Somrigt attraktiv och läckert brunbränd

Det är ju så om vårarna och somrarna att flirtfaktorn ökar. Singlar är ute och rör sig mer, det flirtas mer än vanligt och på vissa ställen mer än lovligt. Lättklädda och vackert brunbrända går människorna runt och tittar på varandra.

Det är ganska roligt! Jag är ju delaktig i denna attraktivitets-cirkus (den är svår att missa) och jag tycker om den. Den är mycket roligare än paraply- och scooteroveralls-cirkusen som råder om höstarna och vintrarna, t.ex.

Nu är det ju så att vissa människor tvingas jobba inomhus när det är soligt ute och de blir inte så där vackert brunbrända som de personer som kan vara ute hela dagarna. Lyckliga jag som jobbar mycket utomhus!! Stackars mina fötter som måste jobba mycket inne eftersom de inte vill ha fler nervskador av hästars tramp. Se och lid med dem..

Bondbränna à la " rejäla skor när man jobbar med hästar"

Mini-SPA

Det finns några små saker i mitt liv som gör vardagen lättare. En av dem är att gå in på den lokala tappen (tapp=bensinstation, för er som inte känner språket i min nya hemtrakt runt Göteborg) och se att mannen bakom disken startar kaffemaskinen och gör en stor latte redan innan jag har hunnit komma innanför ytterdörren. Service och igenkännande!

Ibland blir vardagen ännu lättare, t. ex. när samme man kommenterar mitt utbristande "Åh, ni har fått nya muggar - vilka roliga!" med "Jag bara älskar din spontanitet, den är helt underbar!"

Det är de små tingen i min vardag som förgyller mitt liv. Vad är värdefullt för dig?

Tragik

Michael Jackson är död.

Saknad av en hel värld, säger medierna.

Närmast och mest saknad av sin familj, säger jag. Därför kommenterar jag inte detta vidare. Jag vill inte bli ytterligare en i mediadjungeln som använder död och lidande för att skaffa fler läsare. Jag återkommer när jag har något att skriva som gäller liv och glädje istället.

Hej då.

Glasklart

Det hände något märkligt idag.

Det kliade på min ena näsvinge så jag kliade där. Det kändes lite konstigt när jag tog där så jag gick in på toaletten och tittade mig i spegeln. Det såg ut som att något var på väg ut genom huden. Jag lutade mig närmre spegeln för att se bättre och konstaterade genast att så var fallet. En finne! tänker du nu.

Nej, nej, det var något mycket mer exotiskt än så. Det jag hittade var en glasskärva. En skärva av glas - i min näsa!! Så vad borde jag tänka när jag just har hittat en glasskärva i näsan?

• Vilken tur att den kom ut!
• Hur har den hamnat där?
• Kan det finnas fler glasskärvor?

Jag har en god vän som har jobbat som servitris och hon har berättat att det ibland kommer ut små glasskärvor genom huden på henne. Tydligen beror det på allt krossat glas hon har fått plocka upp i sitt jobb. Glas kan alltså vandra runt i kroppen och efter flera år dyka upp i till exempel näsan.

Eftersom jag alltid - till varje pris - ska dra allting till sin spets i resonemangens djungel måste jag ställa en fråga. Jag förväntar mig väl egentligen inte att någon ska kunna besvara min undran, men jag är tvungen att fråga eftersom jag är det värdelösa vetandets skyddshelgon.

Om en glasskärva vandrar runt i kroppen och slutligen hamnar i hjärnan - tänker man glasklart då?

Nattliga aktiviteter för miljön

Vindkraft ger fler jobb, det visar utredning efter utredning. I detta nu arbetar till exempel tre lastbilschaufförer med att transportera vingar. Mellan Strängnäs och Enköping körs för tillfället tre vingar till vindkraftverk. Varje fordon har en total längd om 50 meter. Imponerande, inte sant? Att det just i natt förbränns det sista av fossila bränslen som den värmen och elen kommer att orsaka alltså..

