Tävling på kul

Jag tror aldrig att det har hänt förut att jag varit med i en så kallad konsumenttävling, men nu har jag lämnat en idé till reklamfilm för Red Bull.

Vad man kan vinna (om man vinner något?) har jag ingen aning om. En årsförbrukning av Red Bull kanske? I så fall ska jag ge bort den till två av mina kollegor eftersom de inte är vuxna nog att dricka kaffe. De blir nog jätteglada i så fall.

Man kan rösta på vilket bidrag man tycker är bäst. Jag antar att någon form av jury antingen bestämmer vilket bidrag som vinner, eller så har Red Bull sparat in kostnaden för både reklammakarna och jurymedlemmarna och låter rösterna på hemsidan bestämma.

Vill du rösta så gör det på det bidrag du tycker bäst om. Att rösta på mitt bidrag lönar sig inte om din tanke var att smöra och på så sätt tillskansa dig någon form av fördelar. Bara så att du vet!

Detta är länken jag fick med när jag gjorde tävlingen, klicka om du vill..

Framtidsbil eller bilframtid?

Det är kännt sedan länge att det går trögt för Saab. Emellanåt får man information om att en ny rekonstruktion är på gång, att någon mer potentiell köpare har dykt upp eller att någon annan smart lösning läggs fram.

General Motors äger Saab och har nu visat sig vara villiga att hjälpa Saab över tröskeln, tillbaka in i de konkurrenskraftigas värld. Jag tyckte det lät konstigt redan första gången jag hörde det. Jag trodde nämligen att GM en gång köpte Saab för att göra Saab konkurrenskraftigt på marknaden och att man nu hade misslyckats.

Om Saab räddas från konkurs så kommer den Svenska idyllen Trollhättan att fortsätta snurra, barnen där kommer att fortsätta växa upp i trygghet utan att behöva känna av föröldrarnas oro över ekonomin, småföretagen som ägs av andra än Saab kommer att gå bra liksom alla underleverantörer till Saab och livet kommer att vara ganska oförändrat för de flesta. Det vore bra.

Nu visar det sig att det går dåligt för GM. GM har fått 19,4 miljarder dollar av den amerikanska staten för att hållas vid liv. Nu närmar sig gränsen för hur mycket pengar USA kan pumpa in i ett egentligen redan konkursdrabbat företag. Idag ska förhandlingar hållas om GMs framtid. Företagsledningen ska presentera ett förslag för hur GM ska komma på fötter igen. Jag skulle tro att Saab inte är med i det förslaget..

Opel - det tyska bilmärket - är även det konkursmässigt. Opel ägs av GM.

Hur det här ska fortsätta vet ju ingen, men jag kan inte påstå att det ser lovande ut. Den andra stora ägaren i bilvärlden är Ford. Därifrån kommer inga tecken på skral ekonomi, fast det betyder ingenting. I förrgår märktes inga tecken på att GM hade ansträngd ekonomi. Igår talades det om att företaget är konkursmässigt.

En masskonkurs i bilindustrin skulle vara enormt förödande för miljarder människor. Det vore ett fruktansvärt bakslag för industrisamhället och det skulle få följdeffekter som ingen vill tänka på.

Jag tänker redan steget längre. Om ALLA bilmärken går i konkurs - vad händer då? Vad händer med värdet på begagnade bilar om alla nytillverkade försvinner från marknaden? Hur mycket kommer det att kosta att försäkra sin bil om bilar blir hårdvaluta? Kommer bilmekaniker att vara samhällets högst avlönade?

Hur kommer miljön att må när ingen vill slita på sin bil i onödan eftersom den måste räcka i många fler år än tidigare?

En blygsam idé

Idén om hur man kan lösa problemet med koldioxidöverskottet snabbare än genom att bara sluta använda fossila bränslen går ut på att alla kemiska reaktioner kan gå åt två håll. Det ena hållet ger energi, det andra tar energi. Ett kemiskt exempel:

C + O2 = CO2 + energi (eller omvänt) CO2 + energi = C + O2

Alltså: när kol (C) och syre (O2) reagerar med varandra och blir koldioxid (CO2) blir det energi över. Den energin är den som får oss att hålla kroppsvärmen, bilen att rulla framåt och vattnet att koka. För att reaktionen ska gå omvänd väg krävs att man istället tillsätter energi. I växterna sker detta hela tiden. Solen tillsätter energi och växterna delar upp koldioxiden i syre och kol.

