Pausnummer

Jag vet att jag lovat er inlägget "Kylan". Det kommer. Ni måste bara hålla till godo ett tag till och under tiden tvingas ni läsa ett pausnummer skrivet av Petter Karlsson på Expressen.

Jag håller med honom om det han skriver men får därmed också bekräftelse på att jag själv (återigen) inte är att betrakta som särskilt kvinnlig. Och det är jag stolt över!

God fortsättning!

Snön

Som tidigare utlovats publiceras härmed "Snön".

Snö är vatten som frusit under tiden som det vistades i form av vattendroppar eller dimma högt uppe i luften. Jag vet inte varför men enligt min fysiklärare i högstadiet är alla snöflingor sexkantiga och alla ser olika ut. Hur han vet det kan jag inte svara på men jag vågar gissa att han:

1. har rätt

2. inte har undersökt alla snöflingor själv.

Snö kan användas till många saker, både bra och dåliga

• Man kan åka pulka på den
• Man kan krama bollar av den och kasta dem på någon
• Man kan göra änglar i den
• Man kan kasta en kompis i den
• Man kan fotografera den i vackert motljus

• Man kan skotta bort den och vänta på att det ska komma mer så man får skotta igen
• Man kan låta den förvandlas till vatten på hallgolvet
• Man kan ta ett steg framåt och två tillbaka i den
• Man kan sladda på den och lägga bilen i diket strax efteråt
• Man kan försöka tvinga ut hunden i den

Tack för ordet och God Jul!

Det vita eländet

Det råder över lag en stämning både på facebook och i Den Riktiga Världen som tyder på att många är gruvligt leda på den årstid vi i Sverige just nu befinner oss i.

Jag, som lever i Den Krassa Verkligheten, ser mig därför tvungen att förklara vitsen med dessa eländiga detaljer i vår svenska vardag. Jag är nämligen av den bestämda uppfattningen att visshet är bättre än ovisshet. Detta eftersom människor som har kunskap i större utsträckning kan förstå och därmed acceptera somliga faktum som drabbar dem i deras vardag.

Klockan är nu kvart över hundra så jag vill med detta inlägg bara meddela att jag inom någorlunda rimlig framtid kommer att fila vidare på inläggen "Snön", "Kylan" och "Vintern".

Tack och God Natt!

P.S

"Någorlunda rimlig framtid" betyder "innan Kung Bore förlorar striden".

Rak kommunikation vs dolda budskap

Jag är ett stort fan av raka puckar. Jag gillar rak och tydlig kommunikation och jag föredrar därför människor som säger som det är. Men det finns undantag och de hör alltid ihop med människor jag känner väl och som tänker på ungefär samma sätt som jag. Idag hade jag en sådan undantagskommunikation med en god vän, vilken började med att jag ringde henne och att hon då inte svarade.

Sms-konversationen som följde:

Hon: Jag sitter på julfest och har svårt att prata. Skicka sms.

Jag: Det var inget. Den bajsade nu. Trevlig kväll!

Hon: Detsamma!

För utomstående ter sig denna konversation som grekiska och jag ska därför översätta den åt er.

Hennes första sms betyder inte bara "Jag sitter på julfest..." utan också "Stackars dig, jag antar att det har hänt något skit med något hästskrälle eftersom du ringer mig som är veterinär såhär dags på en fredagskväll. Jag är lyckligt lottad som sitter på en trevlig tillställning och du får ringa någon stackars julstressad och utarbetad kollega till mig och tvinga ut honom/henne istället."

Mitt svar betyder inte bara "Det var inget. Den bajsade nu..." utan också "Åh, vad härligt för dig, det är du värd. Njut av sällskapet och maten och ha en underbar kväll! Jag får som tur är i alla fall en liten fredagskväll och hinner faktiskt äta innan midnatt. Jippi!"

Hennes sista sms betyder inte bara "Detsamma!" utan också "Vilken tur! Har du funderat på att byta bransch? Det har jag."

Önskelista

Om drygt tre veckor fyller jag 33 år. Eftersom jag är ett stort fan av raka puckar och tydlig kommunikation publicerar jag min önskelista här. Ta det som du vill!

1. En långlunch med Bert Karlsson (får gärna vara vid ett senare tillfälle).
2. En långlunch med Pigge Werkelin (om ovanstående inte går att lösa).
3. En långlunch med Magnus Uggla (se ovan).
4. En kurs i något jag inte provat tidigare (dock ej något livsfarligt).
5. En hyfsat ren och torr huggkubbe i ek eller något annat fint träslag (inte en slaktkubbe utan en huggkubbe för ved).
6. En välanvänd och sliten slöjdbänk utan färgrester (får vara max 155 cm lång och 60 cm djup inkl. utstickande delar).
7. En BackApp (jag är 180 cm lång och vill ha en utan hjul med skai-sits och röd kula).
8. En heldag med många goda vänner på Universeum (eller liknande ställe).
9. En dammsugare (en vanlig för min automatiska har lagt av fullständigt nu).
10. Fritid.

Jag tror att det var allt för ett tag. Kommer jag på något mer så hör jag av mig!

En definition till

Jag glömde en definition i gårdagens inlägg. Låt mig genast rätta till problemet.

Elak Jävel: Person som regelbundet och utan grund agerar och ger uttalanden som inte bara gör andra människor illa utan faktiskt tycks vara till just för att göra andra människor illa. Elaka jävlar gör vanligtvis mer psykisk är fysisk skada på sina offer och så gott som alltid utan att tjäna något på sitt beteende. Elaka jävlar är ofta skickliga på att manipulera människor till att tro sig tycka om den elaka jäveln trots att så egentligen inte är fallet.

Tack för ordet!

/Ulle

Definitioner

Knäppgök: Person som regelmässigt utför irrationella handlingar, vanligtvis i situationer där vederbörande tjänar noll och ingenting på sitt eget förfarande.

Galning: Person som saknar verklighetsförankring och därmed ofta svävar i det blå. Vanligen uttrycker sig galningen med dubbla budskap.

Idiot: Person som är osedvanligt förvirrad och uppträder rörigt i största allmänhet. Kännetecknas ofta av att personer i densammes omgivning sällan förstår vad vederbörande menar.

Dåre: Person som uppträder som om denne saknade all form av självbevarelsedrift. Alla som har klättrat upp på Mount Everest är dårar.

Fåne: Relativt harmlös person som vanligen uppträder betydligt mer stillsamt än genomsnittsmänniskan och därmed anses vara trögtänkt. Det finns en fåne i varje by, denne kallas Byfåne.

Stolle: Person som är glad och samtidigt lindrigt förvirrad men sällan själv upplever problem därav. Omgivningen runt stollen upplever betydligt större problem.

Tokfrans: Som stolle fast oerhört glad istället för bara glad. Tokfransar badar i fontäner.

Latmask: Begrepp som icke är att förväxla med något av ovanstående då latmasken är en elak inälvsparasit som aldrig tycks överge sitt värddjur. Umgås aldrig med personer som bär på latmasken.

Om man är född 1977...

...så vet man:

• att Marabous chokladkakor en gång var inpackade i glättat papper och folie.
• att limpasadel och knattersmällare är det tuffaste som finns på en cykel.
• att det är snö varje vinter.
• att McDonalds inte alltid har funnits.
• att McDrive kom senare.
• att en telefonsladd är spiralformad och inte en tunn sladd med adapter i ena änden.
• att sparris är billig skräpmat som förr i tiden åts av fattiga bönder.
• att man uppskattar Kalle Anka på julafton eftersom det är enda gången på hela året som tv visar tecknat en hel timma i sträck.
• att rullskridskor har fyra hjul - ett hjul i varje hörn.
• att "Linus på Linjen" är hejdlöst rolig.
• att det heter sparkcykel - inte kickboard.
• att det är lyx att ha radio i bilen.
• att man har ett ben på var sida om moppen när man kör.
• vad en fönsterhake är.
• att det inte alltid finns bälte i baksätet.
• att tv-programmet "Anslagstavlan" är en av de viktigaste medierna för att komma åt aktuell samhällsinformation.
• att föräldrar kör sina barn till skolan med bil bara om det haglar eller är skolavslutning.
• att ananas är en så exotisk frukt att den bara säljs i konserverad form på burk.
• att ett busskort är ett pappkort med innehavarens foto på.
• att en telefon är en pryl som hela familjen delar på. Den står på en särskild möbel i hallen.
• att bara rika familjer har två bilar.
• att det är valår vart tredje år.
• att Olof Palme har varit statsminister sedan tidernas begynnelse. (Innan dess var det Tage Erlander och han satt på den posten ännu längre.)
• att galon är det enda vattentäta material som finns.

Hej och välkommen?

Jag besökte min bror och hans familj i Nyköping över en helg i början av september. Jag visste inte riktigt hur sent jag skulle komma eftersom jag hade en massa ärenden som skulle uträttas både hemma innan jag åkte och på vägen till Nyköping. De är nattugglor så det skulle inte spela någon roll om jag så kom mitt i natten. Brorsan ringde en gång och berättade att han hade ställt en tallrik med ris och asiatisk kyckling i kylen åt mig.

