Jag skrev i mitt inlägg om vrede att jag har slagit en annan människa en gång. Jag ljög. Jag har slagit en annan människa tre gånger. En av gångerna står beskriven i ovan nämnda inlägg. De andra två ska jag berätta om nu:
1. En mycket märklig man kom hem till mig för att lämna tillbaka några böcker han hade lånat. Han hotade med att polisanmäla mig (det framgick inte för vad), kastade böckerna mot mig och började slå mig. Jag slog tillbaka, kastade ut karljäveln genom dörren, låste och gick in igen.
2. När ungdomen fortfarande bodde i mitt kropp tillbringade jag många fredagkvällar på "Streeman" i Västerås. Så även denna kväll. Jag och några kompisar stod med varsin öl vid ett bord och pratade, skrattade och umgicks i största allmänhet när en kille kom fram till mig och började ta på mig. Jag har lite mer integritet än så, jag föredrar att prata och få en känsla av att jag tycker om en man innan jag låter honom placera sina händer innanför mina kläder. Jag förklarade det för honom. Hans svar var att han bara ville prata lite. Goddag yxskaft, typ..
Jag vände mig mot mina kompisar och ignorerade honom i hopp om att det skulle ge bättre effekt. Det gjorde det inte utan han fortsatte prata och kladda och när min respons uteblev började han peta på mig med pekfingret mot min axel. Jag avskyr att bli petad på med pekfingrar, särskilt mot axeln.
Jag blev arg och förklarade att det var dags för honom att gå därifrån. Han brydde sig inte utan fortsatte att ta på mig. Jag förtydligade mitt budskap genom att tala om att om han skulle ta på mig en gång till så skulle jag hälla min öl över honom. (Som student är man väldigt fattig och det känns inte helt bra att bara hälla ut en hel öl över en människa men nöden har ingen lag.) Det var visst inte tillräckligt tydligt sagt, för han tog på mig igen. Ett löfte är ett löfte så jag tömde mitt ölglas över honom. Det funkade, han gick.
Jag köpte mig en ny öl och fortsatte umgås med mina vänner. En stund senare kom samma kille tillbaka, den här gången med lite sämre frisyr och ögon som påminde lite mer om en hundvalps. Han tog på min arm och sa att han ville be om ursäkt. Jag svarade att det var på sin plats och att den bästa ursäkten han kunde ge mig var att inte ta på mig mer. Då lade han armen runt mig.
Tyst kunde jag konstatera att den här stackars killen måste vara osedvanligt korkad och sämre än alla andra på att tolka sociala regler och kodspråk. Stackarn. Jag hämtade andan, försökte sänka adrenalinnivån (det var svårt) och förklarade för pojkvaskern/karlhelvetet att jag inte ville slösa fler öl på honom och att han borde sluta ta på mig. Gjorde han inte det skulle jag nämligen slå honom. Hårt.
Jag fick rätt i att han var osedvanligt korkad. Han tog på mig igen. Jag delade ut en uppercut och killen ramlade baklänges. Han blev liggande på golvet. Hoppsan.
Han rörde lite på sig i alla fall. Det var ju bra. Han kunde låta lite också. Det var ju bra. Jag lyfte blicken och fick ögonkontakt med ordningsvakten. Skit också. Vakten såg på mig, lyfte killen och hjälpte honom att gå en bit. Jag insåg att jag skulle bli utkastad, vände och gick mot dörren.
Vakten släpade istället den osedvanligt korkade killen förbi mig mot dörren. När han passerade mig sa han "Du står för vad du säger. Det är en bra egenskap."