Min idé består av att man gör samma sak som växterna redan gör. Sedan sätter man ihop det man har skapat med alla andra ämnen som finns i olja och kol (och det fåtal andra fossila bränslen som har använts genom tiderna). Slutligen stoppar man ner alltihop några kilometer under markytan i ett förseglat bergsrum.

Tror du inte att det går? HA!!

Känner du igen följande påståenden?

1. Det går inte att stjäla Mona Lisa.
2. Människor kan inte flyga.
3. Man kan inte leva utanför jordens atmosfär.
4. Bara naturen kan skapa diamanter.
5. Rödvinsfläckar går inte bort.
6. Ljus kan inte krökas.

Vad tror du nu då? Tror du att det är ogenomförbart eller bara svårt? Tror du att det kommer att hända?

Kom ihåg att jag skrev detta en gång.

Koldioxid=en kol och två syre

Jag har funderat ett litet tag på det här med koldioxid - den omtalade växthusgasen. Jag vet en del om koldioxid - inte mycket, men en del. Man andas in syre och ut koldioxid, t.ex. Det är för att syre gör att energi kan frigöras genom förbränning, exempelvis i en människas muskler. På samma sätt behövs syre för all form av förbränning, exempelvis i bensinmotorer, i stearinljus och i lägereldar.

Till skillnad mot vad många tror är koldioxid inte en farlig gas. En koldioxidmolekyl består av en kolatom och två syreatomer och får då den kemiska beteckningen CO2. En människa tål en lite förhöjd halt av koldioxid vid inandning. Det värsta som händer om du får lite för hög halt av koldioxid i din kropp är att du får mjölksyra i musklerna. Det får du t.ex.om du anstränger dig mer än vad du egentligen har kondition för. Det beror på att dina muskler gör av med mer syre än vad du andas in. Om du står stilla en stund så avtar mjölksyran. Det beror på att du får i dig mer syre än vad du gör av med när du står stilla.

Nu har jag klargjort vad som händer om man får i sig lite för mycket koldioxid. Dags att tala om vad som händer om man får i sig mycket för mycket koldioxid. Man kvävs.

Kvävs?? tänker du nu, eller hur? Ja, det är sant - man kvävs! Lungorna har nämligen ingen nämnvärd användning av syret du andas in. Det är musklerna, tarmarna, hjärtat och alla andra organ i kroppen som behöver syret. Lungorna gör bara av med en liten del av det. Syret du andas in åker en vända runt i kroppen via blodet och reagerar med (fäster sig vid) kolatomer. Denna kemiska reaktion gör att du får energi som du kan använda till att springa, utvinna näring ur maten och hålla din kroppstemperatur. Sedan åker kol/syre-blandningen (koldioxiden) tillbaka till lungorna och du andas ut.

Nu behöver du inte få dåligt samvete för att du andas och därmed släpper ut koldioxid i atmosfären. Detta eftersom den koldioxid du andas ut tillhör det naturliga kretsloppet. Din utandningsluft kommer växterna tillhanda när de med solens hjälp - via fotosyntes - delar upp koldioxiden i syre (som åker ut i luften) och kol (som fastnar i växternas blad).

Olja innehåller stora mängder kol som för länge, länge sedan har lämnat det naturliga kretsloppet och blivit bundet i marken. När det skedde sjönk kol- och koldioxidhalten i jordens atmosför och syrehalten steg. Det var väldigt länge sedan, långt innan människorna fanns på jorden. På den tiden härskade föregångarna till dinosaurierna på jordens yta. De behövde mindre syre än vad vi gör. Vi hade inte kunnat leva då, för vi hade kvävts och dinosauriernas föregångare skulle inte överleva på jordens yta idag eftersom deras celler i så fall skulle explodera av syreöverskottet.

När mänskligheten nu har släppt ut så mycket kol, som sedan reagerat med syret i luften (och därmed "stulit" vårt syre) kan man säga att det har lett till att jorden lider av mjölksyra. Om utvecklingen fortsätter på det här sättet kommer jorden som vi känner den idag att kvävas. Jorden kommer inte att upphöra att existera, men de livsformer som finns på den idag; de som behöver en syrehalt på runt 21 %, kommer inte att kunna leva kvar.