Det har precis börjat skymma när jag parkerar bredvid deras bil på uppfarten. Jag vecklar ut mig ur bilen, hänger på mig väskorna, släpper ut Kurt (min hund) och börjar gå upp mot huset. Knackar, ringer på klockan, öppnar, går in och ropar hej. Inget svar. Okej, huset de bor i är avlångt och med många tjocka väggar så man hör inte alltid. Jag torkar av hundens tassar och låter honom springa in, ställer ifrån mig alla väskor, hänger av mig ytterkläderna, packar upp datorn, ställer den på köksbordet och startar den. Slänger ett öga på kaffebryggaren och ser att inget kaffe är påslaget. Fyller den med vatten och plockar fram kaffeburken från hyllan men ser inga kaffefilter. I deras gamla, vackra och bondromantiska kök är allt "shabby chic" och jag antar att kaffefilter inte passar in i stilen så jag letar i ett par köksskåp. Dessvärre utan resultat. Jag gör ett nytt försök istället:

-Hej!

Inget svar. Måste nog gå och hälsa, börjar med att leta i vardagsrummet. Där står min hund och stirrar på en vettskrämd katt. Jag ropar honom till mig och han springer före ut genom hallen och vidare mot andra änden av huset. Snabbt är han förbi mig och jag hör familjens femåriga son säga "Mamma, där är Kurt!". Jag hör inget svar men antar att hon är i närheten, så jag kliver vidare in i brorsans och svägerskans sovrum där femåringen sitter i sängen och spelar tv-spel. Jag sveper med blicken över rummet och ser min svägerska sitta vid datorn. Hon möter min blick och jag börjar:

- Hej! Jag kom nyss.

- Hej, var är Markus?

- Inte fan vet jag, det är du som är gift med honom!

Hennes telefon ringer och hon svarar. Två sekunder senare vrålar hon ut "Jag vet, de tänker rösta på Sverigedemokraterna!" Jag säger istället hej till sonen som svarar att han redan har hälsat på Kurt och att han måste spela klart den här nivån först. Okej, viktiga måsten är viktiga måsten och de ska inte tummas på. Jag vänder och går ut i köket.

Min dator har vaknat och jag löser de sista delarna av dagens alla ärenden, betalar en räkning, svarar på ett par mail, kollar av facebook och kommer på att jag faktiskt är hungrig. Mycket riktigt, i kylen står ett stort lass kyckling och väntar på mig. Jag letar efter micron men hittar den inte. Hur fan gömmer man en micro? Har de ingen micro? Den femåriga sonen kommer in i köket och jag frågar honom. Han visar mig till skafferiet och berättar att micron är ful så den får inte synas. Okej, jag borde ha tänkt på det! Jag frågar honom om kaffefilter och han visar mig till en liten söt korg på väggen bredvid fönstret. Borde ha tänkt på det också! Han tar min hund med sig och går tillbaka till sovrummet medan jag fixar klart kaffet i väntan på att micron ska plinga.

Kycklingen är fantastiskt god och jag skryter lite om den på chatten på facebook. Några vänner undrar om jag har kommit fram helskinnad och om affärerna har gått bra. Jag svarar under tiden som jag äter att så är fallet. Maten är uppäten precis när kaffet har droppat klart. Jag ställer undan tallriken och hämtar en kopp kaffe istället. Chattar vidare, landar långsamt efter en hektisk dag och tänker att Inka nog kommer till köket när hon har pratat klart om människorna som tänker rösta på Sverigedemokraterna. Det gör hon.

- Var är Markus?

- Inte fan vet jag sa jag ju, det är du som är gift med honom!

- Markus har lämnat mat till dig, den står i kylen. Är du hungrig?

- Inte nu längre, jag åt just upp kycklingen. Vill du ha kaffe?

- Gärna, mjölk och två suketter.

- Jag vet.

Hon går iväg och jag fixar hennes kaffe. Hon är tillbaka efter en liten stund och jag ordnar det allra sista innan jag kan stänga av min dator. Vi småpratar om både ditten och datten en liten stund innan ytterdörren öppnas. Det är Markus som kommer och Inka är snabb med att berätta.

- Ulle har kommit!

- Ja.

Markus tittar snabbt på mig och sedan på kaffebryggaren.

- Vem har slagit på kaffe? Gjorde jag det innan jag gick ut?

- Det var jag, skulle jag ha sparat på det till imorgon bitti?

- Nej.

Han går vidare till kylen, öppnar den, tittar en lång stund och stänger sedan.

- Vem har ätit upp kycklingen?

- Jag. Den var väl till mig?

- Jaha. Har du varit här länge?

- Ganska.

Jag reser på mig och kramar min älskade bror.

Han är världsbäst!

Ibland har man tur!

Det ska inte påstås att jag, "S" och "P" träffas särskilt ofta. Såvitt jag kan minnas sprang jag på "S" en kort stund på ett spektakel i Nyköping hösten 2005. "P" tror jag inte att jag har träffat sedan 1993.

Ibland lönar det sig att chansa vilt - precis som i självaste livet alltså!

Visst borde jag väl köpa en lott idag?

Apoteksnoja

Jag är för privatisering, låt oss inte göra hemlighet av det.

Att privatisera apoteksverksamheten i Sverige har t.ex gjort att jag kunnat hämta ut penicillin till en av mina hästar strax före 22 en lördagskväll i Kungälv. Innan privatiseringen fick man vänta till nästa vardag.

Jag begär inte att alla ska vara för privatisering. Alla är fria att tycka precis vad de vill om privatisering och privat verksamhet. Jag vill bara ta min chans att slakta ett dåligt argument emot privatisering: "Innan privatiseringen kunde varje apotek tala om på vilket annat apotek jag kunde hitta det jag sökte om det inte fanns på det första jag gick till. Nu går det inte längre och det tycker jag är dåligt." Låt mig förklara varför argumentet inte håller!

Det är lika vrickat att hävda att Lindex ska kunna tala om i vilken H&M- eller KappAhl-butik du kan hitta en svart kappa i storlek 38 eftersom den är slut i Lindex-butiken där du befinner dig, som att tro att alla (privata som statliga) apotek ska ha koll på varandras sortiment. Eller ringer du kanske till Meca Car Service för att boka en tid till en Mekonomen-verkstad?

Det kommer inte att ta mer än något år förrän de flesta vet vilket apotek som nischat sig på vad. Det året för vi leva med att vara lite förvirrade och kanske tvingas ringa hela tre telefonsamtal (till olika apotekskedjor) för att få reda på var vi kan få tag i Kåvepenin, Ivomec eller Tegretol. De apotek som inte anpassar sig efter kundernas behov kommer att bli utrensade för att ingen kommer att gå dit!

På Apoteket Cura vet de i alla fall att många djurägare hämtar ut receptbelagda mediciner på helgerna. Det är bra för mig!

Det kostar att ligga på topp

Söndag 5 september

19.00

Middag hos goda vänner. Kul! De hade en rolig gästbok och det bjöds på god mat.

Måndag 6 september

00.15

Åkte hem.

00.45

Gick och lade mig.

03.15

Steg upp, åkte till Munkebäck och bytte bil.

04.45

Hemma igen, kollade stona i beteshagen.

05.10

Gick och lade mig.

06.30

Steg upp.

07.00

Hämtade släpet.

07.30

Fick frukost hos Liza.

08.00

Åkte mot Borås.

09.20

Anlände i Borås, tittade på och provred en häst (gick omkull), veterinärbesiktigade (gick igenom), skrev köpekontrakt, lastade.

11.40

Åkte mot Kungälv.

13.20

Anlände i Kungälv, vaccinerade häst och släppte av Liza.

13.40

Släppte ut hästen i hage, övervakade kontakten med hästens nya kompisar. Det gick bra.

14.10

Lämnade släpet.

14.45

Började jobba.

19.00

Slutade jobba.

19.30

Började privatundervisning (missade att jag skulle ha haft min lediga måndagskväll vilket är var fjärde vecka, hade en lektion i alla fall).

21.00

Rebecca spontanbjöd på middag. Tack!

22.30

Kom hem, plockade fram privata papper inför mötet på banken på onsdag, duschade.

Tisdag 7 september

01.00

Gick och lade mig.

03.30

Hunden väckte mig och ville ha hjälp att ta bort kardborrar ur skägget och svansen.

03.50

Gick och lade mig.

06.00

Steg upp, åt frukost, rastade hunden.

07.30

Flyttade några kubikmeter hästutrustning från lastbilen till nya stallet.

08.30

Telefonmöte.

09.30

Kollade beteshästarna i båda hagarna, duschade, bytte om.

11.00

Läkarbesök i Ytterby.

12.00

Lunch hos Yvonne i Säve.

12.30

Filmade Yvonnes häst, longerade, planerade annonsens utformande.

13.50

Åkte från Säve.

14.30

Började jobba.

22.30

Slutade jobba.

22.50

Hämtade kollegans hund.

23.00

Kom hem, duschade, packade ner firmans papper inför mötet på banken imorgon.

Onsdag 8 september

00.15

Åkte mot Frillesås.

01.20

Anlände hos Anna i Frillesås, flyttade över saker mellan bilarna, presenterade tre hundar för varandra.

01.50

Middag, ett halvt glas vin. Gott!

