Dödssynd 1: Högmod

Jag antar att den som myntade uttrycket "högmod går före fall" egentligen menade "högmod föregår fall". Om inte är det riktigt illa.. Jag tror att andemeningen är att om man är högmodig så kommer man att falla. Och som bekant - enligt fysikens lagar - ju större höjd man faller från, desto mer slår man sig när man landar.

Högmod är för mig detsamma som att tro att man är förmer än andra, att man äger ett större människovärde än andra och i vissa fall kanske att man till och med har rätt till fler eller bättre förmåner. För mig är högmod främmande, jag känner inte så många högmodiga människor.

Jag kände några men de är raderade ur vänskapskretsen. Låt mig berätta om en av dem. Jag gör det med glimten i ögat, trots att mannen i fråga för evigt verkar vara fast i sitt högmod trots att han slog sig hårt den gången han föll. Han tycks vara envis. Han ägde ett företag som såg ganska framgångsrikt ut om man tittade på fasaden. Fina blommor stod vid entrén, alla anställda hade dyra kläder av exklusiva material och det fanns betydligt mer personal än vad som behövdes för att driva karusellen.

Det var det sista som fick mig att reagera och börja räkna. Plus och minus, det var inte så svårt. Jag gjorde ett litet överslag och kom fram till att kostnaderna i företaget borde överstiga intäkterna med ungefär 40%. Enkel matematik säger att bubblan spricker.

Jag ställde en fråga, fick ett luddigt svar, ställde en annan fråga och fick ett argt svar, frågade någon annan och råkade visst avslöja både den ena och det andra av bara farten. Den högmodige mannen jag nämnde (jag sparar hans namn för mig själv) hade visst skulder på 48 miljoner. D-mark. År 1998. Det motsvarade på den tiden ungefär en kvarts miljard svenska kronor.

Jag bara undrade varför allt vara så fint och påkostat fast han gick omkring och gnällde över dålig lönsamhet. Jag fick mitt svar, han fick skulderna offentliggjorda. Hoppsan.. Så det kan bli..

Fram till i somras hade jag inte träffat honom sedan dess, men i somras sprang vi alltså på varandra. Det första han gjorde var att tala om hur bra hans affärer går. Ett par minuter senare sprang jag på en av hans tidigare anställda. Han berättade att verksamheten hade försatts i konkurs (igen) under våren.

Högmod är en dödssynd och jag tror inte att jag bär på den.

Gör du?