söndag 27 juni 2010

Total förvirring

Jag var inte beredd, trodde inte att den fanns på riktigt. Jag var säker på att den överhuvudtaget inte existerar. Den kunde ju orimligtvis finnas i verkligheten. I så fall borde jag väl ha känt den för länge sedan. Eller hur? Jag hade inte ens tänkt på den på åratal, så säker var jag på att den inte finns.

Känslan av hundraprocentig ömsesidig respekt.

Så helt plötsligt rusar en oväntad verklighet rakt på mig. Från ingenstans kommer den och den slår mig handlöst till marken. Utopin visar sig finnas i verkligheten. I min verklighet. Medtagen och utan ord ligger jag där. Omkullslagen, full av häpnad, full av vördnad. Stum av förundran. Hur gick det till? Varifrån kom den? Varför träffade den mig?





Vad i hela fridens namn är det som händer??
Är allt det här till mig?

fredag 25 juni 2010

Midsommar på facebook

Jag har 206 vänner på facebook. Nu är det midsommar.

Alla vännerna på facebook ska önska varandra glad midsommar och enligt den gamla vanliga regeln vinner den som har den häftigaste hälsningen och flest kommentarer. Det gäller förstås i tävlingen om vem som har flest vänner på facebook.

Det finns en annan tävling också. En som inte har synts så mycket på facebook egentligen, men som under ett par decennier har präglat vår svenska vardag. Tävlingen om vem som har ballast liv. Den tävlingen utspelar sig mest överallt och visar vem som varit i Thailand flest gånger, vem som äger den nyaste järnsjuan, vem som bytte bil senast och vem som reste längst för att kunna åka slalom i vintras (du vet den vintern när snön låg i tre månader i Sverige).

Den här tävlingen skuggas ibland av Jantelagen men är man uppmärksam så ser man den. Bland annat vid midsommartid. Då måste nämligen alla tala om till vilket fint ställe vid havet de ska åka och i vilket makalöst sällskap det ska firas med lokalproducerad obesprutad färskpotatis, ekologiska jordgubbar och inhemsk whisky. Efteråt ska bilder visa precis hur underbart det var på midsommarfirandet. Efter en vända i Photoshop syns nämligen inga moln på himlen, inga skrapsår på knäna, inga vinfläckar på duken och inga nakna fötter i buskagen.

Och så gick det till när en alldeles perfekt midsommar med lite barnagråt, en regnskvätt, en lite för full farbror, en sned midsommarstång och ett nyförälskat par förvandlades till en reklamkampanj för det perfekta livet.

Jag har inget perfekt liv.
Så jag tänker inte visa upp något perfekt liv.

Skål.
Tamejfan!