När jag ser en marsipangris i ett skyltfönster i adventstider drabbas jag av begär. När jag ser Totilas (ett osedvanligt fint hästskrälle) drabbas jag av begär och när jag känner doften av kaffe vid halv tre-tiden en eftermiddag blir jag närmast besatt.
Jag bara måste ha. Jag springer med trollbunden blick in i närmsta affär och köper en bit marsipan av godtyckligt slag och hetsäter den redan på vägen ut. Jag struntar i allt annat i hela världen och tittar på Totilas-klippet på YouTube en gång till och jag är beredd att göra nästan vad som helst för en halv kopp kaffe när koffeinbristshuvudvärken kommer smygande.
Begär är en dödssynd och jag bär på den.
Gör du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar