Vi är inte likadana

Vi är inte likadana.

Jag kastar mig in i saker utan att blinka, trivs i nästan alla sällskap, känner mig sällan trängd, skrattar ofta, mår sällan dåligt och klarar mig bra i de allra flesta situationer.

Hon är annorlunda. Mår ofta dåligt, ältar och tänker, vänder och vrider, oroar sig ofta och får ångest.

De närmsta två dygnen finns mina tankar extra mycket hos henne. Jag önskar henne allt gott, jag vill att hon ska få hitta en famn att vila i och ett hjärta att bry sig om. Jag vill att hon ska få känna trygghet.

Hon ska göra en resa som egentligen är henne helt övermäktig. Hon ska åka tåg.

Jag ger henne all min styrka för att hon inte bara ska klara resan utan för att hon ska må så bra som möjligt under tiden. Jag ger henne all denna styrka för att jag känner så starkt för henne och för att hon är så viktig för mig.

Vi är inte likadana men vi tycker om varandra ändå.