångspetsade spjuten hänger lätt åtkomliga för den händelse fiender skulle nalkas. Stammedlemmarna övar sig också dagligen i stridskonst genom att anfalla atrapper av torkat gräs, kasta dem till marken och sprätta upp dem utan pardon.

Hästfolket kommuniserar framförallt via skrivna meddelanden. Överallt i den gemensamma boplatsen finner man små pappersbitar fyllda med anvisningar och frågor. Speciellt ofta frågas om varför tidigare anvisningar inte blivit åtlydda, något som tyder på dåligt utvecklat skriftspråk. Denna skriftliga kommunikation tyder inte alls på stumhet, vilket man lätt skulle kunna tro. Tvärom hör man ofta hur infödingarna utstöter ilskna strupljud i umgänget med stammens djur. Stamman leds ibland av en dominerande hona, men vanligare är den av Dr Weberkundze beskrivna "omvända maktpyramiden". Denna styresform kännetecknas enligt Dr Weberkundze av att 80% eller mer av stammens medlemmar tycker sig ha rätt till makten, samtidigt som några få nykomlingar söker lyda de styrandes ofta motsägelsefulla regler.

Man har en mycket stark bobyggnadsinstinkt och arrangerar dagligen bon av halm i sitt personliga revir. Dessa bon förstörs lika regelbundet av de parasiterande hästarna, men instinkten är så stark att infödingarna liksom skatorna bygger bo efter bo utan att tröttas. Trots det idoga boandet har jag svårt att identifiera något egentligt parningsbeteende, vilket naturligtvis kan bero på att bona aldrig blir klara. Det är i sammanhanget mycket besynnerligt att hästfolket nästan uteslutande består av honor. På något sätt fortplantar de sig uppenbarligen, ty boplatsen vimlar av hon-ungar i olika åldrar. Ändå såg jag bara några få manliga varelser. Dessa tycks snarare vara krigsfångar än stammedlemmar, ty man sparade ingen möda att förlöjliga dem genom att sätta upp dem på stammens hästar, där de var oändligt skrämda och vilsna. Min teori är att hästfolket förökar sig genom jungfrufödsel. Jag hoppas kunna lägga fram bevis för denna hypotes i min nästa rapport.

Det religiösa beteendet är ytterst säreget. Man samlas på bestämda tider, antingen utomhus eller i speciella uppförda kulthallar. En efter en utför ceremonideltagarna en dans till häst, där man rider i bestämda mönster mellan runor som sannolikt symboliserar månen, solen och andra himlakroppar. Dansen leds av en shaman som kallar in deltagarna en i sänder efter rang. Shamanen betygas stor vördnad genom inledande hälsningar. Varje hästdansare anlägger därtill ett rituellt leende så snart shamanens plats vid sidan av kultplatsen passeras. Efter dansen fäster man talismaner vid speciellt besatta hästars huvuden för att söka driva ut dess demoner. Varje deltagare får också ett pergament där shamanens bisittare nedtecknat andarnas budskap.

Hästfolkets kultur är i många avseenden unikt och vi bör enligt min mening värna om infödingarnas rätt att utöva sina urgamla ritualer trots att deras seder är så oändligt skilda från våra egna. Dessvärre möter man ofta intolerans eller rent hat hos ortsbefolkningen nära hästfolkets boningar. Rasistiska kretsar arbetar ständigt för att infödingarnas rörlighet ska begränsas till speciella reservat. Jag har till och med sett hur man velat segregera naturen genom att skilja på stigar för hästfolk och stigar för andra. Det är min förhoppning att jag genom min redogörelse ökat förståelsen för detta fascinerande naturfolk. Trots sin primitiva kultur bör de bemötas med respekt. Vår värld vore fattigare utan dem."

fredag 16 april 2010

OB-tid

I vissa yrken måste man jobba på OB-tid. I mitt yrke till exempel. Jag är ridlärare och eftersom folk vill rida efter att de slutat jobba måste jag jobba när de har jobbat klart. Enkel matematik.

Akutläkare, brandmän (förlåt..räddningstjänstarbetare..), trafikpoliser, narkotikaspanare och piloter måste också jobba på OB-tid. Lika enkel matematik.

Jag undrar nu om även den person som kör sopmaskinen som sopar bort sand och grus efter vinterns isiga gång- och cykelbanor i Ytterby måste göra det en fredagskväll strax före nio. Jag tror inte att det egentligen är tvunget. I vanlig ordning tar jag det dock ett steg längre och funderar på varför denna någon ändå körde sin sopmaskin (som var stripad med Vägverkets logga) just en fredagskväll strax före nio. Eller, förresten, jag funderar inte på varför. Troligen var det för att gruset behövde sopas bort. Jag funderar istället på vem som betalar personens lön. Är det:
  1. Staten/kommunen/regionen (genom Vägverket/Svevia)
  2. Ett privat företag (som anlitas på entreprenadbasis)
  3. Det privata företagets ägare (som i så fall troligen jobbar utan att ta ut OB-ersättning).
Det vore bara kul att veta!

