En gång har jag slagit en människa av ilska. Han hade retat mig till vansinne under lång tid och det hela var som en reflex. Jag hann inte tänka. Jag fick dåligt samvete ögonblicket efter att jag hade slagit honom med handflatan över ryggen. En gång. Jag tror inte att jag någonsin gör om det och jag skulle inte tro att det räknas som dödssynden vrede. Däremot tror jag att de år som gick fram till ögonblicket då jag slog honom kan räknas som "en ängels tålamod".
Idag undrar jag om jag inte hade tjänat på att bli arg tidigare. Eller att mina ögon hade kunnat svartna någon gång. Någon jävla gång! Så att jag hade kunnat bli tagen på allvar någon gång emellanåt.
Vrede är en dödssynd och jag tror inte att jag bär på den.
Tror du?
Måste säga att jag gillar verkligen dina inlägg om synderna :)
SvaraRaderaRiktigt fyndigt skrivet
Man ska nog inte vänta för länge med att bli arg. Då kan man förhoppningsvis slippa komma upp i nivå "vrede".
SvaraRaderaGillar också tema-utvecklingen på bloggen!
Lotta