03.00

Gick och lade mig.

07.15

Steg upp, drack kaffe, rastade hundarna.

07.50

Åkte hemåt.

09.10

Kom hem, duschade.

09.30

Åkte mot Kungälv.

10.00

Möte på banken.

11.00

Åkte från banken med beviljat lån.

11.20

Kollade beteshästarna.

11.50

Kom hem, lagade och åt lunch, betalade hästen jag hämtade i måndags, finslipade prenumerationsavtalet och mailade iväg det.

13.00

Började jobba.

19.00

Slutade jobba.

19.15

Stoppade i mellanväggen i lastbilen.

19.20

Åkte mot Borås.

21.05

Kom fram till Borås, upptäckte att den utlovade perfekta ridskolehästen stod med en varig, icke behandlad sårskada som var en dryg månad gammal och att hästen inte hade kondition för mer än att gå i hage. Red tio minuter på den i skritt och lite trav och tyckte om den men köpte den inte.

22.20

Åkte hemåt.

23.40

Kom hem.

23.50

Öppnade mailen och åtgärdade det som behövdes för första gången sedan i lördags.

Torsdag 9 september

01.50

Var klar med mailen, gick och lade mig.

07.10

Steg upp, drack kaffe.

08.00

Började jobba.

13.30

Slutade jobba.

14.00

Kollade beteshästarna i den ena hagen.

14.30

Tog emot fyra ton halm.

15.10

Kollade beteshästarna i den andra hagen.

15.30

Började sova middag.

16.00

Slutade sova middag.

16.10

Åkte mot Säve

16.30

Började torsdagens sedvanliga undervisningsmaraton.

19.00

Lotta överraskade i paddocken med ostmackor. Tack!

21.00

Avslutade torsdagens sedvanliga undervisningsmaraton, mycket nöjd med dagens resultat!

21.50

Kom hem.

22.00

Lagade och åt middag. Duschade.

22.30

Letade igenom nya annonser för att hitta ersättare till hästen som inte blev köpt igår. Hittade fyra kandidater och mailade respektive säljare.

23.50

Gick och lade mig.

Fredag 10 september

05.00

Blev väckt av hunden som påstod sig vara understimulerad efter fyra dagar som lågprioriterat bihang. Slog på kaffe.

05.10

Gick en uppfriskande långpromenad med hunden.

06.20

Kom hem, drack kaffe, åt frukost.

07.00

Fick mailsvar från en kandiderande ersättningshäst. Tittade på bifogad film och konstaterade att hästen är halt inom tre månader. Köper således inte.

07.10

Fick mailsvar från en annan kandiderande ersättningshäst. Den hade haft flera ledinflammationer. Köper således inte.

07.20

Satte ut annons; "Bra ridskolevalacker köpes".

08.00

Har fått fyra svar på min annons. Bara skräp (att sätta in en promenadriden 14-årig häst på ridskola är aldrig en bra idé).

08.10

Fått svar från den tredje kandiderande ersättningshästen. Redan såld. Fan, den verkade vara bäst av de fyra kandidaterna.

09.00

Kollade beteshästarna.

10.00

Röjde plats i nya sadelkammaren.

11.30

Ny långpromenad med hunden (imorgon ska jag tamejfan ha sovmorgon!!).

12.15

Började jobba.

18.30

Slutade jobba.

19.00

Kom hem, konstaterade att arbetsveckan nått sitt slut.

19.01

Stängde av telefonen. Störtade.

Kvalificerat svineri - som jag dräper!

HAN:
Djävlar i helvete!
Dig skulle man inte ha något emot att kramas med :-)

JAG:
Nu hade du tur! Jag hade kunnat vara troende..
Massmail skrivet av proffessionell copywriter eller riktat till bara mig? Jag brukar kunna skilja dem åt men nu är jag tveksam.
Hjälper du mig?
/Ulle

HAN:
Det var ju tur det. Massmail? Vad är det?

JAG:
Okej, jag är fortfarande tveksam pga din sarkasm eller skicklighet (har inte bestämt mig ännu) men du verkar vara ny här så jag ska berätta...
Man kan skicka ut massmail. De brukar lyda "Hej, är det någon som har lust att komma förbi ikväll? Kram." Anders, 48 år, i Tromsö skickar alltså detta till alla singeltjejer på Firstdate, varvid bl.a. Anne, 19 år, i Helsingfors fortfarande förväntas tycka att Anders är en helt normal människa.
Hursomhelst. Inom ett par dagar har du lärt dig vilka som skickar ut ett massmail varje dag och så blockerar du dem för att slippa skiten. Enkelt.
Jag är alltså fortfarande inte säker på om det du skrev var ett skickligt massmail eller om du verkligen menar att du så gärna skulle vilja krama mig. Är det så så kan vi ta en fika på Markan (Strömsholm) i mitten av november då jag ska hälsa på mitt gamla ungdomsliv.
Trevlig helg!
/Ulle

HAN:
Nu har inte jag så mycket erfarenhet av det här med internet, och dating, men har väl reggat mig några gånger tidigare på några olika ställen. Massmail kanske skickas ut av personer som normalt inte brukar få några svar - alltså ett sätt för dom att kunna få kontakt med en tjej tillslut, jag vet inte, men är ju tur det går att blockera om det blir för jobbigt.
Strömsholm ja, ja det ligger här bredvid, håller du på med galopphästar?

JAG:
Sådärja!
Nu kan jag vara säker på att du är på riktigt.
Galopphästar springer för fort för min smak och så är de lite knäppa oftast. Jag försörjer mig på ridhästar.
Jag bodde på Strömsholm i fyra år på nittiotalet; först som elev och sedan som anställd. Lite nostalgi är det ju naturligtvis och jag är ditbjuden på en helkväll på Westerqwarn för att minnas svunna tider. Jag har hört att Qwarnen inte är vad den varit men jag ska försöka minnas och skratta istället för att sura över det i så fall.
Hur lever du ditt liv? Är du från Västerås från början?
/Ulle

HAN:
Jag skulle kunna utnyttja den här situationen nu, men det gör jag inte.
För tillfället är jag gräsänkling tills på måndag, annars förlovad och sambo- Istället säger jag åt dig att var inte så naiv. Om en kille skriver såhär till dig så är det absolut inte säkert han är ärlig av sig. Vi har skrivit 2 mail till varandra, och jag vet att du verkligen är seriös, men ska du kunna ha en chans att träffa bulls eye måste du släppa på godtrogenheten, annars kan du tyvärr blir sårad flera gånger.

HAN:
Jag har inget emot att chatta mer med dig, om du vill förståss.

JAG:
Se där!
Sårad har jag blivit tillräckligt många gånger för att inte tro att något är verkligt förrän jag har sett det med egna ögon. Jag kan bara tycka synd om din sambo som förmodligen inte vet om att du just registrerat ett konto på en dejtingsida. Jag har varit i hennes situation och jag vet vilket svineri det är. Jag vet också vilken ärlighet jag förtjänar och att jag med gott samvete kan vända ryggen åt dig.
Jag gör det till och med utan att önska dig lycka till. Din sambo däremot hoppas jag inser fakta illa kvickt så att hon inte slösar bort tid på någon som inte förtjänar henne.
/Ulle

HAN:
Det var rättvist utifrån ditt perspektiv, men hårda ord. Så känner du inte mig heller, eller vet något om vårat förhållande. Jag önskar dig ändå lycka till, och tänk på vad jag sa.

JAG:

Rättvis är jag alltid. Ord är bara ord. Hur de tolkas är upp till mottagaren.
Du hade troligen inte tagit dem som hårda om din sambo hade vetat vad du gör. Det gäller ju alldeles oavsett om en främmande kvinna 30 mil ifrån dig framför en skärm känner dig eller vet något om det förhållande du lever i.
Jag tycker att alla människor förtjänar ärlighet. Om du tycker att kvinnan vars namn står på insidan av din ring inte förtjänar det så är det upp till dig.
Jag tackar för lyckönskningen. Jag är värd den.
/Ulle

Är du vaken?

Jag vill att du väcker mig på morgonen.

Inte med frukost på sängen.

Inte med en fin present.

Inte ömsint.

Inte med huset fyllt av kaffedoft.

Inte med fina ord.

Inte försiktigt.

Jag vill bara att du väcker mig på morgonen.

Du.

Upp. Ner. Upp. Störtdykning.

Enligt alla Murphys jävla lagar på en gång. Samtidigt och med full kraft tycks de attackera vissa människor från varje håll. Botten är nådd, allt som kan gå åt helvete har redan gjort det. Då kommer någon och sparkar lite på stackaren som redan befinner sig på botten. Eller stjäl. Eller ljuger. Eller bedrar... Hur är det möjligt?

För första gången i mitt liv förstår jag känslan som skapar de ord jag alltid har avskytt: "Du ska inte tro att det får fortsätta vara bra. Det kommer snart ett bakslag ska du se." För första gången i mitt liv förstår jag också vitsen med att åsamka sig själv fysisk smärta. Den är nämligen mycket lättare att hantera än den psykiska. Jag förstår det nu, för jag ser allting i närbild nu. Närmre än någonsin förut. Och det är för jävligt.

