Kedjebrev

Som liten fick jag emellanåt brev - på den tiden förresten fysiska, analoga brev - som skulle skrivas av i sju exemplar med den egna adressen tillagd underst. Om man skickade ett väldoftande och rosa eller möjligtvis lila (men absolut inte fungerande!) suddgummi till den som stod överst på listan och sedan väntade i elva månader så skulle man själv få 361 stycken otäckt kemikaliedoftande gummin skickade till sig med snigelposten. (Har detta förresten likheter med prenumerationstjänster på kondomer?!)

Jag fick aldrig skicka dessa brev vidare för min mamma eftersom frimärken var dyra. Sa hon i alla fall. Kanske var det för att hon inte skulle behöva förklara för mig varför hon hade råkat dammsuga upp alla suddisarna samtidigt och dessutom råkat byta påse i den gröna fyrkantiga dammsugaren med slang av tät väv just den dagen. Och att hon minsann hade sett att sopbilen hade varit där och tömt behållaren som stod i hyreshusets källare rakt under sopnedkastet i trapphuset senare samma dag. Så det var alltså ingen idé att gå ner och leta bland de osorterade soporna. Mina luktsudd var borta för alltid. Nej, det var nog lättare att skylla på den höga portokostnaden på 1 krona och 35 öre per brev under 20 gram.

Jag kommer inte ihåg om min jämnårige bror fick kedjebrev eller om det var ett typiskt kvinnligt fenomen under lågstadieåren. Möjligtvis blev han erbjuden möjligheten att få 214 Darth Vader om han genomled samma procedur som jag och skickade iväg en Hulken.

Jag har alltid undrat hur det går till med kedjebrev. Att det rent matematiskt går ihop om alla som får brevet kopierar, skriver dit sin egen adress, skickar till sju vänner och skickar "vad-det-nu-är-för-något" till den översta personen på listan.....det vet jag redan. Det är ganska enkel matematik. Det jag inte förstår är hur man i brevet kan beskriva hur illa det gick för de som bröt kedjan. Så här kan det stå:

Christoffer, 19 år, i Bromma, glömde posta sina brev och han blev vräkt från sin lägenhet två dagar senare.
Louise, 27 år, i Malmö, skämtade och skickade en penna istället för ett gem till den som stod överst på listan. En vecka senare tog hennes man ut skilsmässa.
Sara, 34 år, i Karlshamn, slängde kedjebrevet och fyra dagar senare blev hon påkörd och dog.

Ärligt talat: vem fan vet det?

Packade Christoffer ner sina glömda kedjebrev när han flyttade från lägenheten, skyndade sig att skriva in sin berättelse om vräkningen och postade dem några dagar senare? Istället för att leta efter ett nytt boende?

Skrev Louise nya brev med sin skilsmässohistoria tillagd och skickade dem till sina sju kompisar och bad dem slänga de de redan fått för att skicka de nya vidare? Om det var det första hon tänkte på efter mannens otrohet så var det nog inte så farligt med skilsmässan i alla fall..

Ledde polisutredningen efter Saras död till att man rotade i hennes sopor, hittade kedjebrevet och därmed frikände den som kört rattfull och dömde det slängda kedjebrevet till fyra års fängelse för grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död?