Jag vet att det är ologiskt, för jag använder digitala prylar varje dag; mobiltelefon, trådlöst bredband och digitalkamera och en hel massa andra saker som hör hemma i vardagen år 2009. Trots detta tycker jag alltså bäst om analoga prylar. Varför? Av den enkla anledningen att en analog pryl går att reparera eller ersätta med en annan analog pryl om den första går sönder.
Tänk så här:
- Jag spiller ut en halv kanna kaffe över diskbänken när disktrasan är sönder (läs hunden har förvandlat den till smulor). Jag hämtar en rulle hushållspapper eller en kökshandduk (eller toapapper, en annan handduk, ett plagg ut tvättkorgen, sängkläderna..) och torkar med.
- Mina skosnören går sönder. Jag tar ett par andra skor eller tar skosnören från ett par andra skor (eller använder balsnören, tar bort skosnörena och går utan eller går barfota..)
- Jag har duschat och min badhandduk har trillat ner på golvet och blivit genomblöt. Jag tar en annan handduk ur skåpet eller torkar mig på den lilla handduken bredvid handfatet (eller drar på mig morgonrocken, torkar mig på något torrt som hänger på tvättställningen eller går omkring naken tills jag har torkat).
Så! Det var ju enkla lösningar på små vardagliga problem som kan uppstå med analoga saker.
Låt oss nu gå över till det digitala. Hur i hela fridens namn hittar man en ersättare åt mobilen? Ska man försöka med miniräknaren eller fjärrkontrollen först? Det trådlösa bredbandet då? Kan man bygga en dongel av en barkbit och lite järntråd, banka in det hela i USB-porten och förvänta sig en nedladdnigshastighet på 7,2 Mbit/s? Digitalkameran kanske kan ersättas med en stegräknare. Eller en espressomaskin?
Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar