söndag 27 juni 2010

Total förvirring

Jag var inte beredd, trodde inte att den fanns på riktigt. Jag var säker på att den överhuvudtaget inte existerar. Den kunde ju orimligtvis finnas i verkligheten. I så fall borde jag väl ha känt den för länge sedan. Eller hur? Jag hade inte ens tänkt på den på åratal, så säker var jag på att den inte finns.

Känslan av hundraprocentig ömsesidig respekt.

Så helt plötsligt rusar en oväntad verklighet rakt på mig. Från ingenstans kommer den och den slår mig handlöst till marken. Utopin visar sig finnas i verkligheten. I min verklighet. Medtagen och utan ord ligger jag där. Omkullslagen, full av häpnad, full av vördnad. Stum av förundran. Hur gick det till? Varifrån kom den? Varför träffade den mig?





Vad i hela fridens namn är det som händer??
Är allt det här till mig?

1 kommentar:

  1. Ja, det är till dig! Se till att bara att ta emot det och njuta. Luta dig tillbaka och njut, ta emot det som bjuds men glöm inte att bjuda tillbaka.

    Jag vet vad jag pratar om, samma sak har hänt mig för inte allt för lång tid sedan. En vacker dag fanns plötsligt allt det du skiver om i mitt liv. Man förvånas och är lite skeptisk i början men när dagar, veckor och månader börjar passera inser man till slut att det faktiskt är sant.

    Sköt om dig!

    MVH X

    SvaraRadera