Mina kemikunskaper sträcker sig aningen längre än så här och jag har en liten blygsam idé om hur man ska kunna vända trenden med koldioxiden. Inte bara få förstörelsen att avstanna alltså, utan att verkligen vända utvecklingen åt motsatt håll så att koldioxidhalten sjunker och syrehalten stiger. Min idé kommer dessvärre att kräva stora resurser i form av forskning och för konstruktion av gigantiska maskiner. Exakt hur den här vändningen ska gå till kommer jag att försöka förklara i ett senare inlägg. Välkommen åter!

Bonusfamiljer

Tänk dig detta:

Två systrar; Anita och Beatrice, lär känna två bröder; Christer och David. Anita och Christer gifter sig och får en dotter; Erika. Beatrice och David gifter sig och får en son; Fredrik. Erika och Fredrik blir då kusiner på både mammans och pappans sida.

Båda föräldraparen skiljer sig några år senare. Ytterligare ett par år senare träffas de igen. Den här gången blir Anita och David kära i varandra medan Beatrice och Christer fattar tycke för varandra. Det hela leder såsmåningom till bröllop och ett barn i varje äktenskap. Anita och David får en son; Gustav. Beatrice och Christer får en dotter; Henrietta.

Som det ser ut nu har varje barn i denna multifamilj två halvsyskon och en kusin, men inga helsyskon. Kusinen är för alla barn kusin på två håll, d.v.s. barn till både mammans och pappans syskon.

Låt säga att även dessa två äktenskap går i kras och att tre av föräldrarna i denna multifamilj den här gången träffar en ny man/kvinna, som inte redan är inblandad i multifamiljen sedan tidigare och att det i vart och ett av dessa tre nya förhållanden föds ett barn. Beatrice träffar mannen Inge och får dottern Jenny. Anita träffar mannen Karl och får dottern Linda och Christer träffar kvinnan Margareta och får sonen Niklas.

Vid det här laget har tre av föräldrarna tre barn med tre olika partners. Ett annat sätt att åskådliggöra detta på är att det har krävts sju vuxna för att skaffa sju barn. Man kan också säga att varje barn i genomsnitt har 2,86 halvsyskon.

Va'? Varför jag skriver om detta, jag som är uppväxt i en kärnfamilj?

Jo, för att jag känner familjen i texten ovan - jag har bara fingerat namnen.

Ketchup och väntan

Jag kan bara notera att det finns två saker som ständigt återkommer i mitt liv; två förutsättningar som kan tyckas vara förbannelsen av den ena halvan Östmark (den andra halvan av samma själ bor i Nyköping och lever ett - så vitt jag vet - betydligt lugnare liv).

Det ena är ketchupeffekten. Den behöver ingen vidare presentation.

Det andra är väntan på andras ageranden.

Jag har inte bestämt mig för om jag tycker att det här med väntan är bra, dåligt eller likgiltigt. Jag bara konstaterar att så är fallet - att mitt liv ibland stannar upp och tvingar mig att bli sittande i just väntan.

Det kan i och för sig kännas tråkigt ibland att inte kunna jobba vidare i ett visst ärende för att någon annans beslut inte är taget. I vanliga fall lämnar jag det ärendet åt sidan tills jag fått beslutet jag väntat på och jobbar under tiden vidare med något annat. Ibland går det inte att göra något annat istället. Sisådär vart femte år ungefär blir det som det är nu; av alla projekt jag har igång parallellt stannar samtliga av på en gång. Det är lite som att befinna sig i stormens öga. Det är kav lugnt och ont om syre där jag står och runt mig flyger prylar åt alla håll. Prylar som någon annan har kastat och som någon annan måste fånga.

Återigen befinner jag mig i en situation där jag är klar med alla mina åtaganden. Alla beräkningar är klara, besluten fattade, förberedelserna gjorda och jag står med gummidojorna i startblocken... och väntar... på att de andra ska bli klara.

Just för tillfället väntar jag bl.a. på:

• fjolårets årsbokslut för en ekonomisk förening
• att en chefsredaktör ska komma hem från Filippinerna
• fjolårets årsbokslut för ett aktiebolag
• Skatteverkets beslut
• att propositioner för norska junitävlingarna ska komma ut
• bygglov
• att en hantverkare ska komma hem från Uppland
• att en man ska bestämma sig för om hans livsverk är avslutat och kan säljas eller ej
• att en annan man ska svälja sin stolthet och låta mig göra det förbannade provet någon gång - jag har väntat sedan våren 1994
• att en valberedning ska komma överens.

