Godtrohet eller "jag är inte rasist"

Idag har jag gjort en affär som många andra kanske skulle tycka är konstig. Jag har sålt en telefon. Inget konstigt i det kanske, men sättet jag sålde den på är nog mer anmärkningsvärt i genomsnittssvenskens värld.

Jag, en ensam kvinna, åkte hemifrån strax före tio en mörk och regnig fredagskväll för att möta en muslimsk kille på en enslig bensinstation och göra upp affären. Han fick telefonen, jag fick mina pengar. Färdigt. Ingen diskussion, inget tjafs, ingen misstro.

Bara så att ni vet!

Effektivt immunförsvar

Samtliga kommentarer är överflödiga.

Miljösamvete kontra hundmat

Min hund har åkt med sin matte till hennes födelsestad Nyköping för några dagars umgänge med Sörmlänningar. Eftersom samma hunds matte är aningen förvirrad så har hunden ingen hundmat med sig till fel sida av Sverige. Möjligen skulle man kunna beskylla själva hunden för att den är utan mat, fast jag tror inte att det vore helt okej. Jag menar - hur skulle man kunna lägga ansvaret för det egna födointaget på någon som tänker med ett ekollon?

Hursomhelst. Min hunds matte är förvisso glömsk och förvirrad men hon tar ansvar för sina handlingar så hon åkte till Coop Forum i Nyköping för att införskaffa käk åt sitt husdjur. På plats invid hundmatshyllan tvingades min hunds matte välja mellan ett antal olika fabrikat. Hon valde Doggy eftersom hunden ätit det förut utan att bli varken överaktiv eller allergisk.Väl hemma hos sin bror såg hundens matte något på förpackningen som fångade hennes blick. Se nedan:

Någon som jobbar på Doggy har suttit och strukit över en del av texten på varje påse med spritpenna. På varje påse! Man får ju hoppas att det är någon ungdom som har fått det som sommarjobb..

Efter att ha sett det du just har sett på bilden ovan väcktes nyfikenheten. En skvätt aceton, två tops och en minut senare uppenbarade sig följande:

Doggy har de senaste åren marknadsfört sig som närproducerat och därmed miljövänligt snarare än näringsriktigt för hunden. Nu har de alltså (uppenbarligen) flyttat sin produktion utomlands. Intressant och tankeväckande. Man kan undra om det var planen från början; satsa hela reklambudgeten på det svenska hundfolkets miljösamvete och sedan flytta utomlands. Eller var det bara så att det är så dyrt att ha anställda i Sverige så att de (precis som många andra tillverkningsföretag) såg sig tvungna att flytta utomlands?

Min hunds matte kommer att maila en länk till det här inlägget till Doggy, så får vi se vad som händer. Till dess får du i läxa att fundera på vad du tror är anledningen!

Dum på riktigt?

Ibland ombeds man delta i olika undersökningar. Jag brukar ställa upp och svara på frågorna eftersom svaren används till statistik som kan vara användbar för handeln i Sverige, forskning kring sjukdomar, efterfrågan på livskvalitetshöjande upplevelser och annat som kan vara till nytta för mänskligheten. Roligt är det knappast att svara på dessa frågor, men allt i livet är inte heller roligt.

Vissa undersökningar är baserade på att någon ringer upp, andra kommer per mail och Statistiska Centralbyrån skickar pappersbrev med snigelposten. De flesta av dessa undersökningar innehåller frågor som är hyfsat lätta att svara på och de brukar (nuförtiden) ge sken av att vara sammanställda av någon som faktiskt har tänkt till.

Jag fick en undersökning per mail häromdagen och den som har sammanställt den verkar dessvärre inte ha tänkt till. Nästan varje gång jag hade markerat mitt svar tillkom en fråga under den jag just hade svarat på. Antaligen skulle den nya frågan vara att betrakta som en följdfråga till den jag nyss hade svarat på. Se nedan.

Hur tänkte du nu?

Tänkte du överhuvudtaget nu?

Upp. Ner. Och lite upp igen.

Ibland händer det saker som man blir glad av.

Saker man blir glad av vill man dela med sina nära och kära.

Ibland händer det saker som man blir ledsen av.

Saker man blir ledsen av måste man dela med sina nära och kära. Annars orkar man inte.