Jag har ett minne från min barndom som handlar om just detta med OB-ersättning. I området med hyreslägenheter där jag växte upp var det dags att renovera balkongerna i en huslänga. Alla balkongräcken monterades ner under senvintern och balkongdörrarna slogs igen från utsidan. Sedan hände inget alls på flera månader. De boende började undra om de skulle kunna utnyttja sina balkonger under våren och de frågade också det kommunala hyresbolaget om de skulle få sänkt hyra om så inte var fallet. Svaret var att det som gjordes var normalt underhåll och att det inte gav rätt till sänkt hyra.

Tills någon läste det finstilta i sitt hyreskontrakt och påpekade att det stod något om att "begränsad eller ingen tillgång till del av hyrd yta under renoveringstid ger rätt till sänkt hyra om arbetet drar ut mer än skäligt på tiden" eller något i den stilen. Skälig tid för att renovera en balkong är kanske inte flera månader? Snön smälte, plusgraderna kom, vårblommorna tittade fram och folk ville ut på sina balkonger. Det kommunala hyresbolaget fick väl kalla fötter och satte igång med full kraft. Det tunga artilleriet drog fram och massor av personal jobbade tolvtimmarsdagar för att få balkongerna klara.

De började på långfredagen och var klara annandag påsk.

Senare samma vår höjdes hyran eftersom balkongrenoveringen kostat mer än beräknat.

torsdag 15 april 2010

Kemi: steg 1

Helt otippat och fullständigt utan större förvarning har ett gammalt intresse väckts hos mig. Jag ska börja leka med kemi igen!

Mina analytiska drag gör att jag är nyfiken på det mesta och nu är det alltså kemiska egenskaper hos olika ämnen som intresserar mig på nytt. Det var många år sedan sist så jag är säkert lite ringrostig i min analysteknik men jag tror att jag hittar mina gömda (eller glömda) kunskaper ganska fort.

Jag kommer att göra kemiska analyser på några vanliga blandningar och föreningar som finns i min närvaro. Till det kommer jag att använda visuell analys, gravimetrisk analys, pH-analys, temperaturmätning, magnetisk kontroll och några andra vanliga undersökningsmetoder.

Låt mig börja med att undersöka en förhållandevis komplex biokemisk sammansättning av ämnen.

Fysikaliska egenskaper: Förekommer endast i fast form, oavsett omgivningens temperatur. Kan dock utsöndra sekret i flytande form.

Biokemiska egenskaper: Tämligen normala biokemiska egenskaper. I samvaro med många kroppar av samma ämne kan en förhöjd halt av testosteron iakttagas.

Termiska egenskaper: Konstant temperatur runt 37 grader Celsius. Förhöjd temperatur kan uppstå vid nära umgänge med kroppar av samma art.

Sociala egenskaper: Användbar i de flesta sammanhang, stör sällan andra ämnen.

Visuella egenskaper: Vanligast är varianten som är längre än bred, motsatsen förekommer dock - om än i sällsynta fall.

Gravimetriska egenskaper/massa: Väger vanligen mellan 65 och 95 kg, även om i princip allt över 40 kg förekommer. Utövar ett mer eller mindre konstant tryck mot jordytan.

pH-värde: Neutral mot basisk. Väldigt sällan sur.

Magnetism: Attraherar i allmänhet sin opponent.


Den beskrivna biokemiska sammansättningen kallas i vardagligt tal "man", i pluralis "män".

måndag 12 april 2010

Briljanta uttryck

  • Om man tänker så det knakar - bör man ta en paus.
  • Om man tar i så man nästan spricker - då är det väl tur att man inte tar i mer än så?
  • Om någon är vacker som en dag - får man väl hoppas att det inte regnade den dagen.
  • Om man kör så det ryker - bör man kolla bromsarna. Eller avgasreningen.
  • Om man är slug som en räv - kanske man ska ta och omvärdera sin intelligens...
  • Om någon är dummare än en åsna - är det synd om personen i fråga.
  • Om man inte ser skogen för alla träd - är det nog dags att skaffa glasögon.

lördag 10 april 2010

En briljant lösning!

Fetma är en västvärldens välfärdssjukdom som många lever med. Fett innehåller mycket energi per viktenhet. Kan man använda den energin?, funderade jag. Det måste väl ändå gå?

Jag menar...om man kan gräva upp jord och grus ur marken och sedan plocka ut den procent eller promille ur det man har grävt upp som råkar vara Uran, samla ihop och bearbeta det så att det blir kärnbränsle och sedan utvinna energi ur det så måste man väl kunna utvinna energi ur mänskligt fett?

Vi har ganska omfattande problem med människors livsstil i västvärlden. Kan man ändra den i samband med energiutvinningen? Hellre än att fettsuga en massa människor och använda fettet rent fysiskt kan man väl låta naturen sköta jobbet?

Man kan väl koppla ihop ett antal spinningcyklar och trappmaskiner med en generator? Den som cyklar ihop mest el (som naturligtvis skickas ut på nätet eller används till belysning i lokalen) får mest rabatt på sitt gymkort.

Hur svårt kan det va'?