Ibland blir det inte som man tänkt sig

Jag tog ett lån på 119.000:- för en bil. Veckan efter gick jobbet i konkurs och jag blev arbetslös.

Jag skulle bara hälsa på. Jag blev anställd.

Jag skulle bara rida ut en sväng på en lugn häst. Innan jag kom tillbaka hade ryggkotorna roterat och jag blev utdömd som människa av universitetsläkarna.

Vi skulle åka till Tallin. Det blev Paris.

Jag skulle bara titta in på vägen förbi och stannade till morgonen därpå.

Jag sa upp lägenheten eftersom jag fått tag i ett hus att hyra. Ägaren till huset ångrade sig och bröt kontraktet. Lägenheten hade redan blivit uthyrd och jag fick flytta ut efter mindre än en månad.

Jag parkerade bilen för att gå in och hämta en kompis. När jag kom ut hade brandkåren just släckt bilen.

Jag skulle inte rida men gjorde det i alla fall, ramlade av, slogs medvetslös, tappade minnet, hamnade på sjukhus och träffade där min blivande. Han visade sig senare vara otrogen.

Jag skulle bara åka dit på studiebesök med eleverna. Jag flyttade dit.

Jag satte mig på tåget till Västerås men hamnade i Eskilstuna.

Jag parkerade bilen på en bra plats med gott om utrymme. Bilen blev påkörd.

Jag skulle få löneförhöjning. Det blev ett par tusenlappar mindre.

Jag skulle bara ta lite vin. Det blev en hejdlöst rolig krogrunda.



Slutsats: Ibland tar livet oväntade vändningar. Om det blir till det bättre eller det sämre vet man aldrig förrän efteråt. Det enda man kan göra är att försöka hänga med när det egna livet tar en oväntad vändning. Och försöka bestämma sig för vilka tåg man ska hoppa på och vilka man ska vinka av när de passerar. Helst i tid, annars kan man bli stående på perrongen resten av livet.

Det kanske i och för sig är en lugn och trygg tillvaro att stå på perrongen? Det kränger ju inte så mycket där som det gör på tåget. Jag låter nog ändå någon annan avgöra hur livet på perrongen är, för jag tycker om att åka tåg.

Nu ska jag springa efter ett tåg som nyss passerade. Jag är nyfiken på vad det kan finnas ombord!