Nära och kära kan vara olika människor som man har lärt känna på olika sätt. Varje när och kär människa kan också vara när och kär på sitt unika sätt. Jag har de senaste dagarna - på ett för mig nytt sätt - lärt känna en ny när och kär vän. Denna nära och kära vän är på ett alldeles eget unikt sätt. En när och kär som på många sätt är på min nivå. Äntligen!

Det var bara det idag.

Tack K, för att du ringde just då.

Otjänlig människoföda

Jag står och steker blodpudding. Det tycker jag är gott. Blodpudding innehåller en massa nyttiga saker. Järn, till exempel.

För några år sedan gick ett rykte om att blodpudding skulle förbjudas på butikernas hyllor eftersom det ansågs vara otjänlig föda för människor. Tur att det inte blev så! Kanske var det ett tomt rykte, kanske var det verkligen på tapeten. Jag vet inte.

Begreppet "otjänlig människoföda" får mig att fundera på hur mycket skräpmat som egentligen säljs i våra butiker.

• Aspartam som sötningsmedel. (Det sägs påverka hjärnan negativt. På vilket sätt har jag inte satt mig in i. Min hjärna är tämligen viktig för mig så jag undviker det för säkerhets skull.)
• Importerat griskött från grisar som ätit grisar som ätit antibiotika dagligen. (Behövs vidare förklaring?)
• Godis innehållande E120. (E120 är rester av bladlöss. Det används för att skapa röd färg, främst i godis.)
• Korv med 36 procent kötthalt (Och vad fan består de andra 64 procenten av, eftersom samma korv är fri från ägg, mjölk, mjöl, soja och ärtor??)

Nu är min blodpudding klar. Den ska avnjutas med (socker-)sötad lingonsylt och mjölk.

The truth

Hästmänniska/mardröms-mamma

I tidigare inlägg påvisade jag hästmänniskan/dröm-mammans välvilja.

Nu ska jag påvisa hästmänniskan/mardröms-mammans illvilja.

Denna hästmänniska har precis som den tidigare en djup och för henne betydelsefull relation till sin häst-individ, behandlar häst-individen på ungefär samma sätt som den tidigare hästmänniskan och kan också bli mamma. Skillnaderna mellan dessa två typer av hästmänniskor uppenbarar sig först då barnet uppnår en ålder på mellan tre och fem år och börjar vilja bli introducerad i mardröms-mammans parallella verklighet som hästmänniska.

Mardröms-mammans barn får inte någon egen häst-individ. Eventuellt enträget tjat från barnet lönar sig icke. Hästmänniskan/mardröms-mamman tänker minsann inte mocka, pytsa ut mat i små burkar och betala uppehälle, foder, hovvård och försäkring åt en häst-individ som barnet ändå bara vill rida på var tredje söndag när vädret är fint och ingen av barnets kompisar vill leka. Hästmänniskan/mardröms-mamman tänker lika lite sätta tredubbla staket åt någon jävla shetlandsponny som ändå kommer att få fång innan gräset har börjat växa på våren.

Barnet får vackert vänta med att introduceras i hästmänniskovärlden tills det uppnått en ålder av sju år och därmed är välkommet som elev på traktens ridskola. Under åren som går mellan tre och sju års ålder står hästmänniskan/mardröms-mamman hellre ut med tjat, tjafs, gräl och argumentationer än att dagligen skotta bajs åt en häst-individ mer än nödvändigt. När så barnet väl har introducerats i hästmänniskovärlden är det som regel lyckligt och väldigt tacksamt. Tisdagar klockan 15.40 förvandlas i en handvändning från att vara ett obemärkt klockslag till att vara veckans höjdpunkt i barnets värld.

Barnet tillåts känna gränslös glädje över det som sker på tisdagar mellan klockan 15.40 och 17.10. Något halvår senare brukar barnet börja prata om viljan att få ha en alldeles egen häst-individ. Det är först i detta skede hästmänniskan/mardröms-mamman slår till med sitt tunga artilleri. Hästmänniskan/mardröms-mamman förklarar för barnet att det behöver visa att det har det Sanna Intresset för häst-individer innan hon kan få en egen sådan. Barnet visar sig vara beredd att visa att så är fallet och det bestäms att prövningen ska pågå från första november till sista mars. Barnet accepterar villkoren och gör sig redo. För något det inte hade en aning om vad det skulle komma att innebära. Mellan första november och sista mars är det uppehåll sammanlagt elva eftermiddagar.