När du läser detta är det förmodligen morgon eller dag och då har antagligen nästa yrkeskår tagit över och vingarna lyfts på något sätt på plats upp till ett verk som ska leverera el i årtionden framöver. Jag hoppas att det kommer i drift innan semestrarna börjar så att vi får veta redan i höst hur verkets grannar tycker att det gick att vänja sig vid vingarna.

Jag undrar hur många människor som tvingas jobba natt (vilket ju i utredning efter utredning visar sig vara dåligt för hälsan) för att ta fram el från kärnkraft jämfört med antalet nattarbetande personer som behövs för att leverera el från vindkraft. Det vore roligt att få fram en siffra. Jag gissar att fler människor får hälsosammare arbetstider om vi utökar vindkraften i Sverige.

Vad gissar du?

Liger

Hos alla djurarter - och människor - i världen finns en gen som avgör hur stort djuret ska bli. Genen fungerar som ett stopp för tillväxten - den aktiveras när det är dags att sluta växa. Hos lejon finns denna gen i arvsmassan som avkomman får från modern. Hos tigrar kommer motsvarande gen från fadern.


Om man korsar en lejonhanne med en tigerhona så kommer avkomman inte att få någon gen som talar om när det är dags att sluta växa. Den blir alltså gigantisk. Lejon lever i grupper på stäppen och tigrar lever ensamma i träskmarker så de träffas inte så ofta. Det krävs nog mänsklig inblandning för att en liger ska komma till världen.




Det finns några ligrar i världen och jag har hört att de ska vara beskedligare än sina föräldrar. Å andra sidan behöver man inte vara särskilt lugn av sig för att vara lugnare än lejon och tigrar. Jag skulle nog nöja mig med att titta på den på avstånd.

Jag - en hedning?

Idag är det midsommarafton. Kanske är det överflödigt av mig att tala om det, men jag vill vara på den säkra sidan.

Midsommar och sommarsolståndet är samma sak fast med olika namn - om man följer de hedniska traditionerna. Midsommar och Johannes Döparens dag är samma dag - om man följer de kristna traditionerna. Kärt barn, du vet. Egentligen borde midsommardagen infalla på årets längsta dag (dagen med flest soltimmar, inte årets tråkigaste dag för det är ju dagen innan julafton) om det nu är sommarsolståndet vi ska fira. På samma sätt borde midsommardagen infalla 24 juni om man ska fira Johannes Döparens dag. Ingetdera stämmer numera med hur det ser ut i våra kalendrar. 1953 bestämdes att midsommardagen ska infalla på lördagen mellan 20 och 26 juni. Antagligen tyckte väl någon att vi svenskar hade för många lediga dagar på året och bestämde därför att midsommar skulle hamna på dagar som redan var helg.

Värt att notera är att två religioner (den hedniska tron/asatron och den kristna tron) här har kunnat enas om en gemensam dag för firande, trots att man alltså i grund och botten firar olika saker. Kanske kan det vara något att ta över för andra delar av världen? Möjligtvis har det att göra med att hedningar och kristna firar ganska lika och att bara fåtalet vet varför de firar som de gör. Så är det nog inte i trakterna kring Gazaremsan.

Just idag har jag blivit förkyld och tänker därför inte hoppa runt i ett engagerat försök att efterlikna en groda runt en erigerad hednisk penis. Det vore roligt annars - jag tycker om att leka, men jag gör det för att det är kul, inte för att det ska födas fler barn i byn eller för att vi ska få gott om havre även i år.

Jag tänker inte heller plocka sju sorters blommor runt ett vägskäl, hoppa över sju gärdesgårdar och sedan gå hem utan att prata med någon på vägen i hopp om att drömma om min blivande man. Det hade förresten kunnat vara nutida propaganda för att minska ungdomsfyllan under midsommarhelgen - kanske något för Socialstyrelsen att tänka på till nästa år? Tänk om jag skulle plocka mina blommor, strunta i att umgås med mina vänner resten av kvällen och sedan till råga på allt drömma om Bert Karlsson! Det är inte värt risken.