Nu slår mig tanken att det egentligen är en kombination av ketchupförbannelsen och väntanförbannelsen som pågår just nu; ketchup är ju samma sak som "allt på en gång" medan väntan är samma sak som "kreativ stiltje".

Just nu pågår kreativ stiltje överallt på en gång.

Se mellan fingrarna

Igår var det final i Eurovision song contest. Jag får nog hålla med den stora massan och säga att rätt låt vann. Den var bäst av de som framfördes, så enkelt är det. Den fick dessutom (om jag begrep det hela på rätt sätt) den högsta vinnarpoängen någonsin; hela 397 poäng. Det gamla rekordet låg visst på 268 poäng. Alltså tog sig Norges nya stolthet och flickdröm in i hela Europas hjärtan med drygt 48 procent bättre resultat än någon tidigare gjort. Beundransvärt!!

Trots denna bedrift är det inte det norska bidraget som imponerar mest på mig. Det är det Israels bidrag som gör. Eller... Nej, förresten... Det är de internationella domarna som avgör om ett bidrag uppfyller alla regler eller inte som imponerar mest på mig. Alltså de som avgör om ett bidrag överhuvudtaget är berättigat att delta eller inte.

Enligt reglerna får inga politiska, kommersiella eller diskriminerande budskap framföras i de olika ländernas bidrag. Israels bidrag hette "There must be another way" och framfördes av en duo bestående av två kvinnor: en kristen palestinska med israeliskt medborgarskap och en judinna av jemenitiskt ursprung (läs mer). Jag tror att domarna såg mellan fingrarna med just det här bidraget. Eller så var alla på toaletten samtidigt när Israels bidrag togs upp till diskussion. Tack och lov, för det är på tiden att folket i detta multireligiösa centrum får säga sitt. De har just talat. Tydligt.

Nyligen läste jag någonstans - jag minns tyvärr inte var - om en skola i Israel. Jag vill minnas att den drivs av FN i samarbete med någon annan instans/organisation. Det fanns tillräckligt med resurser för att driva en skola, inte två. I detta område finns judiska, arabiska, israeliska och palestinska familjer. Och en skola. Som förälder till ett barn i ett krigsdrabbat land med tveksam skolplikt tvingas man alltså välja: skicka sitt barn till skolan tillsammans med barn från andra etniska grupper eller låta sitt barn vara obildad analfabet i det land som har flest nobelpristagare i hela världen.

Inte en enda förälder höll sitt barn hemma.

Svininfluensa och andra smittor

Jag ägnar den första halvan av detta inlägg åt svininfluensan och den andra halvan åt andra smittor, tänkte jag.

Svininfluensan är säkert hemsk - jag är faktiskt inte så insatt. Jag reagerade häromdagen (nej, Joakim reagerade och gjorde mig uppmärksam) på att mexikanarna verkar vara känsligare än andra. I Göteborgs-Postens reportage igår stod att 2 446 fall i Mexiko har lett till 60 dödsfall medan 4 298 smittade i USA har lett till 3 dödsfall.

Det jag egentligen tänkte ta upp om just det här med svininfluensan har inte med smittan att göra utan om uppfinningsrikedom och - förmodligen - viljan att göra pengar på folkets tro. Jag låter bilderna tala för sig själva. Observera domännamnet; alltid beläget på en blogspot.com och alltid innehållande ordet pharmacy. Den första bilden visar pop-up-fönstret som jag först möts av. Efter att ha valt "avbryt" får jag se resten.

"Do you want to protect yourself and your family from the Swine flu?"

Jaså, säger du det? Du tycker att de ser lika ut? Du menar att man får se samma sak på flera olika sidor? Tja...blogspot är gratis och man kan skriva om vad man vill. Gratis marknadsföring av en produkt som man vill prångla på folk i en svår tid, t.ex. Eller är det någon som tror på att man kan få fungerande "Real protection from the Swine Flu" för 7,32€ per piller?

7,32€ = 78 SEK...

Utöver ovanstående bilder poppade det upp tolv(!) sidor till med ordet "pharmacy" i när jag satt och väntade på inloggningsskärmen på blogger.com (där denna blogg ligger). Jag fascineras av människors uppfinningsrikedom i lågkonjunktur. Kanske ser denna någon som gör alla dessa sidor svininfluensan som en skänk från ovan när han eller hon nyss mist jobbet pga konjunkturen? Om en av tusen nappar kan det nog bli en mindre förmögenhet. Särskilt om det inte finns några piller och man betalar i förskott med kort över nätet.

