En konversation jag hörde härom dagen fick mig att fundera lite. En bekant har träffat en ny kille och det är fortfarande på det nykära stadiet. Det innebär att min bekants vänner är på det nyfikna stadiet. Alla frågar och undrar, vill veta mer, se bilder och bli presenterade. En av dessa vänner frågade min bekant om den nya killen var en potentiell livskamrat eller bara en sommarfling. Det verkar för mig vara en ganska märklig fråga.
Jag föreställer mig scenariot där ett nyblivet par en mild kväll i juni äntrar en grillfest full av den ena partens vänner som vill se Den Nya Kärleken. Kärleken själv är kanske lite förlägen och nervös, känner sig aningen obekväm och ser till att hålla sig intill sin partner, tar i hand, hälsar artigt på alla och försöker febrilt att komma ihåg alla nya namn.
Så infinner sig det rätta tillfället; det blir en tillfällig, naturlig tystnad och tillfället tas i akt. Den tilltänkta får en arm över sina skuldror, möts av en kär blick och får ett hårt och varmt tryck i handen. Tryggheten infinner sig och han känner sig lugn i sitt nyvunna sällskap och stolt över sig själv. Så kommer de magiska orden.
-Alla kära vänner! Jag har någon att presentera för er idag. Det är någon som jag tycker väldigt mycket om och som har fått mitt hjärta att slå dubbla slag den senaste tiden. Han ger mig trygghet och får mig att känna mig både lugn och stark. Vi har haft många fina stunder tillsammans och jag hoppas innerligt att det blir många, många fler. Mina känslor för honom växer för varje dag som går, vi känner en stark samhörighet och vi längtar efter varandra så fort vi inte är tillsammans.
-Låt mig presentera min sommarfling Thomas!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahahaha! Du e otrolig. Jag kan se hans min....stackarn.
SvaraRadera