Hade jag haft en trädgård med fina blommor i så hade jag knutit mig en krans att bära på huvudet resten av dagen. Jag hade gjort det för att jag tycker att det är fint, inte av någon kristen eller hednisk orsak. Tyvärr består min trädgård av några kvadratmeter grusplan med ett och annat ogräs i så jag struntar i kransen i år.

Jag ska äta pinsamma mängder sill och färskpotatis med massor av gräddfil och gräslök till, skölja ner det hela med ett ljust öl och en eller annan snaps. Till efterrätt ska jag okynnesäta resterna av färskpotatisen med salt och riktigt smör i sådana ohyggliga mängder att varje människa i landet som någon gång varit med i viktväktarna skulle svimma vid bara åsynen.

Skål!

Utan identitet

Någon gång i tolvårsåldern bestämde jag mig för att om jag någonsin i mitt liv skulle föda upp hästar så skulle jag använda mig av temat "vetenskapsmän" för att namnge mina hingsföl. Stofölen har jag vid 31 års ålder fortfarande inte hittat något bra system åt, men eftersom jag ändå inte har fött upp mer än en häst kändes det inte så viktigt.

För två år sedan föddes mitt första egna föl; ett hingstföl e. Rosevelt - Island Reef**. Han fick namnet Kelvin efter Lord Kelvin som var matematiker, fysiker och uppfinnare. Lord Kelvin skapade t.ex. kelvinskalan som numera används som SI-enhet avseende temperatur. Han var dessutom först med att presentera en korrekt lösning på ett gammalt matematiskt-kosmologiskt problem; Olbers paradox.

Lord Kelvin var en man vars arbete intresserade mig mycket på den tiden då jag nästan snubblade in på banan mot att bli universitetslärare och jag tyckte dessutom att Kelvin var ett bra namn; kort, lättstavat, lätt att uttala och inte så vanligt. Efter något år fick jag veta att Lord Kelvin inte alltid hade hetat Lord Kelvin. Han var född som William Thomson. Hade lika gärna kunnat vara John Smith.. Jag bestämde mig då för att kolla upp mitt tilltänkta namn på nästa fölunge lite bättre innan jag skulle skicka in dess registreringspapper.

Förra året betäckte jag Kelvins mamma igen och under vintern som gått har jag misstänkt att det var ett stoföl där inne. Det har gett mig en anledning att fundera över ett tema för stofölens namn. Det är inte helt enkelt; det måste finnas tillräckligt många namn att välja mellan inom temat (dammsugarmärken fungerar alltså inte) och det får inte vara ett upptaget tema (kryddor, blommor, potatissorter, känslor på franska, disneyfigurer, leksaker, bilmodeller, idolvinnare och frånskilda kändisar går alltså inte). Man skulle kunna kalla det för en tämligen avancerad form av idétorka att lägga i runda slängar elva månader på att fundera ut ett simpelt tema - och ändå misslyckas!!

Natten till 19 maj födde hon ett stoföl e. Figaro R - Island Reef**. Och där stod fölet utan identitet - i tio dagar!! Stackars liten.. Tur att hästar har hjärnor små som golfbollar, annars hade hon kanske kunnat tro att hon inte var omtyckt. En simpel häst som hon är - hur viktigt kan det va' med ett namn?!? Inte på långa vägar lika viktigt som med ett barn i alla fall!!

Här är hon ett par minuter gammal och mamma Kelly slickar henne torr.

Jag tänkte mig ett namn som skulle vara lite roligt, kanske med anknytning till hennes (roliga?) färg. Hon blir en dressyrhäst om man ska tro härstamningen och det där med udda färger är lite känsligt bland de konservativa dressyrtanterna. Enligt den principen skulle hon kunnat få heta "Indianhästen" eftersom det ju alltid retar någon - och det tycker jag är roligt. Men jag var inte helt nöjd med det namnet eftersom det är lite för långt att ropa i hagen.

