Är du blåst?

Jag tycker om att samhället vi lever i till stor del är baserat på att människor är ärliga.

Man låter en olåst bil med nyckeln i tändningslåset stå kvar, man ropar om någon glömmer att ta med något från kassan i affären och man hjälper en människa från ett främmande land att växla pengar utan att blåsa personen i fråga.

Jag minns att jag som barn blev väldigt besviken om någon var oärlig mot mig. Jag blev förresten besviken även om någon var oärlig mot någon annan än mig. Så tror jag att det är för de flesta barn; de gråter om kompisen ramlar och slår sig, skäms om ett syskon gjort något dumt och ber om ursäkt för att de gjort samma dumma sak en gång för länge sedan när ingen såg.

Som vuxen har man hunnit vara med om situationer som oärliga människor har skapat eller präglat. Jag har blivit lurad på pengar, blåst på muntliga kontrakt och jag har blivit ljugen rakt upp i ansiktet ett flertal gånger. Det gör ont i själen. Det vet alla som har varit med om det.

Ska jag gräma mig över detta eller ska jag bara acceptera att det har hänt och titta framåt? Om jag grämer mig över det finns en risk att jag blir bitter och grinig och att jag tappar förtroendet för människan som art. Det verkar inte så kul. Om jag bara accepterar att det har hänt och tittar framåt utan att tänka mig för är nog risken ganska stor att jag går på samma blåsning igen. Och igen. Det verkar inte heller så kul.

Så hur ska man göra då? För lurad blir man ju emellanåt - det faktumet är bara att acceptera. Allt annat vore förnekelse. Man kanske ska prova med att ställa sig frågan varför människor i vissa situationer är oärliga? Eller kanske ska man ställa sig frågan varför vissa människor är oärliga oftare än andra? Det kanske inte ens lönar sig att ställa frågan? För vad skulle det tjäna till om det inte finns någon som kan svara? Och om någon har ett svar - är det då angenämt att höra?

Hursomhelst.. Man blir drabbad av oärlighet, så enkelt är det. Jag tror att man gör bäst i att reflektera över vad det var som gjorde att man blev blåst, för då kan man använda den kunskapen nästa gång en liknande situation uppstår och därmed förhindra att bli blåst igen. Smart va'? Ungefär som kunskapen man fick med sig från skolan. Den använder man dagligen för att klara sig så bra som möjligt genom livet.

Det är klart att det vore roligt att leva i ett samhälle där alla, alltid, i alla situationer, vore ärliga, men riktigt så bra är det inte i den krassa verkligheten. Och det är den jag lever i. Istället befinner jag mig i en verklighet där jag tvingas inse att jag kommer att bli lurad - igen.

Har du funderat på vilket som vore det bästa sättet för dig att agera nästa gång du blir grundlurad? Jag har i alla fall bestämt mig för att inte slösa energi på att vara bitter eller grinig. Jag har för mycket annat att göra. Annat som är mycket roligare.

Så det så.