Så över till andra smittor (läses med nyhetsankarröst).

Jag tycker mig märka att humör smittar. Det är väl knappast någon nyhet egentligen, det finns t.o.m. publicerade forskningsresultat som visar att ett leende och gott humör är det som smittar effektivast mellan människor när det gäller sinnesstämningar. Min tanke var att ägna några rader åt bitterhet. Det är en stämning/känsla som inte talas om särskilt ofta och jag vill börja med att förklara min egen tolkning av vad bitterhet är:

"Bitterhet är missunnsamhet

som uppstår hos en person som misslyckats med något.

Den personen önskar att andra som vill göra samma sak

också ska misslyckas."

Det är nog som svag självkänsla ungefär; om någon har misslyckats med något kan bara en annan persons värre misslyckande få den förste att känna sig mer värd. Detta trots att personligt värde ju inte har något med prestation att göra. Exempel: X och Y är två personer med svag självkänsla. X har misslyckats med något som Y snart ska prova på. X bli bitter och talar då om för Y att Y inte har förutsättningar för att klara uppgiften. Y får sämre tro på sig själv, blir ledsen och kanske försvarar sig med att säga att X förberedde sig för dåligt och därför misslyckades. X tar illa vid sig och tror att kritiken om förberedelserna är ett personligt påhopp. X försvarar sig tillbaka med att påstå att Y minsann inte heller brukar förbereda sig.

Så kan det fortgå tills ett fullt utvecklat bråk är igång. Det bästa som kan hända i ett sådant fall tycks vara att Y också misslyckas med uppgiften, ty det verkar vara den enda chansen att få X och Y att förstå att det är lika mycket värda. Dessvärre leder det till att de båda i så fall tror att de är lika lite värda istället för att se att de är lika mycket värda som alla andra och att misslyckandet inte alls har med det personliga värdet att göra.

Bitterhet är lömsk för den tenderar att växa istället för att försvagas. Min tro på det hela är att det bästa är att dela på folk som skapar bitterhet i varandras närvaro. Dessa människor verkar inte alltid se det själva - kanske definierar de sig själva genom att hela tiden jämföra sig med sin "kompis" , då troligen i hopp om att över tid vara aningen bättre mätt i prestation.

Var vaksam inför detta beteende, vänner! Det är ett fördärv att trilla dit och vi är alla värda något mycket bättre än fördärv - inte sant?

Tips i myggtider!

Jag hörde på radion sent en kväll i veckan att det är den mänskliga frustrationen, irritationen och behovet av att uttrycka ilska som gör att vi slår ihjäl myggor som suger blod ur oss. Det är nämligen så att om man t.ex. har en kollega som sagt något dumt nyligen eller om man har haft ett gräl vid frukostbordet så uppstår ett behov av att utagera denna uppdämda ilska på någon annan/något annat. Då ligger myggorna risigt till!

Om man är en rationell människa som handlar för att behöva utstå mindre lidande i framtiden så borde man istället låta myggan suga klart och flyga iväg, enligt reportaget i radio. Gör man så så injiceras minsta möjliga mängd gift i huden och dessutom kan man glädjas över att just den myggan aldrig mer kommer att besvära någon människa. Så solidariskt!

Jag vet mer än så! Jag vet att det bara är myggor av honkön som suger blod och när en mygga har sugit klart så använder hon blodet för att försörja sina ägg med näring. Det faktum att hon får suga klart gör att hon kan reproducera sig och få kanske hundra avkommor. Om du tycker att det ger dig mer eller mindre lidande i framtiden om du nu gynnar myggornas avel får du avgöra själv. Jag lägger mig inte i.

För att fortsätta resonemanget om den uppdämda ilskan vill jag ställa en fråga till reportern/journalisten (beroende på vem av dem det var som uttryckte att det är bättre att låta myggan suga klart) i radion:

"Om myggan får suga klart, vart ska man då rikta sin uppdämda ilska?"

Jag menar...folk kommer att fortsätta bråka vid frukostbordet emellanåt. Arbetskamrater kommer att fortsätta säga något dumt ibland och ilska kommer att dämmas upp. Sådana saker "skapar ett behov av att utagera..." enligt samma reportage (se ovan).

Jag får inte riktigt ihop det här. Vad handlade programmet om egentligen? Konflikter vid frukostbordet och på arbetsplatser? Människors uppdämda ilska? Myggornas roll i samhället?

Jag ska nog välja en annan kanal nästa gång jag kör hem sent på kvällen.

Svära i ridhuset?

Idag använde jag fula ord på jobbet. Jag svor med den starka ridlärarrösten inför en grupp II och med läktaren full av föräldrar och andra åskådare.

Jag sa "...jag blir heligt förbannad..." halvvägs in på lektionen och jag avslutade lektionen med "...ni red förbannat bra..." Så bra som de red idag har jag aldrig sett dem rida förut. Jag hoppas verkligen att det inte berodde på mina fula ord, för jag vill inte behöva använda sådana ord när jag jobbar.

Jag slogs av tanken på mitt inlägg för några dagar sedan; "svära i media?" där jag bl.a. påpekade att man kan använda fula ord för att ge lite mer tryck åt ett påstående. I det här fallet använde jag uttrycket för att minimera risken för olyckor. Ryttarna slarvade med en säkerhetsdetalj(visserligen bara lite, men jag vet vad det kan leda till) och jag svor för att jag skulle vara helt säker på att inga liknande slarvfel skulle leda till svåra olyckor. Resten av lektionen kunde jag ägna år konstruktiv ridundervisning - och jösses som de red sedan!!

Undrar just om jag får sparken nu..




Jaså - undrar du hur illa det kan gå på grund av lite slarv? Du menar hur illa det kan vara och måste man som vuxen verkligen ta i så hårt att man inför ungdomar tar till sådana medel? Kan det gå så illa för att man har slarvat lite så att det är värt att riskera hela det genom åratal uppbyggda förtroendet på ett ögonblick? Att man försämrar sin plats som förebild för dessa känsliga individer?

Ja, det är värt det. Tjejen som gjorde samma slarvfel på en ridbana utanför Västerås hösten 1995 dog.

Är du blåst?

Jag tycker om att samhället vi lever i till stor del är baserat på att människor är ärliga.

Man låter en olåst bil med nyckeln i tändningslåset stå kvar, man ropar om någon glömmer att ta med något från kassan i affären och man hjälper en människa från ett främmande land att växla pengar utan att blåsa personen i fråga.

Jag minns att jag som barn blev väldigt besviken om någon var oärlig mot mig. Jag blev förresten besviken även om någon var oärlig mot någon annan än mig. Så tror jag att det är för de flesta barn; de gråter om kompisen ramlar och slår sig, skäms om ett syskon gjort något dumt och ber om ursäkt för att de gjort samma dumma sak en gång för länge sedan när ingen såg.

Som vuxen har man hunnit vara med om situationer som oärliga människor har skapat eller präglat. Jag har blivit lurad på pengar, blåst på muntliga kontrakt och jag har blivit ljugen rakt upp i ansiktet ett flertal gånger. Det gör ont i själen. Det vet alla som har varit med om det.

Ska jag gräma mig över detta eller ska jag bara acceptera att det har hänt och titta framåt? Om jag grämer mig över det finns en risk att jag blir bitter och grinig och att jag tappar förtroendet för människan som art. Det verkar inte så kul. Om jag bara accepterar att det har hänt och tittar framåt utan att tänka mig för är nog risken ganska stor att jag går på samma blåsning igen. Och igen. Det verkar inte heller så kul.

Så hur ska man göra då? För lurad blir man ju emellanåt - det faktumet är bara att acceptera. Allt annat vore förnekelse. Man kanske ska prova med att ställa sig frågan varför människor i vissa situationer är oärliga? Eller kanske ska man ställa sig frågan varför vissa människor är oärliga oftare än andra? Det kanske inte ens lönar sig att ställa frågan? För vad skulle det tjäna till om det inte finns någon som kan svara? Och om någon har ett svar - är det då angenämt att höra?

Hursomhelst.. Man blir drabbad av oärlighet, så enkelt är det. Jag tror att man gör bäst i att reflektera över vad det var som gjorde att man blev blåst, för då kan man använda den kunskapen nästa gång en liknande situation uppstår och därmed förhindra att bli blåst igen. Smart va'? Ungefär som kunskapen man fick med sig från skolan. Den använder man dagligen för att klara sig så bra som möjligt genom livet.

Det är klart att det vore roligt att leva i ett samhälle där alla, alltid, i alla situationer, vore ärliga, men riktigt så bra är det inte i den krassa verkligheten. Och det är den jag lever i. Istället befinner jag mig i en verklighet där jag tvingas inse att jag kommer att bli lurad - igen.

