Telefonsamtal 2.0

Den här gången är det inte jag som pratat i telefon utan en vän, samma vän som jag sms:ade med i inlägget sportnörd för att vara mer exakt. Hon pratade med en annan av mina vänner och enligt utsago ska det ha låtit som följer:

-Jag är så himla glad att jag fick köpa din häst!

-Jag är så himla glad att du köpte min häst - för alla andra hade lämnat tillbaka den!

Ja...vad säger man? Det dryper i alla fall av ärlighet.

Stefan Liv

Flygkrasch. Hockeylaget Lokomotiv är utplånat. Planet skulle ha skrotats om tre veckor. Rysk flygsäkerhet är dålig. Stor förlust för hockeyvärlden.

Rubrikerna är många, tragiken är stor. Tyst minut och avbruten match i premiären. Ljus tänds utanför arenor och det har skapats åtskilliga evenemang, sidor och grupper på facebook till hans minne. Media plockar fram exempel på andra flygkrascher där hela idrottslag har drabbats och det skrivs om hur stor förlusten är för hockeysverige.

Förlusten hockeysverige lider är intet.

Mina tankar finns hos Stefans fru och barn idag, inte hos någon annan.

Vänner, var rädda om det ni har. Lova det!

Sportnörd

Jag har en vän. Nej förresten, jag har många vänner. Men en av dem skiljer sig från resten på ett väldigt speciellt sätt. Hon är en sportnörd. Med det vill jag inte säga att det konstiga är att en hon är en sportnörd. Jag är betydligt längre kommen än så i mitt perspektiv i den moderna genusfrågan.

Det konstiga med just den här vännen är att saker som i vanliga fall är viktiga helt plötsligt slutar ha betydelse när en match pågår. Kanske är det inte helt ovanligt bland sportnördar i allmänhet men i det här fallet finns ytterligare en aspekt att ta hänsyn till; det kvittar vilken sport som pågår.

Vännen som detta blogginlägg avser skulle i vanliga fall gå ut med hunden direkt om den är kissnödig. Idag råder andra regler; hunden får gå ut i halvlek. Har den inte kissat när andra halvlek börjar får den förmodligen skylla sig själv och antingen gå in utan att ha kissat eller bli lämnad utomhus tills även andra halvlek är spelad.

Personligen är jag fullkomligt ointresserad av de allra flesta former av sport, vilket innebär att jag sällan har en susning om att jag ringer sagda vän vid en olämplig tidpunkt. Hur i hela fridens namn kan jag förväntas förstå att jag inte ska ringa 20.00 när hon bett mig ringa under kvällen? Hundratusentals signaler går fram och jag börjar bli orolig för att det hänt henne något, hon som aldrig lämnar sin telefon. Översprungen av häst? Drunknad i Viskan? Något av de trasiga knäna totalförstörda??

Det tar en minut innan jag får sms:et.

"Ringer dig i halvlek kram"

I vanliga fall är det alltid fullständiga meningar, punkter och korrekta avstavningar i hennes sms. Inte idag dock. Som utlovat ringer hon mig i halvlek men jag pratar i telefon då så jag avvisar hennes samtal. Tre stycken inom loppet av 60 sekunder. När jag senare har lagt på ringer jag upp henne i hopp om att andra halvlek inte har börjat. Det har den inte så vi pratar en stund. Lite om att det står 0-1 till fel lag i matchen, lite om rent kontra smutsigt vatten och lite om näringsinnehåll i gräs kontra havre. Hon låter som vanligt ända tills hon med orden "fan, det har börjat" förser mig med livslång tinnitus. Jag hör inte ens klicket när hon lägger på.

Okej. Det är dags att inse fakta. Jag köper läget. Jag är mindre värd än radiosporten. Tiden går och jag hör inte ett ljud av henne - inte ens när hörseln långsamt kommer tillbaka. Så plötsligt piper det i min telefon och jag ser att jag har fått ett sms av henne. Bra, det betyder att hon är vid liv. Jag öppnar det och ser en smiley. Bara.

:-)

Jag förstår ingenting så jag skickar "?" tillbaka.

1-1 :-)

Det borde jag nog ha fattat. Det händer förmodligen inte så mycket i matchen just nu eftersom hon klämmer in en hel onödig smiley. Det kräver trots allt tre extra knapptryckningar att göra det och det skulle ju kunna tolkas som potentiellt slöseri med uppmärksamhet gentemot radiosporten. Hon får en smiley tillbaka men sedan dröjer det innan nästa del i konversationen vidtar.

Bajs

Ingen punkt och ingen smiley, alltså är matchen händelserik och det står förmodligen 1-2. Jag frågar genom att skicka henne "1-2?"

Ja :-(

Okej, det var ju hemskans tråkigt. Hur ska det nu gå? Närmar sig jordens undergång tro? Det har snart gått 45 minuter sedan hon förstörde min hörsel och jag har fortfarande ingen aning om vilken sport det hela handlar om. Fotboll kanske? Jag tror att fotboll spelas i halvlekar och att hockey spelas i perioder. Tre stycken om jag minns rätt, fast det kan vara tvärtom också. Det tillhör säkert allmänbildningen att veta sådant. Förmodligen tillhör det också nutidsorientering att veta vilken match det är som går av stapeln just nu. Suck..

Hon ringer! Matchen är troligen slut och jag har därmed fått tillbaka mitt värde som vän. Utan att reflektera över att jag kanske borde bli förnärmad över att ha blivit bortprioriterad till förmån för radiosporten svarar jag. Det första jag hör när jag svarat är en bedrövad suck och en nedstämd röst. Jag frågar henne oroligt hur det är. Har hästarna rymt under matchens gång? Gör det opererade knäet ont igen? Har hon fått avslag från försäkringskassan?

Men vi förlorade ju!

Jaha...