Sedan tänkte jag att det måste ju finnas någon historisk vetenskapskvinna med ett bra namn vars arbete jag kan fascineras av. Det första stofölet kan väl få låna hingstarnas tema då, eftersom jag ändå inte kommer på något annat? Efter en kväll på Wikipedia var jag inte ett dugg klokare. En enda vetenskapskvinna genom historien lyckades verkligen imponera på mig. Hon hette Sophia Kovalevskaja. Det är inget alternativ.

Här är hon tio dagar gammal och mamma Kelly vågar släppa henne någon meter eller två ifrån sig.

Hon har en vit ring som går hela vägen runt halsen och apropå namn efter hennes färg så kanske hon kunde få heta Ringhals då? Det är ett gräsligt fult namn som verkligen borde reta gallfeber på någon, vilket skulle kunna vara ett litet nöje i sammanhanget för mig. Det är nämligen en hobby jag har i smyg; att låta mig roas av folk som överreagerar på meningslösa saker.

När jag läste på om Ringhals visade det sig att hela processen runt Ringhals och dess reaktorer har kantats av ett politiskt veleri. Tillstånd har givits och dragits in, nya reaktorer har beställts trots att man vetat om den planerade folkomröstningen, en installerad reaktor fick vänta i tre år med att tas i drift för att ingen ville ta beslut och maneter lades på marken för att ruttna efter att ha fastnat i kylsystemen. Bland annat. Ringhals ägs dessutom till drygt 70% av Vattenfall. Jag är, milt uttryckt, inte så förtjust i Vattenfall. Vattenfall eldar nämligen kol utomlands.

Fölet kunde alltså inte heta Ringhals. Detta eftersom jag ogillar både politisk feghet och Vattenfall. Attans.

Även här är hon tio dagar gammal.

Jag funderade vidare på vetenskapstemat och mindes ett namn; Nikola Tesla. Tesla klingar ju feminint så det skulle kunna funka. Men vad var det den där Nikola gjorde nu igen? Förmodligen uppfann han något hemskt vapen eller giftmördade sin professor bara för att jag inte skulle kunna använda hans namn hundra år senare åt mitt föl. Men ödet ville annorlunda. Turen vände. Tesla visade sig vara perfekt.

Om du vill kan du nu i smyg låta dig roas av mitt engagemang i en helt meningslös sak; att namnge ett fläckigt föl som ändå aldrig kommer att lära sig vad hon heter.

Nästa inlägg kommer nog att handla om Nikola Tesla.

Välkommen åter!

I allra högsta grad på riktigt

Jag fick en helt underbar kommentar härom dagen som jag bara måste få dela med mig av.

Eller den kanske inte var helt underbar egentligen, men jag är riktigt nöjd med mitt svar. (Här hade jag kunnat lägga till "om jag får lov att säga det själv" men det gör jag inte för jag vet att jag får säga det själv. Jag är nämligen ingen slav under den förbannade Jantelagen).

En ytlig bekant i periferin av mitt liv (tillika nybliven mamma) och jag kom att tala om en gemensam bekant. För min del är den gemensamma bekanten en mycket nära och betydelsefull vän sedan många år tillbaka medan han för den nyblivna mamman är en bekant i den allra yttersta kretsen. Frågan är kanske om vår gemensamma bekant ens känner igen eller kommer ihåg den nyblivna mamman. Jag skulle inte tro det.

Hursomhelst så pratade vi om honom och jag berättade att jag fortfarande har mycket kontakt med honom. Med nyfiken blick och i ett illa dolt försök att hejda sin egen iver frågade hon mig:

"Det sägs att han är bög! Är han det - på riktigt alltså!?!"

Jag svarade:

"Jag har hört att du är heterosexuell. Är du det - på riktigt alltså!?!"

Trolleri i Trollhättan?

Igår fick man höra på nyheterna att Koenigsegg köper Saab. Man fick också veta att Koeningsegg till en viss procent ägs av Norska intressen.

Min första tanke var att det skulle bli riktigt bra. På Saab i Trollhättan finns massor av människor som är bra på att bygga bilar, det finns statistik som visar vad marknaden vill ha, det finns produktionslokaler och lagerutrymmen som ligger bra till för vidare transporter. Det finns dessutom folk som vill bygga bilar.