Har du funderat på vilket som vore det bästa sättet för dig att agera nästa gång du blir grundlurad? Jag har i alla fall bestämt mig för att inte slösa energi på att vara bitter eller grinig. Jag har för mycket annat att göra. Annat som är mycket roligare.

Så det så.

Ett enkelt sätt

När jag var liten fick man ibland små knappar i skolan. Antagligen heter de något annat nuförtiden, troligen något amerikaniserat - är det det som kallas pins, kanske? Jag tror att själva konceptet med att bära knappar på kläderna kom under 70-talet, fick ett uppsving i mitten av 80-talet, självdog under 90-talet för att nu återuppstå. Att bära de här knapparna är ett enkelt sätt att visa vad man står för och vad man stöttar genom ett ekonomiskt bidrag. Det som hjälper direkt är naturligtvis pengarna man betalar för att få prylen, men det som gör en skillnad i samhällets inställning det faktum att man bär den. Ju fler som ser den, desto fler vill ha en och desto mer pengar kommer forskningen och hjälporganisationerna tillhanda.

En av de jag minns tydligast var den lilla plasthanden med texten "RÖR INTE MIN KOMPIS". Den kampanjen handlade om att man skulle behandla och värdera alla lika. Jag var för liten då för att märka om det gjorde någon egentlig skillnad, men pratet runt kampanjen var det första som fick mig att bli medveten om att det finns människor som gör andra illa för att de skiljer sig från det egna utseendet, sättet eller språket. Jag tror att det var likadant för andra i min skola. Symbolen är högaktuell idag för alla som vill opponera sig mot politisk främlingsfientlighet.


Den mest uppmärksammade symbolen de senaste åren har varit Rosa Bandet, en symbol för främjande av forskning kring bröstcancer.

Det här är en lite mindre känd symbol. Den finns att köpa hos bl.a. Euroflorist och intäkterna går till Hjärt-Lungfondens forskning kring barns hjärtsjukdomar.

Den sista symbolen jag tar upp tillhör en välkänd kultur för varje svensk; Majblomman. Men hur många vet vad pengarna går till? Intäkterna från barnens försäljning, som förra året uppgick till 24 miljoner (!) kronor gav många barn möjlighet att få ägna sig åt en hobby, åka med på skolresan, få en cykel eller nya vinterskor.

Visst kommer du väl också att skaffa dig minst en ny nål den kommande månaden?

Svära i media?

Jag hörde en diskussion i radioetern igår eftermiddag. Det hela handlade om huruvida det är okej att använda svordomar i radio och tv eller ej. Folk ringde in och tyckte än det ena, än det andra. Någon av dem som ringde svor en kilometerlång ramsa bara för att visa att det går att svära i radio (som om någon trodde att det inte skulle vara fysiskt genomförbart).

Det diskuterades olika lösningar på problemet, bl.a:

• USA:s piiiip-variant så fort någon säger något fult (svårt i direktsändning)
• Tvinga journalister att använda ett vårdat språk via förbehåll i anställningsavtal (är en svordom = sparken och vad säger facket i så fall?)
• Liberalisera fullständigt och låta all världens svordomar cirkulera fritt (dåligt för småbarnsföräldrar som försöker lära sina barn ett anständigt och nyanserat språk).
• Låta det vara som det är nu, dvs det händer ibland att någon svär för att ge lite extra tryck åt en fras eller tyckande.

Jag kan inte låta bli att tänka på Robert Aschberg. Han är ju en både prisbelönt och eftertraktad journalist vars tv-program alltid haft höga tittarsiffror. Detta trots att han har en osedvanligt hög frekvens av fula ord i sitt vokabulär. Jag köper helt enkelt inte det gamla uttjänta argumentet "att svära är bara ett bevis på magert ordförråd".

I så fall hade Robert Aschberg inte kunnat prata överhuvudtaget.

Lyckligt ovetande

En människa som är lyckligt ovetande är ändock lycklig.

Det är bara tragiskt utifrån sett - tragiskt för alla som vet att den lyckliga är ovetande.

Vems ansvar är det att se till att förvandla den lyckligt ovetande till en olyckligt vetande? Måste lyckan förresten försvinna för att vetskapen infinner sig eller kan en lyckligt ovetande förvandlas till en lyckligt vetande?

