Jag - en hedning?

Idag är det midsommarafton. Kanske är det överflödigt av mig att tala om det, men jag vill vara på den säkra sidan.

Midsommar och sommarsolståndet är samma sak fast med olika namn - om man följer de hedniska traditionerna. Midsommar och Johannes Döparens dag är samma dag - om man följer de kristna traditionerna. Kärt barn, du vet. Egentligen borde midsommardagen infalla på årets längsta dag (dagen med flest soltimmar, inte årets tråkigaste dag för det är ju dagen innan julafton) om det nu är sommarsolståndet vi ska fira. På samma sätt borde midsommardagen infalla 24 juni om man ska fira Johannes Döparens dag. Ingetdera stämmer numera med hur det ser ut i våra kalendrar. 1953 bestämdes att midsommardagen ska infalla på lördagen mellan 20 och 26 juni. Antagligen tyckte väl någon att vi svenskar hade för många lediga dagar på året och bestämde därför att midsommar skulle hamna på dagar som redan var helg.

Värt att notera är att två religioner (den hedniska tron/asatron och den kristna tron) här har kunnat enas om en gemensam dag för firande, trots att man alltså i grund och botten firar olika saker. Kanske kan det vara något att ta över för andra delar av världen? Möjligtvis har det att göra med att hedningar och kristna firar ganska lika och att bara fåtalet vet varför de firar som de gör. Så är det nog inte i trakterna kring Gazaremsan.

Just idag har jag blivit förkyld och tänker därför inte hoppa runt i ett engagerat försök att efterlikna en groda runt en erigerad hednisk penis. Det vore roligt annars - jag tycker om att leka, men jag gör det för att det är kul, inte för att det ska födas fler barn i byn eller för att vi ska få gott om havre även i år.

Jag tänker inte heller plocka sju sorters blommor runt ett vägskäl, hoppa över sju gärdesgårdar och sedan gå hem utan att prata med någon på vägen i hopp om att drömma om min blivande man. Det hade förresten kunnat vara nutida propaganda för att minska ungdomsfyllan under midsommarhelgen - kanske något för Socialstyrelsen att tänka på till nästa år? Tänk om jag skulle plocka mina blommor, strunta i att umgås med mina vänner resten av kvällen och sedan till råga på allt drömma om Bert Karlsson! Det är inte värt risken.

Hade jag haft en trädgård med fina blommor i så hade jag knutit mig en krans att bära på huvudet resten av dagen. Jag hade gjort det för att jag tycker att det är fint, inte av någon kristen eller hednisk orsak. Tyvärr består min trädgård av några kvadratmeter grusplan med ett och annat ogräs i så jag struntar i kransen i år.

Jag ska äta pinsamma mängder sill och färskpotatis med massor av gräddfil och gräslök till, skölja ner det hela med ett ljust öl och en eller annan snaps. Till efterrätt ska jag okynnesäta resterna av färskpotatisen med salt och riktigt smör i sådana ohyggliga mängder att varje människa i landet som någon gång varit med i viktväktarna skulle svimma vid bara åsynen.

Skål!