Hos Koenigsegg finns spetskompetens för att skapa vassa, riktigt effektiva motorer och dessutom en fingertoppskänsla för design. Kanske skulle det kunna bli Saabs nya nisch; en snygg och rymlig familjekombi som tack vara Koenigseggs motorer drar 0,39? Snacka om att stövla tillbaka in på bilmarknaden med spetsade armbågar och högburet huvud i så fall!

Om Koeningsegg vet jag mindre än om Saab, så jag läste på lite. Det enda jag visste innan var att det tydligen skulle vara världens snabbaste bil och att den är svenskbyggd - för hand, naturligtvis. Ju mer jag läste på om detta fartvidunder och dess ekonomiska historia desto mer orolig blev jag för alla familjeliv i Trollhättan. På Dagens Industris hemsida kan man läsa om domstolsbeslut, kronofogdebesök, massavhopp från styrelsen och motsägelsefulla årsredovisningar. Bland annat.

VD för Koenigsegg är Christian von Koenigsegg, tyskättling som fötts i Stockholm. Han närde drömmen om världens snabbaste bil och har fått ihop drygt 60 miljoner kronor från olika investerare för att förvekliga sin dröm. Duktig kille.

Jag ser det som min plikt att sammanställa lite fakta om Koenigsegg. Samtliga uppgifter är hämtade från di.se.

• Företaget startades 1993.
• Första bilen byggdes 2000.
• Den första bilen såldes 2002.
• 2004 höjdes omsättningen från 6,4 Mkr till 13,1 Mkr varav 8 Mkr var ersättning från försäkringsbolag efter en brand. Resterande omsättning har alltså minskat..
• Koenigsegg har sålt totalt 10 bilar.
• Idag finns två Koenigsegg registrerade i Sverige. Den ena ägs av Koenigsegg och den andra av Koenigseggs förra designer.
• Den norska finansiären Bård Eker, industridesigner, vet inte hur stor del av Koenigsegg han äger. Han vet bara att det är en rörlig (!) siffra.
• Bård Eker är beredd att stoppa in obegränsade resurser i Koenigsegg.

Den allra sista punkten är det jag hoppas mest på. Alltså att Eker kan hålla Trollhättan flytande tills Trollhättan kan simma själv. Jag hoppas också att någon projektledare på plats kan se till att Saabs och Koenigseggs motoringenjörer får träffas i ett rum med gott om kaffe och högt i tak. I så fall kanske den där rymliga familjekombin kan dra 0,39.

Varför inte bjuda in en ingenjör från Tesla Roadster, förresten?

Några djur i min vardag

Som du kanske redan vet cirkulerar det många djur i mitt liv. Jag är aktivt delaktig i två hundars liv (då räknar jag de som jag ger mat med jämna mellanrum), en handfull katters liv (då räknar jag de som jag ger mat och de som försöker flytta in hos mig) och ett 70-tal hästars liv (sommartid blir det fler hästar).

Med djur nära inpå ser man ofta små guldklimpar i tillvaron. Ibland rörande, ibland hejdlöst roligt och ibland bara lite småkul. Jag har bestämt mig för att den här vägen dela med mig av det fåtal guldklimpar som fastnar på bild. Kanske blir det bara den här gången, kanske upprepar det sig.

Här följer i alla fall veckans skörd:

På vägen hem från jobbet såg jag en massa människor i en hage. En ungtjur hade fastnat med benet i en rot och trillat med huvudet före ner i en damm. Han hade nästat gett upp när hjälpen kom. Här har han nyss fått laserbehandling på en skadad muskel, hästtäcke över ryggen och extra gott gräs serverat direkt ut handen. Snart kommer människorna att bygga ett tält bestående av två balvagnar, en traktor och en stor presenning åt honom eftersom det ska bli regn i natt. Tills han orkar resa sig själv får han hjälp att vända sig varannan timma.

När jag skulle ta in min häst från hagen var han inte där. Istället hittade jag honom utanför grannens trädgård, inklämd mellan studsmattan, båten, två båtkärror, en släpvagn, ett dike och en stengärdesgård.

