Skillnader

I ett annat liv:

Jag stiger ner ur sängen, direkt i sidentofflorna och sträcker mig efter morgonrocken från Pelle Vävare. Den faller tungt och behagligt över mina axlar och sluter runt mig ända ner till vaderna. Jag sträcker på mig. När jag smugit fram till det spröjsade fönstret ser jag ut över ängarna. Jag möts av solens första, milda strålar och ser att det kommer att bli en stilla och ljum försommardag. Härligt!

Jag tassar ner till köket och ställer ett stort glas under kaffemaskinen, trycker på en knapp och går vidare in på toaletten. Ett par minuter senare sitter jag vid matbordet med en stor, skummig latte framför mig. Det är tyst. Jag slänger ett öga på kylen i rostfritt och funderar på om jag ska äta något. En stund senare tar jag fram fryst bröd som jag ställer in i ugnen, Lätta, Cheddar-ost och Emil-skinka.

Det välbekanta ljudet av att grannen fäster min morgontidning i dörrhandtaget får mig att resa mig. Det står inget särskilt i tidningen idag men jag bläddrar igenom den och läser lite medan jag njuter av det nygräddade brödet. Det hade varit gott med riktigt smör. När jag ätit klart och latteglaset är tomt sitter jag kvar en stund och bläddrar i tidningen innan jag plockar in i diskmaskinen och dukar undan maten.

Jag går in i badrummet, startar duschen, lägger fram en ren handduk och hänger av mig min tjocka morgonrock på mässingskroken. Den varma ångan slår emot mig när jag kliver in i duschen.



I mitt liv:


Jag vänder mig under täcket en gång till. Jag orkar inte, men jag vet att jag måste. Motvilligt kliver jag ur sängen och behåller täcket runt mig under tiden som jag drar på mig raggsockorna jag har fått av Lottas mamma för massor av år sedan. De är fortfarande jättevarma. Tur det, för golvet är skitkallt.

Jag slänger en snabb blick ut genom fönstret när jag går nerför trappan. Blötsnö. Björkarna lutar åt höger. Det betyder salta, klibbiga och råkalla vindar från havet. Någonstans i diset ser jag min bil. Is på rutorna. Hur kan det ens vara blötsnö och is på rutorna samtidigt, funderar jag medan jag snubblar över mina stålhättekängor i hallen på vägen till köket. Aj som fan.

Jag slår kaffesumpen från igår kväll ur perkulatorn, fyller den med vatten och häller i nytt kaffepulver. Lampan tänds när jag sätter i kontakten. När jag ett par minuter senare kommer tillbaka från toaletten möts jag i köket av doften av kaffe. Underbart - min stund! Jag ska precis sträcka mig efter limpan i skafferiet när jag hör hunden komma tassande.

Okej, gå ut med valpen först. Jag byter täcket jag haft runt mig mot morgonrocken (som faktiskt är en Pelle Vävare), kliver i stålhätteskorna och går ut. Det är för kallt och för blåsigt för att han ska vilja kissa på det vanliga stället. Jag går runt hörnet och där hittar han en plats i lä där det går att kissa i lugn och ro. Bajsa vill han inte. Jag ser brevlådan och tänker att jag för en gångs skull ska läsa tidningen redan på morgonen. Jag tar sats och går med ansiktet vänt bort från januarivinden klädd i min fladdrande morgonrock och mina stålhätteskor till brevlådan. När jag öppnar locket lossnar det och flyger iväg i vinden. Tidningen där nere är blöt av snöslask. Den får ligga kvar. Hundvalpen sitter vid dörren och skakar.


Jag går in och känner återigen doften av kaffe. Av med stålhätteskorna och på med raggsockorna igen. Underbara Lottas mamma som kan sticka så sköna sockar! Jag blir hungrig och dukar snabbt fram det mesta jag hittar. När jag har hällt upp kaffet i den största muggen jag har och fyllt upp med grädde brer jag min första macka; smör, ost och tomat med ringlad majonnäs över. Vaderna, som nyss varit nakna ute en januarimorgon börjar tina när jag brer min andra majonnäsmacka. Jag lider med alla människor som sitter stilla på sina jobb hela dagarna. Om de åt som jag gör skulle de få hjärtinfarkter varje halvår. Och jag som inte har missat majonnäs på frukostmackan sedan tonåren! Världen är orättvis. Fyra eller kanske fem mackor senare plockar jag undan och önskar mig än en gång en diskmaskin. Jag hinner inte diska nu, frukosten tog för lång tid. I vanlig ordning.


Jag hoppar snabbt in i duschen och är ute ett par minuter senare bara för att upptäcka att jag inte har någon handduk. De ligger i tvättmaskinen som jag glömde tömma igår kväll. På med morgonrocken igen då, man blir i alla fall torr. På väg ut från badrummet lyckas jag precis styra undan och hoppa över en hundbajs.


Jag förstår honom. Jag skulle inte heller vilja bajsa i snålblåst och tre minusgrader.