På torsdag eller fredag i nästa vecka kommer ett besked. Det avslöjar om det är som det verkar eller om det är ännu sämre. Måndagen därpå kommer ytterligare ett besked av samma karaktär och tre veckor senare ännu ett. Är det då sämre så återstår ytterligare tre månaders väntan. Begrepp som det über-trevliga "ha det så bra!" ter sig under tiden som ett knytnävsslag i ansiktet. Höjden av ironi, eller hur?

Och eftersom ovisshet är så ljuvligt att leva under försöker man att se fram emot den närmsta tiden. "Ha det så bra!"

P-paragrafer

Jag bläddrade i en gammal GT (står det förresten för "Göteborgs Tidning"?) häromdagen. Jag fastnade redan i ledaren och tänkte att jag skulle blogga om det jag läste.

Valår i år. Alla politiker ska synas och märkas, det hör till sakens natur. Varje politiker i jakt på röster och kryss ska föra fram sina åsikter och det är bra. Det gör att väljarna har en chans att få veta vad varje politiker vill och var de alltså lämpligast lägger sin egen röst. Bra!

Hursomhelst. I ledaren i ovan nämnda GT står det om yrkesrelaterade parkeringsbekymmer i Göteborg. Parkeringsvakterna lappar bilar som står felparkerade, värdetransportörerna hämtar och lämnar pengar och hemtjänsten tar hand om människor som behöver hjälp i hemmet. Alla vill göra sitt jobb, men ibland blir det tokigt ändå. Jag ska förklara..

Parkeringsvakterna gör sitt jobb - så bilarna lappas. Värdetransportörerna gör sitt jobb - de hämtar och lämnar pengar. Under tiden riskerar de att få bilen lappad. Hemtjänsten gör sitt jobb - så de ställer bilen nära den skadade åldringen och springer in för att komma till undsättning. Under tiden riskerar de att få bilen lappad. Dilemma. Allvarligt I-landproblem.

Det kan ju tyckas lätt att säga till parkeringsvakten att han eller hon inte ska lappa sådana bilar, men det är inte så enkelt. Parkeringsvaktens arbetsorder styrs nämligen av gällande lagar. Det finns ingen lag som ger värdetransportörer rätten att parkera närmare än någon annan. (98% av alla värdetransportrån sker mellan bilen och stället där pengarna ska hämtas, så jag förstår dem när de bryter mot lagen.)

För att det här dilemmat ska upphöra att existera måste man göra en lagändring. Det tar ju ett tag. Alltså är det dags att börja direkt!

Citat ur ledaren i GT tisdag 27 juli 2010:

"Jonas Ramsgård, kommunalråd (M), la in en motion om att hemtjänst, hemsjukvård och liknade verksamhet skulle få nyttoparkeringstillstånd, finansierat centralt av kommunen. Alliansen ska ta upp frågan på nytt på kommunstyrelsens första sammanträde i augusti och nu följer Marina Johansson (S) efter och säger till GP att kommunstyrelsen måste göra något åt problemet."

Att de ska få nyttoparkeringstillstånd känns för mig som en självklarhet. Det mina ögon fastnar på i ovanstående citat är "...ska ta upp frågan på nytt...".

På nytt? PÅ NYTT??? Menar de alltså att de har haft frågan uppe men inte kunnat fatta beslut? Eller är det frasen "..finansierat centralt av kommunen." som frågetecknet hänger på? Finns det risk att det är för dyrt att trycka upp och plasta in parkeringstillstånd för några värdetransportfordon och ett gäng hemtjänstbilar? Eller har kommunen budgeterat för intäkter från felparkerade tjänstebilar av ovan nämnda slag (och borde man i så fall inte ha reagerat på den posten redan i arbetet med budgeten)?

Jag bara undrar. Jag tycker att det verkar så konstigt.

Mitt förslag är att man tills lagändringen har skett ger alla parkeringsvakter rätten att tänka själva när de utför sitt jobb. Om det finns parkeringsvakter som inte klarar det kan de få tydliga instruktioner om att inte lappa vissa typer av fordon. De kan till och med få en lathund att ha i fickan om de vill.

Men det är bara mitt förslag och jag är inte politiker i Göteborg. Jag är politiker i Kungälv. Förresten jagar jag inte ditt kryss. Jag tycker att du ska kryssa den som jobbar med dina hjärtefrågor. Om alla gör det har vi nämligen använt vår enda chans att upprätthålla en riktig demokrati.

Det var allt för idag. Tack för ordet.

Godtrohet eller "jag är inte rasist"

Idag har jag gjort en affär som många andra kanske skulle tycka är konstig. Jag har sålt en telefon. Inget konstigt i det kanske, men sättet jag sålde den på är nog mer anmärkningsvärt i genomsnittssvenskens värld.

Jag, en ensam kvinna, åkte hemifrån strax före tio en mörk och regnig fredagskväll för att möta en muslimsk kille på en enslig bensinstation och göra upp affären. Han fick telefonen, jag fick mina pengar. Färdigt. Ingen diskussion, inget tjafs, ingen misstro.

Bara så att ni vet!

Effektivt immunförsvar

Samtliga kommentarer är överflödiga.

Miljösamvete kontra hundmat

Min hund har åkt med sin matte till hennes födelsestad Nyköping för några dagars umgänge med Sörmlänningar. Eftersom samma hunds matte är aningen förvirrad så har hunden ingen hundmat med sig till fel sida av Sverige. Möjligen skulle man kunna beskylla själva hunden för att den är utan mat, fast jag tror inte att det vore helt okej. Jag menar - hur skulle man kunna lägga ansvaret för det egna födointaget på någon som tänker med ett ekollon?

Hursomhelst. Min hunds matte är förvisso glömsk och förvirrad men hon tar ansvar för sina handlingar så hon åkte till Coop Forum i Nyköping för att införskaffa käk åt sitt husdjur. På plats invid hundmatshyllan tvingades min hunds matte välja mellan ett antal olika fabrikat. Hon valde Doggy eftersom hunden ätit det förut utan att bli varken överaktiv eller allergisk.Väl hemma hos sin bror såg hundens matte något på förpackningen som fångade hennes blick. Se nedan:

Någon som jobbar på Doggy har suttit och strukit över en del av texten på varje påse med spritpenna. På varje påse! Man får ju hoppas att det är någon ungdom som har fått det som sommarjobb..

Efter att ha sett det du just har sett på bilden ovan väcktes nyfikenheten. En skvätt aceton, två tops och en minut senare uppenbarade sig följande:

Doggy har de senaste åren marknadsfört sig som närproducerat och därmed miljövänligt snarare än näringsriktigt för hunden. Nu har de alltså (uppenbarligen) flyttat sin produktion utomlands. Intressant och tankeväckande. Man kan undra om det var planen från början; satsa hela reklambudgeten på det svenska hundfolkets miljösamvete och sedan flytta utomlands. Eller var det bara så att det är så dyrt att ha anställda i Sverige så att de (precis som många andra tillverkningsföretag) såg sig tvungna att flytta utomlands?

Min hunds matte kommer att maila en länk till det här inlägget till Doggy, så får vi se vad som händer. Till dess får du i läxa att fundera på vad du tror är anledningen!

Dum på riktigt?

Ibland ombeds man delta i olika undersökningar. Jag brukar ställa upp och svara på frågorna eftersom svaren används till statistik som kan vara användbar för handeln i Sverige, forskning kring sjukdomar, efterfrågan på livskvalitetshöjande upplevelser och annat som kan vara till nytta för mänskligheten. Roligt är det knappast att svara på dessa frågor, men allt i livet är inte heller roligt.

Vissa undersökningar är baserade på att någon ringer upp, andra kommer per mail och Statistiska Centralbyrån skickar pappersbrev med snigelposten. De flesta av dessa undersökningar innehåller frågor som är hyfsat lätta att svara på och de brukar (nuförtiden) ge sken av att vara sammanställda av någon som faktiskt har tänkt till.

Jag fick en undersökning per mail häromdagen och den som har sammanställt den verkar dessvärre inte ha tänkt till. Nästan varje gång jag hade markerat mitt svar tillkom en fråga under den jag just hade svarat på. Antaligen skulle den nya frågan vara att betrakta som en följdfråga till den jag nyss hade svarat på. Se nedan.

Hur tänkte du nu?

Tänkte du överhuvudtaget nu?

Upp. Ner. Och lite upp igen.

Ibland händer det saker som man blir glad av.

Saker man blir glad av vill man dela med sina nära och kära.

Ibland händer det saker som man blir ledsen av.

Saker man blir ledsen av måste man dela med sina nära och kära. Annars orkar man inte.

Nära och kära kan vara olika människor som man har lärt känna på olika sätt. Varje när och kär människa kan också vara när och kär på sitt unika sätt. Jag har de senaste dagarna - på ett för mig nytt sätt - lärt känna en ny när och kär vän. Denna nära och kära vän är på ett alldeles eget unikt sätt. En när och kär som på många sätt är på min nivå. Äntligen!

Det var bara det idag.

Tack K, för att du ringde just då.

Otjänlig människoföda

Jag står och steker blodpudding. Det tycker jag är gott. Blodpudding innehåller en massa nyttiga saker. Järn, till exempel.