Hunden vill ha en egen flagga Nationaldagen till ära.

Hunden har ledsnat på Nationaldagen.

När jag såg detta insåg jag att "hästvan hund" och "hundvan häst" för mig nog betyder lite mer än för genomsnittsmänniskan.

Höger tumme

Höger tumme är körd. Den fick stryk av världens största nyckelring igår. På mitt jobb (föreningsdriven ridskola) har vi ett café som drivs av ideella krafter. För att ingen ska råka åka hem med cafényckeln har den försetts med en kraftig kedja och en stor metallplatta.

Jag höll nyckeln med tillhörande bihang i handen när jag fridfullt promenerade genom stallgången. En häst fastnade lite med svansen i nyckelringen och metallklumpen sattes i gungning. När världens största nyckelring hamnar i gungning är det inte roligt att vara min högra tumme.

Som en projektil i överljudsfart kom metallplattan flygande genom luften, hängande som en gigantisk pendel i den tillhörande kättingen. I en svängning började den rotera våldsamt, till synes opåverkad av tyngdlagen och dessutom oförtröstligt i riktning mot min arma tumme.

KRASH!! BOM!! PANG!!

Projektilen träffade min yttersta fingerspets och borrade sig djupt in under nageln och utan hänsyn skilde den nageln och fingret åt en bra bit. Oförklarlig smärta trängde upp ur djupet av mitt inre. Det krävdes en enorm kraftansträngning, följd av massivt illamående, för att förmå mig själv att vara tyst trots denna intensiva skräckupplevelse.

Ska jag någonsin kunna använda höger tumme igen???

Notera de ohyggliga mängderna blodavlagringar som samlats under nageln!

Okej. Jag överdrev. Men bara lite.

Ny insikt?

De människor som endast i undantagsfall och bara i yttersta nödfall bemödar sig med att läsa bruksanvisningar tenderar att vara män.

Insändaren

Min insändare blev inte publicerad i Kungälvs-Posten idag. De enda insändarna som blev publicerade handlade om valet och den nya cykelbanan mellan Diseröd och Kungälv. Det återstår att se om debatten om vindkraft tas upp igen när helgen har gått.

Vi får väl se..

Fingerfärdig för flera!

Ibland vinner man och ibland förlorar man. (Uttrycket lånat av goda vännen Maria Abrahamson.)

Den här veckan har jag mest förlorat. Tur att veckan snart är slut.

I tisdags kväll skulle jag göra något som vi kvinnor ofta skryter med att vi är så bra på; att göra två saker samtidigt. Jag pratade i telefon och skar upp tomater samtidigt. När jag skar den sista tomatbiten i två delar skar jag mig även i fingret. Vänster pekfinger. Det blev ett ganska djupt sår eftersom jag har vassa knivar och dessutom var hungrig och därför hade bråttom.

I onsdags förmiddag skulle jag stänga en trägrind till en hage och fick då en flis (eller sticka, som det heter där jag kommer ifrån från början) i fingret. Höger långfinger. Naturligtvis var träflisan impregnerad eftersom det skulle göra så ont som möjligt och bli så infekterat som möjligt.

I onsdags eftermiddag skulle jag ge min häst lite hö och då bet han mig i fingret. Höger ringfinger. Eftersom även detta skulle orsaka så stor smärta som möjligt släppte han inte taget förrän min nagel blivit kluven.

Igår morse skulle jag lägga liniment på några hästars knän och då fick jag in liniment i såret från i tisdags när jag skar tomater. Vänster pekfinger - igen. Starkt liniment i ett sår gör att man mår illa ett par timmar. Fast det gjorde inte särskilt mycket ondare i fingret än vad jag hade sedan tidigare. Alltid något positivt!

Igår eftermiddag skulle jag spänna en sadelgjord på en av ridskolans ponnyer och då fastnade jag med fingret i spännet. Vänster långfinger. Eftersom trenden redan börjat satt jag fast tillräckligt länge mellan ponnyn och sadelgjorden för att hinna få krosskador på sidan av fingret.

