tisdag 3 mars 2009

Jag är!

En utmaning, har jag lärt mig, är när bloggare ger saker/inlägg vidare till varandra och ber mottagaren att skriva likadant eller på samma tema. Jag hade ingen aning om att bloggeri kunde fungera på detta sätt, men jag tar mig naturligtvis an en utmaning! Den kommer från min högproduktiva, supereffektiva svägerska som illustrerar och skriver bloggen Så vitt jag kan se.

Sådär, då ska jag börja producera sanningar om mig själv:

Jag är krass, rationell och kanske lite väl lång för att vara kvinna?

Jag gillar att få använda hjärnan och att smutsa ner mig med trädgårdsarbete.

Jag äter majonnäs nästan varje dag.

Jag säger ja till mannen jag en dag kommer att gifta mig med.

Jag ger mig sällan in i diskussioner om gardinuppsättningar och material i dukar.

Jag är duktig på att förklara svåra saker på ett enkelt sätt och att lösa matematiska problem.

Jag stör mig på människor som identifierar sig själva enbart genom sina yrkesmässiga prestationer och som dessutom förväntar sig att alla andra ska värdera sig själva på samma sätt.
Jag läser Illustrerad Vetenskap, Kungälvsposten, Legatus Mensae och mjölkpaketens baksidor för nöjes skull, armens ridinstruktion för det ena arbetets skull och nästan allt för det andra arbetets skull.

Jag är vackrast när jag betraktas genom en god väns ögon. Då syns inga skavanker.

Jag skrattar varje dag, oftast åt enkla ting.

Jag är en typisk och fullständigt obotlig tidsoptimist.

Jag har aldrig haft sex utan känslor.

Jag är lycklig. Ja, det är jag!

Jag trivs inte i insnöade, tunnelseende människors sällskap och i blöta skor

Jag är dålig på att knipa igen min stora trut när det egentligen vore det mest taktiska alternativet att hålla inne med mina åsikter.

Jag är rädd för trafiken på vägarna i Sverige under julhelgen. Om alla vore lika rädda som jag skulle nog många liv sparas varje år.

Jag älskar livet självt, Mamma och Tvillingbrodern, Systern jag lärde känna för ett par år sedan, Pappa (vi kanske ses en dag, Pappa-Lasse!). Tilläggas skall med största tydlighet att jag älskar livet och ovan nämnda personer BETYDLIGT MER än vad katter enligt reklamen älskar Whiskas. "Älska" har tyvärr blivit ett missbrukat ord.

Jag uppskattar jordnära människor som ser klart och inte stirrar sig blinda på yttre egenskaper.

Jag tror på framtiden, samarbete och ren, äkta, bottenlös kärlek.

Skratta åt mig, förvånas över mig, tyck synd om mig eller sluta bara att höra av er om ni vill. Detta är i alla fall jag.

5 kommentarer: