När jag kommer hem till någon som har det väldigt fint så tänker jag ibland "åh, vad avundsjuk jag är, jag är äldre än han/hon/de och jag har inte hunnit göra ett så fint hem ännu. Jag måste prioritera det mer."
När jag kommer hem till någon som har lagat väldigt god mat så tänker jag ibland "åh, vad avundsjuk jag är, han/hon är så duktig. Jag måste verkligen lära mig att laga roligare/finare/hälsosammare/mer exotisk mat."
När jag går en promenad i stan med någon som är väldigt modemedveten tänker jag ibland "åh, vad avundsjuk jag är, han/hon har alltid koll på det senaste. Jag måste verkligen sätta mig in i modevärlden mer."
Exemplen är många men jag orkar inte skriva alla här. Jag tror att du fattar ändå. Om man plockar russinen från alla man känner och sedan vill vara likadan som alla ihopplockade russin tillsammans - samtidigt - blir det inte lätt att vara kaka (förlåt...människa).
Rannsakar jag mig själv så märker jag att jag tycker om att ha ett fint hem men jag prioriterar inte ett soffbord i massivt körsbär. Min huggkubbe fungerar utmärkt som soffbord, den är absolut ensam i sitt slag och jag tycker dessutom om den. Utomhuslampan från IKEA som kostade 795:- är fin i taket i mitt vardagsrum och jag vore inte lyckligare av en italiensk designad krona för åtta tusenlappar. Min köttfärssås är god och uppskattad av de som har ätit den. Jag känner inget behov av att kunna sesamfrömarinera färska kinesiska jätteräkor och röka dem över rätt träslag. Jag trivs i de kläder jag har och jag är inte så piffigt lagd att jag skulle orka hålla reda på vilka modedetaljer som mest sannolikt kommer att vara hetast kommande höst.
Jag känner ett sting av avund där och då, när jag ser någon annans hem, när jag äter någon annans mat och när jag ser en piffig kompis. Sedan är den borta.
Avund är en dödssynd och jag slåss mot den ibland.
Gör du?
Har du hört Wille Crawfords låt Samma typ annorlunda saker? En strof lyder:
SvaraRaderaAlla vill ha annorlunda saker, vara lite udda på ett likadant sätt.
Det tycker jag summerar ihop det du skrev. Alla vill men ingen vågar sticka ut. Därför slutar det med att alla gör likadant.
/Jocke
Avund är väl roten till den osäkerhet som gör att vi jämför oss med varandra, precis som du skriver. Att jämföra sig är ett effektivt sätt att bli olycklig på. Det finns bara en väg som är rätt för mig, och det är min. Alla andra vägar leder vilse. Att lära mig gå den, är något av det viktigaste jag har att fokusera på. Det finns så många, som tycker och gör på olika sätt, eller på ungefär samma sätt. Gör jag på mitt sätt, riskerar jag att mötas av frågor. Det är upp till mig att välja hur jag förhåller mig till andras frågor och åsikter om min väg. Det enda fruktbara är att se att de talar om den osäkerhet de själva känner inför att gå sin egen väg och tänka utanför ramarna, eller att se det som nyfikenhet.
SvaraRaderaJa, avundens dödssynd finns hos den. Den kan föra mig långt bort från mig själv eller erbjuda otaliga möjligheter att återigen beträda den väg som är min.
Kärlek!
Evalotta