Några av oss som sörjer honom idag får säkert dåligt samvete när vi minns att han en gång försvann utan att vi märkt något. En dag var han bara borta och ingen av oss mindes när vi senast sett honom. Hans frånvaro märktes först när han behövdes för att uträtta en tjänst. Så ska ingen vän behandlas, ändå tvingades han utstå det. Det utbröt ett samstämmigt jubel när han äntligen kom tillbaka till oss. Sedan den gången hjälptes vi alla åt att hålla ett extra vakande öga på vår kära vän. Idag, nu när han för evigt är borta, kan vi bara hoppas att han kände till hur värdefull han var för oss alla. Jag tror faktiskt inte att någon talade om för honom hur värdefull han var medan han ännu levde. Att inse detta får mig att känna gränslöst vemod. Saknaden är enorm.
Utan att få särskilt mycket av varken uppmärksamhet eller omvårdnad fanns han hos oss i vått och i torrt, ställde alltid upp när han behövdes, oftast dessutom för att rädda oss ur en knipa. Aldrig svek han. Aldrig någonsin.
Hans förmåga att sprida glädje i allas vår tillvaro kan knappast mätas med något annat. Han bar den vackraste av personligheter och hans välvilliga inställning kom till såväl nytta som nöje för både barn och vuxna. Han bar tunga lass i vardagens slit, han följde oss i våra liv och han lyssnade alltid tålmodigt till våra önskningar och behov, hjälpte och stöttade oss. I det tysta log han säkert åt många av våra galna upptåg men aldrig hånade han oss när han tidigt visste att det vi bad honom om aldrig skulle gå att genomföra. Han lät oss tro att allt skulle bli som vi tänkt och han ställde upp och gjorde sitt yttersta för att vara oss till lags. Sin vana trogen kämpade han för vår skull in i det allra sista.
Klädd i en sliten kropp lämnade hans vackra själ denna jord i förmiddags.
Må hans minne för evigt i ljus bevaras.
PHB 498
Ulle, som fanns vid hans sida då hans liv släcktes, inbjuder till begravningskaffe på familjen Abrahamsons altan på lördag, 4 juli, kl. 17.00.
Vill du visa ditt deltagande ombedes du ha Växellådornas Sjukdomsfond i åtanke.
Ha ha ha, ja den var bra! Jag började undra vad det var som hade gått ur tiden...
SvaraRaderaHA HA HA
SvaraRaderaDu är ju BÄST! Ska genast länka hit och skaffa ljus till begravningskaffet.
vi kommer, istället för blomma en donation till fonden alltså (det är väl inte maria som har hand om den???)Hon är ju lika virrig som jag med papper....
SvaraRaderaBeklagar verkligen sorgen. Tårarna sprutar (och jag ligger dubbelvikt) Är det en smittsam sjukdom??? kram på dig kaffe vännen
SvaraRadera