Ha! Jag visste det!

Då och då får jag för mig att göra en "quiz" på Facebook. Av någon anledning tycker jag ibland att det verkar lockande att få veta vilket yrke jag har bäst egenskaper för, vilken seriefigur jag till sättet är mest lik eller hur gammal jag "egentligen" är. För visst vore det väl roligt att veta att min personlighet passar bäst för att vara antikvariatssekreterare (jag som har valt att jobba med människor), att jag till sättet är mest lik Nalle Puhs kompis Nasse (jag som i yrket måste våga stå fast vid det jag har sagt) och att jag "egentligen" är 106 år gammal (det passar ju bra eftersom medelåldern på de jag jobbar med är ca 20 år och de känner nog mycket samhörighet med en 106-åring).

När jag har gjort dessa små quizzes (eller hur bygger man ett plural-ord av quiz?) blir jag mest bara irriterad över att ha ödslat fem minuter på något som visade sig vara helt meningslöst. Som regel får man ju ändå ett helt absurt svar. Som regel, ja. Enligt begreppet "undantaget som bekräftar regeln" kan man utläsa att det krävs ett undantag för att en regel ska kunna anses vara bekräftad.

Jag har hittat det bekräftande undantaget bland alla dessa små söta (läs förbannade) tester! Testet heter "Vilken svensk är du?" och mitt resultat finns publicerat här nedanför. Jag är stolt över mig själv, för precis så självständig och uppfinningsrik vill jag vara och precis så simpelt vill jag se på problemen i min omvärld.

Nu
måste
jag
enligt
gällande
regler
för
mailkonversationer
och
annat
av
liknande
slag
skapa
många
rader
som
innehåller
så
lite
information
som
möjligt
eftersom
det
tydligen
ska
tvinga
er
läsare
att
scrolla
ner
jättemycket
innan
ni
får
ta
del
av
mitt
resultat.
Detta
ska
tydligen
göra
folk
som
läser
på
webben
mer
nyfikna
och
intresserade.

Varsågoda; jag är svensken...