För några år sedan gick ett rykte om att blodpudding skulle förbjudas på butikernas hyllor eftersom det ansågs vara otjänlig föda för människor. Tur att det inte blev så! Kanske var det ett tomt rykte, kanske var det verkligen på tapeten. Jag vet inte.

Begreppet "otjänlig människoföda" får mig att fundera på hur mycket skräpmat som egentligen säljs i våra butiker.

• Aspartam som sötningsmedel. (Det sägs påverka hjärnan negativt. På vilket sätt har jag inte satt mig in i. Min hjärna är tämligen viktig för mig så jag undviker det för säkerhets skull.)
• Importerat griskött från grisar som ätit grisar som ätit antibiotika dagligen. (Behövs vidare förklaring?)
• Godis innehållande E120. (E120 är rester av bladlöss. Det används för att skapa röd färg, främst i godis.)
• Korv med 36 procent kötthalt (Och vad fan består de andra 64 procenten av, eftersom samma korv är fri från ägg, mjölk, mjöl, soja och ärtor??)

Nu är min blodpudding klar. Den ska avnjutas med (socker-)sötad lingonsylt och mjölk.

The truth

Hästmänniska/mardröms-mamma

I tidigare inlägg påvisade jag hästmänniskan/dröm-mammans välvilja.

Nu ska jag påvisa hästmänniskan/mardröms-mammans illvilja.

Denna hästmänniska har precis som den tidigare en djup och för henne betydelsefull relation till sin häst-individ, behandlar häst-individen på ungefär samma sätt som den tidigare hästmänniskan och kan också bli mamma. Skillnaderna mellan dessa två typer av hästmänniskor uppenbarar sig först då barnet uppnår en ålder på mellan tre och fem år och börjar vilja bli introducerad i mardröms-mammans parallella verklighet som hästmänniska.

Mardröms-mammans barn får inte någon egen häst-individ. Eventuellt enträget tjat från barnet lönar sig icke. Hästmänniskan/mardröms-mamman tänker minsann inte mocka, pytsa ut mat i små burkar och betala uppehälle, foder, hovvård och försäkring åt en häst-individ som barnet ändå bara vill rida på var tredje söndag när vädret är fint och ingen av barnets kompisar vill leka. Hästmänniskan/mardröms-mamman tänker lika lite sätta tredubbla staket åt någon jävla shetlandsponny som ändå kommer att få fång innan gräset har börjat växa på våren.

Barnet får vackert vänta med att introduceras i hästmänniskovärlden tills det uppnått en ålder av sju år och därmed är välkommet som elev på traktens ridskola. Under åren som går mellan tre och sju års ålder står hästmänniskan/mardröms-mamman hellre ut med tjat, tjafs, gräl och argumentationer än att dagligen skotta bajs åt en häst-individ mer än nödvändigt. När så barnet väl har introducerats i hästmänniskovärlden är det som regel lyckligt och väldigt tacksamt. Tisdagar klockan 15.40 förvandlas i en handvändning från att vara ett obemärkt klockslag till att vara veckans höjdpunkt i barnets värld.

Barnet tillåts känna gränslös glädje över det som sker på tisdagar mellan klockan 15.40 och 17.10. Något halvår senare brukar barnet börja prata om viljan att få ha en alldeles egen häst-individ. Det är först i detta skede hästmänniskan/mardröms-mamman slår till med sitt tunga artilleri. Hästmänniskan/mardröms-mamman förklarar för barnet att det behöver visa att det har det Sanna Intresset för häst-individer innan hon kan få en egen sådan. Barnet visar sig vara beredd att visa att så är fallet och det bestäms att prövningen ska pågå från första november till sista mars. Barnet accepterar villkoren och gör sig redo. För något det inte hade en aning om vad det skulle komma att innebära. Mellan första november och sista mars är det uppehåll sammanlagt elva eftermiddagar.

Hästmänniskan/mardröms-mammans häst-individ - som alltså tillfälligt fyller funktionen som övningsexempel för barnets eventuella kommande alldeles egna häst-individ - välter barnet i leran redan den andra prövningsdagen i samband med den dagliga spolningen av leriga ben. Samma häst-individ nafsar under prövningstiden i barnets jacka fyra gånger, tappar minst en sko vid sju tillfällen och måste ledas en halvtimma på mjukt underlag varje dag som den saknar en sko (inte ridas för då kan den få ont i foten), biter barnet i armen en gång och äter upp barnets ena favorithandske redan i början av december. Barnet ramlar inte av häst-individen särskilt ofta eftersom det efter ett par veckor inte vill rida längre. Just den här häst-individen går nämligen inte att bromsa om man väger bara 28 kilo, vilket ju kan tyckas vara lite tråkigt för barnet. Fast det var ju inte det prövningstiden handlade om, utan att bevisa det Sanna Intresset. Under prövningsperioden infaller både jul- och nyårshelgerna. Barnet missar Kalle Anka den julaftonen eftersom häst-individerna i stallet måste tas in innan det mörknar och det var ju ingen av alla de andra hästmänniskorna som kunde göra det just den här julaftonen. Barnet får nöja sig med fyra timmars nattsömn mellan nyårsafton och nyårsdagen eftersom hästmänniskan/mardröms-mamman har ansvar för morgonfodringen den första i varje månad. Morgonfodringen måste ju göras exakt klockan 06.00 varje dag året runt. Utan undantag. I slutet av februari missar barnet den sista halvan av sin bästa väns födelsedagskalas eftersom hästmänniskan/mardröms-mammans häst-individ ska vaccineras mot stelkramp.

Den sista mars är det dags för utvärdering och barnet vill naturligtvis sluta umgås med dessa förbannade djur, vill aldrig mer åka med mardröms-mamman till stallet och tänker titta på Kalle Anka varje jul de närmsta 40 åren.

Barnet börjar spela volleyboll ihop med sin pappa. Inomhus. Utan att passera McDonald's på vägen till träningen.

Hästmänniska/dröm-mamma

Många hästmänniskor lever ett utifrån sett märkligt liv. Man skulle utan överdrift kunna kalla det mycket, mycket märkligt.

Hästmänniskor prioriterar ganska ofta ganska underligt. Som regel baserat enbart på sina egna känslor för en individ tillhörande en art som sedan årmiljoner är konstruerat för att oavsett väder vandra på stäppen tillsammans med sin flock. Hästmänniskan, som oftast är en kvinna, ömmar i själ och hjärta för sin häst-individ. Därför kläs häst-individen i täcken för att den inte ska frysa eller bli våt. (Mig veterligen är hästar vattentäta, men det kan naturligtvis vara annorlunda.) Häst-individen får också en noggrannt näringsmässigt uträknad mängd mat som omsorgsfullt pytsats ut i små burkar märkta med häst-individens namn. Den får en specialutprovad (och ev. specialbyggd) sadel, vanligen i 20.000-kronorsklassen, att ha på sin rygg en timma varje dag (utom när det regnar, då vilar sadeln eftersom ryttaren oftast inte är vattentät). Utöver detta blir häst-individen dagligen kliad med borstar av naturmaterial, får undersidan av fötterna omsorgsfullt renskrapade och näsborrarna urtorkade med en linneduk (även om den inte är förkyld). Häst-individen får också nya skor var sjunde vecka. För 1200 spänn per gång.

Samma kvinnor som beskrivs ovan är utöver hästmänniskor ibland även mammor. Mammorna ömmar troligen (får vi verkligen hoppas!) minst lika mycket i själ och hjärta för sitt barn som för sin häst-individ. Känslorna vill jag inte ifrågasätta. Jag vill bara titta lite på skillnaderna i agerande och omhändertagande av häst-individen respektive barnet.

Barnet kläs enligt samma regler som gäller för häst-individen i regnkläder om det regnar och i vindtäta kläder om det blåser. Gott. Barnet äter ibland macka framför tv:n, ibland McDonald's-käk i bilen och ibland hemlagad husmanskost. Okej. Barnet får olika typer av kläder i rätt storlek, men vanligen inte i 20.000-kronorsklassen (jo, kanske om man slår ut det över tid..). Barnet får sitt hår borstat, men troligen inte undersidan av fötterna kontrollerade varje dag och näsan urtorkad när barnet är friskt. Barnet får inte heller nya skor för 1200 var sjunde vecka. Hmm. I gengäld får barnet, till skillnad från häst-individen, bo under samma tak som mamman, gå i skolan (även när det regnar), hjälp med läxorna, sitta i soffan och sova i en bäddad säng. Bra.

Förr eller senare slås hästmänniskan/mamman i de flesta fall av tanken att barnet kanske vill introduceras i livet som hästmänniska. Jag skulle gissa att det vanligen sker någon gång under tiden då barnet är mellan tre och fem år gammalt. Om hästmänniskan/dröm-mamman har möjlighet får barnet då en egen häst-individ. Vanligtvis en shetlandsponny. Detta gör att hästmänniskan/dröm-mamman skaffar sig en lite mer arbetsam vardag än tidigare eftersom shetlandsponnyer behöver tredubbla staket för att hålla sig kvar i hagen under tiden som hästmänniskan/dröm-mamman försöker hinna med att jobba så att hon kan försörja sin och sitt barns häst-individer.

