Jag har varit så fattig att jag tvingats mäta den sista limpan för att veta hur många centimetrar bröd jag har råd att äta per dag fram till nästa löneutbetalning. Jag har levt i en värld där man går ner några kilo i vikt i slutet av varje månad. Jag har gått någon dryg halvmil i snöslask och underkylt regn varje arbetsdag för att slippa betala de sista kronorna för bussen. Jag har gått en dryg mil till jobbet istället för att cykla när jag fått punktering eftersom det inte fanns pengar att laga punkteringen för innan lönen kommit igen. Jag har sålt skor för att ha råd att köpa kläder. Jag har bott i en betongbunker.
Jag har också levt i en värld som är motsatsen. Jag fick bl.a. en ny bil för att fira att jag hade jobbat en månad på ett ställe. Jämför det med en guldklocka för lång och trogen tjänst efter 25 år! Jag har gått på fina restauranger varje fredag, fått dyra presenter, kunnat köpa det mesta jag velat ha, gått klädd i dyra kläder...
Nu lever jag i ett mellanting och trivs bättre här än i någon av de andra världarna. Men. Jag vill ha en tv. Jag är 32 år gammal och äger ingen tv. Är jag girig om jag vill det?
Girighet är en dödssynd och jag vet inte om jag bär på den.
Vet du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar