Konsten att göra sig av med ett lik.

Det händer titt som tätt att man genom medier får reda på hur människor på olika sätt gjort sig av med lik. Murat in, grävt ner, kastat i havet, eldat upp, förintat med syra...

Jag har aningen svårt att förstå det här med att försöka gömma någon som är död. Statistiken visar ju med all önskvärd tydlighet att liken hittas såsmåningom och då kan det inte vara särskilt kul att vara den som gömde liket. Eller vad tror du?

Jag tror helt enkelt att det är bättre med raka rör, klara besked och ärlighet. Om man har kastat ett lik i havet är det nog bättre att tala om det. Ännu bättre vore naturligtvis att inte kasta liket i havet alls, utan säga till innan, så att liket kan hamna på ett ställe där lik bör hamna. Till exempel på kyrkogården. Andra typer av lik - materiella ting - har andra platser att vara på. En död TV ska till återvinning för nedmontering, en död mobiltelefon ska till mobilkomposten, döda dagstidningar ska till pappersåtervinning, döda bilar ska till skroten...

Det händer att det inte blir riktigt som det var meningen när döden inträtt och med just materiella ting kan jag tycka att det är okej, åtminstone i viss utsträckning. Men igår hände något hemskt; en man jag känner sålde ett lik. På Blocket. Han fick 1500 spänn för min döda kompis - samma kompis som omnämndes i förra inlägget.

Han var i alla fall ärlig. Han sa rakt ut att han hade sålt liket och det uppskattar jag.