Faktum leder till rätt person på rätt stol

Om man lever i verkligheten, och det gör de flesta jag känner, bör man emellanåt reflektera över hur verkligheten man lever i ser ut och fungerar. Det gör inte alla jag känner.

Så här tänker jag mig att det fungerar: Man har ett antal lite obekväma faktum i sitt liv, som man rimligtvis borde må bäst av att acceptera. Man har dessutom ett antal lika obekväma faktum i sitt liv, som man rimligtvis borde må bäst av att INTE acceptera som de är. Låt mig förklara med ett par exempel..

Jag är kvinna och har den obekväma storleken 42 i skor. Obekvämt är det eftersom damskor normalt tillverkas i storlek 36-41. Att jag har så stora fötter bör jag välja att acceptera eftersom mina fötter (och resten av min kropp) mår bäst av att gå omkring i skor av rätt storlek. Alltså får jag avstå från fräcka damskor om jag inte lyckas hitta dem i större storlek, vilket brukar vara en både dyr och omständlig process.

Jag har ett tomt frysskåp. Det är ett obekvämt faktum eftersom det är både dyrt och tråkigt att fylla frysen. Detta faktum bör jag välja att inte acceptera eftersom motsatsen skulle innebära att jag inte har något att äta.

Okej, så långt tror jag att alla hänger med. Det är härifrån jag vill gå ett steg längre.

Jag har valt att acceptera att mina fötter är större än damskornas standard. Om jag vill ändra på den verklighet jag lever i här kan jag ge mig in i skobranschen och börja sätta press på skotillverkarna för att de ska göra större skor. Tillverkarna kommer säkert att göra det om det kan bevisas att de kan öka sin lönsamhet genom att göra större storlekar. Efter ett antal turer mellan återförsäljare, grossister, generalagenter, mönsterritare och tillverkare skulle det i så fall säkert inom några år finnas snygga skor i storlek 42 för en rimlig peng på den svenska marknaden.

Jag har valt att INTE acceptera ett tomt frysskåp. Eftersom jag vill ändra på den verklighet jag lever i här åker jag till affären och handlar mat som jag sedan lägger i frysen.

Så, nu har jag tydliggjort detta med två exempel. Du ser ju själv att det är lite olika omständligt att förändra olika faktum man har att leva med i sin verklighet.

Okej, jag tror att alla är med så långt också. Jag tar det ytterligare ett steg längre.

På vägen fram till ditt hus åker bara du. Det finns en stenbumling i vägrenen 500 meter från huset. Det första året du bor där har du en cykel. Det andra året har du en smal bil som kan åka förbi stenbumlingen. Det tredje året har du en bred bil som inte kommer förbi. Det fjärde året har du kvar den breda bilen och ena benet i gips så du kan inte gå. (Den stora bilen är automatväxlad och det brutna benet är ditt vänstra.)

Hur/när planerar du att agera för att förenkla din vardag?

1. Du spränger stenen det första året eftersom du kommer att skaffa en bil snart.
2. Du spränger stenen det andra året eftersom du tror att nästa bil kommer att vara för bred för att komma förbi.
3. Du spränger stenen det tredje året eftersom du ledsnar på att parkera vid stenen och gå till huset.
4. Du lejer bort sprängningen av stenen det fjärde året eftersom du inte varken kan gå de sista 500 metrarna till huset eller hantera sprängmedel med ditt brutna ben.

Jag tror att person nummer 1 är bättre på att förutse och skapa lösningar på eventuella framtida problem än person nummer 4. Man brukar kalla en sådan person för visionär eller entreprenör. Jag tror att person nummer 4 är betydligt bättre på att bevara gamla rutiner än vad person nummer 1 är. Man brukar kalla en sådan person för förvaltare. Dessa två personer har alltså olika egenskaper, de har olika sätt att se på samma problem, de värderar och resonerar olika och de är bra på olika saker.

Om man vill använda olika människors olika egenskaper på bästa sätt i yrkeslivet tror jag att man gör klokt i att placera varje individ på en position där hans eller hennes egenskaper kan nyttjas bäst. Placera visionären/entreprenören på utvecklingsavdelningen och sätt förvaltaren på underhåll, helt enkelt! Jag är ganska övertygad om att det också skulle hjälpa varje person i arbetsgruppen att trivas på jobbet. För visst måste det väl vara så att personliga egenskaper gör att man är mer lämpad för vissa positioner än andra!?!

Tyvärr lever en seglivad och trögflytande myt kvar i Sverige. Den kan kallas "Chefer Och Ledare Är Viktigast För Verksamheten". Den går armkrok med uppfattningen "Det Är Ett Mål För Alla Att Klättra Närmare Chefsposten Ju Fler År Man Har Jobbat På Ett Och Samma Ställe".