I morse skulle jag för tusende gången försöka få ut flisan som jag gått med sedan i onsdags. Med skalpellen i högsta hugg i min okontrollerbara vänsterhand gick jag loss på eländet. Det slutade med att jag blödde från två fingrars nagelband innan flisan var väck. Vänster tumme och höger pekfinger.

Nu har jag fyra friska fingrar; vänster lill- och ringfinger samt höger tumme och lillfinger. Användbart.

Idag ska jag tvätta ett fult sår på min andra häst. Det brukar göra honom lite irriterad så han biter mig säkert i något av de fyra friska fingrarna.

På söndag ska jag vara valförrättare i valet till EU-parlamentet. Då kommer jag förmodligen att skära mig på valkuverten. På minst ett av de ännu så länge friska fingrarna. Så om jag inte funnits vid tangenterna på ett par dagar i början av nästa vecka så vet ni varför.

Håll tummarna för mig är du snäll!

Facit för hästänklingar

Alla icke hästintresserade som varit tvingade att sitta i snålblåst och duggregn utanför en paddock eller på läktaren i ett iskallt ridhus för att titta på när någon ska rida vet att det är urtråkigt. Alla som dessutom tvingats göra det när vederbörande rider lektion vet att det är om möjligt ännu tråkigare. Detta eftersom man då tvingas se detta makalöst trista spektakel ackompanjerat av en överengagerad ridlärarröst. Fruktansvärt är det - och bara något man står ut med i egenskap av nyförälskad.

Om man så bara försöker lyssna och förstå vad det är ridläraren pratar om för att hitta någon form av intresse för det kärestan håller på med den största delen av sin fritid så möts man av rena grekiskan. Ryttaren/ryttarinnan kan få order om att:

• sitta mer åt innersidan. (Vilken är inner sida på en häst om inte insidan/magen/inälvorna?)
• byta sittben. (Med vem ska man byta bäckenben under en ridtur?)
• leda åt vänster. (Du har fått lära dig att leda betyder gå bredvid hästen och hålla den i ett snöre, men ryttaren fortsätter att sitta på hästen.)
• öka engagemanget i hästen. (Du vet att hästens hjärna är stor som en valnöt - hur skulle denna hjärna kunna bli engagerad i något?)
• öka samlingen. (Menar idioten som står där i mitten av grusbanan att din nya kärlek ska skaffa en hel samling hästar? I så fall backar du nog ur det här.)
• ge mer eftergift. (Förhandlar ryttaren med hästen och ombeds i så fall ryttaren nu att acceptera ett skambud?)
• förbereda fattningen. (Fattning=grepp/tag. Ska ryttaren förbereda sig för att hålla i sig? Ska de träna på att inte ramla av när hästen stegrar och vill du i så fall se det?)
• ställa hästen i hörnet. (Äntligen något du begriper...ända tills du inser att ridläraren blir mer och mer nöjd för varje hörn ryttare och häst passerar utan att stanna.)
• räkna in galoppsprången, sitta om, leda ut framdelen och byta för ytterskänkeln. (Nu åker du hem.)

Mitt råd till dig som nybliven hästänkling/-änka är som följer: åk med till stallet ett par gånger i veckan i början av er relation för att göra bra reklam för dig själv. Åk inte med varje dag - det är viktigt för din nyvunna kärlek att få prata med sina stallkompisar om dig utan din närvaro. När de första veckorna eller månaderna gått så låt frekvensen för stallbesök succesivt avta. Pratet om dig med stallkompisarna kommer att avta i samma takt som det nykära avtar, oroa dig inte! Om du tycker dig vara hemma för mycket ensam; ta upp någon idrott du hållt på med tidigare, börja med någon hobby eller gå en kvällskurs. I yttersta nödfall; börja rida. Om du skulle tycka att det är roligt kommer ert hushåll nämligen att få mycket större utgifter, så det är bäst om du inte märker att ridning är roligt.