Hästmänniskan/mardröms-mammans häst-individ - som alltså tillfälligt fyller funktionen som övningsexempel för barnets eventuella kommande alldeles egna häst-individ - välter barnet i leran redan den andra prövningsdagen i samband med den dagliga spolningen av leriga ben. Samma häst-individ nafsar under prövningstiden i barnets jacka fyra gånger, tappar minst en sko vid sju tillfällen och måste ledas en halvtimma på mjukt underlag varje dag som den saknar en sko (inte ridas för då kan den få ont i foten), biter barnet i armen en gång och äter upp barnets ena favorithandske redan i början av december. Barnet ramlar inte av häst-individen särskilt ofta eftersom det efter ett par veckor inte vill rida längre. Just den här häst-individen går nämligen inte att bromsa om man väger bara 28 kilo, vilket ju kan tyckas vara lite tråkigt för barnet. Fast det var ju inte det prövningstiden handlade om, utan att bevisa det Sanna Intresset. Under prövningsperioden infaller både jul- och nyårshelgerna. Barnet missar Kalle Anka den julaftonen eftersom häst-individerna i stallet måste tas in innan det mörknar och det var ju ingen av alla de andra hästmänniskorna som kunde göra det just den här julaftonen. Barnet får nöja sig med fyra timmars nattsömn mellan nyårsafton och nyårsdagen eftersom hästmänniskan/mardröms-mamman har ansvar för morgonfodringen den första i varje månad. Morgonfodringen måste ju göras exakt klockan 06.00 varje dag året runt. Utan undantag. I slutet av februari missar barnet den sista halvan av sin bästa väns födelsedagskalas eftersom hästmänniskan/mardröms-mammans häst-individ ska vaccineras mot stelkramp.

Den sista mars är det dags för utvärdering och barnet vill naturligtvis sluta umgås med dessa förbannade djur, vill aldrig mer åka med mardröms-mamman till stallet och tänker titta på Kalle Anka varje jul de närmsta 40 åren.

Barnet börjar spela volleyboll ihop med sin pappa. Inomhus. Utan att passera McDonald's på vägen till träningen.

Hästmänniska/dröm-mamma

Många hästmänniskor lever ett utifrån sett märkligt liv. Man skulle utan överdrift kunna kalla det mycket, mycket märkligt.

Hästmänniskor prioriterar ganska ofta ganska underligt. Som regel baserat enbart på sina egna känslor för en individ tillhörande en art som sedan årmiljoner är konstruerat för att oavsett väder vandra på stäppen tillsammans med sin flock. Hästmänniskan, som oftast är en kvinna, ömmar i själ och hjärta för sin häst-individ. Därför kläs häst-individen i täcken för att den inte ska frysa eller bli våt. (Mig veterligen är hästar vattentäta, men det kan naturligtvis vara annorlunda.) Häst-individen får också en noggrannt näringsmässigt uträknad mängd mat som omsorgsfullt pytsats ut i små burkar märkta med häst-individens namn. Den får en specialutprovad (och ev. specialbyggd) sadel, vanligen i 20.000-kronorsklassen, att ha på sin rygg en timma varje dag (utom när det regnar, då vilar sadeln eftersom ryttaren oftast inte är vattentät). Utöver detta blir häst-individen dagligen kliad med borstar av naturmaterial, får undersidan av fötterna omsorgsfullt renskrapade och näsborrarna urtorkade med en linneduk (även om den inte är förkyld). Häst-individen får också nya skor var sjunde vecka. För 1200 spänn per gång.

Samma kvinnor som beskrivs ovan är utöver hästmänniskor ibland även mammor. Mammorna ömmar troligen (får vi verkligen hoppas!) minst lika mycket i själ och hjärta för sitt barn som för sin häst-individ. Känslorna vill jag inte ifrågasätta. Jag vill bara titta lite på skillnaderna i agerande och omhändertagande av häst-individen respektive barnet.

Barnet kläs enligt samma regler som gäller för häst-individen i regnkläder om det regnar och i vindtäta kläder om det blåser. Gott. Barnet äter ibland macka framför tv:n, ibland McDonald's-käk i bilen och ibland hemlagad husmanskost. Okej. Barnet får olika typer av kläder i rätt storlek, men vanligen inte i 20.000-kronorsklassen (jo, kanske om man slår ut det över tid..). Barnet får sitt hår borstat, men troligen inte undersidan av fötterna kontrollerade varje dag och näsan urtorkad när barnet är friskt. Barnet får inte heller nya skor för 1200 var sjunde vecka. Hmm. I gengäld får barnet, till skillnad från häst-individen, bo under samma tak som mamman, gå i skolan (även när det regnar), hjälp med läxorna, sitta i soffan och sova i en bäddad säng. Bra.

