Förtroende för Fröken Samuelsson

För några veckor sedan diskuterade jag en arbetsmarknadspolitisk fråga med en vän. Det handlade om en arbetsgivares rätt att säga upp en anställd som gör ett dåligt jobb. I Sverige är det nästintill omöjligt. För att bli uppsagd av sådana orsaker krävs att man stjäl mycket av verksamhetens varor eller pengar, avslöjar stora företagshemligheter, utför industrispionage, sextrakasserar någon ihärdigt och länge eller något liknade. Om man bara i lugn och ro skiter i att göra sitt jobb, slarvar, behandlar kunder klantigt eller t.o.m. illa, fuskar lite med tidrapporten, kommer en halvtimma för sent varje dag o.s.v. så händer inte så mycket.

Det finns en del i den svenska lagen som säger att arbetsgivaren måste erbjuda den anställda möjlighet att utföra ett annat arbete än det han eller hon hade innan arbetsgivaren blev tvungen (eller ville) omplacera den anställda, om detta överhuvudtaget är möjligt på arbetsplatsen. Om det inte är möjligt får den anställda lämna arbetsplatsen. Det är en fantastisk möjlighet för den latmask som vill fortsätta att inte ta ansvar - han eller hon får bara en ny plats att lata sig på. Rent teoretiskt kan det fortgå så till pensionsålder om den anställda bara har sett till att från början skaffa sig ett jobb i en tillräckligt stor organisation.

Min vän som jag diskuterade detta med sa: "jag hävdar med en dåres envishet att arbetsgivaren bör ha rätt att säga upp anställda som gör ett dåligt jobb".

Jag känner inte gotländska Samuelsson. Hon som tydligen har medgivit byggnation i ett strandskyddsområde på Gotland för den kapitalstarka PayEx-ägaren Max Hansson, bl.a. med förklaringen att Hansson är viktig för Gotlands näringsliv. (Personligen har jag svårt att se vad viktigheten i näringslivet har med sjöfåglarnas häckningsmöjligheter att göra.)

Samuelsson ville sitta kvar, men får nu avgå från posten som landshövdning.

Samuelsson kommer att få andra arbetsuppgifter på regeringskansliet.