När något halvår eller mer har gått, börja plocka godbitarna i form av att åka med på tävlingar bara de dagar då det är soligt, vindstilla och inte alltför tidiga morgnar. Har du tur och är hyfsat socialt lagd så lär du känna fler bisittare som valt samma strategi. Rimligtvis borde du i så fall ha något gemensamt att prata om med någon av dem.

Nu återstår bara en varning: prata aldrig med din respektives värsta konkurrents respektive. Gör du det så riskerar du att få dåligt humör med dig hem, alldeles särskilt om den värsta konkurrenten hamnar över din kärlek i resultatlistorna.

Lycka till!

Matvanor

En internationell frukost har i snitt rest 3 600 km innan den landar på köksbordet. Det motsvarar ungefär 3,5 dl fossilt bränsle per portion, vilket motsvarar i runda slängar 128 liter per person och år. Om du inte äter mer än en portion förstås.

Jag äter närproducerade ägg till frukost. Vad äter du?

Fakta hämtat ur "smart energi - strategi för ett bättre klimat och en starkare ekonomi" utgiven 2007 av Västra Götalandsregionen

Upptagen

Ursäkta mig, kära läsare!

Jag är upptagen med mycket, men just för ögonblicket mest med en insändare som jag hoppas få publicerad i Kungälvs-Posten. Den handlar om min positiva inställning till byggnation av vindkraftverk i Kungälvs kommun. Läs den gärna!

Jag lovar att inom det allra närmaste komma med ett inlägg innehållande bilder för första gången på länge. Ett inlägg som har nära anknytning till mitt jordnära, lantliga liv...

Välkommen åter!

Politiska partier - inte partisk politik

Så har jag då återigen hamnat i en diskussion klädd i taggtråd...

Den här gången handlade det om politik. Förresten, det gör det väl alltid på ett eller annat sätt? Jag tillhör ett parti, alltså förväntas jag tydligen tycka EXAKT som det står i det partipolitiska programmet i VARJE fråga. I flyktingpolitik, arbetsmarknadspolitik, jordbrukspolitik, miljöpolitik, äldreomsorgspolitik, utbildningspolitik.......

Så är det inte. Jag är visserligen inte helt säker - jag känner nämligen inte till hela moderaternas partipolitiska program i minsta detalj. Jag beundrar i sanning den aktiva, producerande moderat som gör det. Om det finns någon. Jag försökte förklara detta för min diskussionspartner, tyvärr utan större framgång.

Jag är en människa - en helt vanlig människa - som äger åsikter, värderingar och tyckanden av olika slag. Jag är lyckligt lottad som har fått växa upp i en familj och i ett land där det är tillåtet att ha det.

I det land (Sverige) där jag är uppväxt råder demokrati. Det innebär bland annat att folket i landet får rösta i olika frågor som rör landets utveckling och därmed politiska situation. Det innebär också att vem som helst av medborgarna får ge sig in i politiken för att påverka det sätt på vilket landet styrs. Det har jag gjort.

I vanlig ordning ser jag mig skyldig att förklara detta snäppet längre. Om alla medborgare som vill ge sig in i politiken skulle forma ett eget partiprogram skulle vi snart få ett oöverskådligt politiskt kaos. Det skulle vara nära nog omöjligt för varje väljare att veta vilken utav alla ensamma politiker som har de åsikter som ligger närmast väljarens egna. Därför har vi i Sverige ett antal olika politiska partier. Det här systemet är bland annat till för att göra politiken överskådlig. Det är INTE till för att påtvinga partiets väljare ALLA åsikter som står i partiets program.

Så, nu har jag förklarat samma sak här som jag försökte förklara tidigare idag. Jag hoppas verkligen att det går att förstå vad jag menar. Jag brukar få beröm för att jag är bra på att förklara och jag kan bara hoppas att den förmågan fungerar även genom detta media.

Slutligen:

Tyck som du tycker, så tycker jag som jag tycker. Oavsett om vi tycker lika eller olika behåller vi våra personliga värden och vi kan fortsätta att tycka om varandra, du och jag!