Kanske är du lyckligt ovetande? Hur skulle du kunna vara säker på motsatsen??

Jag känner mig i alla fall tryggare med kunskap och insikt än utan. Jag har provat motsatsen, så jag vet med säkerhet!

Rekord?

Nedanstående mening är hämtad från nättidningen Alba (nummer sex år 2006). Jag undrar om det månde vara världens längsta mening?

Den generation som nu, fortfarande klädd i jeans och med lugg eller glesa lockar runt öronen, håller på att pensioneras bort ur produktionen, kunde basera sina uppror på den enorma ekonomiska boom som uppstod genom återuppbyggnaden och den nya bipolära internationella världsordningen efter andra världskriget, där USA med sin ekonomiska styrka och beslutsamhet att avgränsa kommunismen från att sprida sig från de av Sovjet och Kina dominerade delarna av världen pumpade in resurser i det fallfärdiga Europa medan det stärkte inflytandet över strategiska intressesfärer, såväl med avseende på kontroll av strategiska råvaror och marknader som när det gällde politisk och militär dominans över de ickekommunistiska delarna av världen.

Ett klargörande

Jag har tydligen drivit en fråga; rättigheten att få vara homosexuell. Själv tycker jag att jag har drivit frågan som rättigheten att få vara sexuell. I min omgivning märker jag att detta ställer till det lite. Många skruvar på sig, tycker att det är svårt att prata om könsneutrala äktenskap, polygami, samkönad kärlek, sexleksaker m.m. - och i vissa fall till och med om filmen "Patrik 1,5". Men det är ändå alltid så det börjar. Med prat alltså.

Så efter en stund kommer frågan. Frågan om huruvuda jag är homosexuell eller inte. Det borde jag ju vara eftersom jag (tydligen?) har drivit De Homosexuellas Fråga. I början när detta hände blev jag mest förvånad över frågan, men numera har jag insett att hela diskussionsförloppet är ett beteendemönster hos människor som känner sig osäkra i en viss situatuion. Kanske kan det vara sammankopplat med bristande självkänsla, jag tycker mig se ett mönster som tyder på det.

Det är väl inte så konstigt egentligen, att många har svårt att prata om detta intima ämne. Vi i Västerlandet är ju genom åtskilliga generationer fostrade till att inte tala om sexualitet överhuvudtaget. I ungefär 2000 år har den kristna delen av världen varit tyst om sex. Sexualitet har fått komma fram som samtalsämne bara i skämtsamma sammanhang. Det är ett tecken på att sexualitet och tabu är ganska synonymt. Att skämta är nämligen ett av människans äldsta sätt att uttrycka svåra saker på, på samma sätt som sång och musik är ett av människans äldsta sätt att skapa opinion på. För min del får det gärna fortsätta skämtas om sex. Jag önskar bara att insikten om varför vi skämtar om sex skulle kunna bli lite mer uppmärksammad, kanske bland beteendevetare eller under sexualupplysningen i skolorna. Dessutom behöver det talas mer om sex utan skämtsamma toner.

Jag kanske driver på i onödan, jag vet inte, det har bara gått runt 35 år sedan det på 70-talet blev betraktat såsom legitimt att överhuvudtaget ha en sexuell drivkraft. Jämfört med 2000 års tystnad har vi nog kommit ganska långt ändå?

Slutligen: jag är heterosexuell och jag accepterar själv inget annat än monogami om jag själv ska vara inblandad.

Tänkvärda ord 2.0

Det var det här med ord igen - den här gången i kombination med det som kännetecknar mig och min personlighet: jag tycker om att vända och vrida på saker så att man kan betrakta dem ur nya vinklar.
Varsågod - trevlig läsning!

• Mota Olle med grinden.
• Den man ligger med får bädda.
• Man är lätt när man är liten.
• Gå inte under vatten i ån.
• Hellre rik och frisk än sjuk och fattig.
• Man ska inte ropa hej om man inte känner någon.
• Den som söker han letar.
• Bränt barn luktar illa.
• Jag äter hellre själv, än ser mina barn svälta.
• Den som väntar på någon som har gått, väntar alltid för länge.
• För kärlek är krig tillåtet.
• En ensam man kommer sällan med olycka.

Livet på en pinne

• Fyll inte livet med dagar, utan med ögonblick som tar andan ur dig.
• Livet är det som händer dig när du planerar allt annat du ska göra.
• Kunskap kommer med utbildning, vishet med ålder.