Hej och välkommen?

Jag besökte min bror och hans familj i Nyköping över en helg i början av september. Jag visste inte riktigt hur sent jag skulle komma eftersom jag hade en massa ärenden som skulle uträttas både hemma innan jag åkte och på vägen till Nyköping. De är nattugglor så det skulle inte spela någon roll om jag så kom mitt i natten. Brorsan ringde en gång och berättade att han hade ställt en tallrik med ris och asiatisk kyckling i kylen åt mig.

Det har precis börjat skymma när jag parkerar bredvid deras bil på uppfarten. Jag vecklar ut mig ur bilen, hänger på mig väskorna, släpper ut Kurt (min hund) och börjar gå upp mot huset. Knackar, ringer på klockan, öppnar, går in och ropar hej. Inget svar. Okej, huset de bor i är avlångt och med många tjocka väggar så man hör inte alltid. Jag torkar av hundens tassar och låter honom springa in, ställer ifrån mig alla väskor, hänger av mig ytterkläderna, packar upp datorn, ställer den på köksbordet och startar den. Slänger ett öga på kaffebryggaren och ser att inget kaffe är påslaget. Fyller den med vatten och plockar fram kaffeburken från hyllan men ser inga kaffefilter. I deras gamla, vackra och bondromantiska kök är allt "shabby chic" och jag antar att kaffefilter inte passar in i stilen så jag letar i ett par köksskåp. Dessvärre utan resultat. Jag gör ett nytt försök istället:

-Hej!

Inget svar. Måste nog gå och hälsa, börjar med att leta i vardagsrummet. Där står min hund och stirrar på en vettskrämd katt. Jag ropar honom till mig och han springer före ut genom hallen och vidare mot andra änden av huset. Snabbt är han förbi mig och jag hör familjens femåriga son säga "Mamma, där är Kurt!". Jag hör inget svar men antar att hon är i närheten, så jag kliver vidare in i brorsans och svägerskans sovrum där femåringen sitter i sängen och spelar tv-spel. Jag sveper med blicken över rummet och ser min svägerska sitta vid datorn. Hon möter min blick och jag börjar:

- Hej! Jag kom nyss.

- Hej, var är Markus?

- Inte fan vet jag, det är du som är gift med honom!

Hennes telefon ringer och hon svarar. Två sekunder senare vrålar hon ut "Jag vet, de tänker rösta på Sverigedemokraterna!" Jag säger istället hej till sonen som svarar att han redan har hälsat på Kurt och att han måste spela klart den här nivån först. Okej, viktiga måsten är viktiga måsten och de ska inte tummas på. Jag vänder och går ut i köket.

Min dator har vaknat och jag löser de sista delarna av dagens alla ärenden, betalar en räkning, svarar på ett par mail, kollar av facebook och kommer på att jag faktiskt är hungrig. Mycket riktigt, i kylen står ett stort lass kyckling och väntar på mig. Jag letar efter micron men hittar den inte. Hur fan gömmer man en micro? Har de ingen micro? Den femåriga sonen kommer in i köket och jag frågar honom. Han visar mig till skafferiet och berättar att micron är ful så den får inte synas. Okej, jag borde ha tänkt på det! Jag frågar honom om kaffefilter och han visar mig till en liten söt korg på väggen bredvid fönstret. Borde ha tänkt på det också! Han tar min hund med sig och går tillbaka till sovrummet medan jag fixar klart kaffet i väntan på att micron ska plinga.

Kycklingen är fantastiskt god och jag skryter lite om den på chatten på facebook. Några vänner undrar om jag har kommit fram helskinnad och om affärerna har gått bra. Jag svarar under tiden som jag äter att så är fallet. Maten är uppäten precis när kaffet har droppat klart. Jag ställer undan tallriken och hämtar en kopp kaffe istället. Chattar vidare, landar långsamt efter en hektisk dag och tänker att Inka nog kommer till köket när hon har pratat klart om människorna som tänker rösta på Sverigedemokraterna. Det gör hon.

- Var är Markus?

- Inte fan vet jag sa jag ju, det är du som är gift med honom!

- Markus har lämnat mat till dig, den står i kylen. Är du hungrig?

- Inte nu längre, jag åt just upp kycklingen. Vill du ha kaffe?

- Gärna, mjölk och två suketter.

- Jag vet.

Hon går iväg och jag fixar hennes kaffe. Hon är tillbaka efter en liten stund och jag ordnar det allra sista innan jag kan stänga av min dator. Vi småpratar om både ditten och datten en liten stund innan ytterdörren öppnas. Det är Markus som kommer och Inka är snabb med att berätta.

- Ulle har kommit!

- Ja.

Markus tittar snabbt på mig och sedan på kaffebryggaren.

- Vem har slagit på kaffe? Gjorde jag det innan jag gick ut?

- Det var jag, skulle jag ha sparat på det till imorgon bitti?

- Nej.

Han går vidare till kylen, öppnar den, tittar en lång stund och stänger sedan.

- Vem har ätit upp kycklingen?

- Jag. Den var väl till mig?

- Jaha. Har du varit här länge?

- Ganska.

Jag reser på mig och kramar min älskade bror.

Han är världsbäst!