Efter avslutad arbetsdag hämtas barnet, körs via McDonald's drive, kläs om i bilen och anländer sedan till stallet. Där får hästmänniskan/dröm-mamman mocka två boxar, ta in två häst-individer och placera noggrannt näringsmässigt uträknad mängd mat i små burkar åt två häst-individer. Lite arbetsamt, men vad gör väl inte en hästmänniska/dröm-mamma för sitt barn/sin häst-individ/sitt barns häst-individ? Därefter får barnet under tillsyn klia sin egen häst-individ med borstar av naturmaterial. Så fortsätter proceduren med barnets och hästmänniskan/dröm-mammans häst-individer. Dagen avslutas med en stunds ridning innan det är dags att åka hem, duscha, borsta håret och hälsa på pappan i familjen.

Sedan är det dags att sova.

Motivation

Jag tänker helst i vetenskapliga termer. Jag uppskattar statistik, logiska resonemang och bevis. Jag uppskttar det eftersom det är tydligt och lätt att förstå.

Ett exempel på ett resonemang som är logiskt är att dygnet har 24 timmar, vilket i sin tur innebär att en vecka innehåller 168 timmar. Om man jobbar 40 av de timmarna så återstår 128. Med åtta timmars sömn varje natt återstår bara 72 timmar. Av dem äter man kanske 14 timmar, transporterar sig till och från jobbet i fem timmar och handlar en timma. Därefter återstår 52 timmar av vilka man troligen hänger och viker tvätt, umgås med vänner, diskar, rastar hunden, lagar mat, pratar i telefon och kanske ägnar sig åt en hobby. Vissa människor tittar på tv tre timmar varje kväll, sitter i bilköer två timmar varje dag eller arbetar 70 timmar per vecka.

Jag försöker att fylla min tid med saker jag tycker om att göra, saker som får mig motiverad och saker som jag blir glad av. Då är det väl inte så konstigt att man kan stoppa in en sak till i sitt liv och plötsligt få plats med mer än innan?

Medberoende?

Det finns missbrukare.

Det finns missbrukare av många slag.

Varje missbrukare som missbrukar något som involverar andra människor har (eller skapar) medberoende människor. Varje medberoende människa kan själv välja att vara eller inte vara medberoende. Det vet det den medberoende oftast inte om i början. Man märker det för sent, oftast alldeles för sent.

Jag har varit där och jag märkte det inte då. Jag märkte det idag - efter att ha läst ut en bok. Jag var medberoende till ett märkligt missbruk som jag fortfarande inte kan ge ett namn. Kanske måste jag läsa på mer om det för att få reda på vilken typ av missbruk det egentligen rörde sig om. Kanske kvittar det nu. Jag är inte medberoende längre och för min del kan det räcka med den tillfredsställelsen.

Insikten jag fick efter att ha läst ut boken idag ger mig lugn och ro. Mest av allt eftersom jag tack vare de erfarenheterna kan känna igen tecken på liknande missbruk. Ser jag dem igen så kommer jag kanske att vilja hjälpa missbrukaren. Kan missbrukaren däremot inte se sitt eget missbruk och därmed vilja ha min hjälp kommer jag istället att vända och gå, för jag vill inte hamna där igen.

Det var allt för idag.

God natt.

För i natt ska jag sova godare än vanligt.

Total förvirring

Jag var inte beredd, trodde inte att den fanns på riktigt. Jag var säker på att den överhuvudtaget inte existerar. Den kunde ju orimligtvis finnas i verkligheten. I så fall borde jag väl ha känt den för länge sedan. Eller hur? Jag hade inte ens tänkt på den på åratal, så säker var jag på att den inte finns.

Känslan av hundraprocentig ömsesidig respekt.

Så helt plötsligt rusar en oväntad verklighet rakt på mig. Från ingenstans kommer den och den slår mig handlöst till marken. Utopin visar sig finnas i verkligheten. I min verklighet. Medtagen och utan ord ligger jag där. Omkullslagen, full av häpnad, full av vördnad. Stum av förundran. Hur gick det till? Varifrån kom den? Varför träffade den mig?

Vad i hela fridens namn är det som händer??

Är allt det här till mig?

Midsommar på facebook

Jag har 206 vänner på facebook. Nu är det midsommar.

Alla vännerna på facebook ska önska varandra glad midsommar och enligt den gamla vanliga regeln vinner den som har den häftigaste hälsningen och flest kommentarer. Det gäller förstås i tävlingen om vem som har flest vänner på facebook.

Det finns en annan tävling också. En som inte har synts så mycket på facebook egentligen, men som under ett par decennier har präglat vår svenska vardag. Tävlingen om vem som har ballast liv. Den tävlingen utspelar sig mest överallt och visar vem som varit i Thailand flest gånger, vem som äger den nyaste järnsjuan, vem som bytte bil senast och vem som reste längst för att kunna åka slalom i vintras (du vet den vintern när snön låg i tre månader i Sverige).

Den här tävlingen skuggas ibland av Jantelagen men är man uppmärksam så ser man den. Bland annat vid midsommartid. Då måste nämligen alla tala om till vilket fint ställe vid havet de ska åka och i vilket makalöst sällskap det ska firas med lokalproducerad obesprutad färskpotatis, ekologiska jordgubbar och inhemsk whisky. Efteråt ska bilder visa precis hur underbart det var på midsommarfirandet. Efter en vända i Photoshop syns nämligen inga moln på himlen, inga skrapsår på knäna, inga vinfläckar på duken och inga nakna fötter i buskagen.

Och så gick det till när en alldeles perfekt midsommar med lite barnagråt, en regnskvätt, en lite för full farbror, en sned midsommarstång och ett nyförälskat par förvandlades till en reklamkampanj för det perfekta livet.

Jag har inget perfekt liv.

Så jag tänker inte visa upp något perfekt liv.

Skål.

Tamejfan!

Nätdejting

Jag är 32 år och singel. Kalla det vuxen (?) och ensamstående utan barn om du vill. Jag står stadigt på egna ben och jag trivs med mig själv, min vardag, mina vänner, min familj (som finns på andra sidan av Sverige) och mitt liv i stort och i smått. Nej, det är ingen reklamtext för mig själv. Det är inte Den Fantastiska Ulle som har gjort en förskönad presentation av sig själv, vilken syftar till att fånga Drömmarnas Man. Det är bara helt vanlig, ren och skär fakta.

I min ålder och i min livssituation har man ingen lust att ränna på krogen den ena helgen efter den andra för att springa på alldeles för fulla karlar på jakt efter en billig brud. Man har ingen lust att bli bjuden på en drink, fejka ett fånigt flin för att få en gratisdrink till och sedan vända ryggen åt en testosteron-stinn ungkarl för att göra vänninorna sällskap till nästa hak - och sedan upprepa samma procedur där! Man är inte sugen på att ligga bakfull och tycka synd om sig själv varje söndag och man vill inte tömma lönekontot till förmån för det lokala taxibolaget. I alla fall vill inte jag det.

I min ålder och i min livssituation är man sugen på ett vuxet förhållande kantat av respekt, förtroende, ömsesidig förståelse och tillit.

Så hur får man det då?

I mitt fall har det alltid varit på ett visst sätt och enligt ett visst mönster. Jag är normalt sett inte särskilt konservativt lagd, men just det här konceptet vill jag inte ändra på! Jag ska förklara. Jag har, mer eller mindre av en slump, sprungit på en man som jag har fattat tycke för. Vi har träffats några gånger - ibland av fler slumpar, ibland av konstgjorda slumpar och ibland för att vi kommit överens om det. Därefter har det hela mynnat ut i antingen ett förhållande eller inte ett förhållande. Jag skulle gärna se att det kunde få vara så i fortsättningen också, d.v.s. att jag kan få lov att springa på en man att fatta tycke för och sedan låta det hela utvecklas till antingen något mer eller inget alls.

Nu är det så att jag lever i en tid då det finns internet. Internet innebär kontaktsidor på nätet. Enkelt, rationellt, praktiskt, billigt, säkert, närsomhelst på dygnet och utan att behöva ta sig till stan kan man träffa sin livskamrat. Fantastiskt!

Man kan skapa sin kontaktsida med ganska enkla medel; man kan presentera sig själv utförligt (motsvarar kvinnan i baren som bara pratar om sig själv), man kan spexa till sin presentation och göra den lite lagom fyndigt sexig (motsvarar kvinnan vid bordet intill dansgolvet som ibland dansar, ibland flirtar med alla förbipasserande) och man kan välja att inte presentera sig själv alls (motsvarar kvinnan som sätter sig i ett hörn och väntar på att kvällen ska ta slut så hon kan åka hem och gnälla över vilka dåliga ställen det finns i den här stan). Man kan välja att presentera sig precis som man vill. Man kan till och med ljuga om man vill. Man kan också sätta in en bild på sig själv där man kan välja att vara antingen snygg eller ful.