Förr eller senare slås hästmänniskan/mamman i de flesta fall av tanken att barnet kanske vill introduceras i livet som hästmänniska. Jag skulle gissa att det vanligen sker någon gång under tiden då barnet är mellan tre och fem år gammalt. Om hästmänniskan/dröm-mamman har möjlighet får barnet då en egen häst-individ. Vanligtvis en shetlandsponny. Detta gör att hästmänniskan/dröm-mamman skaffar sig en lite mer arbetsam vardag än tidigare eftersom shetlandsponnyer behöver tredubbla staket för att hålla sig kvar i hagen under tiden som hästmänniskan/dröm-mamman försöker hinna med att jobba så att hon kan försörja sin och sitt barns häst-individer.

Efter avslutad arbetsdag hämtas barnet, körs via McDonald's drive, kläs om i bilen och anländer sedan till stallet. Där får hästmänniskan/dröm-mamman mocka två boxar, ta in två häst-individer och placera noggrannt näringsmässigt uträknad mängd mat i små burkar åt två häst-individer. Lite arbetsamt, men vad gör väl inte en hästmänniska/dröm-mamma för sitt barn/sin häst-individ/sitt barns häst-individ? Därefter får barnet under tillsyn klia sin egen häst-individ med borstar av naturmaterial. Så fortsätter proceduren med barnets och hästmänniskan/dröm-mammans häst-individer. Dagen avslutas med en stunds ridning innan det är dags att åka hem, duscha, borsta håret och hälsa på pappan i familjen.

Sedan är det dags att sova.

Motivation

Jag tänker helst i vetenskapliga termer. Jag uppskattar statistik, logiska resonemang och bevis. Jag uppskttar det eftersom det är tydligt och lätt att förstå.

Ett exempel på ett resonemang som är logiskt är att dygnet har 24 timmar, vilket i sin tur innebär att en vecka innehåller 168 timmar. Om man jobbar 40 av de timmarna så återstår 128. Med åtta timmars sömn varje natt återstår bara 72 timmar. Av dem äter man kanske 14 timmar, transporterar sig till och från jobbet i fem timmar och handlar en timma. Därefter återstår 52 timmar av vilka man troligen hänger och viker tvätt, umgås med vänner, diskar, rastar hunden, lagar mat, pratar i telefon och kanske ägnar sig åt en hobby. Vissa människor tittar på tv tre timmar varje kväll, sitter i bilköer två timmar varje dag eller arbetar 70 timmar per vecka.

Jag försöker att fylla min tid med saker jag tycker om att göra, saker som får mig motiverad och saker som jag blir glad av. Då är det väl inte så konstigt att man kan stoppa in en sak till i sitt liv och plötsligt få plats med mer än innan?

Medberoende?

Det finns missbrukare.

Det finns missbrukare av många slag.

Varje missbrukare som missbrukar något som involverar andra människor har (eller skapar) medberoende människor. Varje medberoende människa kan själv välja att vara eller inte vara medberoende. Det vet det den medberoende oftast inte om i början. Man märker det för sent, oftast alldeles för sent.

Jag har varit där och jag märkte det inte då. Jag märkte det idag - efter att ha läst ut en bok. Jag var medberoende till ett märkligt missbruk som jag fortfarande inte kan ge ett namn. Kanske måste jag läsa på mer om det för att få reda på vilken typ av missbruk det egentligen rörde sig om. Kanske kvittar det nu. Jag är inte medberoende längre och för min del kan det räcka med den tillfredsställelsen.

Insikten jag fick efter att ha läst ut boken idag ger mig lugn och ro. Mest av allt eftersom jag tack vare de erfarenheterna kan känna igen tecken på liknande missbruk. Ser jag dem igen så kommer jag kanske att vilja hjälpa missbrukaren. Kan missbrukaren däremot inte se sitt eget missbruk och därmed vilja ha min hjälp kommer jag istället att vända och gå, för jag vill inte hamna där igen.

Det var allt för idag.

God natt.

För i natt ska jag sova godare än vanligt.