Tur i oturen

Idag när jag var på väg hem i min franska vägbula (läs Citroën C3) så mötte jag plogbilen. Inget konstigt med det, men då lade halvljuset av. Om man kör bil i mörker så ser man inte så mycket när halvljuset lägger av. Det blir liksom alldeles svart. Otur.

Jag slog på helljuset. Om man kör bil när det snöar A4-papper så ser man inte så mycket i helljus. Det blir liksom alldeles vitt. Otur.

Om man inte ser något när man kör bil och man vet att man snart ska möta plogbilen så bromsar man och håller till höger. Där finns oftast ett dike. Otur.

Om man kör bil och hamnar i diket så slår man på bilens varningsblinkers och går ut och tittar efter om man kan hitta någon form av lösning på sitt lilla problem. Det gjorde jag. Min bil driver på höger fram. Höger fram hängde i luften över diket - eller rättare sagt var omringat av lössnö som fyllde diket. Otur.

Om man står vid sin bil med varningsblinkers på och inte hittar någon bra lösning på sitt lilla problem så kan man ringa till någon som har en stor, tung och fyrhjulsdriven bil. Jag tog upp telefonen och slog numret till Gunnar. Då tog batteriet i telefonen slut. Otur.

Om man står vid sin hjälplösa bil och behöver draghjälp men inte kan ringa så kan man försöka stoppa någon annan bilist och be denne om hjälp. Det var ingen som stannade när jag vinkade. (Det kan kanske bero på att jag inte hade någon ficklampa att vifta med.) Otur.

Till slut stannade en bilist och frågade om jag behövde hjälp så jag bad att få låna en telefon för att försöka ringa Gunnar igen. Tur!

När jag hade slagit halva numret stannade en bil till bakom min bil. Den såg hyfsat stor ut så jag tänkte att den kanske skulle kunna dra upp min lilla vägbula ur diket. Jag var i och för sig inte helt säker på hur stor den egentligen var för den hade helljuset på så jag blev lite bländad. Då slog den nyanlända bilen av helljuset och på blåljuset. Polisen! Tur!

Jag lämnade tillbaka den lånade telefonen och tackade för omtanken. Två poliser kom ut ur sin bil och frågade vad som hänt. Jag berättade om halvljuset, plogbilen och diket. De lovade att försöka dra upp mig, så vi började leta i deras bil efter en bogserlina. Vi hittade en. Tur!

Den franska vägbulan kanade en bit på underredet, polisbilen spann, bulan kanade en bit till...och så kom jag och bulan upp på vägen! Tur!

Linan kopplades av och poliserna åkte utan att säga något om att jag skulle köra hela vägen hem med bara helljus. De var nog inte trafikpoliser. Tur!

Jag vet inte om något är trasigt under bilen. Den kom upp och den tog mig hem, det fick räcka för idag. Imorgon när dagsljuset uppenbarar sig ska jag titta närmare på den. Den ska ändå åka en sväng till verkstaden imorgon eftersom den behöver få sina halvljus återupplivade. Jag kan inte ens byta lampor på den själv eftersom mina fingrar är tjockare än sugrör. Sugrör är nämligen ungefär vad som får plats där man ska sticka in händerna för att byta lampa. Otur.

..................................................................................

Ja, Joakim, jag vet...

Telefonen vars batteri tog slut var en iPhone och din fantastiska X1:a hade förmodligen aldrig övergivit dig på det sättet. Och ja, hade samma iPhone haft batteri så hade jag kunnat använda ficklamps-applikationen för att stoppa andra bilar med. Detta är å andra sidan det enda misstag min iPhone har gjort så jag kan bjuda på det.