Som medlem på en dejtingsida kan man logga in när man kommer hem och är trött efter en arbetsdag. Enkelt. På dejtingsidan utger man sig för att först och främst vara singel - inte snäll, trevlig, positiv, glad eller omtänksam - utan singel. Rationellt. Det innebär att alla människor man kan tänkas komma att kommunicera med också är singlar. Praktiskt. Man kan kommunicera per mail och slipper lägga pengar på att ta bilen till stan (och sedan parkera bilen för en hundralapp) för att prata med någon vars värderingar det visar sig att man ändå inte gillar. Billigt. Man kan skaffa sig ett någorlunda skapligt första intryck av en potentiell livskamrat utan risk för att bli förföljd och våldtagen på vägen hem. Säkert. Man kan svara på ett fråga man har fått på kontaktsidans mail (och man kan svara efter ett dygns betänketid) närsomhelst på dygnet.

Innan själva den här proceduren påbörjas kan man göra ett selektivt urval för att låta dejtingprogrammet hitta den man som är den ultimata för ens egna önskemål. Jag skulle t.ex. kunna kryssa för att jag letar efter en man som bor i Jämtlands Län, är uppväxt i Skåne, är 191 cm lång, har tre barn (med två olika kvinnor) som bor hemma ibland, jobbar inom byggbranschen och tjänar 750.001-1.000.000 per år, är utbildad polis/säkerhetsvakt, har gröna ögon, brunt hår, är skild, tycker om att spela golf och köra motorcykel, röstar grönt, har en god relation till sin mamma, är färdig med sitt ex, bor i hus på landet, tycker om att åka på upplevelsesemestrar, vill ha hund men inte katt, är vegeterian, har några kilon för mycket på kroppen, värdesätter trivsamma hemmakvällar högre än middag på restaturang, röker och dricker endast i festliga sammanhang, helst klär sig i jeans, lyssnar på dansbandsmusik och ogillar shopping.

Låt säga att det finns en man som matchar mina önskemål - då har jag väl prickat in mannen i mitt liv? Vad ska jag i så fall göra då? Jo, först kan jag ta reda på en massa saker om honom, t. ex. om han söker en 179 cm lång kvinna i 32-ochetthalvt-årsåldern som är egenföretagare, har långt, ganska blont och lockigt hår, är uppväxt i Nyköping och bosatt i Kungälv. Om det är vad han söker är vi ju varandras "perfect match" och i så fall borde jag ta kontakt med honom. Är jag feg så kan jag välja att skicka en elektronisk flirt och hoppas på att han sedan ska ta kontakt med mig. Är jag modig så kan jag skicka ett mail. Vi kan kommunicera den vägen ett tag och sedan kan vi bestämma att vi ska träffas.

Dagen kommer då det är dags att träffas. Vi möts, hälsar artigt, pratar, går en promenad, tar en fika och umgås på ett avspänt sätt på neutral mark på offentlig plats. Slår det gnistor om oss, har vi inte ögon för något annat, skrattar vi åt samma saker och avslutar vi varandras meningar så är det ju avgjort. Då borde vi se ut ringar och slänga alla preventivmedel omedelbart.

Om inte då? Den perfekta mannen står framför mig, han har alla inre och yttre egenskaper jag söker, bor på rätt ställe, har rätt bakgrund, talar rätt språk, jobbar i rätt bransch, kör rätt bil, trivs i rätt länder - och det uppstår inte ens ett popcorn!

Antiklimax.

Utrotningshot

Jag kom att tänka på ett ord som aldrig används numera; yuppinalle.

Kan man K-märka ord?

Hjältehundar

Hundar har så länge människan har förstått att tämja dem tjänat människan, underlättat människornas vardag, jagat åt människan, hittat saker åt människan.... Listan kan nog göras oändlig.

För något år sedan såg jag ett program om en kinesisk nakenhund (formell rasbeteckning, någon?) som hjälpte biologer att forska om utrotningshotade fladdermöss levnadsvanor och möjligheter till vidare fortplantning. Den kinesiska nakenhunden (förlåt, disktrasan) var specialist-tränad på att hitta en specifik fladdermus-sorts dräktiga honors bajs. Snacka om nischad yrkeskunskap!

Tränade hundar kan bl.a. användas för att:

• hitta svamp
• leta reda på narkotika
• hitta människor under lavinmassor
• avgöra om en hudfläck är cancer
• leda blinda på rätt väg
• samla ihop får
• glädja barn på sjukhus
• varna när ägarens blodsocker är för lågt
• förhindra inbrott
• dra slädar
• hindra människor från att fly från polisen
• hämta nerskjutna fåglar i vattendrag
• hitta lik - på land och i vatten
• hämta husses tofflor

Alla dessa ovanstående saker är saker som har tränats in. Om du inte redan visste det så vill jag passa på att tala om att det inte är en genetiskt betingad egenskap hos hundar att sitta ner, vifta med tassen och skälla när de känner doften av torkade delar av cannabis. Inte heller hämtar alla labradorer ett festispaket ur kylen när husses blodsocker sjunker under en viss nivå. Så, nu vet du det i alla fall.

Hursomhelst. Jag läste nyss en kort artikel på nätet om två dobermannhannar som hyllats som hjältar efter en räddningsaktion. Det är nämligen så att vissa hundar varnar och gör hjälteaktiga insatser på eget bevåg. Exempelvis så väcker hundar oftast sin familj om det börjar brinna i huset. De varnar också sin ägare om de möter en person/varelse som ser ut att vara farlig, precis som de som regel försöker att hålla familjens barn innanför tomtgränsen.

Iallafall.. Dessa två hundar hade varit ute på promenad med sin matte varvid de visat ett tydligt intresse för en påse som låg i dikeskanten. Matten hade trott att det var något oviktigt och försökt få hundarna att istället följa med henne vidare på promenaden. Dessvärre hade hon inte lyckats utan slutligen blivit tvungen att ta reda på vad det var som stal så mycket av hundarnas uppmärksamhet. Hon gick till påsen, öppnade den och hittade åtta stycken medtagna men levande marsvinsungar!

Duktiga, hjältemodiga dobermannhannar! Av ren och skär omtanke om de arma stackars liven hade de enträget påkallat sin mattes uppmärksamhet så att hon skulle kunna rädda de ynkliga små. Vad hade hänt med dessa stackars marsvin om hundarna inte hade hittat dem - eller inte lyckats göra sin matte uppmärksam på dem?!?

(Svar på sista frågan:

1. Marsvinsungarna hade frusit ihjäl
2. Hundarna hade fått sig en smaklig aptitretare)

En vanlig vårnatt

22.01 Anländer och kollar av måendet. Allmäntillståndet är okej.

22.05 Serverar dagens sista mål. Aptiten tryter lite.

22.16 Hon verkar vilja vara ensam. Lämnar henne ifred.

22.17 Tar en cigarett och iakttar på avstånd. Blir iakttagen tillbaka.

22.26 Tar plats i bilen och häller upp kaffe. Det blir en lång natt.

23.04 Iakttar fortfarande, men ser ingen nämnvärd aktivitet.

23.21 Häller upp mer kaffe och tar en macka.

23.44 Försöker räta ut benen. Tar av skorna och ändrar ställning.

23.45 Tittar upp efter att ha ändrat ställning. Hon har rört sig!

23.46 Sträcker på mig och försöker se mer. Hon går omkring.

23.47 Hon stannar.

00.16 Hon står fortfarande stilla. Jag gäspar.

00.17 Mer kaffe.

00.32 Hon går omkring igen, ser lite spänd ut nu.

00.51 Hon skakar på huvudet och ser lite irriterad ut. Aningen allmänpåverkad.

00.52 Hon går omkring, ser mer spänd ut. Tittar sig på magen.

00.57 Hon stannar och ser lugn ut igen.

01.31 Hon skakar på huvudet och går omkring, ganska stressad nu.

01.33 Det ser ut som att hon vill gå och lägga sig!

01.34 Falsklarm. Hon skulle bara klia sig. Suckar.

02.08 Funderar på om man kan få ner rutorna på bilen utan att hon märker det. I så fall kan man röka för att hålla sig vaken. Nä, det är inte värt att bli upptäckt.

02.21 Bakdörrarnas rutor har vevar som förr i tiden, de går att öppna utan att bli upptäckt!

02.22 Klättrar över till baksätet. Vevar ner rutan, tänder cigarett.

02.23 Inser att det strömmar in minusgrader i bilen genom den öppna rutan. Fan också.

02.30 Det är ändå för sent att hålla värmen kvar i bilen. Mer kaffe och en cigarett till.

02.36 Ser för dåligt från baksätet. Klättrar fram igen. Blir kissnödig.

03.07 Måste kissa. Krånglar på mig skorna.

03.08 Öppnar försiktigt dörren, smyger bort och kissar i gräset. Smyger tillbaka.

03.20 Ingen aktivitet på två timmar. Vågar man sova eller ska man fylla på mer kaffe?

03.22 Väljer kaffe-alternativet. Spiller kaffe på passagerarsätet. Helvete.

03.59 Hon ser allmänpåverkad ut igen. Hänger med huvudet.

04.11 Ser riktigt stressad ut nu, går omkring. Tittar på magen igen.

04.18 Står stilla igen. Ser plötsligt alldeles lugn ut.

04.40 Det börjar ljusna. Sova en stund? Nä, jag vill inte missa något.

05.01 Hon tittar ut, gäspar och ser sig omkring.

05.39 Hon sträcker på sig, ser ut att vilja gå ut.

06.00 Natten är över. Åtta timmars passande i en bil har lett till intet. Kliver ur bilen och sträcker på mig. Går mot henne.

