Glasklart

Det hände något märkligt idag.

Det kliade på min ena näsvinge så jag kliade där. Det kändes lite konstigt när jag tog där så jag gick in på toaletten och tittade mig i spegeln. Det såg ut som att något var på väg ut genom huden. Jag lutade mig närmre spegeln för att se bättre och konstaterade genast att så var fallet. En finne! tänker du nu.

Nej, nej, det var något mycket mer exotiskt än så. Det jag hittade var en glasskärva. En skärva av glas - i min näsa!! Så vad borde jag tänka när jag just har hittat en glasskärva i näsan?

• Vilken tur att den kom ut!
• Hur har den hamnat där?
• Kan det finnas fler glasskärvor?

Jag har en god vän som har jobbat som servitris och hon har berättat att det ibland kommer ut små glasskärvor genom huden på henne. Tydligen beror det på allt krossat glas hon har fått plocka upp i sitt jobb. Glas kan alltså vandra runt i kroppen och efter flera år dyka upp i till exempel näsan.

Eftersom jag alltid - till varje pris - ska dra allting till sin spets i resonemangens djungel måste jag ställa en fråga. Jag förväntar mig väl egentligen inte att någon ska kunna besvara min undran, men jag är tvungen att fråga eftersom jag är det värdelösa vetandets skyddshelgon.

Om en glasskärva vandrar runt i kroppen och slutligen hamnar i hjärnan - tänker man glasklart då?