06.02 Blir hälsad välkommen av märrhelvetet som alltså inte har fölat. Nämen, vad roligt. Då ska jag bara åka och jobba mina timmar först. Sedan får jag göra samma sak en natt till.

Hästfolket

Igår fick jag en avhandling skickad till mig per mail. Jag finner den intressant och jag tror att fler kommer att göra det. Jag väljer därför att publicera den trots att jag inte har lyckats verifiera upphovsmannen. Så, varsågoda!

Under vintern 1988-89 kom veterinären och antropologen Erik Granström under resor på Upplandsslättens vindpinande ödemarker i kontakt med en stam av det skygga hästfolket. Han lyckades efter försiktiga närmanden vinna infödingarnas förtroende och rapporterar i denna artikel om sin halvårslånga vistelse hos detta märkliga naturfolk

"Få moderna medborgare i dagens Sverige ägnar hästfolket mer än en flyktig tanke. Ändå lever dessa varelser, ett av Europas sista naturfolk, helt nära vår egen civilisation. Liksom sparvar, kråkor och råttor har de anpassat sig till ett strapatsrikt liv i människosamhällets utkant, där de lever helt i avsaknad av all modern bekvämlighet.

Det mest utmärkande draget hos hästfolket är naturligt nog deras nära kontakt med hästen, en entåig buffelart som huvudsakligen äter gräs, träföremål samt bitar av varelser i dess omgivning. Många tror att infödingarna lever i symbios med dessa stora djur, med mina undersökningar tyder på att hästar liksom gökungar snarare parasiterar genom att nästla sig in hos främmande arter. Infödingarna lägger ned avsevärd tid på att mata och rengöra djuren men får uppenbarligen mycket lite i gengäld. Hästens främsta nytta tycks vara att i speciella inhägnader trampa upp den gyttja som hästfolkets kvinnor gärna dekorerar sina kläder med.

En hästfolkstam bor vanligtvis tillsammans med sina djur i stora rödmålade byggnader av murket trä. Boplatsen liksom den närmaste omgivningen delas in i skarpa, kvadratiska revir som vaktas mycket intensivt. En stor del av stammedlemmens dag kan gå åt till att hävda och söka vidga reviret genom att lämna personliga ägodelar i de gemensamma utrymmena, vilket ofelbart leder till stridigheter. Emellertid ser man mycket sällan öppna konflikter. Aggresion uttrycks istället genom intensiv tystnad och s.k blängning. Beteendet är sannolikt ägnat att skydda stammen mot inre stridigheter, en omsorg som ofta går så långt att man berättar om sitt missnöje för alla utom för just den det berör. Strider inom stammen vore ödesdigert, ty man är väl rustad. De typiska mångspetsade spjuten hänger lätt åtkomliga för den händelse fiender skulle nalkas. Stammedlemmarna övar sig också dagligen i stridskonst genom att anfalla atrapper av torkat gräs, kasta dem till marken och sprätta upp dem utan pardon.

Hästfolket kommuniserar framförallt via skrivna meddelanden. Överallt i den gemensamma boplatsen finner man små pappersbitar fyllda med anvisningar och frågor. Speciellt ofta frågas om varför tidigare anvisningar inte blivit åtlydda, något som tyder på dåligt utvecklat skriftspråk. Denna skriftliga kommunikation tyder inte alls på stumhet, vilket man lätt skulle kunna tro. Tvärom hör man ofta hur infödingarna utstöter ilskna strupljud i umgänget med stammens djur. Stamman leds ibland av en dominerande hona, men vanligare är den av Dr Weberkundze beskrivna "omvända maktpyramiden". Denna styresform kännetecknas enligt Dr Weberkundze av att 80% eller mer av stammens medlemmar tycker sig ha rätt till makten, samtidigt som några få nykomlingar söker lyda de styrandes ofta motsägelsefulla regler.

Man har en mycket stark bobyggnadsinstinkt och arrangerar dagligen bon av halm i sitt personliga revir. Dessa bon förstörs lika regelbundet av de parasiterande hästarna, men instinkten är så stark att infödingarna liksom skatorna bygger bo efter bo utan att tröttas. Trots det idoga boandet har jag svårt att identifiera något egentligt parningsbeteende, vilket naturligtvis kan bero på att bona aldrig blir klara. Det är i sammanhanget mycket besynnerligt att hästfolket nästan uteslutande består av honor. På något sätt fortplantar de sig uppenbarligen, ty boplatsen vimlar av hon-ungar i olika åldrar. Ändå såg jag bara några få manliga varelser. Dessa tycks snarare vara krigsfångar än stammedlemmar, ty man sparade ingen möda att förlöjliga dem genom att sätta upp dem på stammens hästar, där de var oändligt skrämda och vilsna. Min teori är att hästfolket förökar sig genom jungfrufödsel. Jag hoppas kunna lägga fram bevis för denna hypotes i min nästa rapport.

Det religiösa beteendet är ytterst säreget. Man samlas på bestämda tider, antingen utomhus eller i speciella uppförda kulthallar. En efter en utför ceremonideltagarna en dans till häst, där man rider i bestämda mönster mellan runor som sannolikt symboliserar månen, solen och andra himlakroppar. Dansen leds av en shaman som kallar in deltagarna en i sänder efter rang. Shamanen betygas stor vördnad genom inledande hälsningar. Varje hästdansare anlägger därtill ett rituellt leende så snart shamanens plats vid sidan av kultplatsen passeras. Efter dansen fäster man talismaner vid speciellt besatta hästars huvuden för att söka driva ut dess demoner. Varje deltagare får också ett pergament där shamanens bisittare nedtecknat andarnas budskap.

Hästfolkets kultur är i många avseenden unikt och vi bör enligt min mening värna om infödingarnas rätt att utöva sina urgamla ritualer trots att deras seder är så oändligt skilda från våra egna. Dessvärre möter man ofta intolerans eller rent hat hos ortsbefolkningen nära hästfolkets boningar. Rasistiska kretsar arbetar ständigt för att infödingarnas rörlighet ska begränsas till speciella reservat. Jag har till och med sett hur man velat segregera naturen genom att skilja på stigar för hästfolk och stigar för andra. Det är min förhoppning att jag genom min redogörelse ökat förståelsen för detta fascinerande naturfolk. Trots sin primitiva kultur bör de bemötas med respekt. Vår värld vore fattigare utan dem."

OB-tid

I vissa yrken måste man jobba på OB-tid. I mitt yrke till exempel. Jag är ridlärare och eftersom folk vill rida efter att de slutat jobba måste jag jobba när de har jobbat klart. Enkel matematik.

Akutläkare, brandmän (förlåt..räddningstjänstarbetare..), trafikpoliser, narkotikaspanare och piloter måste också jobba på OB-tid. Lika enkel matematik.

Jag undrar nu om även den person som kör sopmaskinen som sopar bort sand och grus efter vinterns isiga gång- och cykelbanor i Ytterby måste göra det en fredagskväll strax före nio. Jag tror inte att det egentligen är tvunget. I vanlig ordning tar jag det dock ett steg längre och funderar på varför denna någon ändå körde sin sopmaskin (som var stripad med Vägverkets logga) just en fredagskväll strax före nio. Eller, förresten, jag funderar inte på varför. Troligen var det för att gruset behövde sopas bort. Jag funderar istället på vem som betalar personens lön. Är det:

1. Staten/kommunen/regionen (genom Vägverket/Svevia)
2. Ett privat företag (som anlitas på entreprenadbasis)
3. Det privata företagets ägare (som i så fall troligen jobbar utan att ta ut OB-ersättning).

Det vore bara kul att veta!

Jag har ett minne från min barndom som handlar om just detta med OB-ersättning. I området med hyreslägenheter där jag växte upp var det dags att renovera balkongerna i en huslänga. Alla balkongräcken monterades ner under senvintern och balkongdörrarna slogs igen från utsidan. Sedan hände inget alls på flera månader. De boende började undra om de skulle kunna utnyttja sina balkonger under våren och de frågade också det kommunala hyresbolaget om de skulle få sänkt hyra om så inte var fallet. Svaret var att det som gjordes var normalt underhåll och att det inte gav rätt till sänkt hyra.

Tills någon läste det finstilta i sitt hyreskontrakt och påpekade att det stod något om att "begränsad eller ingen tillgång till del av hyrd yta under renoveringstid ger rätt till sänkt hyra om arbetet drar ut mer än skäligt på tiden" eller något i den stilen. Skälig tid för att renovera en balkong är kanske inte flera månader? Snön smälte, plusgraderna kom, vårblommorna tittade fram och folk ville ut på sina balkonger. Det kommunala hyresbolaget fick väl kalla fötter och satte igång med full kraft. Det tunga artilleriet drog fram och massor av personal jobbade tolvtimmarsdagar för att få balkongerna klara.

De började på långfredagen och var klara annandag påsk.

Senare samma vår höjdes hyran eftersom balkongrenoveringen kostat mer än beräknat.